Snart kvällsmat. Haft en fin långfredag tillsammans med barnen. Det är klart, någon vila är det inte. Man är kock, hårfrisör, psykolog, tvätterska, bollplank, servitris, underhållare, fritidspedagog osv osv. Allt i ett liksom! Sillunch blev det tillsammans med en alkoholfri öl, första på länge. Nu står potatisgratängen i ugnen och snart ska jag steka renfilé och göra kantarellsås. Kvällen blir självklart också helt alkoholfri. Ser fram emot att äta och hänga med barnen nykter och klar i knoppen hela påsken!

Kram!

Samma här, sillunch och a-fri god öl, dricker jag numera väldigt sällan. Kommer av mig, de där vanorna är förbi att det ska sittas med glas... är inte lika mycket mångsysslare som du men några extraknäck i form av plocka, festfixa och barnvakta har det ändå blivit. Hoppas det blev en fin avslutning på dagen! Kram.

@Charlie70 Hoppas att du fick till lite vila i påskhelgen åtminstone. Du skulle kanske anamma mitt knep att stänga in dig i sovrummet en timme då och då. Det började jag med i samband med min första utmattning år 2007. Jag sa åt barnen att jag skulle vila lite och sen stängde jag dörren till sovrummet. Det respekterades av båda barnen och fick jag vila skallen en timme då och då orkade jag med bättre.

Kram 🐘

Måste säga att jag blev väldigt paff över "oss" i går. Så paff att jag faktiskt bara kunde logga ut. Behövde fundera, sova på saken. Brukar vara bra. Och så har jag, precis som alla andra, ett annat liv också så klart.

Jag har under min tid här sett och ser flera exempel här på forumet som dricker kontrollerat och som också får det att fungera. Med fix och trix men som ändå får till det. Att då som @Torn i går uttalade att du under din tid här inte sett "ett enda exempel" som lyckats dricka kontrollerat kan jag förstå upplevs som hånfullt. Jag läser om dem här på forumet varje vecka, jag har träffat dem vid de träffar Alkoholhjälpen har arrangerat, både IRL och via zoom. @Torn men du säger att de inte finns?

Detta är personer som har insett att kontrollerat drickande är det som fungerar framför "förbud" eller helvitt då förbudet i sig triggar beroendet till tusen och kan leda till kraftigt försämrat drickande. Det handlar alltså för dessa personer inte om ett leasure-drickande på "finvis" utan en strategi för att inte titta ännu djupare ned i flaskan.

Ingen här vill någon annan illa. Men jag tror att man i sin iver över sitt eget välmående kan upplevas som att man "kör på" lite hårt. Jag vet inte heller om alla behöver förstå varandras olika vinklar och vrår. Förmodligen inte. Än viktigare då att man förmår att hantera att det finns olika sätt att tackla alkoholberoendet - av omsorg om sina medkamrater här på forumet. För vi är ju här FÖR varandra inte MOT varandra, eller hur?

Jag tänker inte med detta inlägg säga att jag härmed stänger diskussionen eftersom det skulle vara detsamma som att jag inte vill bli bemött. Låter det vara lite öppet här.

Nu blir det te och sedan börjar arbetsdagen. Soligt och kallt i Stockholm. Har hunnit med en kort promenad på morgonen. Helgen har varit fin. Fick med mig flickan på två mindre utflykter vilket är helt fantastiskt och det som gjorde påsken. Förutom maten då men den får jag inte äta så mycket av just nu.

Kram!

Jag skrev att jag under min tid här inte har sett någon som har gått från 14 flaskor vin/ vecka till 2 flaskor vin/ vecka efter ett uppehåll på en månad. Och att det nog är lättare om man har ett uppehåll på minst 3 månader. Sedan skrev jag att det kan vara värt att prova, för alla är olika. Och det står jag för.,jag borde väl inte haft med den svettande smileyn dock.
Men det är lugnt, det blir inga mer försök från min sida att hjälpa någon att förändra sitt drickande.

Jag blev som du väldigt paff, eller ställd. Jag är glad att du tar upp frågan här. Jag har ingen lust att dra samma babbel som igår men jag tänkte mycket på varför jag själv reagerade så starkt. Tänkte mycket på vilka olika personligheter som utkristalliseras här trots att vi inte ser varandra eller vet vilka vi är irl. Och att mina tolkningar av människors kommentarer för det mesta är kopplade till hens-så som jag upplever- personlighet.
För mig är det också en rätt fin sak, att det anonyma inte måste göra oss anonyma, att olika röster får finnas. Jag tolkar alltså människors kommentarer utifrån vilka jag uppfattar att de ”är”. Jag väljer i de allra flesta fall att tolka/se välvillighet. Så vill jag vara i livets olika delar, och här.
Jag tycker att det är väldigt svårt att förhålla mig till hur/att forumet var mycket bättre förr. Jag var inte med förr- men försöker verkligen ägna tid och kraft åt att forumet ska vara en bra plats- nu.
Det känns lönlöst i de lägena. Att jag är en aktiv del i något som tycks vara en försämring. Jag känner mig mycket vilsen i de diskussionerna. Som ett barn som inte förstår språket. Vad kan jag göra? Mer? För att klimatet ska vara bra nog?
Jag skulle säga att jag inte tror att det finns en enda person här som inte respekterat att olika vägar är den enda vägen. Det är forumets DNA. Jag kan också förstå att det är svårare att navigera här om man bestämt sig för att dricka måttligt. Och vi bör alla bli bättre på att pusha alla försök till att förändra sitt drickande.
Jag kände igår att jag inte ville skriva mer i andras trådar. Mer än där jag kanske känner mig helt trygg och inte riskerar att missförstås. Jag vill dock inte sluta skriva i min egen tråd då det skulle äventyra min nykterhet och den är jag inte beredd att offra, och det vore väl det sämsta utfallet i ett forum där vi iaf ska vara övervägande nyktra 😂
Tack för ditt inlägg @charlie

