av flowdar

flowdar
ons, 2021-05-05 - 01:55

Jag dricker inte för att jag är alkoholist utan för att jag helt enkelt hoppas att kroppen en dag ska ge upp och dö. Jag dricker för att döva hur dåligt jag mår och jag dricker för att inte behöva må lika dåligt. Jag har haft " vita" perioder då jag inte dricker men de ger mig ingenting. Jag mår varken bättre eller sämre. Alkoholen får mig att må bättre några få timmar på kvällen. Då får jag vila, vara fri från ångest och må lite bättre.
Problemet är att jag har närstående som inte bryr sig ett skit om mig eller mitt mående. Jag har barn men dricker ej i deras närvaro. Det påverkar inte dem. Jag dricker för att jag är värdelös och det finns ingen medicin eller psykriatriker som kan hjälpa mig.
Mitt liv är förstört, anmäld till soc, hatad av alla. Jag mår så dåligt men allt alla påpekar är min s.k alkoholism. Jag har inte druckit på en månad, ett år, dagar, veckor utan att känna sug. Jag har inget sug av alkohol. Bara känslan av att det tar bort min ångest. Men åter igen är fokus på alkohol och inte mitt mående bakom.
Jag har tänkt på att jag vill dö så många gånger men är för feg för att göra något. Egentligen skulle jag bara vilja höra att jag är bra, att jag duger, att någon tycker om mig men är arbetslös o får inget jobb, 38 år och misslyckad. Har inte gått ur gymnasiet och varit fast i ett jobb i 12 år som jag sa upp mig ifrån på grund av ett arsle till chef. Har inget förhållande för jag var otrogen mot mitt ex, jag är helt enkelt en jävla förstörelsemaskin och jag orkar inte leva med mig själv längre. Då allt handlat om mina alkoholvanor på senaste tid från soc, terapeuter och annat så har det blivit som en spärr i mig. Jag kan inte få hjälp för mitt mående och det enda som betyder något för andra är min alkoholkonsumtion. Jag kan, då jag har barn, inte säga något om hur jag dricker för jag är livrädd att mitt ex ska ta barnen ifrån mig. Alla instanser har anmälningsskyldighet om de befarar att ett barn far illa, vilket de verkligen inte gör. Jag är i ett dödläge och har ingen som jag kan prata med om hur det verkligen är utan får lov att ljuga. HUR kan man få hjälp? Det finns så många barn och familjer som mår fruktansvärt av alkohol och som behöver granskas av olika instanser men problemen är så mycket djupare än bara ett begär, ett missbruk. Det handlar om hur människor mår och jag blir fruktansvärt arg på den ytan alkoholism stämpeln fått.
Att gå på AA möten, gå till vårdcentralen en gång i månaden för att bevisa något till en myndighet är för mig något som endast drar ner en psykiskt dålig människa till den punkt där det blir för mycket.
Vad ska man göra?

Charlie70
ons, 2021-05-05 - 07:23

@flowdar har läst ditt inlägg och förstår att du har det jobbigt. Det är många här på forumet som upplever samma sak som du att alkoholen är ett symptom på dåligt mående och får man hjälp med det kan man sluta med alkoholen bums. Jag är verkligen ingen expert på detta utan vill bara berätta att jag läst "din" berättelse flera gånger här på forumet. Man upplever att allt blir ett moment 22. Du ska veta att du inte är ensam om den känslan här tänker jag. Min egen erfarenhet är att när kroppen och hjärnan inte behöver ta hand om alkohol jämt och ständigt har jag blivit klarare i hjärnan. Det har blivit mycket lättare för mig att se vad som är mina behov och vad jag behöver göra för att tillgodose dem. Hade jag fortsatt dricka hade jag aldrig sett det. Fortsätt skriva här så dyker det säkert snart upp någon som kan ge dig mer vettiga tips än jag.

Andrahalvlek
ons, 2021-05-05 - 12:51

@flowdar Lider verkligen med dig. Alkoholen är bara ett symtom. Det finns alltid underliggande orsaker till att man dricker. Ibland vet man inte orsakerna, men i ditt liv verkar orsakerna vara tydliga. Du har en del att jobba med - och det är du som måste göra jobbet. Ingen hjälp i världen kan hjälpa dig om du inte är beredd att göra jobbet.

Så länge du dricker så kommer din hjärna att vara kidnappad. Dina må-bra-hormoner skjuter i höjden när du dricker och störtdyker dagen efter. För att du ska dricka igen. Hela livet blir en transportsträcka till nästa tillfälle du får dricka.

