av AMEW

AMEW
ons, 2021-02-17 - 10:09

Bipolär sen 30 år. Högfungerande, Bra jobb, bra betalt, lever i en mycket kärleksfull relation. Bor bra, sommarställe etc.
Dricker en halv flaska vodka varje kväll, börjar behöva mer. Ett helsike att arbeta hemifrån. Idag började jag klockan 12. Det innebär att jag måste fylla på under kvällen. Min man jobbar också hemma men mer skift så han jobbar på kvällar. Äter antidepresssiva men det hjälper inte. Är 61, förhoppningsvis lever jag inte så långe till.
Har alltid varit duktig och arbetat och uppfostrad tre barn som det går väldigt bra för. Men nu är jag utarmad, trött, ledsen, vill inte leva längre, Alkohol är verkligen det enda som hjälper mot sorgen, ledsenheten, oron och ångesten. Jag tycker jag har varit strak och duktig men det räcker nu. Barnen klarar sig själva och när man är död kan man väl inte behöva ta ansvar mer.......

AMEW
ons, 2021-02-17 - 10:10

Jag kommer inte att begå självmord. Jag har ofta tänkt på det, men bara som en taktik att orka ett tag. En väg som går att ta om jag inte förmår,men
som jag inte kommer att ta. Fast jag har tänkt ut det optimala sättet.
Men om jag gjorde det skulle ju allt jag gjort för pojkarna vara helt bortkastat. Det skulle ju vara det optimala sveket.
Men om man dör på naturlig väg så kan man ju inte rå för det. Därför hoppas jag att jag inte lever så länge.
Jag minns när jag var 9 år och gick på isen på vattenpölarna. Att det var så jag måste leva mitt liv. Att gå försiktigt, försiktigt för att inte isen skall brista.
Sen blev det inte så. Jag tog inga enkla vägar. Men det har ändå alltid känts så. Har aldrig varit sjukskriven trots tjat om detta från läkare. Jag har en jättebra läkare. Jag har en jättebra man ( har arbetat som mentalskötare tidigare i livet, bra va?).
Ett av mina problem är att jag är alldeles för duktig på låtsas att allt är bra. Ingen kan ana hur det egentligen är. Men det gör mig totalt utmattad.
Jag vet att jag inte skall dricka. Vet att det kommer förvärra. Idag har jag inte druckit något. Men det är det enda som hjälper mot ångesten och det enda som gör mig glad.
Jag har provat alla antidepressiva läkemedel som finns tror jag.
Jag äter maxdos av Venlaflaxin, Quetapin och Lamotrigin. Ingen effekt.
Jag orkar INTE prova fler mediciner. Jag kommer inte att göra det.
Jag lever ett väldigt bra liv. Jag är bara väldigt olycklig och ledsen.
Jag tror inte att alla människor vill leva för evigt. Känns litet som det är plikt att vilja det. Men det vill inte jag.

pytteliten.o.trasig
ons, 2021-02-17 - 16:56

Känner igen mig i dina ord.
Den här tröttheten. Att man har gett upp.
Man känner att det kvittar.
Mina barn behöver mig ett tag till annars hade jag nog inte orkat hit..
Jag har fått 2 utmattningsdiagnoser men aldrig vart sjukskriven. Kämpat på, bitit ihop, aldrig känt efter. Ner med skiten i ryggsäcken och trava på bara!
Jag reagerar särskilt på dina ord "jag har alltid varit duktig" som jag känner igen mig väldigt i.
Förra året gick jag och mina man på terapi tillsammans och det var något vi återkom till, att jag alltid varit DUKTIG. Vill alltid vara duktig.
Det här är något jag reflekterat över mycket sedan vi satte fingret på det och jag har kommit fram till att jag nog alltid levt mer för andra än mig själv.
Kanske finns det något där du också kan reflektera över?
Du skriver själv att alkoholen är det enda som hjälper mot oro, ångest och ledsenhet. Och jag förstår exakt hur du menar.
MEN. Jag hoppas du kan få hjälp/kraft att söka hjälp. För livet ska innehålla annat än oro, ångest och alkohol.
Jag har precis börjat min resa. Längtar efter att få känna mig glad. Längtar efter att få må bra.
Tror det är möjligt men man måste vara öppen för hjälp. -något som är väldigt svårt just om man är sådär DUKTIG.
Om jag fick veta att min mamma kände sådär som du skriver hade jag gått sönder inuti och jag kan inte ens tänka mig hur livet kommer se ut den dagen jag inte har en mamma längre. Och du är ju någons mamma. Så jag hoppas du kan försöka starta någonstans och kunna få hjälp ur det här. För jag är helt övertygad om att det är både din hjärna och alkoholen som just nu inte låter dig känna hopp.

PS. Jag tröttnade och slutade dricka för 3-4 veckor sen nånting och kan hälsa här från andra sidan att dom svarta tankarna lättare hålls på avstånd när hjärnan är klar. Det är en lång bit kvar men jag har slängt mig ut och bett om hjälp.

