av Nordsaga

Nordsaga
tis, 2020-10-27 - 10:27

Hej på er!
Jag är nygammal härinne.
Behöver hjälp.

Jag dricker varje dag nu och känner att jag börjar få svårt att återhämta mig. Just idag är jag fortfarande berusad trots att jag la mig ca 22, efter 3 starköl och en halvliter rött. Som om kroppen inte lyckas få ur sig alkoholen. What!?

Jag är väldigt tveksam till om den här ”livsstilen” kommer funka så värst länge till. Och väldigt tveksam till om jag kommer lyckas sluta dricka. Det är mitt tidsfördriv. Dagarna går snabbare då.

Usch. Vad saknas i mitt liv egentligen? Varför gör jag så här? Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det.

Den bästa tiden i mitt vuxna liv, var de 9 månader jag avstod helt. På något sätt vill jag uppleva det igen. På ett annat sätt vill jag inte.

Jag drar i flera trådar nu. Signade upp mig på TOPHAT teamet också (Linköping). Tipsa mig gärna om fler forum där jag kan få stöd. Jag greppar allt nu! Tyvärr är AA inte aktuellt, bor lite för långt ut på landet för att det ska funka praktiskt.

Usch ja. Jag riktigt känner hur låg energi jag har. Orkar inte ta itu med något alls.

Kram på er allihop!

Mattan
tis, 2020-10-27 - 12:01

Första steget till förändring är ju att inse att det inte håller. Kännner igen din ambivalens. Jag provade att tänka ut för och nackdelar med att dricka på kort och på lång sikt. Blev ganska uppenbart att långsiktiga fördelar saknades helt för mig. Du får en bra boost bara att läsa och skriva här. Häng i bara vi hjälps åt
Kram

Nordsaga
tis, 2020-10-27 - 20:54

Tack Mattan!
En dag har gått. Det känns. Bra?
Nja. Jag har haft ”halvångest” hela dagen. Inte orkat göra någonting alls. Sen fått ytterligare ångest för att jag varit i den här bubblan, inte fått något vettigt gjort.

Jo, en bra sak hände idag. Jag pratade med min man och förklarade att det är en dag i taget som gäller nu. 100% stöd från honom. Tacksam och glad för det!

Jag hänger i!

Mattan
tis, 2020-10-27 - 22:19

Viktig att du berättade för mannen. Även om känslorna går upp och ner så kommer det kännas mer och mer hanterbart på sikt tror jag. Det är en spännande och krävande resa och så värt det. Härligt att höra att du hänger i. Det gör jag med
Kram

Sattva
ons, 2020-10-28 - 06:51

Hej!
Känner igen lig i att vilja sluta men ha en ambivalens. Ge upp något som känns så viktigt, något som jag längtar till efter jobbets slut. Har kommit till samma insikt sim du. Sökt hjälp. Stöd från make. Men ännu inte vågat ta steget.

Nordsaga
ons, 2020-10-28 - 09:26

Sattva.
Jag förstår hur du känner.

För min del kom beslutet efter insikten att min kropp och själ snart kommer kollapsa. Jag tror det är ganska vanligt, att man måste ner på en sorts ”botten” för att kunna ta steg mot nykterhet. Och då, alltid, alltid ett steg i taget.

Jag vände ut och in på tankarna ett bra tag innan jag pratade med min man.

Jag skämdes, kände skuld, men det jobbigaste var trots allt att göra mitt drickande ”offentligt”. Efter ”erkännandet” så finns det ingen återvändo. Det blir lite som ”upp till bevis”! Läskigt som fan. Om man inte berättar så kan man aldrig få det där viktiga stödet från sina närstående.

Jag håller tummarna för dig!
Kram!

Nordsaga
ons, 2020-10-28 - 15:33

Jag klarade en timme i trädgården, sen vart jag för rastlös. Jag drar mig in i värmen istället och ställer mig själv mot väggen: Ta dig en stor kopp te människa!

Har tänkt mycket på hur jag normaliserat drickandet. Att klockan slagit ”vin” i flera års tid. Sneglandet på timvisaren och att jag här mot slutet gått över till vintertid varje dag. Att dricka kl 18 blev 17. Sen plötsligt blev det okej att ta ett glas redan kl 14 och till sist 12.
Hur det gick till?

När, under vilken period i livet, drogs jag in i detta? Varför? Det är ju sjukt att tänka att jag en gång i tiden levde utan en box rött på köksbänken och starköl i kylen.
Vem var jag då?
Vem har jag blivit?

Det är rätt mycket tankar som surrar nu. Jag tänker på alla ”lyckostar” som några gånger per ÅR (!) besöker systemet. Som super till några fåtal ggr om året för att fira, nåt. I dessa människors liv har ett dagligt bruk av alkohol inte normaliserats.

Mitt liv blev ”firande” varje dag. Det där glaset jag unnade mig jämt. Belöningen. För vad?! Vad f-n är det för storslagen skit jag gjort som gett mig privilegiet att fira och belöna mig själv med alkohol dagligen?

Nä, just det. Absolut ingenting! Sjukt.
Jag ska f-n gå till botten med det här! För om det inte är belöning så är det ren och skär tröst. Som en nappflaska. Eller är jag från födseln indragen i detta, som en tidsinställd genetisk defekt?

Det är dags för mig att koka tevatten nu.

Jo, jag är arg på alkoholen idag. Det känns bra.

Kram på er därute! ?

