@Andrahalvlek Nej, man behöver såklart inte planera precis allt och i år är det ju extra svårt har vi ju konstaterat. Jag som har en förkärlek till det förväntade och inrutade tycker också om spontanevent. Men jag menar att det inte är fel att planera vissa saker en bit in i framtiden. Egentligen är det väl mest längtandet som är problemet, eller om planerandet går överstyr.

Eller som jag tror att det var mycket förr för mig. Det är dumt att längta tills att man ska bli lycklig när man kan vara lycklig nu.

Jag hade för avsikt att skriva redan häromdagen om detta men, har nu inte varit här på några dagar. Imorgon är det återigen dags för mig att få prata med min psykolog. Det är ett tag sedan nu på grund av att han ville boka lite längre fram och sen blev det en jobbresa till kund just på den tiden och det gick liksom inte att byta kundbesöket.

Förra gången så ställde han mig frågan hur jag mår. Jag tycker att den frågan är så svår att svara på. Oftast mår jag ju mycket bättre nuförtiden och framförallt enormt mycket bättre än tiden innan och månaderna efter jag slutade att dricka. Men jag får känslan av att han frågar för att han tänker att jag kommer säga att det är bra nu och då kanske vi inte behöver ses mer.

Det är väl också en fråga jag brottas med mycket. Behöver jag egentligen träffa en psykolog? Min läkare som skrev en remiss tyckte ju det i alla fall. Men jag tänker att jag kanske tar upp en tid som andra behöver bättre. Jag brottas ofta med den tanken att när det finns en begränsad delad resurs att jag riskerar att ta mer än min beskärda del. Jag har inga problem att ta emot den del jag tycker att jag har rätt till, men vill inte roffa åt mig till bekostnad av andra. Som ni som läst vad jag skrivit kanske minns så var jag ett tag intresserad av att ta ett peth-test eller liknande kontinuerligt, men jag hade ju egentligen ingen medicinsk anledning för det och det blev aldrig så att det blev av för jag ville inte ta kontakt med beroendevården då jag ju inte har något aktivt missbruk. Jo, jag skriver ju här, men detta forumet hjälper mig ändå att hålla mig nykter, även om jag kanske klarat det utan det, och det är ju egentligen ingen stor resurs jag tar i anspråk tänker jag, då ju ingen egentligen behöver läsa vad jag har skrivit :) Eller nu när jag tänker efter så kanske Magnus, Li-Lo och Kristoffer måste läsa allt så att jag inte skriver något tokigt :o Men ibland hoppas jag att jag har något att bidra med i alla fall.

Men jag kommer väl få den fråga igen imorgon om hur jag mår. Jag vet inte vad jag ska svara. På något sätt har jag en önskan om att imorgon kommer mitt besök komma fram till något som jag kan fundera på kanske och jobba på hemma. Jag vet inte exakt vad det skulle vara eller så. Det kanske inte finns något som kan göra så att jag mår bättre och kanske kan jag inte må bättre? Jag skriver en hel del om mina bra dagar här märker jag och de positiva effekterna av att inte dricka alkohol men det är klart att jag har sämre perioder också. Jag mår inte alltid på topp på grund av att jag är nykter och mediterar, även om det hjälper. Men sen är det ju aldrig riktigt katastrof heller. Egentligen är jag ju ganska lyckligt lottad tänker jag som har växt upp på en fredlig plats av världen. Självklart har jag varit med om traumatiska upplevelser, men det har precis alla andra människor på jorden också.

Många går igenom mycket mer traumatiska upplevelser än vad jag har gått igenom och tycks ändå fungera helt ok i samhället utan att bli alkoholister eller behöva psykologhjälp. Jag diskuterade detta lite med Donfrey för någon vecka sedan. Just nu känner jag ändå att jag kanske vill titta tillbaka på mitt förflutna med min psykolog och se om det finns något där som jag kan bearbeta som är obearbetat eller något och kanske kan det hjälpa mig på något sätt idag. Men ju mer jag tänker på det viset börjar jag känna det som att jag bara försöker hitta något att skylla på. Jag vet inte exakt vad det skulle vara men kanske om min psykolog säger att "du har inte bearbetat X tillräckligt" och sen kan jag känna att "Aha, det var därför jag drack så kopiösa mängder alkohol. Det var ju inte mig det var fel på. Det var faktorer utom min kontroll".

