av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
fre, 2011-05-27 - 09:25

Idag behöver jag inte bry min hjärna om vad jag "måste" handla in till helgen av dryckjom, den delen är entledigad, och jag är "fri" från det kravet...
Det känns skönt....och jo vi ska grilla ikväll med ett par vänner, men det är deras problem...
Jag gör mig ingen extra brådska någon fredag alls längre hem från jobbet, det får ta den tid det tar, och ingen extra sväng förbi bolaget...

Jag hörde också på radion att de ville höja priset på BIB'arna (bag-in-box), jag bryr mig inte om det...
Jag antar att det aldrig kan bli för dyrt att ta sig en fylla, det finns alltid pengar till det, precis som cigg och bensin...
Det enda som kommer hända är att vår numera upptrampade smuggelvägar till Danmark och Tyskland kommer att nyttjas mer frekvent,
hembränningen tror jag inte så mycket på, ingen vill väl byta ut vin mot sprit, eller?
Hembränningen är väl idag en väletablerad hobby för många, att göra den bästa spriten utan smak av finkel...
Men det börjar nog idag att tillhöra en "gubbig" generation och det tror jag kommer på sikt att försvinna allt mer...

Tittar man på vårat sätt att dricka alkohol i Sverige (ja bortsett från ungdomar, som dricker vad som helst för att bli fulla..),
så är det nog i första hand vin och öl, (ett mer kontientalt sätt..) och sedan whiskey eller andra mer förädlade spritsorter som kommer på tal.
Nån ren spritsort till nubben, men då troligen med någon smak (inte renat..)...
Cidern för tjejerna har blivit motsvarigheten till killarnas öl, och det är väl lite rättvist att brudarna får dricka något lättdrucket och bubbligt som man kan dricka relativt stora mängder av utan att bli skitpackad av...
Men försvarar det...det gör jag inte, jag bara noterar det...

Jag personligen tror på att det är bättre att gå ner i alkoholsvagare alternativ och dricka större mängder...
Det finns två fördelar, det ena är att magen blir full, och man orkar inte dricka mera...
Det tar längre tid att peak'a på berusningen, man får mer tid på sig att hinna känna av och kan (jo kan..) begränsa intaget så man inte blir plättfull..
Man får ju pinka som en idiot, men det tar ju också tid från tiden att hälla i sig...
Nackdel, tja massor av kolhydrater (socker) som man bäljar i sig i onödan, men alkoholen är inget bantningsalternativ heller, rena tjockbomben!

Många på forumet letar efter alternativ till alkoholen, och låt oss säga att man byter ut alkoholen mot Russian istället...
Då tror jag att man konsekvent tänker alkohol=russian, och när det är fredag...russian, middag med vinglas=russian,
kaffe med avec=russian, kvällsgroggen=russian, whiiskey=russian, efterrätt glass med...russian bluäk!
Jag tror man kommer att kräkas på Russian efter ett tag, all alkohol smakar inte Russian, och det klingar plötsllgt negativt..

Som nynykter tror jag att man bör förlita sig på sina smaklökar, vad smakar gott i just detta sammanhanget...
Vinersättningen får ju inte vara söt, men gärna sträv och lite torr...smaksatt vatten?
Avec'en kan gärna vara söt stark och klibbigt, koncentrerad saft med aningens soda???
Whiskey'n kan man inte kasta i sig, rumstempererad, varför inte koncentrerad äppeljuice???
Öl kan vara söt, ginger ale är ett väldigt bra substitut, testa vetja!

Det handlar inte om att se omöjligheterna, utan de något så nära alternativen, och att inte vara rädd för att exprimentera...
Och vem vet, alla är nyfikna och vill gärna testa vad man har i sitt glas, bara färgen är något sånär lika...
Och tänka detta är inte iställetför, utan 1bättre1...

Jag känner ingen rädsla över att det är Fredag och vi är på väg in i helgen, jag måste inte heller dricka alternativen..

...vem behöver dricka när han inte är törstig?
Tänk den tanken du!

Det vore som att pinka när man inte är kissnödig...
Äta när man inte är hungrig...
Gå och lägga sig igen efter det att man har vaknat...

det strider mot våra kroppsliga behov, ändå kallar man det för att man är törstig, det är inte vätskebehovet man har i alla fall...
Mest troligen berusningen...

