Jag tänker att din hälsa är det viktigaste, det andra löser sig på ett eller annat sätt.
Ibland blir det på ett annat oväntat sätt, men kan bli bra ändå. Men jag förstår din stress över situationen, men hoppas du kan släppa den och få den vila du behöver. ❤️🌹

Jag känner mig lös i kanterna på många sätt. Hudlös, identitetslös, arbetslös (?), hjälplös men kanske inte helt hopplös.

Ja, Blanka @, hälsan är viktigast, det är sådant som jag har sagt till alla andra i många år, samtidigt som jag uppenbarligen själv trott mig odödlig och tuffat på mot min egen avgrund.
Är fortfarande helt förvirrad över min krisreaktion. Vad hände egentligen...hur kan jag tro mig vara stark och redo att springa vidare och fixa allt på morgonen, för att rasa ihop till ett fullständigt vrak på kvällen. Blir rädd på riktigt.
Och det var så klart precis det som behövdes.

Att dricka alkohol finns i alla fall inte på kartan just nu. Har haft ett enda pyttesug på dessa 8 dagar. Känns befriande.

Är så glad att jag bad om Antabus. Visst, lite fusk är det, jag behöver bara bestämma mig ett par gånger i veckan när jag tar min dos för att inte dricka raketbränsle, resten sätter Antabus stopp för. Men det är ju ännu mer fusk, snarast solklar doping, att dricka vin för att klara livet. Nu efter 10 dagar har jag redan ett långsammare tempo i kroppen, och oron för framtiden har inte rasat lika mycket i själen nu det sista. Hoppfull.

Inte ett dugg fusk skulle jag säga. Mer som ett gips på ett brutet ben. Det viktiga är nog att man gör ”hemläxan” - skapar nya nyktra rutiner, jobbar med sitt mindset, fokuserar på fördelarna osv. Alternativet, att vara nykter på vita knogar, funkar inte i längden. Tror jag.

Kram 🐘

Nej antabus är inget fusk. I så fall är ju jag fusknykter 😳
Skämt åsido, det var en fantastisk hjälp för mig i början. Det gav mig en nykter grund att stå på. Så bra val, säger jag ❤️

@Blenda Nope, du fuskar inte! Du är smart nog att ta till den hjälp du behöver! Har själv åtta veckor med Antabus / utan alkohol idag. Ovärderligt att Antabus som hjälp medan man försöker programmera om hjärnan till att inte vilja ha alkohol. Åtminstone för mig.

Missade att ta antabus i fredags, men av rätt anledning. Inte en tanke på alkohol. Däremot många tankar på hur jag ska förhålla mig till mitt liv för att må bättre.
Läkarbesök imorgon, hoppas på ingång till samtalsstöd. Har fortfarande många långa trassliga månader framför mig, innan jag på riktigt kan nystarta på en egen plats och på ett eget sätt. Men det finns ett tydligt ljus i tunneln. Gäller att inte falla på mållinjen.
Pianisten är en av alla kloka människor på detta forum, och jag tar till mig ord som han skrivit i någon annan tråd. Jag måste själv ta ansvar för att hitta ny glädje och energi. Så är det. Det ska jag.

@Blenda skrev:" Jag måste själv ta ansvar för att hitta ny glädje och energi. Så är det. Det ska jag."

Klokt tänkt. Alla har vi orsaker till att vi dricker, och det kan ta tid att hitta och åtgärda dem. Samtidigt behöver vi addera glädje och energi till våra liv. Båda delar kan du få hjälp med av en psykolog 🙏🏻

Kram 🐘

På VC idag.
Fina levervärden och PEth-värde under 0,3.
Alla andra prover också bra, inklusive blodtryck.
Nytt blodprov om en månad.
Remiss till psykolog på G, ska själv försöka välja någon i regionen som verkar passa mina behov.
Så långt kändes det bra.
Mindre bra kändes det att läkaren ställde sig helt frågande till fortsatt sjukskrivning. Hon tyckte att de tre veckorna som man får utan läkarintyg (de som snart passerat sedan min krasch den 7 april) kunde räcka.
Jag gjorde kanske intryck av att vara stadigare än vad jag är. Kommer osökt att tänka på "Jag spelar vanlig" med Olle Ljungström :( Trots att jag grät en del. Berättade om mina sömnproblem (som jag dock inte ville ha tabletter för, tackade även nej till ångestdämpande. Tror jag var en otacksam patient hos en väldigt läkemedelsfokuserad doktor...)
Besökstiden var tyvärr redan slut när jag tog upp sjukskrivning, och allt kändes märkligt forcerat. Blev nästan utföst från rummet.
Är lite skärrad för den ekonomiska delen, kommer att ha svårt att fixa jobbet. Befinner mig psykiskt i fritt fall. Hjärnan är snömos. Men jag vilar ut ytterligare ett par dagar så får jag tackla problemet på torsdag när mina tre veckor är slut. (Varav jag som egenföretagare själv betalat för de två första veckorna...Min lilla firma är allt närmare stupet. Men allt sånt får helt enkelt lösa sig.)

