av Spiranx

Spiranx
lör, 2021-01-09 - 16:14

Jag har tagit kontakt med en beroendeklinik för att ändra mina vanor. Men vet inte om jag gjort rätt. En del av mig skäms att gå dit, en är rädd. Kan det komma ut till min arbetsgivare kan de kolla hur mina barn mår. Jag har ett fungerande liv med jobb och familj men behöver hjälp att bryta mina vanor.
Dela gärna med er av era erfarenheter.

Suzzie
lör, 2021-01-09 - 18:47

Hej, va duktigt du är som tagit kontakt med beroende-klinik. Nej det kommer inte till din arbetsgivare om du själv inte vill det. Jag har också tagit kontakt med beroende klinik och kommer att få bra hjälp tror jag.. lycka till ! ?

Mitti80
lör, 2021-01-09 - 20:39

Jag har varit i kontakt med dom med flera besök och då mest samtal och inget som kommer arbetsgivaren tillkänna.

Otroligt bra bemötande fick jag under mina besök.

Spiranx
sön, 2021-01-10 - 16:02

Tack för era svar, vilken typ av hjälp har ni fått och vad funkade bäst? Jag är väldig nyfiken på vilka mediciner som kan hjälpa mig. (Har läst mycket om Campral)
Vad gör ni eller vilka tips har ni när suget blir för stort och man inte orkar stå emot?

Mitti80
sön, 2021-01-10 - 16:21

Jag fick först campral utskrivet men det tyckte jag inte hade någon effekt på mig. Till en början avstod jag alkohol då det var mer på riktigt när jag fått första medicinen utskriven.

Sedan fick jag naltraxone och det fungerade mycket bättre. Jag fick mättnadskänslor som gjorde att jag minskade intag av onödig mat och alkohol. Kommer ihåg när jag var på systemet en gång för att handla åt en vän och jag hade inte ens i tanken på att köpa åt mig. Alla som vet vad vi kämpar med förstår hur absurt den känslan är. Efter ett halvår så tyckte jag att naltraxone inte riktigt gav mig det jag sökte efter. Men det jag ville ha då var ett magiskt piller som tog bort allt sug och lagade mig vilket jag borde inse inte finns. Det viktigaste är att man bestämt sig för att förändra sitt drickande och se medicin som en liten hjälp på vägen. Så, för mig har nog naltraxone varit den bästa i mitt kämpande mot a-djävulen men då kombinerat med ett erkännande för sig själv att man har problem och att man verkligen vill lägga om livet.

Men för mig var just att jag sökte hjälp något av en milstolpe jag ofta tänker tillbaka på. Det blev mer verkligt för mig då.

Önskar dig all lycka till med besöket ?

Spiranx
sön, 2021-01-10 - 17:37

Var det du själv som bad om att få medicin eller rekomenderade läkaren det. Är så rädd att de ska säga nej och erbjuda mig terapi... Vet som sagt inte vad jag kan förvänta mig. Har tidigare önskat bli medicinerad mot ångest som lett till denna dåliga spiral men det blir mest samtalsterapi och är så "trött" på att prata om mig själv....

Mitti80
sön, 2021-01-10 - 20:18

som vid första besöket informerade om campral då det inte riktigt fungerade föreslog dom naltraxone. Jag tror det är skillnad på vårdcentralen och beroendeklinikers benägenhet att skriva ut mediciner då de är helt insatta i beroendeproblematiken. De kanske föreslår att du börjar med campral men det kanske också fungerar toppen just för dig. Jag fick erbjudande om 6 st samtalsträffar i kombination med medicineringen dom jag gladeligen tog emot då de var så välkomnande och icke dömande.

Blanka
ons, 2021-01-13 - 12:26

Hej, jag har goda erfarenheter från beroendemottagningen. Jag bad om antabus och det hjälper mig mycket. Jag behöver aldrig deala med tanken ”ska jag, ska jag inte” och det är så skönt att slippa. Det ger mig ett lugn. Jag tänker fortsätta med det tills jag känner att mitt nyktra liv har satt sig lite bättre och när det blir, får jag se. Och nej, de tar inte körkortet. Så jag kan rekommendera det varmt. Lycka till ?

Spiranx
ons, 2021-01-13 - 17:59

Det står att vid första besöket ska man lämna urinprov och blåsa, men tar de även blodprov? min största rädsla är att något kommer ifrågasättas om mina barn. De har det jättebra och ser inte mitt skit då det oftast händer när de lagt sig. Men är livrädd att detta kan vändas emot mig.

snusen
ons, 2021-01-13 - 23:13

Nej de tar inte blodprov. Vid oro för att barn far illa måste de enligt lag göra en anmälan till socialtjänsten. En del beroendemottagningar gör som sagt de bara vid oro en del har tyvärr som praxis att alltid göra anmälan. Du kan ju ringa och fråga behöver ju inte presentera dig. Jag har aldrig varit med om att prover tas vid första besöket, första mötet är oftast ett bedömningsamtal för de om du är i deras målgrupp

Blanka
tors, 2021-01-14 - 00:48

Jag fick lämna blodprov vid första besöket, men det kanske är olika på olika mottagningar. Och jag ville ju också ha hjälp med avgiftning, så det kanske var därför?