Kennie
ons, 2020-10-28 - 19:10

Bra och insiktsfullt inlägg. När man börjar genomskåda alkoholen blir det mycket lättare att avstå, och vartefter känns det mer som att slippa än att avstå. Kolla klipp med Annie Grace på Youtube, hon förklarar mycket om hur vi gått på myten om att alkohol ger oss något positivt, när det ganska snabbt bara handlar om att motverka abstinens. Man tror att man blir gladare av att dricka, men i själva verket var det abstinensen som gjorde en nedstämd till att börja med... Bra att vara arg på alkoholen, ha tålamod, och börja spana efter fördelarna med att vara nykter, de blir fler och fler vartefter hjärnan återhämtar sig...

Nordsaga
tors, 2020-10-29 - 13:47

Tack för ditt stöd Kennie! Ska kolla in Grace.

I natt sov jag ju inte så bra. Vaknade av nervliknande värk i fötter och händer. På morgonen kändes det som om huvudet och bröstkorgen bytt plats. Som om hjärnan kippade efter syre och lungorna inte fick fatt på en enda tanke. Fy.

Det är tredje dagen idag och jag räknar kallt med fortsatt abstinens...

När mina kroppsdelar efter någon timme återgått till sina rätta ställen, så kände jag mig plötsligt närvarande. På ett väldigt positivt sätt.

Jag är fortfarande arg på alkoholen och vad den gör med mig och många andra människor. Skulle gärna säga att jag vill frysa ut den för resten av livet, men det vet jag är en dålig strategi.

Så, en dag i taget. Alla ni som kämpar, jag önskar er en alkoholfri dag idag!

Kram!

Nordsaga
fre, 2020-10-30 - 14:13

Just nu är det nog värst med sömnen.
Hemska mardrömmar. I natt råkade jag ut för att äta giftig svamp, varvid det efter en stund växte fram spindelben ur min mun.

Är fortfarande ”yr i tanken”. Lite trög och jag gillar det inte alls. Det sitter långt in i hjärnan det här. Men det blir väl så när man sugit i sig alkohol dagligen i... ja, flera månaders tid.

Idag ska jag förbereda lite Halloween för dottern. Känns lite jobbigt just nu, tanken på att fixa och dona utan sällskap av ett glas vin. Det hör ihop.

Hjärnan är sjukt kidnappad. Förbannade, jävla skit!

Jag ska, ska, ska fixa detta!

Kennie
lör, 2020-10-31 - 22:17

Det värsta är snart över... Verkar vända för de flesta efter 7-10 dagar. Något som jag gillar med nykterheten är att jag har lättare att stå upp för mina behov. När jag drack kände jag aldrig att jag hade rätt att vara trött, och fick dåligt samvete när jag inte orkade saker. Nu orkar jag i och för sig mer när jag inte dricker, men jag unnar mig också mer vila. Hoppas du får sova lugnt utan mardrömmar och vaknar till en skön söndagsmorgon...

Nordsaga
sön, 2020-11-01 - 10:57

Tack Kennie! Du sätter ord på det jag upplever.

Hjärnan är märklig. Den behöver mer återhämtning än vad man tror. När jag varit inne i drickandet har hjärnans tillstånd varit ”normalt”, så lurad man blir. Tröttheten, oförmågan att koncentrera mig, att inte orka ta itu med saker eller engagera mig i min familj. Som att leva i en konstant dimma. ”Det är sån här jag är”, ett konstaterande som hjärnan har peppat mig att tro på.

Efter bara några dygn hör jag vad min dotter säger. Jag kan släppa mitt eget och aktivt delta, innerligt lyssna och engagera mig i det som händer runt omkring mig. Jag är så tacksam för det.

Jag sover riktigt djupt nu men vaknar fortfarande tyvärr lite för många ggr under natten. Men ändå, det är mycket bättre! Vi ska inte snacka om hur mycket jag äter! ?

Min man och jag har dagligen en helt öppen dialog om hur jag mår och hur jag tänker, på mitt initiativ. Jag har en stark framtidstro!

Att få vara härinne, kunna skriva av mig mina tankar, läsa andras berättelser och vittnesmål, det är ett fantastiskt stöd.

Idag blir det en lång skogspromenad, garanterat med fyllda korgar trattisar.
I morgon blir det jobb. Utan att vika undan blicken för att undgå bli upptäckt som bakis. Ja, fy f-n för att knata till jobb med fylleångest, väskan laddad med Treo, tuggummin och bubbelvatten för att överleva dagen... (Får lite ångest när jag tänker på att jag gjort det säkert 100 gånger... ?)

En dag i taget.
Styrkekramar till alla som kämpar idag.

Andrahalvlek
sön, 2020-11-01 - 12:36

Du checkar in fördel på fördel just nu! Och så kommer det att fortsätta och fortsätta. Just närvaron tillsammans med min dotter och min mamma uppskattar jag massor. Jag har ett helt annat tålamod, är inte lika rastlös. Jag tar vara på stunden, gör det bästa av den.

Du gör helt rätt som fokuserar på fördelarna - fortsätt så! Det kommer sämre dagar också, dem ska du bara okeja. Efter grisdagar kommer alltid gulddagar.

Kram ?

Nordsaga
sön, 2020-11-01 - 12:19

Tack fina Andrahalvlek!
Det är en fin känsla att läsa din kommentar. ??☺️

Vinäger
sön, 2020-11-01 - 12:46

Vilken gåva att vara ärlig med sin partner. Kan också det, men väljer oftast att prata med er här på forumet istället. Har en förstående man som lyssnar, men det blir ändå inte samma sak när man vill prata om att det kan kännas jobbigt och finnas motstridiga känslor under resan mot nykterhet.

Hoppas att din dag blev fin och att ni hittade mycket svamp. Skogspromenader är underskattade.

Kram