Jag tror det är som med fysisk träning; om man har tränat under en tid och gör ett uppehåll så har man kvar en grundkondition när man börjar träna igen. Skönt att det går lättare, se det som ett resultat av god grundkondis från tidigare utfört arbete tänker jag!

@Majaela Tack för hälsningen. Har haft en oväntat tung period, och det var tyvärr en chimär det som jag skrev senast, att det skulle bli självklart att avstå alkohol. Men jag kämpar på, har inte fallit så djupt som när det var som värst, och tar nu nya nyktra tag igen. Har till att börja med en helvit påsk i sikte :)

Det känns som att du övar och övar.
Jag tänker att det är en bra inställning du har nu att bara börja om igen. Lite klokare varje gång. Jag har varit så himla säker, så många gånger, men när livet rusar och tankarna far åt alla håll, då är det lätt att ta till den vanliga gamla medicinen.
Det tråkiga med den är att den verkligen inte fungerar på nåt sätt. Det är ju förstås mycket lättare att se när man faktiskt har lagt av. Jag tänker och tror att man kan göra mycket med andra avslappningsmetoder: Andning, promenader, poddar. Men för mig är det också så viktigt att tänka på det och inte ta över andra människors ångest och stress. Alltså ta över och ta över, men att inte göra deras smärta och stress till min. Vet inte om du är där och gör lite så...? Det har varit och är, ska jag säga, jobbigt att förstå och se det här. Och så svårt att sluta med, särskilt när det gäller barnen. Jag är i ständig träning med det och det är ju lättare nykter. Nu kan jag bearbeta mer.
Så kör på igen nu hoppas jag! Vissa av oss kör helt enkelt en lite krokigare väg än andra.

@Sisyfos. Du har naturligtvis rätt. Problemet är att spriten fungerar kortsiktigt. Den här perioden var det främst i form av raketbränsle som jag valde alkoholen.
Jag vet att det låter ihåligt, och jag vet att det är både ohållbart & farligt i längden, men när jag tillfälligt måste orka hantera livet i 200 knyck så hjälper alkoholen mig.
Jag har hittat andra sätt att motverka ångest, så numera är alkohol inte självmedicinering i den bemärkelsen. Jag mår i själva verket ganska bra, bättre än på länge. Och ja, jag jobbar mycket på att varken vara smärtbärare eller people pleaser.
Så summa summarum ser livet trots allt ljusare ut. Jag har valt bort den gamla medicinen i de flesta situationer och hittat andra sätt att hantera livet. Det är "bara" den där sista prestationskravsbiten kvar att lösa. Måste ju förstås vara medveten om att det också kan vara som hjärnan lurar mig. Den dag jag även slutar dricka på den känslan, så kanske det dyker upp någon helt ny känsla som pockar på vin, kan ju helt enkelt vara alkoholberoende som klär sig i nya kläder hela tiden. Men det får jag tackla då i så fall. Får ta utmaningarna i den takt de kommer.
Jepp, jag kör på igen, just nu mest genom att inte tänka, inte älta, bara göra. Välja alkoholfritt. Glad Påsk!

Känner igen mig.Gjorde samma sak som du för en dryg vecka sedan.Vilket h-vete.Lyckades mobilisera kraft att jobba på dag 5.Säger som du.Ska aldrig genomleva detta igen.Har varit snäll mot mig själv.Vilat mycket.Kollat tv och varit på massage.Nu börjar jag må bättre.Motivationen på topp!Hejja oss!

@candle. Gissar att du refererar till mitt allra första inlägg (för under mitt senaste gupp drack jag trots allt med måtta, och då var det livet självt, snarare än alkoholintaget som var ett h-vete.)
Men nu kör jag som sagt helvitt igen ett tag. Skönt att du mår bättre och jag hoppas att motivationen håller i sig! Att vara snäll mot sig själv är en viktig nyckel, lycka till!

@Vinäger Tack. Och tack detsamma. <3

Jag kommer att hålla min linje, alltid reflektera över mitt drickande när jag väljer att använda alkohol, ha långa vita perioder däremellan. Känner dock att jag troligen inte kommer att skriva här så mycket framöver, detta forum är ofta alltför svart-vitt för min strategi, och det är för svårt att uttrycka det djupaste utan att blotta mina anhöriga för mycket.

@Blenda, Du kan ju byta ut år och kön på dina anhöriga, fast du kanske redan beskrivit dina familjeförhållanden....
Jag är ju väldigt intresserad av er som tagit en medelväg ur beroendet. Jag tror att många med mig är intresserade av att höra hur det går, både det som funkar och när det funkar mindre bra,( vi är ju bara människor) . Det kanske kan trigga, men isf borde det skapas en ny tråd där ”medelvägare”, liksom du och Vinäger bland annat, kan känna sig fria att skriva om er valda strategi. Där ni också skulle ha möjlighet att få peppning och stöd samt möjlighet att bolla med varandra. 🌸

Anonym26613

@Blenda jag vet inte om detta på sikt kan göra det tydligare. Men tanken som fanns hos personalen var att man kunde gå till inställningar för sin tråd och ändra om man ville Vara måttlig eller vara helt utan. Då blir det kanske tydligare för alla vad man vill och det svartvita minskar. Kanske. Vilket som så tycker jag om att läsa din tråd och skulle tycka det vore trist om du slutade skriva 🙏❤🌸

Tack för era ord. Just nu är det dock ingen medelväg överhuvudtaget. Inser att när jag inte är på topp så ska jag inte dricka alls. Inte ens folköl, inte ens ett litet glas vin. Ska istället bromsa kraven, ta samtalshjälp och nolla. Dag för dag. Helvitt är vackrast för tillfället, även i mitt liv. ❤️

Tack för uppdatering, Blenda! 💗

Vi är lika i många avseenden, olika i andra. Precis som det brukar vara.

