av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
ons, 2011-04-27 - 10:09

..och jag läste vad jag skrev förra onsdagen, och oj vad den känns lika som denna....

Det händer tusen saker för mycket runtomkring mig nu förtiden, jag fattar inte hur jag hänger med...
Tittar på mig i spegeln och letar efter nya ålderstecken, men nejdå, jag ser ut som tidigare, men mycket mer brunbränd, känner mig fräsch faktiskt!
Men inuti mig själv så känner jag mig helt slutkörd, om jag blundar så går senaste dygnet i en snabbrepris i en projekterad filmduk på insidan av ögonlocken.
Jag slår upp ögonen, och så...är det lugnt igen, men är i nu'et istället...

Jag försöker leta fel på mitt sätt att leva, jag är ju snubben som aldrig blir nöjd egentligen...
Varför hinner jag inte smälta allt som händer runtomkring mig, har jag bliivit trög i pallet?
Eller är det så att min eftertänksamhet kräver mer och mer av mina tankar, måste jag tänka igenom allt en gång till och sortera ner det i sina fack?

Jag brukar tänka som jag har tjatat såå många gånger om på forumet, vad är viktigast?
Och svaret har ni också hört massor av gånger,...att må bra!

Och vad gör man då för att man ska må bra?
Man tänker på "feelgood"-saker, och gör saker som man uppskattar, man umgås och pratar med de som ger något tillbaka av sig själva...

Visst söker jag kickar fortfarande, ojoj vad jag drömmer om just den där speciella fläskiga platt-tv'n på nästan 50", den som har "allt"...
Men å andra sidan, vi har inga pengar kvar för sådana frestelser, så det får fortsätta att vara en av mina drömmar, en av de ouppnåeliga...
Men i mina drömmar så är den fortfarande den mest fantastiska bildkvalite'n som går att uppbringa, och jag har zappat på den i mina drömmar...

Kanske ligger hela hemligheten i just förväntan, när man väl får grejorna så exploderar det och kvar sitter man med resterna, drömmen är slut...
..och "ha-begäret" har redan börjat utse' nästa drömobjekt...

Har jag lyckats avlusa koden till mitt egna lycko-rus, pryl-suget?, har jag avslöjat mig själv nu?
Okey, om jag nu inte kan mätta mitt prylsug, vad ska jag då söka min lycka i då rå?

Naturligtvis i andra saker som gör mig kanske inte lika lyckorusig, men så får mig att må bättre...
En bra låt på radion, en vackert gul blomma i gräsmattan, en gråsparv som samlar bomaterial i trädet, en humla som brummar lite elakt runt mina bara ben,
en färgsprakande svart skalbagge som kryper mellan löven invid mina fötter...
Detta kan låta bagatellartat, men det upptar min uppmärksamhet, kittlar mina sinnen och det gör att jag vill fortsätta utforska och studera det...
DET är en grej som går att utveckla, kittlar det mina sinnen så är det en bra början...

Okey, det är inget hjärninferno eller kaos skapad av alkoholen, utan små små detaljer som kan växa och uppta mina tankar...
Istället för att fundera på när nästa tillfälle kommer för en tilltänkt konsumtion av alkohol...

På så sätt blir mina tankar fria're, om än lite tvångsmässigt förflyttade till andra områden...

Men jag borde nog mest lära mig att uppskatta frånvaron av bakfylleångesten, men den blir ju som en vana...
Har den inte funnits på ett tag, så blir den ju min nya normalstatus...

Därför borde jag ju vara en "lycklig" person, felet blev jag inte uppskattade det jag har, istället för det jag inte har, strävan mot nya högre mål hela tiden...
Ibland får man ta rygg på sig själv och bromsa forceringen, man behöver inte alltid gå på som ett ånglok...

Jag blir ju inte lyckligare för att jag tvingar mig själv mot nya ouppnåeliga mål hela tiden, borde vara nöjd med det jag har uppnått istället...

Min nykterhet kanske...?

Mors! Berra

Berra
tors, 2011-04-28 - 12:41

och jag tar dagen som den har varit hittils med ett provocerat lugn...
Låter det konstigt?, inte alls, det är kaos på jobbet och en av mina kollegor är borta, telefonen ringer i ett och alla behöver min hjälp efter ett mediabrott igår.
Jag svär varje gång det ringer, och tänker "va fan.., kan man aldrig få vara ifred..!", samtidigt som jag borde vara glad över att mina tjänster behövs...
Jo det är kul om man känner sig behövd, men inte alla på en gång tack...
Det finns personer som skriker högst och vill att just de ska prioriteras, och jag vet att jag kommer få skit för detta...

Men...någonstans i mitt inre så tänker jag, vad är viktigast?
Och då koncentrerar jag på mitt egna välmående, och det slår liksom lock för öronen när jag ser dessa personer med högrött ansikte som verbalt försöker verkligen övertyga mig om att just deras problem är viktigast i precis hela världen just nu...
De blir liksom ännu mera frustrerade när de märker att jag likt drogad inte reagerar på deras framspelade show, hallå är det någon hemma???
Jag tänker..." är du klar nu, så jag kan få göra mina egna prioriteringar.....tack!