Vore väl mycket mera öppenhjärtligt att man sade, .."fan vad jag är sugen på en berusning, ska inte du också ha en?.."

Kom och säg det du, så får du se på en reaktion, då hytter svennen med fingret och säger aja baja...
Men säger du.." ska'ru hänga med på en (en?, haha!) öl ikväll?" så är det rätt öppning...

Små små ord i rätt ordning så har människan manipulerat fram en önskan, som i tusen fall av tio betyder att ni kommer att dricka MER än EN öl...
Inte undra på att du dagen efter tänker..." hur fan kunde jag bli så full på bara EN öl?", för det var ju det ni kom överens om, eller hur?

Det är väl därför vi alkoholister har lärt oss att små små förändringar i ens ordval, kan ge STORA konsekvenser av sitt handlande..
Därför är vi specialister på ordförvrängningar, tror jag i alla fall...

Men jag ska inte ljuga, jag tänker vara fortsatt nykter i helgen, inte för någon annans skull, utan enbart för min egen...
Jag har upptäckt att jag mår bra av det, och då tänker jag fortsätta med det...

Ha' en bra helg vänner där ute, ge mamma hennes bästa morsdag-present någonsin, en kram utan bakfylleandedräkt..!
(..och nej, det räcker inte med att hålla andan, hela din kropp kommer att stinka..)

Berra....vinkar (igen)!

Lelas
fre, 2011-05-27 - 10:25

Jag reagerade också på den där nyheten igår, Berra, och tycker att diskussionen var otroligt naiv.

Och förresten - det där med att gå och lägga sig igen när man har vaknat... det tycker jag låter som en otroligt bra idé! ;-)

Ha en bra helg!
/H.

vana
sön, 2011-05-29 - 12:02

för respons på oss "gamlingar"...även om jag ibland kan bli lite avis på Berra som får så mkt uppmärksamhet o lilla jag/vana som kanske läses men ej kommenteras så ofta.
det är dock skönt att skriva av sej här ibland,läsa andras inlägg o kommentera andras inlägg,även käre herr Berras,som verkligen uppskattas av mej. <3.
jag är en stor älskare av vanligt H2o.
jag brukar ställa in ett glas vatten i kylskåpet så de blir iskallt,underbart god fräsch dryck.åtminstone här i Stockholm :)

Lisamari
sön, 2011-05-29 - 13:24

Jag vinkar tillbaka och jag beundrar er allihopa.

Jag förstår att bara jag kan låta bli första glaset, men att få gå in och läsa och inspireras, med hjälp av er alla, är en fantastisk gåva.
Kram

Berra
mån, 2011-05-30 - 00:09

Ja så var det då dags för "helgsammanställningen"...

Jo då Vana, jag läser allt du skriver, och allt annat som hamnar som nytt här på forumet, jag slukar allt med hull och hår...
Och jag läste om ditt arbete och hur "någons fru" kränkte dig, otacksamhet är livets lön...känns det som...ganska ofta.
Tänk om man kunde kosta på sig att bara ge någon ett litet cred då och då, och berätta när något är "bra"...?

Jo jag är litet av ett ego, och håller mig som oftast i min egna värld av trådar, och ibland när jag känner en reaktion så lägger jag även ett inlägg någon annanstans..., men bara om jag känner för att jag kan hjälpa, stötta eller påverka..
Jag vet att du som oftast känns ganska så stark i dina rader, och vet vad du vill, ditt fotande har ett betydande intresse och är skapande för dig...
Jag kan aldrig konkurrera med dina bilder t.ex, du ser sådant som jag inte uppmärksammar..., och dina bilder är bildsköna, absolut!
Så du är inte bortglömd, absolut inte, men jag har väl varit lat helt enkelt och inte givit dig några cred, du har kännts ganska så stark i dig själv antagligen,
litet ungefär som Adde (eller som hans ordval åtminstone förmedlar..).

Själv känner jag mig inte alls stark, jo i valet om att dricka eller inte, men inte annars..
Kanske därför jag skriver så mycket, för att nyansera min bild av mitt liv...
Oftast tror jag att vi som är här på forumet har "kapitulerat" lite inför för våra missöden, vi har är mer öppna än andra personligheter...
Vi har inga krav och ingen stolthet att leva upp till längre, utan vi bara är..som vi är... eller kanske t.om borde vara, helt naturliga...

