En vecka till avklarad utan sug eller tankar på alkohol. Eller förresten, något i Varafrisks inlägg idag fick en tanke om att "kanske ändå"att dyka upp, men den försvann lika fort som den kom. I övrigt känns det lugnt och stabilt att vara utan alkoholen. Antabus och samtalen med sköterskan varje vecka gör att det känns oförskämt enkelt.
Mina enda problem är att jag blir väldigt trött av medicinen och att jag har livliga drömmar om att dricka. Såpass livliga att det känns som att de stör min sömn. Nåväl, dosen Antabus justeras ner till den nivå som fungerat för mig tidigare under veckan som kommer, och drömmarna beror på post-akut abstinens enligt sköterskan. Övergående, med andra ord.

Det är jäkligt skön att slippa det ständiga förhandlandet med sig själv om huruvida man skall åka till bolaget efter jobbet eller inte. Man får ju dessutom tid över som tur är. Att försöka bli nykter är ett projekt som tar lite tid med motion, meditation, lite läsning och eftertanke. Det är tur att det finns helger.
Tog mig tid att lyssna på ett intressant avsnitt av Närvaropodden idag (tack för tipset, AH). Fler avsnitt hade intressanta teman, så det blir nog att gå tillbaka och lyssna fler gånger.

Jag kanske låter som en nyfrälst, men jag hoppas att fler som försöker ändra sitt drickande på egen hand men (som jag) inte riktigt klarar av det tar mod till sig och söker hjälp. Det är sååå värt det!

Allt gott!

Onkel F

Anonym26613

Grattis @Onkel F!! Så glad för din skull ❤💪🥳
Jag har faktiskt funderat att skulle jag råka hamna i missbruk i framtiden, så skulle jag då våga be om hjälp pga alla fina berättelser här i forumet. Tack för att du delar med dig ❤💚🌸

Hej Onkel F!
Har några frågor...om jag inte missminner mig går du t en beroendemottagning för att få antabusen? Hur ofta? Får du blåsa före du tar antabusen? Kollade man upp dina värden exempelvis levern? Vill bara kolla upp hur det går t på olika platser.

Grattis t att det går så bra!

Kram🤗

@Jullan65 : Tack! det går rätt bra och känns stabilt för det mesta.

Ibland får man en snyting mitt i ansiktet av sanningen, som inför den här helgen. Alla "vänner" som utgjort min bekantskapskrets de senaste åren är strängt upptagna på annat håll när de inser att jag inte tänker dricka. Det är nästan så att man börjar fundera på om det är något fel på mig, är jag så tråkig och ointressant som människa?
Igår kväll när jag insåg att det skulle bli en ganska ensam långhelg fanns det tankar på att det hade varit skönt att ge hjärnan semester, stämpla ut och bara fly bort en stund. Tyvärr hade jag vaknat upp idag till samma sanning som jag försökt fly ifrån, att mina "vänner" och jag inte har ett skit gemensamt utom kärleken till den förbannade alkoholen.

Jag lyssnade på avsnitt#78 av Närvaropodden för några dagar sedan. Tema Vanor. Lite om att möta sina rädslor istället för att fly från dem, och att avstå en omedelbar belöning till förmån för större, långsiktiga fördelar. Det kanske är så jag skall se på situationen? Jag har mött min rädsla att bli utesluten ur en gemenskap (vars förutsättning är att man är mer eller mindre berusad). Jag har avstått den kortsiktiga "belöningen" att dricka mig full för att få vara en del av den gemenskapen till förmån för möjligheten till en bättre, nykter, tillvaro framöver.
Låter det pretentiöst, lite skitnödigt och kvasi-någonting? So be it! Om det fungerar för mig är det bra för mig!
Var och en måste hitta sin egen väg ut ur alkoholträsket.

Meditera mera!
Onkel F

@Onkel F Det låter klokt och snällt mot både dig själv och dina vänner. Om fylla har varit er enda gemensamma faktor så är det naturligt att det blir så här.

De vill inte hänga med dig för att du triggar deras eget dåliga samvete över drickandet, och du vill inte hänga med folk som ballar ur och tjafsar efter några timmar. Då får det bli så här.

Lyssnade också med god behållning på avsnittet om vanor. Det är alltid bättre att försöka lägga till goda vanor istället för att tvinga sig avstå från dåliga vanor, det tänket tog jag verkligen med mig. Liksom att stapla nya goda vanor på en redan etablerad vana, vilket funkar svinbra för mig.