Upptäcker att människor egentligen är så små, så små...
Och lilla jag är visserligen stor till kroppshyddan, men jag tänker nog ännu större, jag behöver inte göra denna teaterlistiska framträdande...
Jag behöver mitt egna lugn, och ett personligt utrymme där jag får tänka själv...
Och låt bli att dras med i denna personvåg av dåligt mående, dessa själa-ätare, energi-massmördare och allt annat neggigt jag kan komma på...

Jag tar en del av min lunch till att få tag på mina egna tankar här på forumet, och upptäcker att här mår jag bra...
Jag kunde ha gjort saken värre, kunde ju ha hängt på denna masspsykos av energitjuvar, och tagit mig i försvar, men vad gott hade det gjort...?
Jag kunde ha gjort det ytterligare ännu värre, jag kunde ha varit bakis och mått dåligt och tvingas kväda ur mig ännu mera spydigheter,
och då hade inte stormen bedarrat, den hade gått upp i orkanstyrka...

Så att ha koll på mig själv och mina känslor, så håller jag mig borta ifrån dåligheter...
Och jag är ingen looser, jag besvarar bara inte dumt förtal, när attackerarens hotelser ekar av i en stilla tystnad utan försvarstal...
Så vem är det då som har tappat besinningen, vem har förlorat sitt ansikte??

Mitt ansikte är brunbrännt och till synes fräscht, inga större spår av dåligt leverne...

Och jag tänker ...Va? sa'ru något, eller har du bara en dålig dag?
Tack mina KBT'are för att ni har lärt mig att skilja på mina egna och andras problem..
Och tack till mig själv att jag idag inte valde att förvärra det med att dricka något med alkohol i idag...

Då har jag kontrollen!

/Berra

märta
tors, 2011-04-28 - 17:08

Du Berra......

Jag trampade länge i gyttja när när jag var anställd på en högskola i drygt 10 år. Jag höll på att bli tokig, kunde inte sortera till slut, tyckte att alla ryckte i mig och sa jag nej så fick jag fan för det. Men så skaffade jag mig en mentor på jobbet som jag ständigt kunde stötta mig mot. Jag lärde mig att välja mina strider, lärde mig att säga nej, lärde mig att vissa problem inte är mina. Visst är det så att det alltid finns kollegor som försöker lägga sina problem i knät på någon annan.

Jag satte upp en lapp på min dator med följande: Är det här mitt problem?" Jisses vad jag kunde sålla bort helt plötsligt. Kan det vara något för dig?

Styrkekram Märta

Berra
fre, 2011-04-29 - 11:16

För många är det en dag fylld av kval, ska jag greja kvällen och resten av helgen...
För mig är inte problemet lika stort, jo jag vet att den finns där inne någonstans, oron över att den ska växa sig stark igen...
Är det så enkelt då?, bara att låta bli...

Om jag säger så här, om jag dricker så har jag tusen problem...
Om jag håller mig nykter...har jag bara ett, att just hålla mig nykter...

Att hålla sig nykter innebär åtminstone för mig, att jag avhåller mig från självförvållade problem...
Problem som kommer ifrån eller har sin källa i just alkoholen, dvs problemet kan ge ett annat problem i sig självt...
Det blir lite granna som en uppochnervänd pyramid, där nedersta stenen som bär upp alla andra är just ...alkoholen.
Utan den rasar alla problem ihop till en hög av inte stapelbara problem...
Problemen har inga förbindelser med varandra, det ena förosakar inte det andra längre, och de har bilvit lösbara...
Åja, alla problem är inte borta, det finns vardagliga verkliga problem också, men det finns energi kvar till att våga lösa dem...
Det gör det inte när man dricker, man ramlar in i fyllan för att undvika dem, och så finns de kvar, eller har till och med flera...

Att hålla sig nykter är en prövning, man måste "face'a" det verkliga livet, är det så att man inte orkar med det längre?
Vissa saker måste man göra i livet, man måste pröjsa hyran, annars sitter man på bar backe snart...
Man måste prioritera vart sina pengar ska gå, men sedan, är pengar kvar till alkoholen alltid det näst viktigaste?
På något sätt finns det alltid stålar kvar till alkohol och cigaretter, och när det inte gör det, börjar man nalla av hyrespengarna då?
Och det är väl då hela rasket börjar falla samman, man har tappat hela kontrollen över sitt liv...
Eller förlitar man sig på någon annan som ska ordna det för en, kärestan?

Där har man lätt ett problem, man förflyttar ansvaret för sitt egna liv till/hos någon annan, du sköter utgifterna, bara jag får kröka...
Man gör sig ansvarslös och får fortsätta leva sitt hejfadderittanliv, så länge ingen klagar så är det väl bara att köra...
Men hur länge orkar den andre hålla emot, hur länge ska de få ta hela ansvaret och den andre bara få köra sitt egna race...
Är det ett respektfullt leverne?