💗 Charlie 💗
Vill bara säga att jag uppskattar dina inlägg och håller med om hur man bör bemöta varandra här på forumet.
"Medkamrater" är ett fint och bra ord som säger mycket👍👏
Tack för det Charlie!🤗

Kram 🧡🌷🧡

Hej Charlie. Tror inte jag skrivit i din tråd tidigare, kanske. Blir nyfiken när jag bläddrade förbi diskussionen här. Om stämningen här på forumet. Känner inte riktigt igen beskrivningen av ett hårt klimat jämfört med hur det var förr. Kanske är det vissa enskilda trådar jag inte varit en del av. Har bara varit med sedan slutet 2018 så kanske inte varit med "förr". Jag skriver inte så jättemycket i andras trådar heller. Använder min egen mycket som en liten dagbok, för att skriva ner nya insikter och sätta ord på känslor. Tänker att någon kanske kan uppskatta och få hjälp av det jag skriver också hur jag kom ur missbruket. Ibland skriver jag i nån annans tråd när lust och tid finns.

Jag har aldrig blivit direkt påhoppad egentligen men jag känner av stämningen lite att det finns "två läger". En "helnykterist är den enda rätta vägen" och det andra som berättar att "det går att minska utan att sluta helt". Väntar mig en dag att anklagningen kommer mot mig också, om en dubbelmoral. Någon som anser att jag som inte slutat helt inte kan hjälpa någon som har ett missbruk.
Vi vet bara det om varandra som kommer fram genom våra ord här. Det går att beskriva väldigt mycket med ord men inte allt. När vi väl hittar vår egen ro inne i kärnan känner man det men det är inte lätt att beskriva med några ord.

Alla blir saliga av sitt eget rus och jag känner själv, när jag väl hittade min egen väg att jag så gärna ville förmedla den som en lösning för alla men man förstår fort att det inte fungera så. Brukar säga att alla måste hitta sin egen lösning och målet vi alla har är att må bra och finna någon slags ro. När vi börjar skriva här har vi förstått eller tror att vi börjar förstå, att alkoholen är en del av att vi inte mår bra men vet inte riktigt hur stor del. Den vägen har oändliga variationer och har i princip inga förutsättningar.

Jag hoppas vi alla fortsätter att skriva i våra egna och framför allt andras trådar. Konsten är alltid att förmedla en meningsskiljaktighet utan att anklaga, det är framförallt svårt i ord. Men om man inte är beredd att ta emot andra åsikter är kanske inte ett anonymt forum rätta platsen, kanske.
Tänker att de som kommer nya in till vårt lilla hus kan plocka russin i sin egenkorg och på det viset få mycket hjälp att hitta sin egen väg. Bara vi fortsätter skriva.

Kram till er alla//

Tack @Pianisten och @Tofu för kloka ord i min tråd. Jag är inte konflikträdd men har med tiden blivit oerhört konflikttrött. Vill inte, orkar inte. Det som varit här på forumet i veckan hoppas jag vi alla på våra olika vis kan ta med oss lite viktiga lärdomar av? Jag tänker också som du @Tofu att konflikter i högsta grad kan vara det bränslet som behövs för att vi ska utvecklas, som individer och som grupp.

Kram!

Veckan har varit lite eljest. Har minskat ned sjukskrivningen ett steg till. Känns ju bra men egentligen helt fel. Har fortsatt enorma kognitiva svårigheter. Det är helt enkelt potatismos i hjärnan och det passar inte mina arbetsuppgifter på något vis alls. Det stressar mig.

Känns också som om jag kör en repris från förra våren. Solen tittar fram = jag blir sugen på vin. Som tur är tycks suget numera bestå i en snabb, flyktig tanke som försvinner bort i en ögonblink.

Projekt viktnedgång rullar vidare med hyffsat stor möda. Jag är alldeles för förtjust i mat för att tycka att detta är något kul. Men, jag fattar så klart hur viktigt det är. Har dragit på mig alldeles för många onödiga kilon de senaste åren. För att inte prata om snusstoppskilona - ojojoj... Efter en månad visar vågen minus 4 kg. Jag fortsätter i förhoppningsvis samma tempo - med stöd av dietisten så klart.

