Tack för omtanke. Jag tvivlar inte på själva nykterheten. Men jag fyller 60 nästa gång, och det är ingen rolig ålder att att mista sin försörjning vid.
Är så rädd för att mitt planerade nya boende går i stöpet på grund av sämre ekonomi, och jag behöver definitivt komma ifrån mitt nuvarande, eftersom närheten till mitt destruktiva fd förhållande sänker mig.
Så enbart tillförsikt och tålamod är tyvärr inte nog, jag måste även orka att agera rent praktiskt.
Har även två behövande närstående där jag ständigt måste finnas till hands, det finns liksom ingen annan där.
Just nu känns mycket övermäktigt. Hade jag kunnat dra mig undan, vila och bara ta hand om mig själv under en period hade det varit så mycket lättare.
Men nu är det som det är, och det är bara att tugga i sig och fortsätta försöka hålla näsan över vattenytan.
Och jag VET att alkohol hade gjort det ännu värre på sikt.
Om jag går under så går jag i alla fall under nykter :) Och galghumor är en tröst.

@Blenda Vad du kämpar💪🏻❤️Så strongt!
Förstår att det är jobbigt med katastrofdagar och katastroftankar😔 Du kämpar på många plan. Och att ha ett eget företag samt vara orolig att ekonomin ska gå ihop är ju verkligen stressande😩
Håller tummarna och sänder kramar och hoppas att morgondagen blir bättre🙏🏻
Kram❤️

@Varafrisk skrev:"Håller tummarna och sänder kramar och hoppas att morgondagen blir bättre🙏🏻"
Tack fina Varafrisk, jag vaknade faktiskt med ett ljusare sinne idag.
Har börjat sova bättre trots min oro, och det är guld värt.
Om jag verkligen tar till mig mitt eget manta "Blott en dag, ett ögonblick i sänder...", så ska nog det mesta ändå lösa sig på det ena eller andra sättet.
Kram

Antabus vid behov istället...fungerar det för mig, tro?
Det är idag dag 33 sedan min fysiska kollaps i fel sällskap och min totala förnedring.
Just den gången var som sagt egentligen inte vinintaget grundorsaken till kraschen. Vinet var mitt försök att motverka stress, sociala krav och sömnbrist, men det blev denna gång tvärt om – droppen som ledde till kollaps. Och i omgivningens ögon blev naturligtvis den självklara domen "alkoholproblem".
När det hände var min reflex att försvara mig, nu i efterhand tycker jag att det var bra att det kom till ytan. Som jag har skrivit tidigare, jag borde ha förstått att kraven var för stora, och det HADE jag insett om jag inte hade haft trösten och tändvätskan i glaset.
Därmed har jag ju alkoholproblem, även då jag dricker måttligt. Varje gång jag dricker av fel anledning är det att betrakta som alkoholproblem. Efter mina 100 nyktra dagar senast listade jag ju själv de känslor som jag inte fick dricka på, och det var denna lista jag bröt mot.
Antabus har gjort det lätt att avstå, men jag har haft huvudvärk sedan dag 1, trots att jag minskat dosen på eget bevåg. Har ju fått förtroendet att sköta medicinering på egen hand :) Nu tar jag 200 mg måndag och fredag. Men eftersom tankarna på vin är borta, och ersatta med tankar om hur jag bäst ska forma min framtid, funderar jag på att gå över till någon form av behovsmedicinering. Alltså först när/om suget kommer så tar jag min antabus och är då skyddad minst en vecka framåt. Jag har ingen alkohol hemma och är ganska långt från ett systembolag så jag borde klara att svepa antabus innan jag får för mig att agera på annat sätt. Känns som att det kommer att funka, inte minst eftersom jag tar blodprov varje månad där PEth hade avslöjat ett eventuellt fall. Den skammen vill jag inte utsätta mig för. Ibland är det bra att vara duktig flicka...

