hej blev precis medlem då jag inte kan fråga mina vänner eller familj vad jag ska göra.

Det angår min pojkvän. Vi är båda börjar närma oss 30 och vi har varit tillsammans i snart ett år. Vi bor inte tillsammans.

Redan i början började märkte jag att han var dålig på att hantera alkohol då han ibland kunde bli riktigt full men borstade bort det för tänkte alla har väl varit med om en snefylla speciellt när man varit yngre. Sen började det bli kanske var sjunde gång vi drack och jag började fatta att något är fel. Tex vid två tillfällen när vi träffat hans kompisar har han blivit så full att han inte ens kan prata och jag fått släpa hem honom Vi började snacka om hans vanor i höstat och har hela tiden kunnat pratat om det. Han vet om att han inte kan hantera alkohol och sökt hjälp för det tidigare. Det har gått perioden när allt varit bra och han varit nykter men så ungefär i januari får jag reda på att han druckit själv hemma och blivit aspackat. Vi tar ett snack och jag säger att om det håller på så här kommer jag behöva sätta något ultimatum. Han fattar och saker är bra fram tills nu. Då har han druckit igen och även försökt ljuga för mig. Känner att jag är redo att lämna nu men han är helt panikslagen och bönar å ber att han ska göra allt för att ordna allt.

Jag tror att han kommer ta tag i det om jag ger honom chansen då han nu kontaktat läkare och berättat för sin familj och kompisar. En annan grej som får mig att tvivla är för jag själv har två alkoholister i släkten utan någon större succés. Båda har haft perioder där dom varit nyktra i kanske ett år eller 2 men sen fallit dit igen. Dock är dom två bra mycket värre än min kille, jag tror ändå hans fall är rätt "milt" även fast det är ett problem.

Han är förövrigt värdens bästa kille. Snäll, lugn och omtänksam. Aldrig varit elak mot mig eller något sånt. Det är bara den där jävla alkoholen som förstör. Är rädd att om jag lämnar kommer det bara bli värre då han tidigare varit väldigt deprimerad.
Vad ska jag göra?

@kfc69 på sätt och vis är jag också anhörig då jag har en nära släkting som dricker för ofta och för mycket. Nu svarar jag dock i egenskap av den partnern som inte kan hantera alkohol.
Jag sökte hjälp en vecka sedan. Har träffat läkare, tagit blodprover och fått medicin utskrivet som dämpar alkoholsuget.
Om din pojkvän menar allvar och söker hjälp så finns viljan att sluta dricka där. Du funderar på framtiden och hur länge den linjen håller. Bra fråga. Det finns inga garantier. Det får mig att tänka på vad min älskade sambo kanske går runt och oroar sig över. Han sa en dag: hur vet jag när "faran är över"? Ja, hur vet man?
Hur vet man att en annan, ny, framtida partner inte får problem senare?

Det här är en väldigt svår fråga.
Jag kommer också från andra sidan där folk jobbar med sitt drickande på olika sätt.
Man kan inte dra alla över en kam. Det är inte samma problem, inte samma effekter av alkohol hos alla. Vad säger han själv din pojkvän? Vill han kunna dricka normalt?
Vad är i så fall normalt för honom?
På det du beskriver sist låter det som om han medicinerar dåligt mående med alkohol. Det är otroligt vanligt inne på förändra sitt drickande sidorna.
Ska du lämna eller inte? Jag tycker det beror på hur han pratar om det och vad som faktiskt har hänt. Det beror på vilken ambition han har med att sluta dricka. Man måste ta tag i grundproblematiken hos sig själv om det ska hålla tror jag. Alltså orsaken till att han medicinerar. Vet han något om den? Det låter i alla fall inte som att han förnekar, vilket är ett väldigt positivt tecken.
Du skriver att han är en väldigt fin kille och jag som kommer från sidorna där folk faktiskt kämpar aktivt med att få ordning på alkoholen, jag tänker ju positivt om att det går bra. Här på anhörigsidorna beskrivs dock ofta den andra sortens alkoholister. De som förnekar, lägger skulden på andra, de som ser det som en rättighet att dricka. Den sorten skulle jag inte vilja leva med.
Och dricka normalt... nja, där är jag också lite skeptisk om man har problem med alkoholen. ”Normalt” verkar vara såna stora mängder ibland. Kan man hålla sig till de rekommendationer som finns för att undvika riskbruk så ja, annars kanske inte.
Du ska heller inte stanna av medlidande. Är han den du vill leva med? Den frågan kan bara du besvara.