Gårdagen var verkligen en seger! Framgång föder framgång. Förstås när framgången känns lätt, men kanske ännu viktigare är det när framgången inte känns lika lättfångad. När man verkligen får anstränga pannbenet, och klarar ut det. Då ska man vara extra stolt och nöjd med sig själv.

Kram ?

Tack för era klappar på axeln. Det är ju bara ni härinne som vet vilken kamp jag hade igår. Så märkligt att maken inte är invigd. Men jag vill liksom inte parera hans ev alkoholdjävul som kanske tar chansen att få komma fram om jag gläntar på den dörren.
Tror också att det är tur att medicinen räddar mig att agera direkt på känslan.
Spännande det där om att beroendet bygger upp en spänning. Precis på pricken hos mig. Kan nu i efterhand se att det har byggts upp sedan förra veckan. Tror faktiskt det är neutraliserat nu, urladdat. Hann till o med tycka synd om mig själv att jag inte får göra som andra, dricka vin. Tror droppen var igår på lunchen, då det pratades om vinpaket på restaurang, vinoteket som har kul viner att beställa hem, olika knep att få bubblet vara kvar i flaskan efter den är öppnad....det var liksom inte den romantiseringen jag behövde där o då.
Men min verklighet har ju varit att sänka en box per helg, göra ungdomarna ledsna, somna i soffan, vara trött o seg hela helgen, och inte alls utvilad på måndag...
En sak dock som gör mig lite ledsen, dottern har hittat något nytt att klaga på mig för. Nu smaskar jag när jag äter. Och hör inte vad hon säger, frågar "va" för mycket....Men hon är 16. Antar detta är naturligt för en tonåring. Mycket sundare att hon klagar på sånt än att jag "är konstig" (påverkad)...

I den åldern finns det inga föräldrar som gör något rätt. Allt väcker irritation hos dem, och de kan inte hålla tyst om det heller. Det håller i sig ett bra tag, min äldsta dotter (23 år) avspisar mig fortfarande med en suck och ”det har du redan sagt en gång” då och då. Hon har noll förståelse för att mitt minne är svajigt.

Man får som förälder inte ta något sådant personligt, utan mest låta det rinna av en. Däremot ska man säga ifrån när det blir för grova påhopp. Då räcker det att säga ”jag blir ledsen när du säger så till mig”. Det funkar svinbra, då får de oftast dåligt samvete och taggar ner lite. En stund.

Kram ?

... och dessutom hör jag numera sämre, så det blir många ”va” men eftersom inga barn längre bor hemma har de överseende och betraktar mig numera med ömhet istället för sträng blick.
Förstår att det är lätt att hamna i tycka synd om-fällan ibland. Men det kommer att gå över. Jag vågar lova att ingen med längre tids nykterhet tycker synd om sig själv utan man landar i acceptans av läget- och så småningom tycker man (jag) endast synd om de som dricker för mycket. Att jämföra mig med någon som tar ett glas och sedan är nöjd är lika meningsfullt som att jämföra mig med någon som är 180 cm och har tjockt hår till midjan.
Heja dig!

Ha ha, gud vad befriande med tanken att det är lika meningslöst att jämföra sig med någon som dricker ett glas och är nöjd, som att jämföra sig med någon som är 180cm lång o har hår till midjan!!! Vi har olika förutsättningar helt enkelt. Live with it! Tack för avdramatiseringen!
Tänker också att jag ju kanske missat mycket i min utveckling som tonårsförälder. Haft ett ständigt gnagande dåligt samvete pga alkoholen. Det är slut med det nu!! Jag kommer säkert göra 100 fel till, men då är jag iaf nykter o hänger med i vad som händer.

Det får man ju höra lite då och då.? (Mina barn är 13 och 16) Men det uppvägs lätt av Åh Tack! när jag kan hämta någon av dem med bilen en kväll , när bussen är missad. Att aldrig mer få höra: Fan, varför måste du jämt dricka! är guld värt. ?

Bra jobbat Sattva, ha tålamod och ta inte det första glaset. Det här blir bra, jättebra!

Kram

Var ute o gick i solen. Kände för första gången att jag inte kommer att sakna alkoholen kommande långhelger (påsk närmast). Fick nästan leta efter saknadkänslan som tidigare kommit när jag tänkt på påsk, valborg, midsommar etc. Inser att de helgerna mestadels har handlat om hur många kvällar som funnits för att kunna dricka obegränsat med vin. Ledigheten i sig har inte varit lika viktig. Så det går framåt. Något hände verkligen i onsdags när jag vände tankarna bort från ett återfall. Planerar att försöka få ett telefonbesök med läkaren som förskrev medicinen, och få för hela året. Den jag har räcker mars ut. Så med andra ord är min vilja och plan att vara nykter hela 2021. Och jobba vidare på att hantera min beroendehjärna. Bli fri på riktigt.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne :-)

Vad skönt att du börjar känna dig fri från längtan efter a! Börjar känna hopp, underbart!

Det är verkligen ett urstarkt verktyg att vända på tankarna. Nästan magiskt de gånger man lyckas.

Kram!

Anonym26613

Önskar jag också hade kommit så långt. Men får nöja mig med att inte vara sugen på vin på en vanlig lördag. Inte illa det heller ?‍♀️??

Sakta men säkert ändras tankarna. Så skönt att slippa tänka på a en vacker dag! ❤?

Njut av din lördag ???

Så glad att det går bra för dig! Du förtjänar verkligen medvind som du har kämpat! Och klokt att fortsätta med antabus och ge dig själv tid att landa och trampa upp nyktra spår i hjärnan. Och påsken, jag älskade min första nyktra påsk förra året. Jag vilade så mycket och åt god mat och drack iskall påskmust. Var närvarande med barnen och mig själv. Nu tar vi hand om oss och kör vidare!

