Vin Santo

Och glad fredag alla!
Nån annan som har lite låtar att rekommendera på alkistemat?
Passar på att önska er en trevlig helg!

Jag har en hel låtlista på det temat. Här får du två: ”I shall be released” med Jeff Buckley och ”When the party is over” med Billie Eilish.

Kram ?

Är en av de artister jag lyssnar mest på just nu, hon skriver om droger, missbruk men inte så uttalat.
Hon är en av vår tids största poeter tycker jag.
Hennes senaste album Norman Fucking Rockwell kan man börja med, låten The Greatest kan jag börja gråta av. Grattis ni som har henne kvar att upptäcka ?

Tycker jag också sjunger rakt in i den svajiga kärnan vissa dagar.
Still, For you, Truth, Poetic.
Vackra och starka, som vi!

Vin Santo

Tack för tipsen alla!
Jepp, allt rullar på bra Chivas - helgen har varit fin med många familjeaktiviteter. Känner att jag konsumerar godsaker i mängder dock... det får bli denna veckas projekt att få ner det suget :)
Fortfarande väldigt trött men sover som en stock vilket är underbart!
Kriga på kompis!

Mr_Chivas

Hej Santo, hoppas att allt är väl och att du kämpar på?!
Här är inget nytt, fortfarande inte en enda droppa men kan säga att suget har kommit upp oftare än tidigare.
Nu kan jag till ibland fundera på att gå och handla eller stanna till på Puben och ta en öl.
Känner en klar oro över om jag skulle göra det att jag skulle trilla dit igen.
Vet inte om suget försvinner helt eller ej bara man är stark nog att orka hålla upp längre.
Jag kommer inte ge mig, jag ska inte dricka. Jag mår bra av att inte dricka det känner jag.
Men jag skulle vilja ha en "tillflyktsort", alkoholen var bra där. Få släppa allt för ett tag.

Ny vecka nya tag!

Vin Santo

Kul att höra ifrån dig :)
Fan det där låter inte så bra kompis - lite som att du undermedvetet "förbereder" dig på att du skall testa försiktigt igen...
Nu är det ju såklart olika men för egen del så trillade jag dit lite så när jag tog uppehåll för några år sedan. Tänker att du kanske skulle testa något som gör att alkoholen inte känns så lockande? Själv kör jag "The alcohole experiment" (tips ifrån forumet) och där får man mycket tänkvärd info som gör att många faktiskt omvärderar a och håller uppe för att det helt enkelt inte lockar längre. Googla och gå med - gratis, 30 dagar och utvärdera sedan :)
Det är så lätt att glömma hur det var och att man bagatelliserar risken att det hela eskalerar igen. Ta bara inte den där ölen ännu - låt det gå ett tag till - du är stark Chivas - och smart - det utläser jag ifrån dina inlägg!
Keep it up!

Mr_Chivas

Känns det, som om att mitt undermedvetna intalar mig att jag har läget under kontroll. Att bara ta en öl eller två är inget att oroa sig för.
Försöker hitta alternativa sätt att varva ned på, samtidigt som jag älskar att jobba. Stannade till på puben idag på väg till posten, tog en kopp kaffe och kände faktiskt inget sug att ta en öl heller. Jag tänker inte ta några risker nu.
Snart dags för kvällens sagostund och mysa. Ska kolla det där med Alcohol experiment, tack för tipset!
Hur är allt själv? Och hur mår alla andra kämpar här inne?

?

Det är inte du som vill dricka egentligen, det är alkoholdjävulen som bor i din skalle som börjat viska i ditt öra ”en öl eller två är inte farligt”. Hen vill ha sin drog.

Blir viskandet högljutt kan man ryta tillbaka ”NEJ, jag ska INTE dricka!” Det bör man göra innan förhandlandet påbörjas ens. Börjar man leka med tanken är återfallet nära.

Annars kan man bemöta alkoholdjävulen som en jobbig kollega: ”Jaha, du tänker så men nu gör vi ändå som jag har bestämt”.

Till slut tystnar hen, isolerad och instängd utan vatten och bröd ens tynar hen bort. Men endast lite alkohol gör att hen piggar på sig rejält och börjar tjata ännu mer.

Stunden på puben kan ju vara mysig ändå, med alkoholfritt i glaset/muggen. Stunden och sällskapet kan man behålla.

Kram ?

Mr_Chivas

Har varit tuffa månader, både med att sluta dricka och jobbat mycket. Har haft mycket att ta igen, och nu känner väl kroppen att den vill göra detsamma.
Lite febrig, ont i leder och och allmänt trött i kroppen. Typiskt en kommande förkylning, förhoppningsvis så studsar jag upp på benen igen om ett par dagar.
Suget att dricka och tankar kring det har upphört. Passerar puben utan ens en tanke på att jag precis gått förbi den.
Väldigt skönt.
Jag kommer på mig ibland att fundera på varför jag slutade dricka, det var ju inte så svårt att sluta när allt kommer kring. Jag försöker påminna mig själv vad det var som fick mig att ta beslutet, jag har ett problem med den även om det inte känns så ibland. Men att friska upp minnet är inte dumt tror, rannsaka sig själv och vara ärlig om det.
Hur går det för dig? Kämpar du vidare du med?

