Nedstämd, ledsen, irriterad, trött. Osams med maken över något som eg handlar om bristande kommunikation i kombination med trötthet och otrivsel på jobbet.
Sug som bara den att skita i allt och köpa vin. Men ska inte. Det löser inget. Och har ju tagit medicinen.

Minns att jag kunde skriva ett soligt inlägg och nästa dag; ”tar tillbaka allt jag skrev”... Dels tänker jag att det såklart är omställningar av olika slag och karaktär i hjärnan. Men också att vi rätt länge (iaf jag) medicinerat med alkohol på de flesta känslor så vi är inte vana vid hur de är i sin ursprungliga form.
Om man orkar så går det att tänka på som en utvecklingsfas. Alldeles säkert är att det blir bättre. Låt dagen gå och var lagom nonchalant typ; jaja jag hör er men ni får inte omkull mig så enkelt.
Du är du med din starka vilja, vilka känslor som än må rasa runt. Kram.

Jag känner igen mig i att humöret åker berg och dal bana så här i början av nykterheten.
Grattis till en månad förresten!

Vi är ju inte helt vana att hantera känslor utan att dränka dem. Jag förstår att du får ett starkt sug att "skita i allt och köpa vin". Men nu går ju inte det - vilken tur!
Ta hand om dig, tillåt känslorna att vara där. De kommer att gå över. Fnurran med maken borde ju gå att reda ut eftersom du vet vad det egentligen handlade om?
Jag jobbar ju med mina "okej, nu är det så här...". Det funkar iaf ibland för mig.

Varm kram!
Du fixar det här, du är helt okej!

Det blev stort gräl igår. Började tvivla på om vi faktiskt har det så bra tillsammans. Varut mycket tjafs en längre tid. Han skyller allt på mig.
Är nedveten om att jag inte är i balans. Ska försöka rida ut det här.
Fungerar inte så bra på jobbet heller, orkar varken med kollegor eller dem jag är på jobbet för. Så trött på att alltid behöva ge energi, komma med lösningar, härbärgera. Men det ingår i mitt jobb. Kanske borde se mig om efter nåt där jag slipper andra människor. Vad det nu skulle vara?
Men jag är iaf nykter. Och det kommer inte alltid att kännas såhär.

är inte ensam ! Vi finns här för dig så du kan skriva av dig det som sker hos dig nu <3
Kram !

Genom att skriva tvingas man sätta ord på tankar och känslor, och plötsligt klarnar det lite. Lite i taget. Ta inga förhastade beslut just nu då du är som skörast. Det vore bara att belöna flyktbeteendet. Håll i, håll ut. Här och nu. Okej, okej, okej.

Kram ?

Tack! Nej inte belöna flyktbeteendet. Jag är väldigt bra på att ta till det. Tycker det är jättejobbigt att stanna kvar och känna och vara i det jobbiga. Vet nog inte ens hur man gör det fullt ut. Dags att lära mig ta livet som det är. Ibland går det upp och ibland ner.
Minns ju knappt vad jag skrev imorse, lite läskigt. Ändå är jag nykter. Har skyllt på alkoholen när jag inte minns, men det är ju inte orsaken nu.
Ska klara detta.

Har snart gjort fem nyktra veckor. Igår upptäckte jag ännu en trigger, nedstämdhet, ledsenhet o oro.
Tankar på ett planerat återfall till helgen kom, men jag kommer inte agera på det. Barnen/ ungdomarna är här och de ska slippa det. Nästa helg är de inte här, men då mår jag säkert bättre och suget är över. Flykt...ja jäklar vad jag längtar efter det just nu! Men jag vill rida ut detta, se vad som händer med mitt mående om jag inte dövar/ flyr...

Bra jobbat Sattva!
Jag har ju 5 månader nu, du är hack i häl. Det som är skönt nu är att inte tänka på alkohol. Att alltid vara närvarande med barnen. Och det är intressant att se hur man mår och vad man har för lösningar när a inte är ett alternativ. Det kändes verkligen som om du var lika less på a som jag när du slutade. Jag har inte tagit ett livslångt beslut, men just nu är jag utan och vill inte ha det på något annat sätt. Flykt med alkohol funkar verkligen inte långsiktigt. Förresten... min ilska mot sambon gick över... tog inte så lång tid innan humöret stabiliserades.

Bra jobbat Sattva!
Jag har ju 5 månader nu, du är hack i häl. Det som är skönt nu är att inte tänka på alkohol. Att alltid vara närvarande med barnen. Och det är intressant att se hur man mår och vad man har för lösningar när a inte är ett alternativ. Det kändes verkligen som om du var lika less på a som jag när du slutade. Jag har inte tagit ett livslångt beslut, men just nu är jag utan och vill inte ha det på något annat sätt. Flykt med alkohol funkar verkligen inte långsiktigt. Förresten... min ilska mot sambon gick över... tog inte så lång tid innan humöret stabiliserades.

