Olivia

Hej alla anhöriga på Alkoholhjälpen!
Jag heter Olivia och är praktikant på Alkoholhjälpen sedan 1 månad tillbaka och kommer vara med er fram till 28 april. Det har varit en fröjd att få vara del av ert forum och se vilken kunskap och stöd ni ger varandra. Ni kommer säkert fortsatt se mitt namn här i forumet då jag tillsammans med rådgivarna övar på att ge er största möjliga support.
För att få lära känna er och forumet lite bättre så har jag några frågor till er som jag skulle vara så tacksam för om ni ville svara på:
* När du sökte dig till Alkoholhjälpen första gången, vad hade du för förväntningar på forumet och varför sökte du?
* Vad har du kunnat få för hjälp från Alkoholhjälpen? Berätta gärna om dina intryck och erfarenheter. Vad har varit bra och är det något som har varit mindre bra?

Trevlig helg önskar jag er!

/Olivia, praktikant på alkoholhjälpen

OliviaD.
Dels för att få stöd från andra i egenskap av att vara anhörig, alltså av dem i samma situation som jag.
Dels för att få förståelse om beroende. Där har läsning framförallt i forumet "Förändra ditt drickande" varit betydelsefullt.
För att förstå mera om själva beroendet.

Det som är mindre bra är att människor tolkar ord olika, vilket lett till endel missförstånd. En sak tas emot illa av en person, vilket var helt annat än det skribenten avsåg.

Sökte mig hit som anhörig. Ville ha stöd o få kunskap om medberoendet. Snubblade av en slump över forumet då ja googlade lite på nätet.

Tycker forumet är långt över förväntan vad ja trott kunde finnas i form av anonymt stöd o mötesplats för både beroende o medberoende. Ja får nya insikter on mig o medberoendet o forumet har varit en del till att ja kommit fram till beslut som ja behöver ta. Ja känner också att ja betyder nåt för några andra. Gläder mig mycket. Istället för att spela hjälte o tro ja kan rädda min alkoholist så får ja här betyda något för någon.

När jag först sökte mig hit så var det nog i ren desperation, det blev klart för mig som anhörig hur dåligt jag själv mådde.
Jag började läsa på både beroende och anhörig forumet och insåg att det är många som på sina sätt går igenom detsamma som jag.
Forumet har blivit som en trygghet, ibland skriver jag här när jag behöver få ur mig något, ibland hoppar jag in och stöttar någon annan och jag vet att om det uppstår en krissituation så kan jag be om hjälp/stöd här ifrån andra.
Tycker forumet är helt underbart och är så tacksam över att det finns!

Googlade lite och hittade detta. Kände att jag just då var i desperat behov av hjälp/stöd och fick möjligt att skriva, uttrycka mig precis som jag ville. Skriva om känslor som ofta är "förbjudna" när nan samtalar med människor som inte lever under samma omständigheter.

Jätteskönt att kunna få stöd direkt, inte efter fjorton dagar hos någon terapeut i bästa fall. Finns väldigt mycket kunskap, förståelse hos alla och man komplettera varandra. Känns även bra att kunna hjlpa andra som har behov av stöd och som tvivlar på sig själva.

Vad som inte är bra tycker jag är namnet alkoholhjälpen för vi är många som har anhöriga med drogproblem av olika slag ch jag tror att det är lätt att man då tänker att detta är inte för mig.

Som anhörig med ett vuxet barn med drogproblem känner jag ibland att jag inte riktigt passar in. Det är delvis en annan problematik. Alternativet att skilja sig från sitt barn känns främmande för mig och jag tror det står i strid med mönniskans natur. Vi är programmerade att ta hand om våra barn tills dom klarar sig själv. Trots detta är stödet och förståelsen jag fått ovärderlig. De flesta har ju barn även om man inte lever under samma omständigheter så har man stor förståelse.

Allt föll sönder för mig och jag kände mig ensammast i världen och googlade runt. Är så tacksam över att hittat denna sidan som visade att man är inte ensam.
Tyvärr är det allt för många som sitter i samma situation.
Genom att kunna skriva här, ibland bara för att sätta ord på tankar och ibland för man vet verkligen inte vad man ska göra och allt känns hopplöst har det känns lättare.
Att kunna få stöttning råd eller en kram genom cyberspace betyder så mycket.
De som är här vet ju allt, vi går igenom ungefär samma sak och talar ju samma språk.
Att prata med en väninna eller arbetskamrat som inte vet vad det innebär att leva med en beroende är inte samma sak. De kan inte förstå lika bra som här inne.
Många känns som riktiga vänner här när vi följs åt och ibland önskar man att kunna ses i verkliga livet.

Ett stort tack från mig för ni har varit min räddning och gett mig styrka att ta ett stort steg och börja sätta mig själv i första rummet och ta kontroll över mitt liv.
?Azalea

Man söker sig hit i desperation. Det är skönt att känna att man inte är ensam i allt det sjuka som sker kring våra beroende. Tycker dock att det borde stå alkohol och droghjälpen och jag saknar verkligen en egen flik för oss som är föräldrar till vuxna barn. Pga att det inte är så många som skriver här kring detta så skriver inte jag heller så ofta som jag skulle behöva . Lidandet kring att ha ett barn som förlorar sig i beroende och allt det för med sig är förödande och oerhört svårt att leva med.

på "hur hanterar man en alkoholist" typ och hamnade här på Forumet. Vilket jag är oändligt tacksam för! Har lärt mig mycket härinne, framförallt har jag lärt mig att vända fokus till mig själv. Hade jag googlat nu hade det varit mer på temat "hur hanterar jag mig själv" vilket inte existerade för några år sedan. Känner att man har riktigt bra vänner härinne som förstår en på ett sätt som riktigt bra vänner i vardagslivet inte gör. Här inne stöttar och peppar vi varandra och framförallt förstår vi varandra. Forumet betyder mycket för mig, både att ge och få stöd. Det enda som kan vara negativt är att det skrivna ordet ibland kan missuppfattas och tolkas på ett sätt som kanske inte var menat. Man är också i olika faser och är olika mottaglig för saker. Brukar dock oftast reda upp sig. Det positiva överväger det negativa med råge. Lycka till med din praktik OliviaD!