Mors

Vin Santo

Verkar verkligen som du kommit långt på din resa riktigt snabbt :)
Jo det känns bra här med faktiskt - lite sug ibland men jag är så glad för att jag känner att jag förändrats som person till det bättre - gillar mig själv mycket mer :)
Krya på dig kompis och håll dig på den inslagna vägen!

Mr_Chivas

Jag håller med dig, men visst är det så.
Jag har helt plötsligt börjat tycka om den person jag är. Känner att jag börjar bli mitt forna jag igen.
Var precis iväg och testade mig för Covid, så nu bara avvakta på svar.
Jag är inte någon sängliggandes person i normala fall, mer upp och kör och kämpar på. Ska saker och ting förändras kan jag ändra på det också. Ligger mest i sängen och jobbar nu, och dottern och frugan passar upp mig..?
Skönt att höra att det går bra för dig och att du kämpar vidare. Vi kommer aldrig ångra detta beslut...

Mr_Chivas

Hoppas allt är väl?!
Det var ett tag sedan du skrev något, skriv en rad så vi att du är ok!

Chivas

Vin Santo

Jo, det känns bra på många sätt. Håller mig nykter och är inte sugen på a - tänker inte så mycket på det faktiskt.
Känner att min kreativitet fått en rejäl kick framåt och jag förkovrar mig i en massa ämnen just nu - lyssnar på föreläsningar, sätter mig in i intressanta områden och "utvecklas". Detta känns jättekul och inspirerande! Har även kommit igång med golfen ordentligt och förbereder mig för en rolig säsong med mycket spel och social samvaro.
Har dock lite smolk i bägaren och det gäller min relation till min fru som känns trist. Känner inte direkt den där glädjen och retar mig en del på henne sätt. Precis som man ser relationen i ett nytt ljus och detta nya ljus känns inte så fördelaktigt om man säger så. Barnen har också börjat reagera på hur hon agerar så det har varit lite dålig stämning hemma :( Jepp, man skall inte beklaga sig.... Skriver en liten hälsning i din tråd med! Keep it up!!

Mr_Chivas

Skönt att höra att du kämpar på ändå fastän det är tufft hemma.
Jag upplever samma sak tyvärr där hemma. Jag kände för ett par veckor in i nykterheten att många gånger jag drack gjorde jag det för att glömma hennes gnäll. Vet att detta inte är ett forum där det ska diskuteras för att lösas. Men jag är rädd för att hon är en av anledningarna till att jag druckit, iallafall vara en bidragande faktor. Jag lägger inte någon som helst skuld på henne för mitt drickande, det valet var helt och hållet mitt. Men jag vet att jag tryckt ned dom känslorna jag haft angående hennes attityd och inställning med a-.
Jag anser mig själv som en ganska glad och positiv person med en inställning att löser sig bara man kämpar.
Hennes attityd är mer av den negativa sorten, hon har en benägenhet att alltid på ett eller ett annat sätt få saker och ting till att det inte blir gjort utan henne eller att det är upp till henne.
I tjaffs hemma målar hon ofta upp sig som offret.
Nykterheten har fått mig att tänka mer på hur hon tänker och resonerar.
2 månader har gått och jag är inte nått klokare. Försöker tänka ut om det är jag som får henne att agera som hon gör eller vad det kan vara.
Hursomhelst, kämpa på så ska jag göra det samma.

Vin Santo

Kan helt relatera till ditt inlägg Chivas.
För mitt välmående är det så viktigt att man (läs hon) ibland visar lite uppskattning, att man har utrymme att ha en dålig dag och att vi har en hjärtlig attityd inom familjen. Jag upplever nu ( i nykterheten) att hon hela tiden sätter sig själv först - sitt mående, sina önskningar, sitt sätt etc. och det känns inte riktigt bra.
Min fru kämpar även med efterdyningar ifrån en sjukdom för många år sedan (frisk nu men ff "hjärntrött") så hon har såklart mindre marginaler än vi andra men ändå. Kanske är jag självisk men det skulle betyda mycket om hon någon gång satte någon annan först och tonade ner sina egna behov lite...
Svårt också att prata om saker med henne då hon då blir trött och har svårt att hålla tråden - leder till att det blir svårt att lösa små/stora problem i vardagen. Nåväl, jag har ju också bidragit med skit pga mitt drickande så jag bär med mig mitt dåliga samvete och ser mig verkligen inte som en perfekt man :(