33 helnyktra dagar.
Bråkade med min pojkvän, skulle trösta mig med en folköl.... Krasch.
Jag tvivlar på mig själv och min förmåga att ha ett riktigt liv.
Känner mig mindre ensam när jag läser om alla er.
Dag 2 idag. Nu kämpar vi.

Vilken kämpe du är. ? Hoppas att det vänder snart, det är du verkligen värd.

Grattis till två år. Grymt jobbat.

Kram

Idag fick jag en soc-anmälan på posten. Det fick mig att vilja skriva här. Det var ingen allvarlig anmälan, vi har villat bort ett par tandläkartider nånstans i trasslet av alla överenskommelser om den gemensamma vårdnaden och det är ju pinsamt, men förlåtligt. Jag ville skriva för att det länge varit min allra största mardröm och det känns underbart nu. De gör såklart ingen utredning över missade tandläkarbesök, men de hade kunnat få göra det. Jag har ingenting att dölja. Jag är äntligen helt trygg med att jag gör så gott jag kan som förälder. Vad underbart det är att kunna skriva det.

Kram till er alla. Jag fortsätter läsa och följer er även om jag sällan lämnar avtryck. Vi har varandra <3

Tre år.
Det är svårt att se hela linjen, men jag är rätt säker på att jag rör mig framåt, om än så långsamt, mot den där hela, friska personen. Som att intervallerna mellan att jag gör illa mig själv blir längre och längre, som att jag blir bättre och bättre på att förstå att det där som tar över ibland inte är min egen röst och då och då lyckas säga emot det så högt att det tystnar. Jag accepterar min kropp. Jag accepterar min ensamhet. Jag accepterar mina trassliga livsval.

Jag tappade riktningen i mitt arbete med mig själv när jag blev omkullvält av psykiatrin, ramlade igenom mellan alla stolar. Jag försöker att inte vara arg. Jag accepterar och behåller makten. Det kommer ingen hjälp utifrån, jag kommer aldrig få ett svar på vad det är som ställer till det om jag inte letar upp det själv. Jag vet inte hur jag ska göra, men jag väljer att se det som en styrka att jag gör det själv.

Jag är tacksam in i själen över mina tre nyktra år, över allt stöd jag fått här. Jag tänker på er.

@Denhärgången Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳 Ingenting blir bättre för att vi dricker. Tvärtom. Men det betyder inte att allt i livet blir happyhappy för det. Men, och det är ett viktigt men, som nyktra har vi tillgång till alla våra förmågor och större chans att få rätsida på en del av det som skaver åtminstone. Lite i taget, stadigt framåt.

Kram 🐘

Oj, vilken resa du har gjort och gör Den här gången. Och ja, jag tycker nog att det går att se att du rör dig framåt.
Du skriver att du blev omkullvält av psykiatrin och behöver göra jobbet själv. Det känns lite tråkigt på nåt sätt eftersom en duktig psykolog kanske kan hjälpa till med perspektiv på saker. Du skriver att du försöker att inte vara arg och det är väl bra, samtidigt är det lite intressant att du skriver om ilska och att du inte vänder det inåt. Det känns som ett framsteg med tanke på det du skrev om din stulna cykelkärra tidigare.
Du har verkligen gjort ett fantastiskt jobb tycker jag. Och det du skriver om är så naket och gripande. Jag hoppas att du kan se din storhet i att våga sätta ord på hur det är när det är som värst. Det man blir extremt berörd av där i början är ju just hur du vände så mycket inåt. Och man ville bara säga att du är bra, du gör så gott du kan och det duger bra. Nu känns det som att du är lite mer där. Hoppas att du kan vara lite stolt över dig själv också.

Stort grattis till dig Bästa @Denhärgången. Vilket fantastiskt jobb du har gjort och det är ju tusan också att vårdapparaten i sig ska vara något som måste hanteras trots att du är den hjälpbehövande. Men det fixar du!
Kram!