Man missbrukar inte bara alkoholen, man missbrukar sitt förtroende hos alla de andra...
Ska de alltid få bli missförstådda och utnyttjade, de som har kvar förankringen i livet, de som delvist är kvar i verkligheten.

Jag har gjort en del av mina måsten igår kväll, både räkningarna och deklarationen, månadsvisa och årsvisa måsten...
Jo det gick bra, men jag såg inte möjligheten med de futtiga kronor som blev kvar på kontot, att de skulle gå till en verklighetsflykt....
Det finns lite utrymme för små impulsgrejor som kan förhärliga min tillvaro, men inte på kemisk väg...
Jag har inte bokat in någon fylla, trots att jag ser att jag har möjligheten, både i tiden och ekonomisk...

Jag skapar mig en egen frizon där fylla och ånger inte får ta någon plats...
Vet också att det funkar, ju mer utrymme jag ger mina egna behov tillräckligt med plats, desto bättre mår jag,
bara det kan bli en drog i sig självt, men den kan jag leva med, resten av livet...
Det inkräktar inte på någon annans liv i negativ riktning, det är bra för alla i min närhet...

Kärlek skapas av tillit och förtroende och växer så länge det inte missbrukas, jag betalar tillbaka min skuld nu, och det känns bra..

I helgen ska jag fortsätta vara den som jag är...på riktigt, därför älskar jag fredagar...

/Berra

Berra
sön, 2011-05-01 - 22:52

tack för dina fina kommentarer, och Märta med för den delen..
Å Fenix och Vana, Surran och Adde...

Jag är inte mycket för att uppmärksamma er alla har jag upptäckt, jag och mitt stora ego...
Ser inte alltid mina vänner för mig själv, en stor kollos som står emellan mig och verkligheten, jag själv...

..och nu tänkte jag fortsätta prata om mig själv igen, det stora egot som jag är...
Detta har ju blivit min form av blogg eller livslexikonet till mig själv, som livsomvändare...
Mitt liv som verklighet, det jag kallar min nykterhet för...

Inte alla förunnat har jag ju märkt, läser om alla nya som kommer in på forumet, de är där jag var för två-tre år sedan...
En kval-epok som jag har glidit förbi, men minnena kvarstår, jag "känner" obehagen, de finns kvar inom mig...
Vet nu att nästan alla känsliga människor har en benägenhet att bli just alkoholister, vi är känsloladdade människor...
Och de som inte är känslomänniskor kanske aldrig kommer till sin egna insikt...
Vi som är kvar här på forumet är kanske av en speciell karaktär...

Jo det är Söndagskväll igen, och jag gör som jag brukar, jag "slutsummerar" helgen...
Och mitt känslotillstånd är....ledsen, och jag vet inte varför...
Kanske har jag fått varit glad alltför länge, och nu måste mitt "ledsna jag" få ut sitt...
Helgen har ju varit bra, förstår inte varför jag ska gå här och hänga läpp, jag har ju fått vara med mig själv, och fått njuta av naturen..
Jag borde vara uppladdad, men måste ha fått en snedtändning, allt är ju "bra"!

Eller så har jag inte fått hela tiden för mig själv, kanske hade behövt mer tid...
Jo saker och ting stockar sig framför mig, och min egna tid känner sig nog trängd, jag behövs för mycket av andra....
Eller så blir jag inte nöjd med mina egna insatser som vanligt, jag har för höga prestationskrav....igen....
Önskar jag kunde säga att imorgon så blir det min dag, men det blir ju aldrig en Måndag, då är jag sliten itu av andra, som ett köttstycke i en vargflock..
..och jag försöker köpa min egna tid, till mig själv...

Hade jag inte varit ren ifrån alkoholen, så hade denna Söndag varit en alldeles ypperlig anledning till att sänka mig själv i alkoholträsket..
För fly det vill jag, jag vill inte vara i mig själv just nu, jag har en inomkroppslig uppenbarelse, vill ut!
Min själ känner sig fjättrad till denna manliga och lite tjocka varelse, väl passerad bäst för datum...
Vet inte vart jag vill eller skall, bara inte gå i stå...

Ifrån vardagsrummet hörs ljuden ifrån resten av familjen, det kollar på humorgalan på TV4...
Jag känner mig tvetydig till detta program, de blandar skratt blandat med bilder på svältande och sjuka barn, jag får inte ordning på mina känslor...
Ska man skratta åt svältande barn som fläks upp med sina stora ögon på skyltarna i bakgrunden, blandningen gör mig otillfredsställd...
Så jag förflyttar mig till mina egna tankar för en stund, fysisikt till ett annat rum, ut i cyberspace till mitt forum, min kontakt med mitt egna jag...
Här mår jag bra, och får vara den jag är...på riktigt...

På alkoholfronten då, visst det haglar med alkohol runtomkring mig, men jag bryr mig inte längre, valet är ju mitt, och jag avstår...
Frugan hinkar GT efter GT på landet på Fredagen, jag tittar upp på henne från datorn då och då, hon är pratsugen om framtida byggrenoveringar,
men inte jag...jag är ju inte påverkad av alkoholen lilla vännen där!