Min förändring blev ju väldigt stor, eller så är det kanske "bara" en medelålderskris, och om sanningen ska fram så är väldigt många nya här 40+,
så det kanske är en livsutveckling många av oss går igenom vid den åldern...
Och man rannsakar sitt sätt att leva, gör jag rätt eller fel, ...fungerar mitt sätt att fly undan verkligheten med ett rus hela tiden.?, nähä!
Och så ställer man sig frågan....Varför det??, ..vad finns annars, eller istället för...
En mognadsprocess???, när man närmar sig de femtio så kanske vi måste börja ta ansvar för våra egna liv, och bli lite mer snusförnuftiga???
Man kanske inte kan drälla omkring och göra bort sig vid nästan varje tillfälle man tar sig en "drink", en öl blir aldrig bara en öl, ett glas vin blir aldrig....

När vi har hamnat här har kanske insikten om att vi är inte som alla, vi vill uppnå en form av berusning, och sedan tappar vi omdömet och ökar på, ännu mera..
Eller så är de flesta sådana, och vill bara inte erkänna för sig själva eller andra, men vi ...har hajjat galoppen, vi har fått insikten....
Insikten om att vi har våra begränsningar, vi kan inte hantera alkoholen, och det där med att minska sitt drickande...ja det har vi ju redan testat, eller hur?
Hur många gånger som helst, med samma resultat, kanske inte med en gång, men efter några tappra försök, så är vill tillbaka i vårat mönster...

Suput, alkis, omdömeslös... you name it, visst det skriver jag under på, jag erkänner allt...
Skillnaden mellan mig och alla de andra, är att jag blottlägger mig, erkänner mig besegrad av alkoholen, jag har ingen möjlighet att fortsätta försöka...
Jag är helt enkelt slut som aktiv alkoholdrickare, that's it, ett faktum...

Så vad gör jag?, försöker envist finna en lösning på att fortsätta dricka alkoholen..?
Nähej, inte det, vad återstår då för alternativ?
Ge blanka f*n i att försöka leta möjligheter, och fortsätter att leva mitt liv så gott det går, tja varför inte...

Okey, det blir ju lite som att fisa i motvind, det slår tillbaka mot en....
OM hela ens liv är inbäddad i sitt levnadsätt där alkoholen har tagit en väldigt stor plats i ens liv...ja då krävs det ett levnadssättsförändring (vilket långt ord!)
Och det är väl där själva nykterheten tar sin början, ändra sitt levnadssätt, hur f*n gör man?

Alkoholdrickandet är inte ett bara ett "fysiskt" problem, det sitter nog mest i hjärnan, tankesättet...
Nu är det fredag, ååå guuuud så skönt det ska bli med att slappna av efter en hård arbetsvecka med en......chipspåse?
Men vad sjutton den kräver ju en.....FAN!
Men en god middag ska jag i alla fall ha, och den kräver ju ...SKITOXÅ!
och sedan ska vi ju bort på middag, och då......HELVETE!
och sedan är det ju en 40-årsskiva, och där....men satan!

Alltså, man ser bara problemen, där man brukar...göra saker som man brukar, en sorts inkörd förväntat vana...

Själv har jag vänt på det, och tänker ...vad mår jag inte bra av, ångest i mitt fall...
Och vad framkallar ångesten?, bakfyllan....
Vad framkallar bakfyllan?, fyllan förståss!

Så min ekvation blir således...
Ingen ångest=ingen fylla=mår bra, ....och omvänt..
Inte må bra=ångest=fylla...

Och när andra frågar mig om jag inte ska ha mig ett glas, så tänker jag....Vad har de för rätt att ge mig ångest?
Bestämmer jag inte sådant själv, hallå!

Så jag har min egna övervakare med mig i alla lägen, han som nog kan anses vara lite tråkig, Berra2...
Han är storebror åt Berra1 som ibland kan tänka, jamenva'fan lite lajbans här vettu!
Då bär han ut Berra1 i skjortkragen utanför, och tar sig ett allvarligt samtal med honom, ska'ru verkligen sabba hela morgondagen,
och allt det du har åstadkommit hittils, har du verkligen inte ett bättre liv idag, än vad du hade för flera år sedan???
Jo säger jag lite förlägen till mig själv, jo..jag har ett bättre liv, mitt helgliv har blivit min egna styrka, där har jag kontrollen...
En stunds flykt skulle bara förstöra min uppbyggnad av hela mitt jag, det där riktiga livet jag har fått smaken av de senaste åren...
Ett liv utan sus och dus, och som ett ankare som har bromsat mitt liv i utförsbacken...