Sen tänker jag att det låter absurt för jag vill inte alls skylla ifrån mig. Jag tar ju ansvar för det jag har gjort och det är därför som jag har kunnat gå vidare. Jag har ägt problemet och blivit nykter. Så börjar jag fundera lite igen på vad jag skulle kunna prata med psykologen om igen. Mitt mål är att jag vill bli ett bättre jag idag och kanske kan insikter i något från det förflutna hjälpa mig. Sen börjar den där tankeloopen om igen och jag börjar återigen fundera på om det inte egentligen är så att jag främst vill ha något att skylla på. För visst är det så att jag lyssnar till auktoritet och om min psykolog legitimerar det så blir det till sanning för mig.

Det kändes skönt att skriva ner, men jag vet inte om jag fick någon mer ordning på mina tankar för det denna gången.

Jag tänker att du är oerhört anspråkslös. Du vill absolut inte vara till besvär eller ta upp ”plats” som någon annan kanske behöver bättre. Men DU är värd all plats i världen! Du är värd att må så bra som du bara kan må. Jag tänker också att du inte riktigt har hittat orsakerna till att du drack - och att det kanske är det som psykologen kan hjälpa dig med att hitta?

Jag vet ju numer att jag drack till stor del på grund av stress, för att jag hela tiden tullade på mina reserver. Jag drack för att dämpa dåliga känslor, fira positiva känslor och däremellan använde jag alkohol som startgas för att orka lite till. Allt det där måste jag numer hantera på annat sätt - och vila är en viktig nyckel. Sätta gränser, säga nej, fokusera på det jag faktiskt har gjort och good enough-tänk är andra viktiga nycklar för mig i nykterheten.

Alla dagar är förstås inte toppen i nykterheten, men den lägre gränsen är rejält högre för mig. Jag är mer grund-glad, grund-nöjd, grund-harmonisk. Och jag kan hantera motgångar bättre. (Tänk på Torn när staget på släpkärran gick sönder - då ryckte han på axlarna och åkte och köpte ett nytt stag. Ett mycket konkret sätt att hantera en motgång utan alltför mycket känslosvall.)

Jag tror att man måste hitta orsakerna till att man drack - för att inte riskera att hamna där igen när KRISEN kommer. Om det sedan grundar sig i barndomstrauma hos dig vet bara du, eller inte ens du kanske. Vissa trauman kan vara ”bortglömda”. Då kan du behöva hjälpa av en psykolog att rota i det.

Jag tänker också på ditt ”kontrollbehov” och behov av att göra saker på ett visst sätt. Du låg ju lite på gränsen till autismspektrat om jag minns rätt. Kanske finns det saker att rota i där? Hur mår du när det inte blir som du vill? Hur hanterar du det? Hur kan du hitta sätt att göra dig själv nöjd samtidigt som du kan interagera med en omvärld som är långt ifrån förutsägbar?

Ensam1984 fick ju relativt nyligen diagnos inom autismspektrat - och hon har ju nu äntligen kunnat lämna alkoholen helt bakom sig. Jag säger inte att du kanske har diagnos, men om du fick 39 p när nedre gränsen var 42 så ligger du ju på gränsen. Själv fick jag 9 p på samma test, det som var på engelska. (Minns inte exakta siffrorna, men något ditåt var det.)

Lite tankar på vägen bara, av enorm omtanke ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, jag känner omtanken i dina ord ❤️ Att du minns så mycket om andra och tar dig tid till dina forumvänner. Tack för att du bidrar med dina tankar.