Svågern smiter ut från bastun på lördagseftermiddagen för att svalka sig, jag hör pyssft-ljudet där utanför,
han vågar inte längre visa sin ölburk i bastun för mig längre...

Det blir grillmiddag med fördrinkar och hela galejsan, men inte för den som är nykter och står vid grillen, han väntar tålmodigt på sin cola vid middagen...
Det blir groggar efter middagen, men bara väntan på kaffe för den som håller sig fortsatt nykter...
Vin till maten för frugan vid söndagsmiddagen, men jag bryr mig inte längre...

Dottern som varit hemma i helgen har haft en jämnårig kompis som kräktes på vår altan efter att ha shot'at vodka i hammoken...
Blir jag arg?, nähä, vad gör jag?, ger min dotter råd, så här dricker du för att du inte ska må dåligt och kräkas...
Jag kommer inte ifrån det, så varför inte ge henne råden om hur HON ska lära sig att dricka sin alkohol...

Eller så borde jag bara dra täcket över mig och tänka.....det här är inte min verklighet, ...det här är inte min verklighet...
Men så är den det, och nu går jag till min säng och drar täcket över mig på riktigt...

Och jag vill glömma helgen och jag vill inte uppleva morgondagen, ty jag räds Måndagar!

/Berra

mulletant
mån, 2011-05-02 - 05:39

kunde vara min. Så där "annorlunda" har jag känt mig ett antal gånger både när jag valt att inte dricka men också med glaset i handen. Har du vänner IRL som du delar dina tankar och din nykterhet med? undrar mt och önskar dig en dräglig måndag

Berra
mån, 2011-05-02 - 09:27

Tja, det var en enkel fråga med ett kryptiskt svar...

Hur mycket är för mycket, är en bra fråga när det gäller alkoholen...

Hur mycket är för mycket när det gäller att öppna sig i det innersta, med sin livskamrat...?

En livspartner är färgad av sitt leverne ihop med sin andre partner, dvs om den ene är ledsen så tar den andre en tröstande roll osv...
Jag vill inte att hon ska inta en tröstande roll, jag vill möta någon som inte är ledande i min familj och kan för sin egna fördel styra diskussionen.

Om jag t.ex säger att jag känner mig stressad för att hon har lagt upp en minutbaserad agenda, så blir det ju en indirekt kritik mot henne själv,
och hon kommer att gå i försvarställning, så that's it!

Som du kan läsa ur mina rader så vet jag ju inte själv hur jag vill ha det, hur ska hon då kunna ge mig det jag vill ha, mer tid t.ex!

Det enda jag vet är att jag känner mig nere, hängig och att livet just nu suger feta åsneballar...

Vid sådana här tillfällen brukar jag normalt sett gå och se ut någon elektronisk leksak som jag ska gå och längta till,
en sorts substitut som kan skapa lite livsglädje igen, men jag har genomskådat detta levnadsätt...
Sådana köpta kickar funkar inte längre, de fungerar bara så länge jag längtar, och om längtan blir för lång, så blir jag bara irriterad,
och då får min oköpta livsgnistetändare motsatt effekt, dvs man blir en shopaholic istället, och då löser man ett problem med ett annat problem...

Jag har gjort en del väldigt dåliga beslut i mitt liv, jag bytte ut 30 års snusande mot rökning istället, knappast ett i era ögon sund övergång, eller hur?
Rökning är mycket farligare än snusning, men jag ville bli av med ett 30årigt missbruk, och ersatte det med ett annat, ännu sämre val...
Nu kan det ju tyckas att man likaväl kunde återgå till snusningen för att den är mindre dålig, men det är ingen utveckling för mig..
Jag ville ha en förändring, inte en tillbakagång till ett tidigare dåligt levnadssätt...

Det låter ungefär som om man skulle rättfärdiga alkoholismen med att "..ja vad fan, jag har ju slutat knarkat i alla fall.."
Eller jag har slutat pilla på småflickor om jag börjar strypa katter istället, det ena rättfärdigar inte det andra...

...ja som ni ser jag har tusen problem att lösa känns det som, och inte ett enda innehåller någonting som skapar lite livsglädje....
Jag har kommit in i en negativ nedåtgående spiral, och jag ser ingen väg ut ur den...

Livet åker jojo, men som alltid är det som jobbigast att släpa upp pulkan igen efter att ha åkt rally ett tag i livets svängar och gupp..
Om jag kunde se pulkabackens topp så visste jag hur långt det vore kvar, men tills dess så känns det oändligt...

Det enda vettiga jag fortfarande kan göra, är att hålla mig nykter, så förvärrar jag inte situationen i alla fall...