Spiranx
tors, 2021-01-14 - 16:07

Vid vilket "stadie" behöver man avgiftning?
Jag tänker att det inte är intaget utan mer hur kroppen reagerar när man slutar. Kommer abstinensen på en gång eller efter några dagar. Jag kan ha uppehåll några dagar utan att känna något men trillar tillbaka pga suget. Men man kanske ändå ska börja i den änden.

TappadIgen
tors, 2021-01-14 - 17:25

Nu reagerar ju alla olika förvisso men känner du inget alls inom 24 timmar efter att du slutat dricka så är nog risken att du behöver avgiftning liten. Man brukar väl säga att de fysiska abstinenssymptomen kulminerar 72 timmar efteråt, så att du inte känt något alls de första 24 timmarna betyder ju inte att du inte kommer känna något sedan, men det kommer säkerligen inte bli så allvarligt att du behöver medicinsk hjälp för din avgiftning.

Beroende på din fysiska status i övrigt, din genetik samt hur länge och mycket du har druckit kan visa sig i fysiska symptom av varierande svårighetsgrad när du väl slutar att dricka. Det kan vara så att det bara är lite darrningar, illamående, sömnstörningar och en lätt ångest t.ex, men i svårare fall så kan det leda till hallucinationer och vad som kallas för delirium tremens. Detta kan i sin tur leda till döden och det är därför gör säkrast i att ta en avgiftning med medicinsk övervakning.

En del tar itu med avgiftningen på egen hand genom att trappa ner med alkoholen över en tidsperiod, d.v.s dricka mindre och mindre för varje kväll innan man slutar helt. Det är såklart inte helt okomplicerat då man om man har sådana alkoholproblem att man hamnat i denna situation så kan man också ha svårt för att dricka lite mindre varje dag, samt att det såklart inte är utan sina faror också.

Vilket stadie som krävs går kanske inte riktigt att svara på. Oftast krävs det en längre period utan avbrott för att man ska behöva en avgiftning, men hur länge som krävs varierar nog en hel del.

Spiranx
lör, 2021-01-16 - 17:36

Det som stör mig mest är när jag druckit några glas så blir jag så effektiv... köket är städat en tvätt snurrar och jag har piffat alla kuddar i soffan... jag lova mig själv att hålla upp en vecka innan jag skulle till beroendekliniken men det gick inte.... hade en "nödflaska" och jag använde den.....Har egentligen inget att säga med detta inlägg.... antar att jag bara är rädd att bli dömd av en läkare .... Hur kan någon som inte varit i min situation veta....?

Spiranx
ons, 2021-01-27 - 06:43

Hade mitt första besök hos läkaren och sen hos en sjuksyster. Fick Naltrexone utskrivet som verkar förväntansfullt bra. Har knappt något sug.
Men min fråga är, varför vill de att man ska göra ett psykokologiskt test? Det var inget läkaren informerade om vid vårt första samtal utan sjuksköterskan bara boka in det. Känns konstigt att jag sökt för ett sug och nu ska genomgå det. Gör alla det?

Onkel F
ons, 2021-01-27 - 21:29

Jag har ingen erfarenhet av Naltrexon, men jag har tagit Antabus i två omgångar med några års mellanrum.
Båda gångerna har det varit tal om risken för suicid.
Senaste gången ställde jag en direkt fråga till den ansvarige läkaren varför man tjatade om det och fick till svar att det var Socialstyrelsens direktiv. De har en nollvision i frågan.
Jag skulle tro att det är nollvisionen det handlar om. Det är mottagningens förbannade plikt att se till du inte får några dumma idéer. Ett slags (ovälkommen, om du frågar mig) omtanke om den vårdsökande. Oroa dig inte, även om det kan kännas lite obehagligt.

Personalen på mottagningen är där för att ge dig den hjälp du bett om, men du har också rätt att få en behandlingsplan. Du kanske behöver ställa frågor om hur den ser ut i ditt fall? Även om de har ditt bästa för ögonen har de inte rätt att "bolla runt" med dig mot din vilja. De är dock proffs på att ta hand om sådana som dig och mig, människor med alkoholproblem.

Oavsett: Ett väldigt klokt beslut att söka hjälp, starkt och modigt. Ha lite tålamod så kommer det att bli bra!

Kram, och ta hand om dig och de dina!

Spiranx
tors, 2021-01-28 - 14:38

Tack Onkel F, för din historia och omtanke.

Har funderat länge när jag snurrat runt här bland trådarna varför inte fler söker hjälp. Är det jag som missat något eller är det så mycket stigma runt A att man inte vill ta hjälp av sjukvården. Det enda jag tycker är jobbigt är att det för evigt kommer stå om mitt problem i min journal. Men jag ångrar inte mitt beslut.
Hade bara velat veta mer, vad kan jag förvänta mig, vad förväntar de sig av mig, varför blodprov, vad händer när jag inte tar medicinen längre, varför psykologiska tester... finns det någon handbok :)