Se klart
ons, 2021-02-17 - 16:56

Ja vilka viktiga frågor. Är det en plikt att vilja leva? Har plikten ett slut? Hur svag får isen vara och under hur lång tid? Vad måste människor orka?
Ofta läser jag om människor som varit med om ofattbara ledsamheter och kriser, olyckor. De säger att de fortsätter leva för att det inte finns något val. Ofta finns då små barn med. Så länge barn är små är plikten oerhört stark, så är vi programmerade.
Jag kan inte ge några svar men dela med mig av erfarenheten som jag hade när mina barn alla flyttade hemifrån. Det var bottenlöst grått och inte dramatisk sorg men så svårt att finna mening. Under lång tid.
Jag tänkte mycket på att ”förr i tiden dog människor i min ålder, det verkar logiskt för varför ska man leva så mycket längre?”
Att återvinna lusten att leva. Hitta mening och reason of being har varit tufft och det har tagit tid. Jag har haft hjälp av min man, av terapeut men allra mest har jag haft hjälp av tid som på något för mig förunderligt vis har förflyttat mig från frågan om ifall livet är värt att leva.
Jag har inte hittat en ersättning värdig den som det innebar att ha sina små barn nära, att ha en konkret uppgift. På så vis är kanske meningen inte lika stark, jag behövs inte för att andra ska överleva.
Men jag har också funnit att det finns en massa njut i livet som kommer av att gå igenom svåra passager, att få finnas till.
Att bli nykter har inneburit att mitt liv blommar istället för vissnar. Alla fördelar kring ett nyktert liv kan du läsa massor om här i forumet. Det är, tycker jag, en icke-fråga numera för en grubblare och känslig person som jag är. Rutiner, motion, noll alkohol. Det ger mig förutsättningar. Alkoholen är sällan den enda lösningen. Men alkoholen skymmer möjligheten att hitta lösningar.
Skriv gärna mer om vilket stöd du önskar hitta här. Läs och skriv.
Kram.

AMEW
tors, 2021-02-18 - 17:08

Vilka fantastiskt kloka svar.
Jag vet varför jag måste vara duktig. För att bli älskad. Man blir bara älskad om man är jätteduktig, jättetrevlig, jättesnäll etc. Fast det här gäller bara mig själv. Jag har stort överseende med andra människor.
Min omgivning behöver på intet sätt uppfylla de här kraven.
Har låtit bli att drick i två dagar men idag känns det tufft.
Problemet är litet att jag kan låta bli att dricka ett par veckor eller dricka i en vecka. Jag mår precis lika dåligt i vilket fall, så jag ser inte riktigt vitsen med att vara nykter. Utan att jag vet att man skall vara det. På samma sätt som att man skall vara duktig. Men jag försöker. Får ni återfall? En dag som det bara inte går att vara utan? Mår ni sämre igen då? eller är ni på banan kan låta bli att dricka igen sen.

Kontentan
tors, 2021-02-18 - 19:51

Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser vad du skriver för att jag vet exakt hur det är, jag har varit där själv när jag mått så dåligt att jag bara hoppats på att hjärtat ska sluta slå av sig självt men inte kunnat avsluta livet på egen hand för att jag inte vill göra det mot min dotter.
Jag är också bipolär.
Äter också venlafaxin 300mg.
Men medicinerna fungerar inte om man dricker men det vet du redan.
Jag vet hur tyst och skönt det blir i huvudet efter några glas. Men det håller inte i längden.
Alkoholen fungerar inte tillslut och allt den gör är att föda mer ångest.
2 veckor nykter är skitbra jobbat men det räcker inte för att du ska hinna märka en förändring.
För mig tog det 2 månader innan jag kunde se mig själv i spegeln igen utan avsky.
Livsglädjen kommer att komma men du måste ge det mer tid och tro inte att du klarar det själv.
Det finns många ställen att vända sig till för att få hjälp.
Ibland önskar jag att det här forumet inte var så anonymt för jag hade gärna satt mig ner med dig över en fika och haft en pratstund för det smärtar mig att du är där jag var

Se klart
fre, 2021-02-19 - 00:42

... som har ett knippe bjussiga snälla regler för alla andra. Och ett knippe Tengil-regler som gäller just för oss själva. Det går att ändra på, lite i taget. ?

Skamsen och ledsen
mån, 2021-02-22 - 08:57

Jag har precis samma tankar ... Är nöjd med livet. Behöver inte mer. Men jag har inga barn. Det gör mitt liv ännu mer meningslöst. Lever mest för att andra vill att jag ska finnas. Ett rätt svagt skäl för överlevnad. Dricker för mycket men har slutat nu. Får se hur länge jag håller i. Det känns tråkigt att inte dricka alkohol...

pytteliten.o.trasig
mån, 2021-02-22 - 11:57

Det har jag med funderat mycket på.
Dock KAN man ju plocka bort det ena - alkoholen.
Måendet är svårare att bara plocka bort lixåm..
Så i den änden har jag börjat nu.. Bort med alkoholen, se vad som händer, försöker hitta rätt hjälp, och hoppas att bli lätt som en fjäder ;)