Det finns bara ett sätt att få bukt med den negativa spiralen och det är att sluta dricka.

Först när du har varit nykter en tid så kommer dina verkliga hjärnfunktioner tillbaka. Som nykter kommer din självkänsla att stärkas, problem blir lättare att lösa, din hälsa förbättras. Men alkoholen måste bort först. Häng kvar här på forumet, läs på om hur alkohol påverkar kroppen - och bli en del av vår gemenskap. Vi har alla mått ungefär som du gör nu.

Kram 🐘

flowdar
tors, 2021-05-06 - 02:33

Tack för svar. Det känns bra att få fina svar i stället för elaka påhopp. Det kanske är så att jag försvarar mig, det kanske är så att jag mår dåligt och använder alkohol till att dämpa allt. Jag vet bara att jag egentligen inte vet ett skit. Jag känner mig som 10 åring som väntar på att någon annan ska bestämma vad jag ska göra.

Jag har som sagt haft uppehåll från alkohol tidigare men det som fick mig att börja igen var perioder av djup depression. Jag kunde inte ta stämningshöjande för risken att hamna i mani.

Jag vet att det är min väg att vandra och det är en hård väg. Men när alla hinder blir så övermäktiga så vill man ha någon som hjälper. Jag har förut klarat så mycket - i perioder, när jag arbetade. Idag är jag som arbetslös bara en skit. Jag gråter för minsta lilla och jag tar alkohol för atr jag vill må bättre för stunden. Att bo i en liten by gör inte saken lättare. Jag hatar mig själv så mycket. Jag tänker på att ta mitt liv dagligen men det är inget jag kommer göra för jag älskar mina barn för mycket.
Jag lever för dem men är död för mig själv. Får stressexem, röda, fula områden i ansiktet med massor av finnar, tappar massor av hår. Jag som en gång varit så fin i hyn och haft vackert, tjockt hår. Jag finns inte längre. Jag är borta. Vet inte var jag ska starta. Finns så mycket i mitt liv som behöver fixas. Får 8k i månaden och kan inte resa, kan inte klippa mig, fixa mina fula tänder eller unna mig något. Förlåt, jag vet att jag är negativ. Men jag hoppas på att det finns något ljus någonstans men för mig har allt bara gått åt helvete.

Andrahalvlek
tors, 2021-05-06 - 07:22

@flowdar Du behöver absolut hjälp! Samtalshjälp? Livscoach? Utredning för ev diagnos? Jag vet att Pianisten under tiden här på forumet har fått diagnos bipolär och med hjälp av medicin mår han mycket bättre. Ensam1984 fick under tiden här diagnos autismspektrat - och mår också mycket bättre med hjälp av medicinering. Och genom att vara nykter. Leta upp deras inlägg under ”Det vidare livet”. Kanske väcker det igenkänning hos dig.

Vi finns här och hjälper dig gärna att tänka. Vi vill vara ditt bollplank. Flytta över ditt inlägg till ”Förändra sitt drickande”, eller skapa ett nytt inlägg där, så hittar fler din tråd.

Själv håller jag till under ”Det vidare livet”. Snart 15 månader nykter, tjoho!

Kram 🐘

Gullranka
tors, 2021-05-06 - 11:36

Det låter som att du har det otroligt tufft och att det varit så ett tag. Trots detta kan du resonera och sätta dina barn och deras känslor i första rummet, det säger mig att du är en fantastisk förälder och en bra person. Arbetslöshet och depression kan verkligen ta knäcken på en och det är inte svårt att förstå varför alkohol har fått en så viktig roll i ditt liv när du upplever att det ger viss lindring. Det är ju det som är så jäkla lurigt med alkohol, det presenterar sig som en vän och förtrogen när det i själva verket är det som håller dig nere. Jag tror också att ett alkoholstopp måste vara det första steget för dig, och att resten kan följa därefter. Finns möjlighet till hjälp med avvänjning från till exempel vårdcentralen med läkemedel eller samtalsstöd? Att läsa och skriva här är ett bra första steg, det finns många riktiga historier om folk som börjat i depression och misär och som nu lever fina liv som de trivs i, utan alkohol.

Vår21
tors, 2021-05-13 - 00:48

Du är inte ensam .
Det är svårt att veta vad som är vad .
Lasta inte dig själv för det.
Det finns hjälp .
Självmedicinering är vanligt du kanske är en sv dom ?
Du är modig . Ta hjälp .
Kram 🤗 @flowdar

Ursus
fre, 2021-05-14 - 10:43

Du är inte ensam!