Är jag inte tacksam för det?
-Jo det är jag, den här helgen hade jag HELA kontrollen, och levde ett liv, förutan ångesten...

Det blir min helgsammanställning...

Är jag lycklig då?, tja ...jag är f*n inte olyckligare i alla fall...
Och en olycka kommer sällan ensam, det gör inte glasen heller...

Mors Berra

mulletant
mån, 2011-05-30 - 05:20

tack för veckans första skratt! Hoppas måndan blir uthärdlig, ska tänka på dig för jag har en tung start på veckan med några rktigt bevärliga grejer jag bara måste göra fast det kostar på. Men visst fixar vi våra jobb, både du och jag. Livet är större! / mt

Berra
mån, 2011-05-30 - 11:17

Visst är livet större!

Inget snack om den saken...

När livet känns tungt på jobbet så brukar jag tänka tillbaka till helgen, där JAG hade kontrollen över mitt liv,
och där jag kunde bestämma vad som var viktigast och vad som gav mig energi.

Hade jag krökat sönder helgen, hade den givit mig ångest, och då fick jag ingen hjälp av att tänka tillbaka på helgen,
den hade tvärsom, sugit musten ur mig även under arbetsveckan...

På jobbet ställer man sig under någon annans vilja, och man kan välja, att slaviskt försöka följa orderna...
Eller med sin egna omdöme försöka förändra eller t.om förbättra sin arbetssituation....
Där kan den som sitter i beslutsfattande position, antingen negligera dina insatser,
eller t.om. kritisera dem för att de helt enkelt var bättre än hans/hennes.
Båda är förödande för våra känslor, och äter upp våra ambitioner att vilja utveckla oss...

Jag har valt att arbeta utan emotionella känslor, jag följer slaviskt orderna, men knyter näven i byxfickan...ändå..
Kanske är det DET som retar gallfeber på mina överordnande, de kan ta min kropp, men inte min själ...

Min styrka söker jag i mitt inre, jag vet att jag är en "god" människa, ingen kan ta det ifrån mig....
Mina beslut är väl grundade och genomtänkta och i mitt tycke ganska så sunda...
Sandlådekastningen och hierakisk karriär-tänkande är lite främmande för mig,
jag vill bara att andra lyssnar på mitt tänk...så har jag gjort min röst hörd, besluten behöver inte uppfyllas...

Jag vill bara konfimeras som en levandes själ, och att vi alla har en berättigad existens, en samvaro, en tillförlit...
Att någon vet att jag tar ganska så hyggliga beslut, utan övervakning eller detaljstyrning...

Ingen människa står över någon annan i mitt liv, jo det finns de som tar besvärliga beslut i arbetslivet, chefen...
Men...vem f*n får inte dagligen ta besvärliga beslut, min nykterhet kom inte gratis precis...

Därför är min lediga tid så oerhört viktig för mig, för återhämtning, att jag inte har råd att förspilla den med alkohol och ångest...

Mitt liv är viktigt, för mig!

Den är dyrbar, kostsam, skör och ovärderlig, och kommer bara i ett exemplar, jag har bara en chans...

Så varför sitta stilla och låta den passera i revy, när jag kan delta aktivt i den...?

/Berra

Lisamari
mån, 2011-05-30 - 12:27

Hej Berra

Kommentar till det du skrev i natt. Du skrev att du var lite Ego och mest höll dig i din egen tråd.
Jag blir så stöttat av, din egen tråd.

I natt, var jag inne och läste och skrattade, log och funderade. Fick lite menal terapi.
Jag kan liksom gå in och välja, hämta lite peppning.

Sköt om dig och tack för att du skriver

Berra
ons, 2011-06-01 - 10:58

Så en Onsdag, och månaden har bytt namn...
Just nu går vi in i en sommarmånad och vädret gjorde en helomvänding, igår 20 grader varmt och soligt...
I morse 13 grader regn, rusk och t.om åska på morgonen...

Och ska jag låta vädret påverka mig, nej, men det gör det ändå...
Om vädret är behagligt så får jag helt andra förutsättningar att göra saker utomhus, därför påverkar det mig...

