@Andrahalvlek jodå, det kämpas på men jag har funderat på detsamma. Att snuset är svårare än alkoholen. Suget är ju där hela tiden eftersom jag snusade hela tiden utom under djupsömnen kanske... Drog nyss ned persiennen i sovrummet. Förberedde nattningen om en stund. Då blev jag sugen på en snus. Att dra ned persiennen är alltså en trigger. Och så där håller det på... Självaste livet tycks vara en trigger för snus och riktigt så illa var det inte med vinet för min del.

För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?

Kram!

Kämpa på! Vill bara peppa er och säga att det verkligen går att sluta snusa, och sluta tänka på snus. Jag brukade älska det, men faktiskt, saknaden försvann. Och det är värt det, åtminstone för mig är det stor skillnad i lugn i huvudet, somnar lättare. Och jag är mindre hetsig, tror att snuset gav nån sorts falsk energi för mig... Så håll ut, som sagt så blir det bättre till sommaren!

@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"

Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Men suget har gått ganska bra.

samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.

@Charlie70 skrev:"För Vjlo har processen verkat lite smidigare än för mig. Kanske feltolkar jag dig @Vjlo?"

Nja , alla är väl lite olika. Jag reagerade ju på medicinen o tyckte den var liten obehaglig. Med att undvika nikotin och det suget har det ändå gått ganska bra. Även alk, förutom lite dikeskörningar för några veckor sen som inte fick bli en vana.

samtidigt, som jag skrev i min tråd så ledde slutadet att jag började ta tag i saker på jobbet, bl a. Den resan har tagit rejäl fart och var mer jobbig än jag tänkt. Men sund o rätt. Då jag inte självmedicinerar som jag gjort finns det möjlighet lösa upp annat. Väldigt jobbigt fortfarande, men har bra stöd. Skriver mer sen.

@Vjlo ja det är fantastiskt vad alkoholstopp för med sig. Att du nu tar tag i dåliga saker på jobbet t.ex. och kan göra det med en klar hjärna och öppet sinne. Fantastiskt!

Jag är en av de som måste jobba hemma men var inne i dag för att jag behövde göra lite utskrifter och kolla snigelposten. Lunchade (på avstånd) med en kollega som snusar. Faktiskt den kollegan som fick in mig på spåret "nikotin utan snus". Han berättade att han hade köpt himla goda snusar. Ny sort med smak av "skånska skogsbär" (vilka bär är det :D). Jag luktade på dem och fy bubblan alltså. Doftade starkt och jag blev lätt illamående faktiskt. Det var ju skönt! Tyvärr fantiserar hjärnan lik f-b- om den trevliga nikotin-kicken som förhoppningsvis kommer snart. Men så blir det inte.

Kram!

@Charlie70 Du kanske skulle ta en jätteprilla av extra starkt snus och hoppas på att du mår svindåligt.😅 Så som man mådde när man en gång testade den första snusen. Då kanske du får avsmak för all framtid.

Nä, nu spekulerar jag bara.😂 Fan, jag har ju tänkt att försöka lägga av med snusandet snart, det hade känts mycket mer lockande om du inte hade fantiserat om nikotin- kick nu.😅 Väldigt bra jobbat av er båda två i alla fall! Jag är impad😍

Kram

Att jätteprilla skulle avskräcka från snus är nog lika troligt som att en karatefylla skulle sätta stopp för fortsatt missbruk.. Beroende verkar sällan funka så logiskt.. Så håll nollan, varje dag som går gör det lite lättare. Minns det som att suget blev kortare och kortare, man kom liksom på direkt när det dök upp att just det, jag snusar inte längre. Och så gav det upp till slut och försvann.

@Kennie Jo det är säkert bäst att ”inte ta den första prillan” Minns du hur lång tid det tog ungefär tills snuset var en ickefråga? ( Från den dagen du slutade)

@Kennie kan inte låta bli att le när jag läser vad du skriver. Du har så rätt och jag ska inte prova någon prilla nu när jag kommit så långt som jag gjort. Jag tänker att det är tiden som arbetar för mig. Till sommaren borde det värsta suget vara ett minne blott tänker jag. Ser fram emot den magiska gränsen, 6 månader.

Kram!