/Berra

Fenix
mån, 2011-05-02 - 11:49

Hej Berra, ja livet suger ibland, helt klart. Men jag har börjat läsa mycket om hjärnan, och bland om hypnos och hur man kan påverka sitt omedvetna. Jag tror mig förstå att så mycket hos en människa sker omedvetet, det vill säga någon sitter där inne i huvet och rattar farkosten. Det gäller ju inte minst det här med drickandet, där hjärnan lever sitt eget liv och man tror man är galen som inte kan stoppa beteendet.
Studerar just nu en fantastiskt intressant bok om hypnos, och hur man kan påverka både sig själv och andra genom att påverka det omedvetna.(Om man vill alltså) Oavsett vad man tror om detta, så är det helt klart att det går att styra sitt omedvetna mer än vad man tror. Och vi styr det ju egentligen hela tiden, bland annat genom att bara låta saker hända utan att vara medvetna om det. Hm, svamligt. Nå, här ska du få ett konkret tips som kan användas omedelbart av dig och alla andra som vill förstå hur lättpåverkad hjärnan är. Den bryr sig inte om något annat än att ha det så bra och trevligt som möjligt.

Varning, gör inte detta på jobbet om du inte vill framstå som glad och trevlig just nu, risken är också stor att du börjar skratta.
"Stå upp, titta uppåt, sträck armarna mot himlen och le ett stort leende samtidigt som du försöker känna dig deprimerad".

Det behöver inte ens vara ett äkta leende, hjärnan tror i alla fall att du mår bra.
Hämtat ur boken Hypnotisörens hemligheter av Fredrik Praesto.
Ha en så bra dag som möjigt, du och alla andra
/Fenix

Berra
tis, 2011-05-03 - 12:46

Äckligt va?

men är det någon som tänker att detta är realiteten, ett faktum för några, kanske för oss?

Den som blundar för verkligheten vill inte se den, jag tittar och jag äcklas...
Men jag fortsätter att titta på den, är det så här JAG kan se ut när det blir som värst, eller kan det bli värre???

Är det så här jag vill bli ihågkommen, han som kräktes ner sig på senaste festen?
Den har en funktion, den ger näring, näring till min nykterhet, jag vill fortsättningsvis ha bra argument för att hålla min nykterhet fräsch...
Och detta fyllkräkandes i bildlig och ljudlig form håller den uppdaterad...
Jo jag tycker synd om snubben, utlagd och blottad för hela världen, men för mig gav den en nytta, och jag tänker mest...på mig själv!
För min nykterhet handlar om mig, ingen annan, det är MITT val...

Och lite ur Berras dagbok då...
Låt mig säga så här, filmen kan ganska enkelt summera min Måndag, de suger som oftast...
Trött elak ledsen och mentalt slutkörd, ja kan nog komma på fler negativa saker om ni vill...
Idag Tisdag har jag givit mig en "break" där jag kan reflektera över gårdagen och helgen..

Frugan tog ett allvarligt samtal med mig igår kväll, hon hade en del av lösningen på helgens mående...
Det visade sig att hon hade sett mig reagera starkt på min svåger som vi delar landet med, han tar för mycket plats,
en energitagare av stort format, och han vet vilka känsliga kontaktpunkter han ska peta i...
Jag svarar naturligtvis helt fel, jag går i taket men flyr istället för att vilja ta diskussionen, jag vill fortfarande inte göra mig ovän med någon...
Men jag borde helt enkelt sätta honom på plats, han äger inte mig, det är han som får göra förändringen...
Frugan ska ta ett fortsatt allvarligt snack med sin syster till helgen, det är dags för en stor...förändring...

Så hon hittade mig när jag hade förlorat mig i mig själv, tack frugan, du vet vad som behövs, du känner mig nog bättre än jag själv..

Så jag har kunnat bearbeta helgens dåligtmående klart nu, och det ger mig en bra känsla, men Måndagen sög ju...

I morse fick jag skäll av chefen igen, hade glömt bort ett möte och kom en kvart för sent till jobbet, det var inställt, ingen hade kommit..
Han lyfter över problemet till mig, det är alltså jag som är ansvarig att ingen kom, pyttsan lilla (o)vännen där!
Jag lämnar platsen och ger mig inte in i den fortsatta diskussionen, skulle jag vara den som är ansvarig, fan heller!
Om han hade möten som gav respektive deltagare något annat än skäll, så skulle nog närvaron vara betydligt bättre,
han skickar ut ett argt mail, och jag ser bara hur han forstätter göra sina misstag, arma människa!
Han använder sig av sin auktoritet som chef och väljer således att även brevledes fortsätta skälla ut oss, ser han inte sina brister???
Om han såg sina fel, skulle han nog välja att gå med oss, istället för emot oss, han får inget medhåll av skrämda medarbetare....

Jag satt vid lunchen vid samma bord som honom, sa inte ett knyst utan koncentrerade mig på vad jag var där för att göra, käka!
Han kommenterade mitt snabba sätt att få i mig krubbet, jag gav honom den där syrliga blicken som om han inte vore värd att tala till mig.
Svarade kort och koncist på alla arbetsfrågor och med samma form som han, hårt och formellt, inga känslor i mina ordfraser..
Så jo jag gav igen, på det sättet jag kunde, han är inte min vän, han är min chef och inget annat, det är en j*vla skillnad...
Till mitt hjärta släpper jag bara in dem som är värda min uppskattning, han räknas inte som en av dem...