På mornarna sätter jag på mig vinterjackan när jag åker hoj, när jag åker hem så är den helt öppen och fladdrar för vinden, jag blir svettig om armarna!
Så stora är kontrasterna på en och samma dag, från frussen till svettig, inget av dem behagligare än det andra..
Men upplevelsen är helt olika, jag älskar ju solen och allt det där andra som känns mera positivt med starkt ljus, och då blir det "svettiga" en mer behaglig upplevelse, alltså föredrar jag "svettigheten"...

Det är lite märkligt, vi ställs hela tiden inför olika värderingar i livet, vilket är bättre och vilket är sämre,
och hur vi tillåter vissa saker få finnas för att det uppvägs av något annat som i sitt bihang blir helt acceptabelt..

Jag skrev igår i någons tråd om hur jag tycker att rödvin luktar nuförtiden, förfärligt!
Tidigare när jag drack så tyckte jag att det luktade gott, nu vet jag att lukten inte medför något gott längre, alltså ger doften mig taskiga vibbar..
Man kopplar luktsinnet till sina minnen, och sedan när lukten återkommer så kopplas minnet till den på en gång, men jag förändrade den...

Och doftminnenna sitter i hur länge som helst, jag minns fortfarande doften från Veronica en klasskompis jag dansade med på min hippa som det hette då när jag gick i trean, jag letade i månader efter den doften, men var för blyg att fråga henne var den kom ifrån, men jag var hopplöst kär i den doften...
Tjejen var väl inte kanske den piffigaste i klassen, men någonting med den dansen kopplade jag till den doften, eller att kanske någon bara frivilligt valde att dansa med tjocka Berra, jag fick min uppmärksamhet av någon brutta som för tillfället inte gjorde narr av mig, vad vet jag...?
Vi bär på väldigt konstiga minnen i våran livs ryggsäck, och de har format vår framtid och ändrat i våra vägval...

Jag söker fortfarande anledningar och skäl till varför jag utvecklades till att inte kunna hålla kontrollen på alkoholen,
och det är konstigt hur man i hjärnan vill ha någonting så konkret på någonting som är så himla svårt att sätta ett enda svar på...
Frågan är lätt, varför?
Men svaret, det kommer jag nog aldrig att få ett konkret svar på, bara en massa anledningar, invävda i varandra och i ett töcken av berusningen...

Och nästa fråga, varför betedde jag mig som jag gjorde när man hade druckigt?..
..varför utvecklades jag till något som var så långt från det jag är i verkligheten, en sorts mental Hulk, oövervinnerlig, okänslig och totalt sanslös...
Var det någon sorts konstnärlig performance som trädde fram, hämmad av mitt vanliga nyktra leverne..?

..jag vet inte..sitter med en massa frågor, och väldigt få svar...

Ett konstaterande kan jag i alla fall fastställa, alkoholen är en erfarenhet jag kan lägga på hyllan framledes...
Den hade lite kul hyss för sig till en början, men jag utvecklade den till att missbrukas, och då skapade den bara problem för mig..
Den twistade till min skalle, och jag trodde att den var som gjord för mig, när den istället gjorde allt för att jävlas så mycket den kunde med mitt liv..
Jag genomskådade den, jag blottlade den, den blottlade mig, nu är vi i en break-even..
Men att sluta tala om dess egentliga egenskaper, det kommer jag nog aldrig sluta med...

Det första man blir blind på, så är det ögonen, metanolen är i alla fall ärlig...
Etanolen förblindar en i hjärnan och man kan inte se dess bieffekter...

Jag har äntligen kunnat släppa blindkäppen, och kan nu "se" allt det där jag inte såg förut, det där de kallar livet ni vet...

Berra vinkar!

Lisamari
ons, 2011-06-01 - 11:25

Vinkar tillbaka och ler

Tycker om att gå in och läsa i din tråd, hämtar lite av din energi och funderar på dina funderingar.

Tack tack

lillablå
ons, 2011-06-01 - 21:32

Berra...
har funderat på det många gånger...
du borde verkligen göra en bok av dina funderingar...
så mycket klokskaper och finmeningar och underbarheter!
kram!
/k

Lelas
ons, 2011-06-01 - 22:55

Jag med! Jag lovar att köpa boken! :)

/H.