Glad Påskkram 🐘

@Varafrisk Det stämmer, jag går till en beroendemottagning för att få Antabus. Fungerar skitbra! Efter mitt första besök hos läkaren skrev jag att jag inte fick något förtroende för hen, men låt det inte avskräcka dig. Jag hade varit nykter i ett dygn vid det tillfället, så det var nog mest jag som inte var på topp.

Jag går till mottagningen två gånger i veckan. Läkaren ville helst att jag skulle komma vid tre tillfällen per vecka, men jag sade att det inte fungerar med mitt arbete, så det fick bli två.
Mottagningen behandlar bara olika typer av beroendeproblematik, och man kan boka tider hos sköterskan som delar ut medicinen som passar så bra som möjligt. Hon är mycket tillmötesgående i det avseendet. För varje besök är det avbokat 30 minuter.

Man måste blåsa varje gång innan man får Antabus, ja! Det är för din egen säkerhets skull. Om du har alkohol kvar i kroppen när du tar Antabus riskerar du att få en reaktion som är allt annat än trevlig, t o m farlig. Du kan läsa om riskerna på 1177.se eller FASS.se.

Innan behandlingen påbörjas får du lämna prover. I Region Stockholm kan man gå in på 1177.se och se provsvar, läsa besöksanteckningar o s v. I mitt fall var det nitton olika värden som kontrollerades, levervärden och en massa annat som jag inte har en aning om vad de är bra för..
Levervärdena kontrolleras var 4:de vecka för att se om något negativt händer. Mina första prover här visade en marginell förändring av P-asat och P-alat, men det ligger inom marginalerna för mätfel. Det är tydligen mest vid långvarig behandling med höga doser som det föreligger risk för förändringar.
Prov för att kolla alkoholmarkörer tas varannan vecka.

Normalt skall man ta Antabus på mottagningen (det är, trots allt, en beroendemottagning. Ett visst mått av kontroll ingår i spelreglerna.), men jag får med mig enstaka tabletter att ta på egen hand om jag har svårt att komma ifrån arbetet. Den här veckan var jag hos sköterskan i måndags, och nästa tid är på torsdag. Tabletter för idag och måndag tar jag själv hemma.

Jag hoppas att jag fått med det du ville ha svar på, annars finns jag på ett forum nära dig. :)

@ Onkel F uppskattar dina ord i min tråd. Vet du, med lite distans till den jävulska onsdagen så tror jag att du någonstans långt inne i bakhuvudet inspirerade mig till att be just om Antabus. Jag blev så glad för din skull när du tog det steget, så varför inte hänga på 😊 Och det känns befriande. Tack för att du finns!

Sju veckor med Antabus/utan alkohol i söndags. Kort sammanfattning: Det är jävligt skönt att vara nykter! Jag tänker klart (nåja..) och mår bra både fysiskt och mentalt. Stress och motgångar väcker fortfarande tankar på alkohol, men de blir lättare och lättare att ignorera när man inte är såsig i skallen efter att ha bälgat i sig vin kvällen innan.
Det gäller att lära sig behålla nykterheten när jag inte längre har Antabus som stöd. Att vårda den och arbeta aktivt för att inte falla tillbaka. Jag kan inte ta den för given. Jag tänker inte ge upp den frivilligt!

Fortsätt kämpa på, var och en på sitt sätt!

Grattis till sju nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Det handlar jättemycket om vanor. Att omprogrammera sin hjärna. Alla situationer och känslor som tidigare har förknippats och hanterats med hjälp av alkohol måste nu upplevas och hanteras på ett annat sätt.

Håller du fortfarande på med meditationen? Den kan vara en viktig nyckel också.

Kram 🐘

Ingenvet

Hej samtliga!

Jag vet inte hur det här funkar, eller om jag gör intrång i denna tråd?

Jag hamnade här av en slump efter en sökning på "antabus biverkningar".
Jag har nu spenderat de senaste timmarna med att följa Onkel F's resa här. Intressant, igenkännande och upplyftande trots allt. All heder till dig!
Och varför jag sökte på Antabus och biverkningar förtäljer förmodligen en del om mig.
Andra dosen Antabus idag. För första gången någonsin.

Ja, jag vet inte vad jag försöker säga mer än Hej, och grymt jobbat Onkel F!