Jag känner absolut samma saker som du och Torn gör med att hantera motgångar. Det gör ju inte att jag alltid kan hantera allt perfekt. Torsdag t.ex var en sådan dag som jag kände att det var svårt att känna mig uppåt, även med meditation, men det var ju inte speciellt farligt. Det rationella är ju egentligen att alltid hantera motgångar såsom Torn hanterade incidenten med släpkärran. Att skrika på en tappad mobil kommer aldrig att fixa den spruckna skärmen och jag är inte så säker på att man känner sig så mycket bättre efteråt heller(med tanke på argumentet att man kan må bättre av att lätta på trycket). Det kanske är ett giltigt argument, men det är lätt att man underhåller en negativ känsla en längre tid för att man går och ältar den när man egentligen mår bättre av att släppa den. Det är jag ju medveten om och mycket bättre på att se.

Jag kanske ska ta upp det där med självtesten för autism imorgon och se vart det leder. Dilemmat jag känner är ju att jag kanske gräver för mycket i saker och att det blir som en självuppfyllande profetia till slut. Om man känner efter för mycket finns ju risken att man hittar problem som egentligen inte fanns där.

Tänk dig att du behöver psykologens hjälp att hitta orsakerna till att du drack. Jag tror att alla har orsaker, men att de inte alltid är så självklara som ett dåligt äktenskap, stress och oro etc. Ingenting förändrar kanske hur du mår och gör idag, men förståelse kan man komma långt med också.

Kram 🐘

Li-Lo

TappadIgen

Och upplockad. Vill mest säga:

@TappadIgen skrev:"Eller nu när jag tänker efter så kanske Magnus, Li-Lo och Kristoffer måste läsa allt så att jag inte skriver något tokigt :o Men ibland hoppas jag att jag har något att bidra med i alla fall."

Vi är så glada att läsa det du delar och att ha dig här!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

@Li-Lo Nu känner jag i efterhand att jag fiskade lite. :o Men jag är tacksam att du säger så ändå. Det betyder ju också verkligen att ni läser allt :) Jag är glad att ni finns.

@Andrahalvlek Tack för pepp igår. Det var ju ett tag sedan jag hade en tid. Jag tänkte att vi börjar med de frågor han har och ser vart det leder konversationen. Innan vi hann komma till den första saken jag tänkte ta upp så var det dags att runda av. Det blir väl förmodligen inte så många gånger till som jag går känns det som, och kanske är det bra så. Jag vet inte. Jag vet inte hur sådana här saker ska fungera.

Det är inte så att jag ser ett stigma i att behöva psykologhjälp. Jag träffade t.ex på ett par bekanta inne i staun idag och när min bokade tid närmade sig kände jag inget konstigt med att berätta i vilket ärende jag var tvungen att rusa vidare i. Kanske är det så att jag inte behöver det däremot?

I övrigt har jag ryckt ut en visdomstand idag också. Det var tydligen hål i den och jag fick frågan om jag inte hade ont i den. När jag berättade att jag inte hade haft det så tyckte de ändå att det var bra att dra ut den i förebyggande syfte. Nu har det börjar göra ont dock för första gången, där visdomstanden satt.

@TappadIgen Tjena! Nu har ju jag aldrig varit hos en psykolog, men helt ärligt så tycker jag att du nog inte behöver gå till en psykolog. Jag tycker du verkar må bra så det räcker och bli över.😅 Det är den uppfattningen jag har fått av dig i alla fall.
Du funderar och klurar ju ut saker och ting bra själv.

Tandläkaren ja, där finns en sak jag måste ta tag i.😬 Jag har lågprioriterat tandläkarbesök tidigare, alkoholen var viktigare. Tänkte lägga en slant på att fixa till ”käften” lite grann.

Ha det bra!

@Torn Torn har kanske rätt 😊 Att gå till en psykolog som mest repeterar och sen avslutar mötet ger ju inget heller.

Nu är jag förvisso bortskämd som gått till samma psykolog i många år, men vi fortsätter i princip samtalet där vi slutade. Jag vet aldrig vad jag ska prata om när jag går dit. Det som kommer ut ur munnen behöver komma ut.

