av miabia

miabia
sön, 2021-01-03 - 00:22

Hej! Hittade det här forumet av en slump men känner att det kan vara bra för mig att få en plattform att dela lite tankar. Vet inte om jag är på rätt ställe men hoppas det är okej. Jag är gift med en man sedan 10 år. Vi har två barn och han har ett alkoholmissbruk som han har försökt att bli av med i omgångar. Nu känns det dock som att det verkligen är allvar. Han går på AA en gång i veckan och äter naltrexone. I början var han så exemplarisk i allt, visade mig att han tog sina tabletter, pratade och diskuterar. Nu börjar han sluta sig och mina hjärnspöken är i full aktivitet där jag hela tiden är på helspänn för att jag är rädd att han ska börja dricka igen. Ibland tycker jag att jag ser beteenden som jag kopplar så mycket till hans tidigare missbruk och ibland håller jag på att bli galen. Finns det någon annan här som delar mina upplevelser?

miabia
sön, 2021-01-03 - 00:23

Hej! Hittade det här forumet av en slump men känner att det kan vara bra för mig att få en plattform att dela lite tankar. Vet inte om jag är på rätt ställe men hoppas det är okej. Jag är gift med en man sedan 10 år. Vi har två barn och han har ett alkoholmissbruk som han har försökt att bli av med i omgångar. Nu känns det dock som att det verkligen är allvar. Han går på AA en gång i veckan och äter naltrexone. I början var han så exemplarisk i allt, visade mig att han tog sina tabletter, pratade och diskuterar. Nu börjar han sluta sig och mina hjärnspöken är i full aktivitet där jag hela tiden är på helspänn för att jag är rädd att han ska börja dricka igen. Ibland tycker jag att jag ser beteenden som jag kopplar så mycket till hans tidigare missbruk och ibland håller jag på att bli galen. Finns det någon annan här som delar mina upplevelser?

Nora81
sön, 2021-01-03 - 00:48

Hej. Vi har en liknande situation.
Hemma är slutade han dricka för 9 veckor sedan men precis som du beskriver så bra så har även mitt ex börjat beter sig som han gjorde innan. Sluten, lynnig, skyller ifrån sig. Har känts som att det eskalerat nu under jul nyår så jag gjorde slut för jag orkade inte hans dåliga bemötande mot mig. Vet ej om han börjat dricka igen men känner mig för matt och avtrubbad för att gå in i det mer. Det blir bara bråk ändå.
Det är jättetufft läge för dig, det förstår jag. Funderar själv på att söka samtalsstöd nästa vecka. Har du stöd runt dig?

miabia
sön, 2021-01-03 - 15:08

Vi har kämpat med detta i många år och jag har hållit det mesta för mig själv. Efter sommaren så brast dock allt för mig och jag valde att involvera alla runt om kring mig, mina föräldrar, hans föräldrar, våra gemensamma vänner osv. Det känns väldigt skönt att ha det där vardagsstödet eller vad man ska kalla det men jag tror att jag behöver enskilt samstalsstöd i professionell regi också. Jag och maken har varit hos familjerådgivning och det blev vändningen för honom med drickandet. Det var familjeterapeuten som förklarade allvaret för honom och nog första gången som han riktigt fattade. Men varje gång vi går så gråter jag floder, känner mig ledsen och förkrossad och märker verkligen behovet av att få prata. Så jag har faktiskt funderat på att uppsöka någon anhöriggrupp någonstans. Hur ser er situation ut? Bor ni tillsammans? Barn?

Vet inte vart …
mån, 2021-01-04 - 20:56

Min man var nykter i ca 2 månader under 2020. Han valde att endast ta antabus och besöka Maria här i Stockholm. Jac började att se beteende hos honom igen i november som tydde på att han drack igen. Sen har det fortsatt och han har druckit några gånger i veckan sedan dess. Han säger fortfarande att han vill bli nykter och börja med behandling men ...
Man blir galen av att hela tiden va på spaning efter tecken och att hela tiden gå med en oro.
?

Tröttiz
fre, 2021-01-08 - 01:21

Miabia. Inte vet jag om jag ska kalla det tillfrisknande... ? Men han har inte druckit något alkoholhaltigt på en vecka nu ? Även jul och nyårshelg nykter, dock med alkoholhaltiga drycker.
Enligt honom ska han dra ner - själv (kan bra annars dricka ca 20 öl runt 5 % på en kväll! Hög tolerans)

Det är ändå så att jag tyvärr kommer på mig själv att tänka, när bär det av igen och vad händer då? Jag (och han) har varit med om en hel del knäppa händelser. Jag är orolig.

Under denna nyktra vecka var det som att lära känna honom på nytt. Kändes helmärkligt. ? Jaha, är det så här du kan vara ... Kändes lite stelt. Jag har ju ofta sett en annan sida. Och denna trötthet hos honom. ? Hellre trött än berusad förstås.
?