@Ingenvet Välkommen hit! Längst upp i den här tråden står det ”Forum: Förändra ditt drickande.” Klicka på den blålänken så hamnar du i det forumet. Sen startar du en ny egen tråd under ”Skapa ny diskussionsämne” uppe till vänster. Då får du egen tråd att skriva i.

Under rubriken forum hittar du även ”Det vidare livet” och där hänger vi som hållit på ett tag - välkommen in och läs och kommentera även där! Vi välkomnar alla kommentarer i våra egna trådar, och jag förstår verkligen att Onkel F:s resa väcker igenkänning hos dig.

Kram 🐘

@Ingenvet Hej och Välkommen! Bra att du har hittat hit, alla här har samma problem och använder forumet för att hitta sin egen väg för att komma ur det. Du gör absolut inte intrång i min eller någon annans tråd när du skriver, du är välkommen att göra det. Idén med forumet är ju att föra en dialog, att ge och få stöd och peppning. Var inte rädd för att kommentera, även om du är ny på forumet antar jag att du har "en viss" erfarenhet av vad alkohol kan ställa till med eftersom du har börjat med Antabus.
Jag håller med Charlie70 och Andrahalvlek om att du borde starta en egen tråd (jag hittade ingen när jag började skriva det här). Berätta lite om dig själv och dela med dig av dina med- och motgångar så att vi kan hurra och gratta när det går bra, och peppa och stötta om det känns motigt.

Lycka till med ditt arbete med att komma tillrätta med alkoholen. Antabus är en bra hjälp, men jobbet måste vi göra själva. Ge det tid så kommer det att bli bra.

Allt gott
Onkel F

Tittar in en sväng, det verkar ju funka bra det här. Antabus är ju inget förevigt projekt och det kommer säkert gå bra utan oxå. För mig hjälpte det att ”ta sin tid”, det är inget Quick fix direkt 😃. Tror jag åt antabus i 6-7 månader och naltrexon ( mot sug), slutade jag med helt nyligen, glömde helt bort dom😃. Så en dag i taget, så funkar det. Kram Jullan

Ett par veckor till avklarade. Det mesta känns bra så här långt. En liten dipp i förra veckan dock, oerhört stressigt på jobbet med resultatet att de gamla invanda tankarna på alkohol som medel för att varva ned gjorde sig påminda. En kort stund fanns tanken att det vore skönt om det här (Antabus) vore över så att jag kunde dricka. Eeh, OK?! Vart fan kom den tanken ifrån? Jag har ju sökt hjälp för att få hjälp att komma bort från den sortens beteende!
Jag har blivit ganska bra på att slå bort den typen av tankar, men att de dyker upp får mig att fundera på hur jag skall gå vidare med "Projekt Nykter". Litar inte helt på mig själv ännu, men för det mesta känns det "normalt" att vara nykter. Jag vill behålla den känslan.
Det är från början inplanerat utvärdering av behandlingen i mitten av Maj. Fortsätta med Antabus eller försöka med någon form av samtalsstöd? Jag tror att det senare skulle fungera, men jag vet inte hur jag skall gå tillväga för att få det, jag tror inte det ligger inom beroendemottagningens område. Naltrexon? Kanske, men det verkar kunna ge lite biverkningar. Vi får se. Projektet får ta den tid det tar.

Tvinga inte bort den typen av tankar. Låt dem komma, titta på dem noga. ”Hoppsan, nu kom den tanken. Varför då? Jaja, byebye.” Jag kan tänka sådana tankar också spontant ibland när jag känner mig rejält sliten, men jag blir oftast bara full i skratt. You wish liksom. Alkoholdjävulen ligger där och bidar sin tid, väntar på ett utbrytningsförsök. Vatten och bröd ska han ha i sin fängelsehåla!

Jag skulle nog ha fortsatt med antabus ett tag till om jag var du, för säkerhets skull. Om du inte far illa av det vill säga. Steg 2 i nykterhetsarbetet är ju annars att hitta orsakerna till att man har druckit. Och det kanske samtalshjälpen kan hjälpa dig att lokalisera. I steg 2 ingår också enligt min erfarenhet good enough-tänk, självmedkänsla (compassion) och att utveckla andra intressen. Fylla livet med andra roligheter.

Har du hittat andra sätt att gå ner i varv efter en stressig jobbvecka? Upplevelsen av att man faktiskt kan varva ner även utan alkohol är viktig tror jag. Det tar lite längre tid, men man kan faktiskt koppla av. Och man känner då hur trött man faktiskt är.

Kram 🐘