Vi pratar mycket om relationer - till kollegor, mina barn, mina ex. Vi pratar om hur jag ska förhålla mig till min stress-sårbarhet som jag har i bagaget. Jag berättar hur jag tänker och psykologen kommer med sina infallsvinklar. Hon bidrar med sin erfarenhet, konkreta fakta om forskning, en del tips/trix på hur jag kan tänka och agera. Varje gång har jag aha-upplevelser med mig därifrån.

Vi har däremot ALDRIG pratat om mitt drickande. Märkligt egentligen. Även någon som är så transparent som jag är har tydligen en gräns. Kanske dags snart?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag minns att du nämnt tidigare att alkoholen inte har kommit upp. Men är det ett medvetet val? Just igår pratade vi en del om den samt meditation. Vi var inne på temat att det egentligen inte var en självklarhet att jag skulle sluta dricka och att det är så relativt enkelt och självklart egentligen, samtidigt som jag inte har utvecklat en aversion mot alkohol som en del andra som lyckas har. Som jag har varit inne på tidigare så kan jag inte minnas egentligen när jag senaste behövde använda någon viljestyrka för att förhindra mig från att dricka. Ändå har jag uppfattat det som två olika grenar bland de som lyckas. De som utvecklar en aversion mot alkohol och de som förlitar sig på sin viljestyrka att inte dricka. Kanske är det något förenklat och jag som har missförstått, men jag känner ju att jag själv inte passa in i endera grupp. Det känns ju inte som att du behöver ta upp ditt drickande med din psykolog, alltså inte för drickandets i sigs skull, men kanske kan det ge något i alla fall. Kanske dyker det upp ett tillfälle där det blir naturligt att ta upp det.

@Torn Ja, kanske har du rätt. Det där med tandläkaren, går du inte kontinuerligt? När jag flyttade hit där jag bor fick jag stå i kö till folktandvården. När jag väl kom in så skulle jag ju få göra regelbundna besök för kontroll. Nu var det dock 5 år sedan senast när jag var där för kontroll. Jag frågade hur det kom sig att det var så lång tid och jag fick svaret att kön stockades upp lite och sen var det Covid. Men då förklarar ju Covid det senaste året, men de 4 åren innan det ska förklaras med köbildning? Nåväl.

En sak som jag tycker är märkligt är att jag ryckte en visdomstand igår morse. Idag har jag inte märkt av det alls. Jag somnade med en liten lätt molande ömhet, som förväntat, men långt ifrån tillräckligt för att jag ska ta något smärtstillande. Jag vaknar på morgonen med inte ens 24 timmar efter och hade helt glömt bort att jag dragit tanden och det var inte förrän jag kom på det att jag inte känner någonting. Inte ens en liten lätt ömhet. Jag måste påminna mig när jag äter, för det är väl bäst att inte tugga direkt där visdomstanden satt, för jag har ingen kroppslig förnimmelse som gör mig påmind om att tanden är borta. Det enda är att jag känner mig lite trött idag, men vet inte om det är relaterat. Jag fick ju bara lokalbedövning.

@TappadIgen Jag har nog inte tyckt att mitt drickande har varit ett så stort problem. Jag har haft så mycket annan skit att hantera i och med mina utmattningsdepressioner, och det var det jag sökte för. Jag trodde på allvar inte att alkoholen hade ett dugg med saken att göra. Nu vet jag bättre, men jag tycker att jag på egen hand och tillsammans med er hanterar det bra och inte behöver psykologens stöd i den frågan.

Det var ju när jag slutade dricka som jag fullt ut förstod hur dåligt jag mådde av drickandet. Jag hade inte heller tänkt sluta för gott. Jag skulle bara göra ett uppehåll, men efter en tids uppehåll ville jag inte börja dricka igen.