Jag sökte också på nätet. Och fann den här sidan. Jag levde med en man som drack mer och mer. Jag skrev på den här sidan och sökte svar på hur jag kunde hjälpa min man. Det var en jobbig tid. Inget hjälpte vad jag gjorde eller sa. Han fortsatte att dricka och även blanda med tabletter.
Efter en tid orkade jag inte fortsätta skriva här. Jag höll upp ett tag. Ville inte se sanningen att jag bara kunde påverka mig själv.
Men sedan återvände jag och skrev här. Och jag har fått så mycket stöd från alla här. Det har betytt så enormt mycket. Och efter att mannens drickande eskalerat, så lämnade jag till slut.
Nu har jag levt själv snart i 2 år. Och jag är så mycket starkare. Gladare.
Träffar mannen ibland, då vi har gemensamma vänner. Då är han nykter. Och trevlig. Men det blir aldrig vi igen, han lever i förnekelse och har fortsatt dricka.
Tack för att detta forumet finns, och för alla underbara stöttande medsystrar. Och en och annan man.
Tack❤️

Jag kom hit för jag visste inte vem jag skulle prata med om exets mående. Känner att jag vill prata med andra som går igenom det och som kanske också förstår varför det händer. Och det känns viktigt att prata med någon som inte kommer döma en.
Jag har inte på långa vägar så tufft som många andra här men jag är så imponerad av all fighting spirit mitt i jävligheten. Jag har lärt mig mer än vad jag trodde om vad alkohol gör med människor och det ser jag som en livsviktig kunskap.

Renée

Så här var det för mig:
Jag sökte på Google och kom in på Alkoholhjälpen hemsida.

Orsaken till att jag sökte var att jag var mådde dåligt
pga kontakten med en person, beroende av alkohol.
Jag befann mig såsom i en laburint, och kunde inte hitta ut.

Det jag läste på diskussionsforumet gav mig större insikt.
Det var så mycket tänkvärt skrivet av både användare och rådgivare.
Även Carina Bångs manual för anhöriga blev till stor hjälp för mig.
Ett halvår senare klarade jag av att avsluta kontakten med personen.

Även fast jag inte längre är anhörig, så har jag behövt fortsätta läsa här.
Det är en process att tänka i nya, mer sunda banor.

Jag har valt att inte ha en egen forumtråd pga att jag inte orkat med det,
men i och med att jag har ett konto, så kan jag skriva mina hälsningar
och visa min uppskattning genom att sända forum-hjärtan.
❤️
Tack alla som gör detta forum möjligt!

.

Olivia

Hej igen, stort tack för alla svar!

Jag blev så glad idag av alla svar som ramlat in under helgen. Här kommer en summering av det ni har svarat, för att klargöra att jag har fångat upp era perspektiv. Påpeka gärna om ni tycker något ska ändras eller läggas till:

* De flesta av er hittade alkoholhjälpen genom en webbsökning och har därför inte haft några specifika förväntningar på forumet. Ni har/ hade en anhörig som dricker/drack/brukande på ett sätt som har påverkat er och/ eller dem själva negativt. Ni har/ hade ett behov av stöd från andra med liknande erfarenhet. Flera av er har önskat få lärdom om beroende/ medberoende och hur det påverkar oss människor.

* Den hjälp som alkoholhjälpen har kunnat ge er är kunskap, trygghet och stöd. Flera av er berättar att det har varit skönt med ett forum utan stigma och skam, där ni istället blir bemötta med förståelse och värme.

Det som ni förklarar som mindre bra med forumet är att kommunikationen sker via skrift. Detta kan ge upphov till missförstånd ibland. Det finns också önskemål om att alkoholhjälpen utformar ett forum för föräldrar till vuxna barn. Utöver det beskriver ni en tacksamhet över forumet och personerna som är en del av det.

Allt gott önskar jag er och tack återigen för svaren!

Hälsningar,

Olivia

Och så var det namnet. Hade varit bra om det framkom att det gäller även andra droger än alkohol.

Och jag håller med om att det vore bra med en flik för föräldrar med vuxna barn med beroendeproblematik. Även om vi inte är jättemånga, så vore det ett bra sått att hitta varandra och det skulle kanske bli fler/mer skrivet om det fanns en egen flik i anhörigforumet. Själv fick jag leta ganska länge efter att hitta andra föräldrar.

Hej Olivia,
Då jag hittade hit hade jag inga förväntningar alls. Jag hade en önskan att bli fri från mitt medberoende trots att mitt ex hade flyttat ut sedan nästan ett år.
Det var genom detta forum som jag lärde mig vad ett medberoende är, genom att ta del av andras erfarenheter. Det är genom att läsa och skriva som jag förstod hur jag behövde göra för att bli fri och det var inte en lätt resa. Jag övade länge. Och idag behöver jag inte öva mer. Jag sätter gränser som aldrig tidigare. I alla situationer.
Men jag hade inte klarat av det om jag inte hittat hit. Forumet har varit ovärderligt för mig.