Projekt finna särskola till flickan pågår. I dag ett långt telefonmöte med en skola och studiebesök. Nu kan jag tänka mig en flaska vin (inbillar jag mig). Gamla triggers väcks till liv igen av det här särskoleprojektet. Triggers går tydligen bara i ide. Trodde de skulle dö ut efter hand, men inte.

Nu blir det en mugg buljong, bädda rent i sängen och sedan är det fredag - utan vin - för mig.

Kram!

@Charlie70 Jag tror att de väcks varje gång en specifik situation uppstår, som nu detta med att hitta en bra särskola till dottern. Men det är ju bara tankar, de kan aldrig lyfta glaset till munnen tack och lov.

På ett sätt är jag glad att vi bor i en liten kommun, här finns bara en särskola att välja på och den är kommunal. Alla barn med särskilda behov pga IF går där. Att tvingas välja ”det bästa” är verkligen inte det lättaste.

Kram 🐘

Valfrihetens tyrrani ska vi leva med från vaggan till graven numera och jag är säker på att det skapar stress och till och med olyckliga människor. Jag önskar good enough trygghet för alla- det är iaf incitamentet för mig och de skattesekiner jag gladeligen betalar, om de används till att människor kan känna tillit till att det som erbjuds är det bästa- utan att jag som en enda individ måste ta ställning, välja, sortera.
Förlåt för trådkap. Jag blir ibland bara tokig på utvecklingen, även om jag inte på något vis tror att ”allt” var bättre förr.
Hoppas du får en lugn och skön kväll Charlie. Kram 🤗

@Torn Det tog lite mindre än ett år, men det var bara första tre månaderna som jag verkligen fick kämpa. Sen var det några såna där stå-emot-att-ta-en-festsnus som var kämpiga, men det var på tiden jag fortfarande drack, så det kanske man slipper som icke-drickare.. 😊

@Kennie Har klarat av exakt tre månader som snusfri nu. Har sett framför mig att om ytterligare tre månader är det värsta över. Men jag gör mig beredd på att det tar året då. Tänker bannemej inte ge mig den här gången. Svårt som tusan och svårare än att sluta med vinet skulle jag säga.

@Se klart. ja, dessa val. Skolan vi hade möte med i går är den skola flickan skulle blivit placerad i om det var förr i tiden, när vi inte hade samma valmöjligheter. Kommunal särskola med tydligt uppdrag, utbildad personal, rutinerad ledning o.s.v. Var som sagt helt matt direkt efter mötet men nu när jag fått sova på saken så känner jag bara att jag vill köra på denna skola. Vi behöver nog inte prata med fler skolor. Orkar inte, blir alldeles känslomässigt uttorkad efter varje möte där flickans alla brister och behov ska beskrivas. Jag hoppas i så fall att det innebär att jag inte behöver ifrågasätta om flickan lär sig så mycket som hon kan utifrån sina förutsättningar, kommer ut på rasterna och slipper frysa eftersom hon får hjälp med klädseln, att hon får mat i magen varje dag, att vi inte behöver prata särskilt om att epilepsin kräver ständig bevakning (även små anfall som kan vara mycket svåra att upptäcka behöver noteras för medicineringens skull), att kläder och jympakläder kommer hem tillsammans med flickan och inte samlas på hög på skolan. Om jag slipper hålla koll på dessa grejer, då kan jag nog snart lägga 100 procent av min energi på att komma tillbaka till jobbet på heltid igen. Önskar inget hellre än att få tillbaka mitt eget (arbets)liv faktiskt. Finns hopp!

Kram!

@Charlie70 Det kommer att bli så bra, särskolan är verkligen kanon! De har en helt annan personaltäthet och gör en individuell bedömning av varje elev. Fixar du delvis gruppundervisning är det bra, annars blir det enskild undervisning. Alla hjälpmedel som behövs fixas, det finns elevassistenter med lite extra ansvar för att de kommer dit de ska, klär på sig rätt, äter osv. De lämnas aldrig helt utan uppsikt, inte ens på rasterna.

Vi försökte länge med allmän skola hemma i byn där vi bodde. Dotterns pappa ville det, men jag var tveksam. Dottern hade en resurs i skolan, men jag såg ändå problemen. Den resursen var ju inte livegen, skolmiljön måste funka även utan en enskild person. I trean började vi med särskola en dag per vecka, på tisdagar då de tränade i simhallen. (Jag insåg att hon aldrig skulle lära sig simma annars.) Efterhand utökades det med en dag per vecka och från fyran gick hon enbart i särskola. Hon utvecklades massor där!