Tålamod är min sämsta gren, men om man orkar ligga lågt ett tag så blåser en del onödigt skit över av sig självt. Jag lever sällan som jag lär på den punkten, men när jag lyckas inser jag att mitt vanliga sätt, att alltid agera direkt, inte alltid är det bästa. Får en känsla av att du funkar lite på samma sätt.. Hoppas allt reder ut sig och att du får en bättre dag idag. Och att du får vila till helgen, låter som att du behöver fylla på energin..

Ja jag tränar på det! Det stämmer, jag är jättesnabb av mig. Lär mig mer och mer att fundera en vända till innan jag agerar.
Vet 100% att jag inte kommer att falla dit på alkohol i helgen, jag vill verkligen inte det. Var uppe inatt på toa o kände då lite illamående (vet ej varför), men mindes då att "just det, såhär känns det att vara bakfull". Nej, inget jag vill ha!! Jag vill ha närvaro, livet som det är. Få känna stolthet att jag orkar svackor utan att fly.
Jo jag behöver energipåfyllning. Är ledig på måndag så jag har 3 lediga dagar. Ska verkligen vila!
Tack för era kloka ord. Jag uppskattar verkligen avsaknad av förmaningar kring återfall etc, och istället ett annat resonemang som känns värdefullt för mig!

Kom på en grej idag.
I mitt jobb hamnar jag ofta i samtal om acceptans och hur svårt det är att inte jämföra sig själv o sitt liv med hur det var "innan". Slog mig att det är ju precis samma acceptans jag själv behöver uppnå. Livet kommer inte bli som "innan". Jag behöver göra en nyorientering jag också. För jag vill ju inte tillbaka till att dricka för mycket. Och jag vet att jag inte kan hantera att dricka "lagom". Det är som det är. Det kommer bli bra.

Ordet acceptans står som spön i backen hos mig. Det är något sorts omfamnande av verkligheten som den är. Inte mer men heller inte mindre. Heja dig Sattva ?

Behöver bli lite bättre på att ta till mig råd jag ger andra. Som att en förändring tar tid. Jag kan inte räkna med att min hjärna/ psyke odelat jublar över att vinet inte finns som lättnad längre. Sover bättre än på länge, men är enormt trött. Är väldigt slö på jobbet, gör bara det nödvändigaste... Men kanske får jag ha lite överseende med det ett tag. Jag bryter faktiskt ett mångårigt mönster. Såklart det kostar på!
Egoistisk har jag nog också varit. Maken har ju inte heller druckit på lika länge. Han måste ju rimligtvis också ha processer igång. Vågar inte riktigt prata med honom om att januari faktiskt är slut. Han har inte sagt något heller. Han åker iväg lördag eftermiddag, så det är isåfall fredag han kommer handla hem? Eller inte? Hjälp, det är ju imorgon! Vill inte ta upp ämnet. Ska släppa den kontrollen. Ha tillit att det blir bra oavsett. Har bävat för det länge.

Känner verkligen igen det här med tröttheten, behov att vila och svårigheten att acceptera att man är som människor i största allmänhet- inte nån som klarar och orkar allt. Det finns gränser. Att vara lat är, har varit, min stora skräck...
Det tar tid att komma igenom lager av detta.
Vad gäller frågan om helgens nykterhet skulle jag däremot se till att ha en strategi. Vi vill inte hamna i lägen av ”det bara blev så” efter så mycket viktigt arbete nedlagt.
Så, fundera på svar och förhållningssätt?

Har bestämt mig att inte dricka i helgen. Vill inte. Men just denna helgen är det nog främst att ungdomarna är hos oss som utgör skyddet. Bävan jag har handlar kanske mer om hur jag ska hantera om han dricker vin. Att jag blir irriterad och störd. Vill inte att hi blir ovänner när han ska vara borta sedan. Det är lite knäppt det där, jag avskyr berusade människor. Ibland har jag till o med "druckit ikapp" om han är påverkad och inte jag. Jag fylls av en sådan avsky och äckelkänslor. De blanka ögonen, beteendet, vinlukten...Men är jag själv berusad reagerar jag inte alls.
Jag vet att det inte har med honom att göra egentligen, jag reagerar så mot alla påverkade människor när jag själv är nykter. Har säkert med barndomen att göra. Men vill inte känna så!

Fem veckor idag! Känner mig starkare idag, inte så trött. Långledig helg väntar. Kommer bli en skön, nykter ledighet!