Jag har aldrig druckit alkohol för att det är gott, för att må "bra" en kort stund utan för att jag förhoppningsvis inte ska leva längre än 60. Fostrades av en högpresterande pappa och en mamma som idag antagligen haft mer än en diagnos med tanke på hennes beteende och eviga utbrott. Fick lära mig vara ensam, utöver de vänner jag hade morsan godkände och det var inte många. Så har det fortsatt i vuxen ålder, då andra har vänner, träffar partners med mera står jag bredvid och tittar på. Det fungerade så länge det kändes att man var på väg någonstans, att det fanns ett mål, en ny utbildning, en ny titel en ny allt. Men sen föll allt.

Är nog där många av oss får börja. Hitta sitt eget människovärde, inse att det finns en anledning att vi ska leva vidare och bli så gamla vi kan. även om det verkar hopplöst. I mitt fall lever hoppet, inte om egen familj men kanske träffa en partner på sikt och bli en del av något, om än på utkanten så är det så himla mycket bättre än ingenting.

Och ska vara ärlig, aldrig saknat barn i mitt liv. Dock kanske saknat den fas i livet som det normalt innebär :)

Ostrukturerad
tis, 2021-08-03 - 18:22

@flowdar Samma här, jag dricker för att stå ut. Har inte heller ett jobb eller nåt annat att gå till på dagarna, vilket gör att ALLT annat blir svårare. Har man ett jobb har man ju inte ens möjlighet att dricka dagtid, för att bara nämna något.. eftersom man då är på jobbet!
Känner mig också värdelös och att mitt liv är värdelöst. Är förtidspensionerad pga Asperger och ADHD.. vet inte hur jag ska komma ur den isoleringen och få tillgång till ett liv! Känns som att jag sitter fast i en rävsax!
Är även kroniskt deprimerad och inget jag gjort har hjälpt mot det. Jag förstår ju att alkoholen inte är lösningen på problemet, men vet fan inte vad annars jag ska göra!

Stockholm stad
mån, 2021-08-09 - 13:18

@flowdar @Ostrukturerad Är nästan i samma sits...iallafall alkoholmässigt. Dricker öl på dagarna och jobbar hemmifrån. Är stabil i övrigt men sön-tisdag då man försöker trappa ner är en mardröm. Det som hjälper för mig är att träna, cykla och promenera. Att inse att hemmet förblir en skräphög på fylledagarna och att man inte tar hand om vare sig själv, jobbet, hemmet eller sin flickvän....det är en sporre. Kanske du också kan tänka så? Och börja träna och röra dig? Det stärker välbefinnandet och psyket väldigt bra. Tänk positivt och inse att det finns fina saker som ett nyktert liv ger. Tycker du skriver och uttrycker dig så bra och inte alls värdelös på allt. Fokusera på det!

Vet att det är svårt när andra främmande människor försöker lyfta en och säga till att gör si och gör så...men vill bara ge tips och det bästa är nog att bara försöka tänka positivt på de saker du är bra på. Du är en bra människa och kommit långt genom detta forum. Ta bort alkoholen och du kommer snart inse att du är en vanlig bra människa. Vi gör alla våra misstag och konstigheter i livet men man måste gå vidare och tänka på alla de fina ting som ett liv faktiskt kan ge. Börja tänka positivt, lägg allt det negativa bakom dig och inse att du är exakt lika bra som alla andra! Sen ett gymkort på det så är du igång!

Du klarar det. Jobb, lön och vilken bil man har i sig är inte någon statusmätare för hur bra man är som människa. Be om hjälp och hälpa våra medmänniskor är 1000x starkare än slips, kontor och hög lön. Börja träna så smått, tänk positivt, ingen är värdelös och alla har en mening och ska dansar runt på jorden en stund :) Ha en fin dag!

Ostrukturerad
lör, 2021-08-21 - 19:43

Stockholm Stad: nej någon dålig människa är jag verkligen inte! Jag tycker att jag är en väldigt bra människa! Men svårt som fan att leva mitt liv ändå, när jag inte har samma möjligheter som andra!

