Hej alla, första gången jag skriver om detta, faktiskt lite nervöst även om jag sitter bakom tangentbordet. Och det är ju märkligt - att jag skäms över detta när min sambo inte har insikt att skämmas.
Såhär är det. Jag har en sambo, vi har 2 gemensamma barn på 2 och 4 år. Jag anser att min sambo har problem med alkoholen då han ej kan säga nej tack/stopp/nu är det bra. Han dricker inte varje dag, men när han väl dricker så har det en tendens att fortsätta. Nu har han vid ett par tillfällen även gjort det och därefter satt sig bakom ratten. Han anser att det inte är så farligt pga att han kör på småvägarna (vi bor på landet) och att det är sent (inga barn ute och springer). Min sambo är mästare på att alltid hitta kryphål och lösningar på allt; om han blir av med körkortet - han kan plocka föräldradagar och jag kan gå upp och jobba mer (löser sig ekonomiskt). Vem F?N har sparat föräldradagar för att ha som backup ifall någon "råkar" åka fast och bli av med körkortet (och för hans del även jobbet). Sambon umgås i kretsar där flera dricker och kör, och drickan har blivit ett sätt att umgås, känns det som. När hans vän kommer hit ska det drickas ett par öl, medan barnen springer omkring. Detta är ett beteende jag äcklas av. Försöker förklara att barnen påverkas av att se att vuxna "alltid dricker" när de ses. Även om han inte blir full, men jag tycker det känns så märkligt att stå och dricka öl när man har ansvar för sina små barn, även om det är kanske 2-3 öl. Jag jobbar ibland kväll och har då en klump i magen eftersom jag vet att det troligtvis då blivit någon/några öl. Han ser inga problem med det, det är helt normalt enl. honom. Barnen påverkas inte säger han. Jag försöker också förklara, att det INTE är okej att bjuda vännen på öl eftersom han vet att han kommer köra hem om ett tag. Tänk om ngn olycka skulle hända? Då är man ju delvis ansvarig eftersom man låtit det hända - låtit honom köra iväg med ett par öl innanför västen.
Alkohol har blivit sånt otroligt laddat ämne för oss. Jag äcklas av att det står tomma ölburkar i skafferiet och här och var i verkstaden. Vill inte att mina barn ska springa omkring i en miljö där tomma ölburkar här o där är en del av inredningen. Jag vill inte att han dricker med barnen, tycker inte de ska behöva se eländet. Jag kommer från en familj där alkohol inte alls varit spec laddat. God dricka till god mat är inga konstigheter, men det har dragits till sin spets där bara ljudet av att öppna en öl får mig på helspänn.
Jag litar inte längre på honom. Han var härom veckan och skulle hjälpa en vän (åkte iväg i bil ca kl 20). Skulle inte bli sen. 21.30 får jag sms om att han "Drygar. Fick komma inom på en öl". 00.30 kommer han hem, har då druckit 2 starka groggar och 2 öl. Och kör sen hem. När jag då konfronterar honom så är förklaringen att "men dom frågade om jag inte ville komma inom på en öl". Det är aldrig han som själv bär ansvaret, utan det är alltid någon annan. Andra omständigheter som gör att det blir såhär. Nonsens och skitsnack! Men han kan inte säga nej. "Vi hade trevligt och satt och snackade". "De blandade en stark grogg till" "Jag hade inte träffat henne på jättelänge" Bla bla bla...
Undrar hur det känns att aldrig behöva ta ansvar för sina handlingar?
PS jag har ringt både 112 och 11414 och tipsat både om sambon och hans väns handlingar.
Tack till denna sida som låter mig ventilera