Är jag en stolt person, ja kanske det?

Men idag har jag har jag full kontakt med mina känslor, och det är en klar förbättring mot igår...
Jag fortsätter att koncentrera på saker som jag mår bra av, och det andra..?, det blockerar jag bort i mina tankar...

Är jag en känslig person, ja, är det något fel med det, trots att jag en en snubbe?

Att jag är en känslig person var nog det som fick mig att ta till alkoholen, men det gick ju bra att ändra på...

Min närvaro är större nu än tidigare, och det mår jag bättre av....

/Berra

Berra
ons, 2011-05-04 - 09:51

Jag gluttar ut genom fönstret på jobbet, ut mot en gråmulen morgon med 6 plusgrader...
Gårdagen snöade i tokmassor vid tre olika tillfällen, hallå i Maj!!!
Förrförra helgen stod jag i kallingarna på landet och krattade i 23 graders sol, jag får inte ihop det...
Gillar inte bakslag....alls...vill ha ett ständigt framåtskridande, progress progress hela tiden...

Vänder tankarna inåt och vad ser jag?...absolut ingenting, där var det tomt minsann...
Har jag vaknat upp en Onsdagsmorgon och har inga känslor alls...hallå...tomt...eeeeekooooo!

Ja tydligen, mina blockeringar har tagit bort rubbet känns det som, både dåliga OCH bra saker...
Risker man får vara beredd på att ta ibland, när man ska styra sina egna känslor..
Jag har inte tagit några beslut om vad jag ska tycka om något alls denna morgon.

Inga positiva känslor, men heller inga dåliga...
Nollställd helt enkelt, och så tänker jag, hur känns det?
Inget alls, men så bestämmer jag mig för att det ska vara en bra känsla...

Och då blev helt plötsligt Onsdagen med en början bra...

Jag tittar ut genom fönstret igen....finns det verkligen inga små hål i molntäcket däruppe?
Och jag låter himlen återspegla mina känslor.....jag vill ha solsken i mitt inre...
och det duger inte med ett lysrör, en bordslampa eller ens med en liten ficklampa..
Jag vill ha the real thing, jag vill ha solsken, den skapar både ljus OCH värme...

Gud! (om du finns..) kan du ta borren och köra några hål i molnen över gamla svedala tack!

Idag ska jag fortsätta begrunda mina livsvillor, hoppas det blir i en solstrålestrimma...
Villkor 1: Andas!
Villkor 2: Drick inget med alkohol
Villkor 3: Om du klarade villkor 1 & 2, LEV!

/Berra

vana
ons, 2011-05-04 - 15:53

kallas en kall period som kan komma i maj med snö t.o.m.
Men det blir varmt till helgen igen säjer dom.
Så du kanske går i kallingar igen då.

Berra
tors, 2011-05-05 - 11:31

Skulle vilja skicka iväg den med järn-sjuan...
Allt allt utom att ta sig ett järn möjligen...

Och jag hoppas verkligen på lite sol å värme till helgen, vi har gemensam städning därhemma då...
Eller vi sjukt mycket planerat i helgen egentligen...
Jag sade till min fru, du ger fasiken i att boka upp något i helgen den 7 Maj!
Varför då svarade hon?, kommer du inte ihåg hur det brukar vara, svarade jag!

Tre veckor innan verkar den vara helt ko-lugn, sista dagarna innan är den ofta bokat 4 gånger om...
Önskar man kunde säga, nä far åt helvete med det, det är redan bokat, så fucking glöm det...
Men så är vi inte, vi vill alltid vara alla till behag, och idiotplanerar hela rubbet, det går alltid att klämma in någon stans...
Och vad händer, man blir superstressad av att inte hinna få tid för att andas, och på Söndagskvällen är man helt trasig,
DÅ får man tid för att återhämta sig, när det bara är timmar kvar av helgen, SUCK!

Jag förstår dem som väljer att stressa av med drickat, jag förstår dem verkligen, jag gjorde ju så tidigare i mitt liv...
Men att det inte funkar för mig har jag ju blivit mig varse, det förändrar hela min livsituation på både kort och långt perspektiv...
Egentligen ska man sätta ner foten, och dra till landet eller något, och skita i hela bunten, ingen toppstyr mig på helgen, då ska jag vara LEDIG!
Eller så är man väl så jädrans populär och alla vill umgås med mig, men det handlar om idiellt arbete, gratisarbete...

Denna vecka har jag kommit hem halvtio varje kväll, har haft det fullt med fikaansvariga med fotbollen, och nu har vi hela helgen dessutom,
och jag vet hur det slutar, kommer inte tjejerna???vem kommer att sitta där hela helgen för att man är så förbannat kravfull hela tiden...
Ja jag blir förbannad när folk inte svarar på mailen, om de inte svarar så har de inte fått informationen, alltså kommer de inte...
Folk är förbaskat lata, när det kommer gratis är alla med, men när det kräver lite personliga insatser eller pengar...svosch!.. borta med vinden...
Om alla kommer, 2h arbete, annars 22h arbete för en...