Jag kände mig grundlurad av alkoholen, och indirekt av alkoholindustrin som gjort allt för att normalisera drickandet. Det är orsaken till min aversion.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det var väl lite så jag tänkte att du inte har behövt ta upp det. Sen har jag ju också full förståelse för din aversion. Jag sympatiserar med den, till och med den. Jag tänkte mest på att jag kan ju föreställa mig ett glas öl t.ex och tänka på det som gott, men ändå inte bli sugen på grund av helheten.

Jag tror det här var ett försök från mig att försöka förklara att jag inte missförstod dig, även om jag såklart aldrig fullt ut kan sätta mig in i hur det är för dig. Den där känslan av att jag måste förklara allt som egentligen inte behöver förklaras eller som annars ändå inte hjälps av min förklaring kanske försvinner någon gång, men inte än :o

Kram

@TappadIgen Jag ramlade ur tandläkarsystemet när jag flyttade. Sedan har det inte blivit av att jag tagit tag i det. Detta gjorde att jag fick dra ut en tand akut för ett par år sedan. Som sagt, alkoholen gick före allt. När jag till slut märkte att alkoholdjävulen också berövat mig på min stora passion, fisket, så fick jag nog.

Jag var ute och fiskade nu i natt förresten! Riktigt härligt, med spegelblankt vatten upplyst av den gigantiska fullmånen som råder nu. Nappade gjorde det med, flera stadiga gäddor och lakar kom upp.😍 Det är konstigt att jag njuter så av mitt fiskande. Det måste vara något fel på mig.😂

Det verkar som om vissa inte riktigt kan bli av med tanken på att det skulle vara gott med en öl eller ett glas vin. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men alla är ju olika. Så länge du inte går på sk ” vita knogar” så är det ju lugnt. Det kanske krävs längre nykter tid för dig för att komma dit. Men jag har läst om flera här som har varit nyktra i många år som fortfarande känner en liten sorg att det inte kan/får dricka. En del blir nog aldrig av med det tror jag.

Ha det gött!

@Torn skrev:"Det kanske krävs längre nykter tid för dig för att komma dit. Men jag har läst om flera här som har varit nyktra i många år som fortfarande känner en liten sorg att det inte kan/får dricka."

Jag har åter drabbats av viljan att förklara. Jag har ju funderat mycket på det här och det är väl här jag känner att jag inte passar in i endera fack. Jag känner ingen sorg över att jag inte kan dricka. Det är om jag funderar på det och tänker efter som jag vet att jag helst om jag fick välja hade kunnat vilja dricka. Sen var det ju den där gången tanken slog mig att det skulle vara gott med en öl när jag strövade runt i solen i Göteborg. Om jag föreställer mig en kall öl så har jag ingen direkt aversion mot känslan av att dricka den, men på grund av vetskapen att det är hela paketet jag köper så har jag heller ingen längtan till den. Nuförtiden blir det nästan bara att jag funderar på öl i mina tankeexperiment.

Jag vet ju inte men jag skulle inte tro att jag någonsin kommer komma dit att jag kommer känna en total avsmak för alkohol. Men jag har ingen längtan till alkohol heller. Låter det konstigt? Jag tror jag har försökt göra en sådan liknelse tidigare, men vet inte om den går att förstå.

Tänk om jag var en känd artist och låtskrivare. Den tanken är lockande, men jag är inte känd artist och låtskrivare. Jag har inte nog med talang att vara mer än en hobbymusiker, men jag ligger inte vaken om nätterna för det. Samtidigt har jag ingen aversion mot att vara en artist.

Det är ingen perfekt liknelse för det kan nog hända att jag kan dagdrömma om att stå på scen. Jag vet inte om det har hjälpt något :)

Härligt med fiske! Jag tycker att det är roligt att du delar med dig av dina fiskehistorier. Jag har lite svårt att se mig själv fiska helt ensam dock, men det är kanske för att jag inte har så bra koll.

Ett beroende är att ge upp allt annat för en sak. Att göra sig av med beroendet är att ge upp en sak för allt annat.

Stulet och lite fritt översatt. Kanske lite klyschigt och spetsigt men säger mycket. Någon som har en bra idé på hur man kan förbättra det?