Bäst av allt var dock att dottern inte längre kände sig annorlunda. I särskolan hade alla sina egenheter och områden där de behövde hjälp, toleransen är därför enorm. I byskolan sa barnen ”Hon får vara med oss och leka”. I särskolan VILLE de leka med henne, hon tillförde gruppen något viktigt och hon fann gemenskapen med de andra direkt. Att vara en del av ett VI är så viktigt ❤️

Kram 🐘

@Charlie70 Hej vännen:)

Jag tänker att det kommer att bli bra för din dotter att gå på särskolan. Genom mitt arbete har jag följt flera patienten som har bytt från grundskolan till särskolan och det har blivit väldigt bra. Och precis som Andrahalvlek..man behöver inte känna sig annorlunda, personaltäthet, barnets förmågor lyfts mm. Har suttit med många föräldrar som har ansökt om omvårdnadsbidrag antingen tillsammans med Försäkringskassans handläggare eller endast med mig. De beskriver det du skriver..att lyfta sitt barns svårigheter, vad de inte klarar av...för Försäkringskassan vill ju veta vad föräldern behöver göra extra. Och precis som vi alla vill som är föräldrar så vill vi att man ska se våra barn för allt det goda det är och gör.

Mina barn har ju haft stora svårigheter i skolan pga läs- och skrivsvårigheter...min son hade inte många betyg när han slutade årskurs nio. Gick individuella programmet i ca tre månader , han var mer borta än i skolan och det hade kunnat sluta illa med droger osv. Men när han fick sluta skolan började livet fungera för honom..han började praktisera...blev lärling ...Idag är han byggnadssnickare och har endast varit arbetslös fem månader sedan han slutade skolan.fyller 27 år i år..när han gick i skolan fick jag aldrig höra något positivt om honom...aldrig. Före jul la vi in ny golvmatta i tvättstugan.. mannen som gjorde det..han hade jobbat med min son och han berömde honom...och det kändes gott i modershjärtat.

Kan känna igen från mammor jag möter i mitt arbete ..denna trötthet...hur man pusslar ihop sin vardag....hur man ska räcka till. Önskar verkligen att du ska få möjlighet att få lite mer energi..att kunna slappna av lite grann.

Stor kram till dig och ha en fin söndag!

Drygt tre månader sedan sista prillan nu och jag undrar faktiskt om jag inte anar att suget lägger sig.... Följer detta hur det var med alkoholen för mig så bör det bli ganska till nästan helt lugnt om tre månader. Såå himla skönt i så fall. Suget har gått mig på nerverna emellanåt. Då gäller det att ha pannben och inget annat. Påskhelg på intågande. Solen skiner. Förr hade både ledighet och solen skiner varit en kraftig trigger. Nu tänker jag på att det var så en gång i tiden och njuter i stället av kaffet. Om ett år kanske jag inte ens tänker på hur det var en gång. Älskar verkligen livet. Att vara utsövd i stort sett alla dagar, att slippa huvudvärk illamående och ångest, att kunna planera framåt och vara säker på att jag inte kommer att förstöra planerna för att jag drack för mycket kvällen innan. Laddar inför särskolan också. Tänker och hoppas att flickan framöver verkligen får det stöd hon behöver och att jag kan vara en vanlig mamma som ser till att skicka med frukt och jympakläder men slipper sitta i samtal om att flickan inte får i sig mat på lunchen, att hon fryser på rasten för att hon inte får hjälp med klädvalet eller att hon inte får tillräckligt stöd under lektionerna som hinner ta slut innan hon ens hittat rätt arbetsmaterial i sin låda. Nuvarande skola har kort och gott varit helt fel för henne vilket har genererat en massa jobb för mig. Hoppas det är slut med det nu. Jag vill få tillbaka mitt liv som yrkesarbetande kvinna. Vill inte vara mamma 48 av dygnets 24 timmar längre. Vill kunna odla lite egna intressen med energi som förhoppningsvis finns över om nästa skola gör sitt jobb (vilket de säkert gör).

Nu blir det påfyllnad kaffe. En kopp måste man ju ha när solen skiner, eller hur?

Glad påsk på er och Kram!