Nä helgen är helig för vissa, inget får dem att lyfta på röven ur helgsoffan, och släppa greppet om groggen...
Alla verkar vara lite förslavade under sina helgvanor, och TV'n som underhållning idag kan man ju verkligen fundera över...

Man trängs framför TV'n för att bli matad med dålig och billig underhållsvärde, det finns ingen riktigt klass på programmen längre,
de kryllar av kanaler och ingen är bättre än de andra, de har bara ett mål, att tjäna pengar på att du ska konsumera deras reklam,
allt annat för dem är helt sekundärt, så vi blir grovt snuvade på allt vad vi trodde var underhållande eller roligt...
I handen håller vi alkoholen och den lurar oss på verkligheten, vi blir helt enkelt råfistade vartenda kväll...

Ställer jag upp på det fortsättningsvis?

Nä!, det finns en annan verklighet som är mycket större...
Alkoholen går bort, och mitt informationssamhälle kommer visserligen från en skärm den med, men jag får VÄLJA precis det jag vill se, när jag vill..
Det heter Internet och är en mycket större del än de kommersiella analerna, och visst jag får själv välja att sortera bort skiten...
..men det ställer ett krav, att jag använder tarmpaketet i skallen, och jag zappar runt var tionde sekund, ingen äger mig där!
det är min frihet, att inte vara någon annans bitch...

Då behöver jag inte dämpa min ånger med flytande ångest på butelj...

och som indianerna skulle ha sagt...Berra har talat..
Men det är inte din sanning, den är min, har du funderat på din?

B!

Berra
fre, 2011-05-06 - 10:32

..kommer ni ihåg att jag inledde nästan varje inlägg så där tidigare..
Varför då?, kan man fråga sig...

Tja varför inte, Livet förändrades otroligt mycket när mina förvanskade tankar hade väldigt mycket i sin direkta närhet eller grund i alko-tänket...
Ni vet det där med .."håll ut, snart är det Fredag, och då jävlar blir det kalabalik i Bender, fy sjutton så skönt det ska bli med att kunna slappna av med fredagsölen.."
Håll ut!, till vad när man är nykter, finns inget att hålla ut till, man har nästan inga helg-mål kvar...

Precis som om hela världen raseras när man inte får sin helg-avslappning...
Och precis VAD är det som gör det så annorlunda, att man inte får sin alkohol?, eller att man inte har något att längta till?,
att man inte har någon nödutgång kvar här i livet???
Att sluta med alkohol har så många bottnar, som man har kopplat så mycket av sina känslor till just, min lilla napp?
Så vad är det jag brottas med?, mina egna känslor såklart, ingen annan som man kan skylla ifrån sig på, bara mig själv...
Fy sjutton så jobbigt, måste jag behandla mig själv, någon sorts självterapeutisk behandling???

det var när jag upptäckte hur mitt liv såg ut ...UTAN alkoholen, som jag nästan varje dag hälsade den med ett "Go'morgon Livet.."
För det var en förändring, ganska så stor, trots att jag egentligen bara slutar med en grej, alkoholen, denna trollbindande förrädiska dryck..

Kommer ni också ihåg hur jag frågade ..."äger jag mitt liv nu?"
Jag hade så bråttom och få veta om jag hade kontrollen och om det var över så att jag kunde gå vidare,
ungefär som om man fick en stämpel i passet, japp du är klar nu, passera!

Tusen och åter tusen tankar har passerat under min livsviadukt, när är man "färdig" med sina anti-alkoholistiska tankar???
Jag tror på "aldrig", jag får aldrig sluta tänka på att komma ihäg att jag nog aldrig mer kommer att kunna hantera alkoholen...

Låter det så slutgiltligt?, aldrig mer...

Om man tänker efter, vill jag någonsin tillbaka till mitt tidigare sätt att konsumera alkohlen, för det finns bara ett enda läge när jag dricker,
kanske inte allra först, men det kommer, var så säker, stupfull och ännu mera full...av ångest..
Nej självklart..jag har aldrig varit så "sjuk" som då, då önskan var att få slippa ångesten så stark att jag t.om hade självmordstankar!!!
DÄ ä inte sunt!, det är inte bra för folkhälsan, å gå å dö så dä bah!
Det var destruktiva tankar, sjuka tankar och framförallt farliga tanka, åsamkat av ....alkoholen...

Så OM jag nu skulle tänka tanken om att testa alkholen igen, så kanske det leder till att jag tar livet till ända, det blir jävligt slutgiltigt om något!

Mina funderingar om .."att äger jag mitt liv nu.." har sin botten i att jag har fått acceptansen, det blir inget mer nu, det är slut med alkoholen...
Jag kan släppa tankarna på att berusa mig framöver, och min längtan till helgen får byggas upp av annat, som tar över istället...

Det är där jag står nu, att finna anledningar till att göra livet glatt utan alkoholen, om jag inte kan ta nödutgången i livet med alkoholen...
Så måste jag finna andra andningshål i det liv som jag redan har, små pauser av livskvalite't...