Berra
sön, 2011-06-05 - 01:04

Jag lovar att jag skulle skriva en bok, om bara någon ville publicera den, jag tror att jag har lite av den litterära gåvan...
Jag ser nu att jag har en fantastisk förmåga att kunna utrycka mig med skriva ordet, visste det inte tidigare, eller har väl aldrig försökt skulle vara mera riktig...
Forumet och nykterheten har drivit fram nya egenskaper hos mig, som har funnits inom mig, men tidigare undertryckts...

Det händer saker med en när allting inte är som det brukar, en förändring som jag just nu gillar hos mig, jag är mera i verkligheten känns det som...
Ingenting som "försvinner" dagen efter, ingenting som jag försöker förtränga eller ta bort, jag finns här...hela tiden typ!
Är det läskigt då?, näe knappast, men lite pirrigt ändå, jag har ju kontakten med mig själv hela vägen.

Jag har också lärt mig att inte ta saker för givet, livet är föränderligt och det utvecklas...
Såg på nyheterna ikväll, alkoholförbrukningen hade minskat ifrån 10,6 till 9,1 L ren alkohol per man och år, sedan 2004...
Mest i åldrarna +40 för män!!!, hallå är jag inte ensam, eller är det min förbrukning enbart som givit resultat..?

Jag gläds åt det, för det måste betyda mindre bekymmer för flera personer, och deras anhöriga, är inte det bra?

..och så lite ur Berra's närvarokalender...

De här senaste dagarna så har "Gud varit oss nådiga", om det nu finns någon...
På ren svenska så skulle man kunna säga att det har varit bra, eller riktigt bra t.om...

Jag befinner mig mitt i livet och har full närvaro, vädret har varit kanon och mina göromål ligger i tiden och skapar mig god tillfredställelse...
Jag känner mig riktig nöjd med livet för tillfället, vi befinner oss familjen på landet (ensamma) och har massor av kul "måsten" vi pysslar med...
Tiden rinner iväg, jag är skitigt, svettig och full med skrapmärken, dvs som jag brukar se ut på sommrarna...
Myggbetten kliar och jag luktar brandrök, orakad och allmänt "snuskig", men fan...jag trivs..
Meckat och byggt, bubbat och slitit, och jag har hela tiden haft koll på...anti-tiden, ingen stress!
Idag har vi varit ute från det vi vaknade tills myggen jagade in oss, från tio till tio
Solen har stekt min ledbrutna kropp, och den hettar under T-shirten...

Har gått och lagt mig sent, och redan vid tvårycket på natten börjar det ljusna så pass mycket att fågelsången sätter igång...
En halvtimme med både falldermusakrobatik, fågelsång och blinkande nattstjärnor, och så jag ...där med full närvaro, jag finns med..

När vi käkade gyllenbruna köttbitar från grillen hittade frugan en "nollbira" i kylen, en övervintrad Spendrups, och gisses så god den var!
Jag är verkligen en som gillar smaken av bira, inte bara den tidigare berusningen....
Måste ladda på en back hit ut å de snaraste, och sluta "dumsnåla" när man är nykterist, jag kan visst skämma bort mig med nollbira..

Nu på kvällen/natten hör man ett svagt dunka-dunka musik från en av grannöarna, och tonårskrik, och jag tänker bara...
..så skönt att inte jag är med, och det är nog en av de märkligaste tankarna jag har haft på länge, börjar jag bli gammal?
Det är inte likt dig Berra, men så är du under en kontinuerlig utveckling också, allting är sig inte alltid likt...

Och bland det viktigaste i mitt liv är, att jag får vara med att bestämma, det kunde jag inte förut...
Och just nu så känner jag varken för dunka-dunka eller tonårsskrik, det är min valfrihet...

..alkoholen inskränkte min valfirhet, jag är fri att göra vad jag vill, så länge jag inte tar det första glaset...
för jag har en viktig date, en flyguppvisning med fladdermusen, och en discoshow i slow-mo med stjärnorna...

Det kan tyckas vara i all sin enkelhet ganska så små prioriteringar, men för mig är de stora, det är min kontakt med livet...
..och jag vill inte gå miste om mer just nu...

/Berra

vana
sön, 2011-06-05 - 10:39

är i veckan som kommer en röd dag om jag inte minns fel......nationaldagen