Att läsa dina rader. Den där påsken förra året var en väldigt tydlig vändpunkt för mig. Kanske var det den här tiden som jag började göra upp planer för ett längre uppehåll. 6 månader tänkte jag då. Sen fick jag se.
Påsken inföll nog just efter tre månader som var mitt ursprungliga beslut.
I januari såg jag fram emot allt som påsken innebär i form av dryck (har inte lust att beskriva utförligt)
En tid innan girade jag hjärnan och tog beslut om att köra på tre månader till. Kom påsken och jag minns att jag kände ett megastort lugn. Tre månader till. Det kommer jag att fixa.
Idag vill jag bara nämna att alkohol inte finns med i mina tankar när jag ser fram emot sommar, valborg, inget av det.
Jag har massor med saker jag måste kämpa med, som alla, livet fortsätter att vara jobbigt ibland. Men- att slippa inkludera alkoholen bland de sakerna är en befrielse. Varje dag. Jag är glad varje dag över att slippa baksmälla, cancer-ångest, demens-ångest.
Jag vet att jag tjatar- och jag har sannerligen inte alla svar, men ett har jag och det är; håll i! Det blir bara bättre. ?

Sovit dåligt, trött, stressigt på jobbet. Av gammal vana kommer sug efter vin. Inget jag inte kan hantera, mest bara irriterande att det dyker upp. Men jag vet att det handlar om andra behov, alkohol är verkligen inget man behöver! Däremot behöver man sömn...
Även onödigt tjafs m maken igår. Tar så enormt mycket energi. Har inte råd slösa bort den energi jag har på onödigheter. Han har nog rätt dock att jag har ett kontrollbehov och häftigt humör. Tänder till alldeles för snabbt. Behöver jobba på det...

Jag blir också arg för snabbt.. Men också glad igen snabbt, och ber om ursäkt när jag ser att jag varit onödigt ilsken. Och myntet har två sidor, jag delar också mycket positiva känslor.. Så jag tänker att man får vara snäll mot sig själv och komma ihåg att man har både goda och dåliga sidor. Vi gör så gott vi kan med den uppsättning egenskaper vi har att jobba med.. Som för dig så är sömn och balans viktigt, då blir jag sällan arg.. Hoppas du får tid att vila åtminstone på kvällarna i veckan... Ta hand om dig!

Nej stamina är nog fel ord, men hittar inte det rätta. Känner iaf ökad "stamina" i det att, under förutsättning att jag sovit ok, har liksom större marginaler. Kan vara supertrött när jag vaknar, men blir inte kvar i zoombieläget hela dagen. Känner nu att dagarna är hanterbara, inte bara något jag ska uthärda. Har energi under dagen på ett annat sätt. Inte för att jag tror kollegor märker någon skillnad, men jag klättrar inte uppför Mt Everest varje dag längre. Mera en liten kulle. Kan tänka med glädje över den träning jag ska göra efter jobbet, inte bara något som ska avklaras för att jag vet att jag mår bra av det.
Alkoholen håller på att släppa greppet om mig, både fysiskt och psykiskt. Det är så himla skönt. På riktigt så himla skönt. Nu börjar jag ana den där friheten dem med lång nykterhet bakom sig pratar om!

Bra beskrivning, så känner jag också. En jobbig vecka är inte längre något oöverstigligt som skrämmer mig. Jag vet att jag klarar den. Och vet att jag får vila på helgen. Det är verkligen en frihet att få tillgång till sin energi och själv välja hur man vill leva.

Så underbart att alkoholen håller på att släppa greppet, att du anar friheten.
Du är så värd den friheten!

Kram!

För mig hände någonting, minns inte när, men just att varje enskild dag blev överblickbar och med nån sorts glädje. Hade saknat så länge att jag hade glömt hur det kändes. Att tänka på det ena eller andra som ska göras och veta att det blir helt okej, och ikväll blir mysigt av en eller annan anledning, och sen ska jag läsa en bra bok innan jag somnar. De ENKLASTE sakerna i världen, men att göra det med nån stilla liten glädje eller lust. Det är hela skillnaden. Grattis till dig och fina upptäckter!

Tack för fina ord i min tråd, Sattva! De värmer!
Och ja, jag kan bara instämma i att det är skönt att kunna fokusera och njuta av livet istället för alkohol. Känna lust och glädje i vardagen. Det är hela skillnaden! För inte tusan är det så mycket annat än en grå vardag just nu. I alla fall inte hos mig.

Idag 7 veckors nykterhet. Varit en odramatisk vecka, mått bra. Ja, tankar på alkohol kommer, men jag vet att det inte är lösningen på trötthet etc. Ibland tänker jag faktiskt " herregud, vad har jag gjort???" när jag inser att ju längre nykterhet, desto mer omöjligt att återgå till hur det var. Och jag har förstått fullt ut att jag inte kan dricka "normalt". Jag vågar inte ens testa, inte ens om flera månader. Jag litar inte ett skvatt på min hjärna i det avseendet. Men livet som nykter är ju skönt! Och jag har så mycket annat gott jag kan stoppa i munnen. En god kopp te och en riktigt smarrig rawfoodboll ger faktiskt en väldigt skön avslappning. Smågodis till helgen är guldkanten, men som jag vet det sjutton om det är så bra i längden. Blir bubblig i magen och mår ej helt 100 av det...

Grattis till 7 veckor! ? Väldigt skönt när man har nått den insikten att det inte är värt att testa att dricka. Och att man faktiskt mår så mycket bättre av att inte dricka alls.

Kram