Nu är det ett halvår sedan jag sist var på sjukvården och lämnade blodprov och då såg ju allt normalt ut. Dock har de väl tagit prover åt leverhållet så att säga då och det har ju varit samma och det såg ju bra ut då. Nu har jag och en kollega tillsammans gjort ett sådan där bredspektrums-blodprov eller vad man nu ska kalla det. Ett sådan som man betalar för själv och som kollar njure, lever, hjärta-kärl, blodstatus, sköldkörtel, inflammation, testosteron, prostata ja, helt enkelt ett generellt stort blodprov för män.

Resultatet kom idag med ett läkarutlåtande. Jag var lite nervös inför det, men i princip var allt normalt. Jag hade ett lätt förhöjt D-vitamin, så jag ska sluta ta det som tillskott nu. När jag räknat på det så ser jag att jag får i mig lite för mycket och det kan vara vanskligt. Just D-vitamin ju i höga doser vara skadligt för levern. Dock skrev läkaren att det var så lätt förhöjt att det inte var toxiskt, men det är ju dumt att ligga i överkant när det inte behövs. Men alla värden för inre organ såg jättebra ut.

Nu har jag ju tillräcklig erfarenhet för att veta att normala levervärden i sig inte betyder så jättemycket. Dock visste jag ju exakt vilka andra värden som kunde vara viktiga att hålla koll på. Bland annat natrium, som sjunker vid leverproblem, och hemoglobin och trombocyter och jag var lite orolig innan ändå men allt såg ju bra ut så det känns skönt. Till och med testosteron var ju bra så då behöver jag inte lyssna på den reklamen :)

Jag rekommenderar verkligen ett sådant test.

@TappadIgen För högt D-vitamin? Det trodde jag knappt var möjligt. Jag tar en kapsel per dag, brist brukar ju vara det normala. Men jag ska kanske göra uppehåll sommarhalvåret. Jag tar det mest mot nedstämdhet. Vi får ju inte alltid tillräckligt med sol här i norr och jag åker väldigt sällan utomlands.

Skönt att allt såg bra ut 🤩

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag som gillar att ha stenkoll på allting har gjort en miss när jag har läst på mina tillskott. Ibland står det angivet i µg, ibland i IU och ibland i % av RDI. Jag brukar normalt inte ta kosttillskott heller men började efter att jag la ner med alkoholen. Det var främst b-vitaminer och magnesium, som jag ju läste om, men så blev det en multivitamin och en D-vitamin också för energi. Det jag ser nu när jag ser efter är att mitt D-vitamin tillskott innehåller 10 ggr mer än jag trodde och min multivitamin innehåller också 3 ggr högre än RDI. Jag ser att det finns lite olika teorier om hur mycket man ska äta och vissa rekommenderar att man ska äta ganska mycket mer än RDI medan andra manar till försiktighet på grund av att det finns en toxicitet där också.

Jag äter nog annars vad många skulle klassa som extremt och får i mig mycket vitaminer från kosten, så jag kommer åtminstone skippa min extra D-vitamin för tillfället. Som sagt, läkaren sa att det inte var några toxiska nivåer och att han betraktade det som ett bifynd utan signifikans då det ligger marginellt över maxgränsen, men ändå. Jag borde ha haft bättre koll. Vet du hur mycket som är i din kapsel? Är det inga jättemängder så är det förmodligen ingen risk att det blir för mycket. Du äter väl en hel del lax också? Fet fisk innehåller rätt mycket.

Jag gjorde nu en paus för att kolla. Enligt livsmedelsverket så är RDI för vuxna under 75 år 10µg. I gravad lax så motsvarar det 75g. Så tillskott rekommenderas av dem om man inte äter varken fisk eller d-vitamin berikade produkter(mjölk och sånt måste ju berikas) och inte får mycket solexponering.

Men det är väl därför det är bra att ta sådana här prover så man vet vad som händer med en på insidan och ja, det känns väldigt skönt att nästan allt såg så normalt ut.