Ostrukturerad
ons, 2021-09-15 - 20:24

@Stockholm stad Du får allt att låta så enkelt, men det är det inte! Jag förstår inte hur så många här som varit gravt alkoholiserade har lyckats sluta eller hålla upp i veckor på egen hand, bara genom att bestämma sig!? Jag har "bestämt" mig 100 ggr, men suget, tristessen och rastlösheten samt depression gör det övermäktigt!
Jag har liksom du skriver tänkt att jag ska träna istället, men det blir aldrig så! Min Asperger, ADD, depression och alkoholberoendet gör att jag väljer det istället och tanken på att sticka iväg och träna istället känns omöjlig. Jag är för nedstämd för att "ta tag" i mig själv och börja träna!
Jag äter mediciner och går hos psykolog. Försöker bygga upp ett nytt liv. Försöker ständigt hitta glädjeämnen i vardagen.

Jag förstår vad du menar, tack, men man känner sig värdelös och misslyckad när man inte har varken utbildning, titel, jobb, erfarenhet eller körkort, fråga vem som helst! Det hjälper verkligen inte att andra berömmer ens positiva egenskaper! För DIG kanske inte sånt är viktigt, men för MIG är det det! Spelar ingen roll vad någon annan säger och tycker!
Det är inte alls roligt att bara gå hemma! Man får inga intryck, får inte umgås med människor... Man blir deprimerad och det går inte att sluta dricka när man inte har något annat att se fram emot!
Tro mig, jag vill ut och göra saker! Har blivit beviljad kontaktperson, det är väldigt positivt! Då kommer jag ut och får göra saker och vara i andra sammanhang. Boendestödet ska också hjälpa mig att skaffa sysselsättning och komma ut i aktiviteter. Men det tar tid att bygga upp ett nytt liv från grunden!
Jag dricker inga mängder, har aldrig gjort. Blir sällan full. Men får så dålig hy, värk och trötthet, och därför är inte alkoholen bra för mig! Men jag har mina diagnoser och min depression och en jävla massa i bagaget.. det låter kanske som ursäkter, men nej det är förklaringar.. för att jag tillsammans med andra ska komma fram till nån lösning!

Sisyfos
fre, 2021-09-17 - 08:44

Jag tänker ju att det faktiskt är svårare för vissa och definitivt svårare när man inte har nåt jobb och inget sammanhang.
ADD, Aspberger och depression är rätt vanligt att dricka på tror jag för att alkoholen faktiskt förhöjer vissa kemiska ämnen. Jag medicinerade min jörnbrist med alkohol. Märkte inte hur dåligt det var ställt utan medicinerade istället med alkohol. Förmågan att fokusera påverkas av järnbrist och kanske även förmågan att stoppa, kontrollera sig själv. Även förmågan att sätta igång påverkas negativt och för mig påverkas förmågan att sätta igång väldigt negativt av alkohol.
Du går hos läkare och äter mediciner. Hur ser dina värden ut för övrigt? Järnvärdet (ferritin, inte HB t.ex).
Så jag tror att du har rätt när du skriver att det finns saker som gör livet svårare och som påverkar ens förmåga att kontrollera sig och jag tycker inte att man ska jämföra med nåt annat än sig själv. Och det var väl också det som Stockholms stad skrev.. att se sina egna framsteg. Ett steg i taget.

Ostrukturerad
fre, 2021-10-22 - 20:48

@Sisyfos Jag tyckte väl att hen mest svävade ut i illusioner och att allt blir bättre bara jag skaffar ett gymkort. Vilket jag gjort nu, men jag är snarare mer nedstämd efter träningen än uppåt! Tror att känslor lagras i kroppen och kommer ut när man tränar.

Ostrukturerad
fre, 2021-10-22 - 20:56

@Sisyfos Järnbrist får jag emellanåt, men en djävulsk depression och livskris ger inte med sig bara för att kroppen får det den behöver! Det är på en djupt själslig nivå! Jag tror på reinkarnation och har fått bevis på att det stämmer.. blivit så brutalt misshandlad av samhället i liv efter liv! Det är inget man bara skakar av sig, och inget som järntabletter eller annat rår på.

Fridafred
lör, 2021-11-20 - 14:09

Hej!
Träning i alla former är superbra!
Om du verkligen vill ha maximerad hälsoeffekt bör du springa iaf 3*45min per vecka.
Har du hört tala som “runners high”?
Att springa håller dig skärpt, gör dig mer lättlärd, motverkar stress, ångest och depression samt utsöndrar endorfiner med mkt mer..
Jag rekommenderar att läsa eller lyssna på boken Hjärnstark som förklarar dessa positiva hälsoeffekter av olika former av träning på ett bra sett.
Om du lyssnar på böcker finns det en kort version av denna bok på 1,15 min. ☺️
Lycka till!