Pojken närmar sig 16 år. De senaste åren har jag varit hemma mycket. Funnits till hands för barnen. Så även nu med hemarbetandet. Övertygad om att det varit bra för pojkens psykiska hälsa. Det har gått knackigt för honom med betygen, vilket har varit ångestframkallande för honom. Nu har vi i vilket fall börjat ställa om fokus till tvätt, matlagning och städning. Steg för steg tar vi oss igenom frågor av typen hur man hanterar en stekpanna av gjutjärn, steker färdig pyttipanna, tvättar och hänger upp tvätt, städar osv. Han orkar med det nu, och jag peppar som tusan. I går sa jag till honom att fixar han grunderna i matlagning kommer han att ha så otroligt mycket vunnet med det i livet. Hoppas hans intresse håller i nu så det inte blir som med en viss pappa (omöjligt att ha familj tillsammans med en person som inte lyfter ett finger faktiskt. Inget jag önskar min son.)

Det var lite rapport från Camp Charlie. Återkommer säkert under helgen!

Kram!

@Charlie70 Precis som du skrev i min tråd att du följer mig så följer jag dig❣️Tycker om dina inlägg ..hur du skriver.. du tar verkligen ett steg i taget med det mesta ...så genomtänkt. Är så imponerad👌🏼

Hade handledning i veckan som gick. Pratade om att många av våra föräldrar som har barn m funktionsnedsättning är/har varit i en utmattningsdepression. Många är separerade. Tänkte på dig då. Hur du kämpar och så klok. Är så imponerad av hur du lär din son. Vet inte om jag har lyckats så bra där men det fanns så många andra strider där. Är glad att han inte hamnade i missbruk utan är nu byggnadssnickare med flera år i branschen.

Ha det fint! Kram❣️

@Charlie70 💗
Så klokt du tänker om din son.
Jättebra att han får lära sig grunderna till att bli en självständig person.

Själv gjorde jag tyvärr fel när mina söner var tonåringar...🙁 Förstod väl inte bättre då.
Det hängde nog ihop med att jag själv blev övergiven som 12-åring och ville vara den mamma som jag själv inte hade. Så jag krattade livets stig lite väl mycket för dem...🙁
Så Charlie, fortsätt med din insats, den är så värdefull för din sons framtid!
👍🤗
Kram 🧡🌷🧡

Faktiskt pekar ni båda två på faktorer som gjort att livet mot självständighet måst vänta något. Det har inte varit läge att ta de här frågorna med pojken tidigare. Vi har behövt fokusera på hans mående och skolarbete, inte tvätt, disk och annat. Nu mår han hyffsat och har dessutom lov och då kan jag ställa högre krav på honom. Gäller att passa på. Sedan måste jag säga att jag ler när jag läser vad du skriver Finalisa. Jag har precis samma ingång. Vara den mamma jag inte själv hade. Det tar på mina egna krafter och jag inser att jag gör pojken en björntjänst. Så nu är det projekt backa ur så sakteliga som gäller.

Ha en fin lördag!

Kram!

@Charlie70 Vill tipsa om appen MatGlad, har erfarenhet av att den kan peppa ungdomar vid spisen! Så rätt du tänker om hans framtid, att fixa sin egen matlagning är viktigt för både hälsa, plånbok och självkänsla. Appen kostar inget, så värt att testa i alla fall 😊

@Charlie70 Mycket klokt av dig att lära din son laga mat och klara hushållet i övrigt. Tycker det är synd att jag inte har någon son för jag hade gett järnet för att påverka honom att bli en riktigt flickvänsdröm 😍 Och för att klara av ett hushåll själv också förstås.

Min äldsta dotter träffade sin kille när hon gick i åttan och han i nian. Hans morsa bredde då fortfarande hans frukostmackor. Det var det första hon satte punkt för. Göra sin egen frukost och duka av sin tallrik efter maten var hennes första ”uppfostring” av honom och sen har det fortsatt. De har varit ihop i 9 år och delar på det mesta, men inte helt utan gnäll från hans sida dock.

Jag tänker ofta att pojkvännens mamma förstås curlade honom av kärlek, men det hade varit mer kärleksfullt om hon ställde lite krav på honom för långt ifrån alla flickvänner är nog så förstående och envetna som min äldsta dotter är. Hon har en ängels tålamod.

Kram 🐘

Anonym26613

Nu är jag här @Charlie70 😊🧚

Ni pratar om föräldraskapet. Jag tycker att jag nu som nykter tål mer stök, vilket gjort att jag slutat curla här hemma. Detta har lett till att jag lagt märke till hur stökiga barn jag har 🤣🙏💚 Andra sidan så vill jag att deras energi ska gå åt studier. Men vi har idag haft en dag där alla behövde hjälpa till. Riktigt trevligt att umgås med vardagliga saker också 💚🙏😊