Jo jag älskar helgen, men kanske inte av samma anledningar som alla andra, jag kan inte längta till berusningen..
Vill heller inte leva för att bara överleva, utan för att jag verkligen VILL...

Jag sluter ögonen och ser inåt i mig själv, vad önskar jag av helgen???
Låter fantasin flöda lite, och så är "längtan igång"..
Den innehåller kontakt med andra människor, glädje och sorg, arbete och vila, men framför allt en livsglädje att njuta av den vartenda minut...
För jag kommer varken vara full eller bakfull, och det firar jag med att ha full konktakt med livet istället...

Istället för att längta till något dåligt, så försöker jag uppleva det som är bra...

Stadigt på jorden och med bra fotfäste, sedan klampar jag vidare på min något slingriga väg...

Hej!, jag heter Berra och jag är en nykter alkoholist!, varför ska det vara så svårt att säga det, jag är ju stolt över det, JAG har ju fått insikten...
Nu är det bara resten av världen som inte har fått sin insikt, ska jag omvända den, eller koncentrera allt på mig själv?

/Berra

Berra
mån, 2011-05-09 - 10:17

ännu en klassisk rubrik...
Nå!, hur är livet då?
Jo..tackar som frågar, rätt OK faktiskt...

Alla mina negativa farhågor om hur helgen skulle bli, vara bara ett kasst hjärnspöke, tackar för det!
Allting löste sig, och de som hade fått sina arbetsuppgifter löste det, och jag fick en del av min egna helg...
Jag behövde inte bära hela världen på mina axlar i helgen, så jag var fri...

Massor av solsken både inne och ute, och jag var ute och fick solsken i mitt inre, en stärkande helg..
Mitt ansikte är brunt som en pepparkaka, och några kollegor har avundsjuk kommenterat det, men det är deras problem...
Jag tänker bara, men hallå håll er ute då och få er lite färg tillgodo...
Jag har umgåtts med familjen väldigt mycket, och vi har givit oss av våran tid..
Vi har grillat vartenda middag, och det ena godare än det andra har avlöst varandra....

Frugan hade tjackat grillpilsner, hela sex styckna, sådana där "nollpilsner" (0,5%) och det var väldans gott...
Tänkte på det..., när man drack "riktig pilsner" så tvekade man aldrig, det blev en back direkt.
Nu när man dricker sådant som INTE påverkar en så blir det 6 st glasflaskor i stöten, man vill ju inte slösa!!!
Fasen så fucked up man var, eller så är man det nu, det blir inga resonabla kontraster tycker jag...

I söndags vaknade jag upp jättetidigt...ur soffan, ryggen sade med ett gällt skrik ifrån...
F*N tänkte man direkt, nu har man sovit i soffan igen, men vänta!
Det är en stor skillnad att vakna upp UTAN baksmälla och ågren, jag hade ju bara somnat för att jag var trött, inget annat..
Och innan jag låter fötterna nå golvet så tänker jag som Adde har lärt mig..

...idag ska jag i alla fall hålla mig nykter, och så tar jag ett nytt beslut om detta imorgon...
Och så har jag skjutit på mina alkoholrelaterade tankenötter ytterligare ett dygn framöver, det känns befriande...

Ja vad gjorde jag denna Söndagsmorgon???
Gick ut på baksidan och lät mig underhållas av sparvarnas sång och flyguppvisningar, det här hade jag aldrig gjort om jag vore bakfull, tänkte jag...
Ser hur de flyger ut och in i de holkarna jag har satt upp, ...och så rykte jag till!!!
Jag och min granne några kåkar längre bort hade gjort precis samma sak, vi trodde vi var ensamma om detta denna tidiga söndagsmorgon, då resten av gatan sover tungt, vi njöt båda av denna morgon och hade inte sett varandra, gisses..

Läste lite om hur många känner sig ensamma i sin nya roll som alkohol-lösa...
Ja jag är ensam i mina tankar, när jag tycker "synd" om mig själv...
När jag skippar mina tankar på min gamla alkisroll, och låter min kropp få rastlöst uppleva nu'et, så rullar det på...

Jag försöker upptäcka skillnaden på det jag kan uppleva nu idag, mot det jag inte såg när jag var insnärjd i alkohol-tänket...
På något sätt hade den prioriterat upp sig till förste plats, och allt annat var helt sekundärt, som det där med typ "resten av livet"..
Om man nu avsätter denna självutnämnde diktator Alkohol, så blir det ju lite obalans tills dess att allt lägger sig på sin nya plats...
Och allt det där nygamla ska få en mycket större betydelse och bättre placering i mitt liv, och då kommer aldrig alkoholen kunna konkurrera mot den...
Och tanken om att alkoholen kommer aldrig mer att få ta överhanden i mitt liv, den stärker mitt egna jag, jag är starkare än den...

Inget ska få fista mitt liv igen, jag har kollen och kontrollern...ALKOntrollen...

Mors Berra!