@Blenda skrev:"Tror jag var en otacksam patient hos en väldigt läkemedelsfokuserad doktor..."
ibland undrar jag om man snuvar läkarna på deras tillfredsställelse om man tackar nej till läkemedel. En av mina uttryckte det nästan så... att hon ville känna att hon kunde göra något. Ett recept då är deras kick vid besöket. Väldigt knepigt.
Och väldigt knepigt att besöka läkare. Du redogjorde kanske på ett klart och redigt sätt för vad du behövde och vad du inte behövde, sen säger du att du inte mår psykiskt bra och att hjärnan är snömos. Att det här besöket är något du har laddat för och som kanske kommer att kosta på det ser de inte under de 15-20 minuter du är där. Då presterar du och tackar nej till läkemedel. Kanske hade varit bättre att tacka ja och strunta i att hämta ut.

@Sisyfos, ja jag känner alltmer att det inte alls var ett bra läkarbesök. Läkaren var sen och troligen stressad, och hela samtalet fick på något sätt fel fokus. Hon kändes inställd på att få mig up and running så snart som möjligt, medan jag mest behöver hjälp med att tillåta mig att leva långsamt o prestera mindre, åtminstone tills de viktigaste pusselbitarna i själen lagts på plats igen. Det i sig är väl inte tillräcklig grund för sjukskrivning, men jag ÄR även kognitivt nedsatt. Oavsett om jag får sjukpenning eller ej kommer jag endast att arbeta deltid under överskådlig tid för att rädda mig själv. Får helt enkelt leva snålt. Men jag får mycket bönor för pengarna som inte går åt till vin, så jag överlever 😊 Och att få remiss till psykolog är kanske gott nog.

@Blenda skrev:"Får helt enkelt leva snålt. Men jag får mycket bönor för pengarna som inte går åt till vin, så jag överlever 😊 Och att få remiss till psykolog är kanske gott nog."

Bra inställning. Det blev inte som du ville, men du gör det bästa av det du fick. Klokt att du prioriterar din hälsa. Up and running är man inte i brådrasket om man vill göra det på ett hållbart sätt.

Kram 🐘

Meditationstips, någon?
Jag blir både förhoppningsfull och livrädd när jag tänker på framtiden. Så kommer det nog att vara ett bra tag framöver. Så ska försöka låta bli att tänka framåt så mycket.
Vet att många av er mediterar för sinnesro. Tror även det vore min melodi. Men hur börjar man? Tips på appar etc?

Björn Natthiko Lindeblad har en hel del meditation på Storytel som jag har hört mycket gott om. Han har en behaglig röst.

Tänk dig att meditation är som att lära sig spela ett instrument. I början låter det inte wow precis. Men daglig träning gör att det efter 2-3 månader låter otroligt bra!

Gör det bara varje dag - utan värdering och tanke på att prestera. Tänk att du tränar ditt tålamod.

Kram 🐘

Hej Blenda🧡
Det finns även en del appar på 1177 som är helt ok att börja med.
Lite mindfulness och andningsövningar.
Sedan finns det säkert hur många typer av meditation som helst att välja på ute på nätet.

Kram 🧡🌷🧡

Fick ett jobbigt samtal i går kväll om att hästen var dålig. Men känslan att direkt kunna sätta sig i bilen spiknykter och köra till stallet en lördag kväll –frihet & stolthet!
Ett fint litet exempel att notera på nykterhetens plussida.

@Blenda, hur gick det med hästen!🥺
Fattar verkligen känslan av stolthet att kunna svara ”jag kommer ” en lördag kväll! Du skall vara stolt! 👏🏼👏🏼👏🏼

@Majaela Tack för omtanken. Det gick bra med hästen tack och lov.
Och på väg till stallet igår för en tidig morgoncheck diskuterade radiopsykologer uttrycket "Get out of your mind and into your life". Precis det som jag vill göra. Fint. Har första samtalet med terapeut i början av juni. Inte om alkohol, det är något av en icke-fråga för tillfället, utan för att ändra hela min inställning till mitt eget värde, mitt eget liv och min egen framtid. Läskigt för en som snart närmar sig 60... Men det lär ju vara det nya 40, så det är väl lika bra att försöka göra de sista ljuva åren just ljuva :)

Katastrofdagar med katastroftankar...Jag har haft några riktigt tuffa dagar. Tackar antabus för att jag fortfarande nollar. Helt under isen, ont i kroppen, svart i själen och en hjärna som vägrar att fungera. Kanske pollenexplosion, kanske postabstinens, kanske verkligheten. Eller alltihop på samma gång.
Har mist viktiga uppdrag under de tre veckor som jag inte kunde jobba, precis som jag befarade. Fallet går fort i min konkurrensutsatta bransch.
Nu blir det tufft att rädda företaget. Att jaga nya kunder just nu, när jag är nere på botten både mentalt och fysiskt, är bara att glömma.
Så får leva extremt snålt på det som fortfarande finns kvar på kontot och hoppas på att lite krafter återvänder.
Försöker att inte grubbla alltför mycket.
Vad som än händer så vill jag bli fri från självmedicineringen en gång för alla. Gott så.