Är också rädd att avslöja mig så ändrar små detaljer utan att det påverkar helheten. Ljuger aldrig (beroende på vad man lägger in i den betydelsen.) Framför allt förskönar jag aldrig alkoholstatusen, det primära här.

Tänker på dig ibland. Har förstått att du har mycket jobbigt att gå igenom. Tror att det är viktigt med empati då, att förstå att även om vi mår mycket bättre utan alkohol är det kanske inte konstigt att vi just då skjuter upp alkoholstoppet.

Inga pekpinnar - tvärtom! 💗

Kram

Jag har tänkt och tänkt och tänkt...

Vill nog fortsätta skriva trots allt. Det jag menade med alltför svart eller vitt har egentligen inte med måttlighet kontra helnyktert att göra, utan snarare att det är svårt att hitta rätt nyanser när jag skriver om mitt liv. Och skör som jag är efter nio år av ideliga livstrauman så pendlar jag mellan en rädsla för att låta för teatralisk och överdriven och mellan rädslan för att inte möta förståelse och empati.
Jag har ett par goda vänner som vet allt, men vi bor långt ifrån varandra och de har sina egna kors att bära så jag är väldigt ensam med mina tankar just nu.

Hur som helst -
Hade en rejäl krisreaktion i onsdags, kollapsade och hamnade på psykakuten. Ja, jag hade druckit lite vin, men grundorsaken var en helt annan.
Men.
Om jag inte hade haft vinet att ta till som extra raketbränsle, så hade jag kanske insett att jag egentligen inte orkade göra den uppgift som blev droppen, och som till sist orsakade den mentala kraschen.

Så nu släpper jag min tro på ”kontrollerat missbruk” under en tid. Jag MÅSTE erkänna min otillräcklighet. Jag måste också ibland få vara en liten rädd människa som inte hela tiden försöker bära alla andra. Och därför ska jag inte behöva dricka för att orka.
Det stod plötsligt så klart för mig där på psykakuten att jag hörde mig själv be om Antabus. Och jag fick det utskrivet, utan några som helst krav på övervakning, eller ens frågor om behov av annat stöd. Var inte det ganska märkligt? Läkaren verkade fullständigt lita på min egen övertygelse. (Hoppas att de i alla fall skickar en remiss till min VC för kontroll av levervärden...annars får jag väl ta tag i det också på egen hand. )

Stegade in på apoteket i fredags, sänkte inte ens rösten, tittade killen bakom disken rakt i ögonen och bad om medicinen. Förvånad själv över hur lätt det kändes.

Sedan kommer det nog att dyka upp situationer framöver där jag troligen väljer ett glas vin igen. Men inte förrän jag kommit ut på en annan sida. Hittat tillbaka på många plan. Det kommer att ta lång tid. Definitivt månader. Troligen år. Och vem vet, då kanske jag inte alls vill ha det där glaset.

Kramar till er alla från en otillräcklig men ändå fullt tillräcklig Blenda ❤️

Kaffetanten88

Starkt gjort Blenda! Jag var ju på vanliga akuten efter en panikångestattack när jag bestämde mig för nykterhet. Ibland behövs det. Också efter jag druckit. Dock som du vet är mitt liv fortfarande kaos och sitter nu och har funderat av och till hela veckan när mår man tillräckligt dåligt för psykakuten... Men vi kommer må bättre eller hur?❤️

Hej Blenda
Vad bra att du fortsätter skriva, jag följer dig, håller på dig!
Starkt att hålla rösten klar och tydlig. Det säger något viktigt, mer än det uppenbara.
Du är bra! Kram 🌱

Hej Blenda💗
Vad skönt att du tog detta beslut.
Du är den viktigaste personen i ditt liv och då måste du vara rädd om dig.
Du kan inte bära alla andras bördor hur länge som helst.
Till slut kraschar du och då kan det vara försent...🙁
Jag tycker du ska be om mer hjälp från vården. Få en psykolog hos Närhälsan, det har du rätt till.
Fortsätt med antabus ett tag och be om att få ta prover.
Många styrkekramar till dig Blenda!
Det kommer bli bra 🤗
🧡🌷🧡

Åh, vilket mod och styrka du visade i den stunden då du var så skör och sårbar. Tänk vilken styrka du då kan uppbringa när du mår bra!? Du är så värd att må bra, och antabus är en svinbra start. Med antabus kan du inte dricka, och du får möjlighet att bunkra den nyktra tid du så väl behöver för att verkligen vilja vara fortsatt nykter.

Kram 🐘

Åh, så tråkigt att höra att du mådde så dåligt, måste varit hemskt för dig!
Men någonstans var det kanske nödvändigt att inte orka längre och be om hjälp. Så starkt av dig att göra det! Du kan inte bära alla andras bekymmer samt dina egna, i tunga tider.
Se till att få uppföljning och kontroll på VC och allra helst någon professionell att tala med.
Jag tycker om att du skall fortsätta skriva här!
Kram ❤️

Kloka insikter och ett jävligt bra beslut! Både att fortsätta skriva och att be om Antabus. Vi som inte kan hantera alkohol riktigt på det sätt vi vill måste förr eller senare låta självbevarelsedriften ta över och be om hjälp. Antabus kommer, precis som AH skriver, att ge dig nykter tid. Använd den till att ta vara på dig och hitta tillbaka till dig själv. Skjut allt annat åt sidan, du behöver det.
Du har tagit ett steg som inte alla vill/vågar ta! Fortsätt på den vägen så kommer det att bli bra!