Kaffetanten88

Även om det är lite ålderskillnad på oss så låter det som vi lever lite liknande liv och har lite samma problem i livet. Folk att ta hand om. Mycket krav. Stress och ångest. Jag lider med dig. Hejar på dig! Även om jag inte skriver så ofta. Har väldigt fullt upp med mitt. ❤️

Vågar hoppas att något avgörande har hänt. Jag kände idag när jag kämpade med jobb, städning och envisa hundar hur mycket att jag såg framemot att sätta mig med ett glas. Oavsett att det inte är vin i glaset. Det var stunden i ro, avkopplingen, som lockade, och faktiskt i princip lika mycket som på den gamla ogoda vintiden. Och nu sitter jag äntligen i favvo-fåtöljen med klirrande is & citronskiva i min tonic zero och tillåter mig att koppla bort allt annat.

Kaffetanten88

@Blenda Ja precis det har jag också lärt mig nu snart med 5 månaders nykterhet. Att det är avkopplingen jag behöver. Att koppla av och koppla bort lite. Ibland lite ångestdämpning. Ibland har jag redbull light. Ibland kaffe. Har jag mycket ångest funkar nocco isglass ganska bra. Den får mig att glömma ångest för en stund. Alla knep är bra. Beroende på vad man behöver för stunden. ☺️❤️

Jag återkommer hit, snart hoppas jag, men min mamma har blivit väldigt dålig, allt gick över en natt och det är det enda som jag orkar med att hantera just nu. På återhörande <3

@Blenda Det kan man förstå🙏🏻När mammor blir dåliga så kastas livet omkull ..så jag önskar dig och din mamma det bästa utifrån er situation🙏🏻Kom tillbaka när du orkar❤️

Styrka och kramar❤️

Tillbaka. Lite lugnare livsläge.
Vi var helt inställda på att ta farväl av mamma, men hon hämtade sig på något mirakulöst sätt efter en vecka och lever fortfarande, om än gammal och skör. Det var en pärs utan dess like på många plan, existentiellt grubbel, skavande diskussioner med min bror, en exman som gjorde allt för att stjälpa, sömnlöshet och fysiskt ansträngande. Mamma har levt ensam utan någon som helst hjälp tidigare. Hon ville absolut inte till sjukhus och hade inte ont, så jag tog hem henne till mig och vårdade 24/7. Och (tyvärr?) kunde jag självmedicinera eftersom jag redan hade avstått antabusen pga biverkningarna en tid när det hände. Jag ångrar inte valet att dricka, det hjälpte mig genom det värsta och höll mig på benen. Hade hela tiden siktet inställt på att sluta när det värsta var över. Det är en ny – stark & självklar –inställning hos mig. Känns som att den håller. Aldrig dricka på "normala" dagar.
Jag tog en antabus när jag kände mig redo att åter tackla livet, för att vara säker på att avstå. Nu är jag på tvåsiffrigt igen. Ser framemot en vit midsommar, ska ta nya prover inkl Peth om ett par veckor (och få min andra vaccinationsspruta, längtar!).
Enda smolket i glädjebägaren (ja, jag är faktiskt glad just nu) är att samtalsterapin inte alls känns bra. Hela första samtalet gick åt att prata om min exman, hur han mådde, hur han agerade etc, trots att jag sa vid upprepade tillfällen att jag ärligt känner mig klar med den relationen, och bara längtar tills jag kan flytta. Terapeuten kanske har en plan med sitt agerande, men jag kände mig väldigt sänkt och osynlig efter samtalet. Ska ge det ett par gånger till, men känns det inte mer stärkande så måste jag nog byta terapeut. Tråkigt, jag hade hoppats mycket på terapin.

Skönt att du mår bättre igen, och att din mamma mår bättre. Omsorg över åldrande föräldrar är verkligen en fas i livet som utsätter en för enorm prövning. Och den fasen kan pågå läääänge. Har upplevt det från sidan eller på nära håll så många gånger att jag knappt kan räkna. Just nu är min mamma stabil men min ex-svärfar är det sämre med. Alltid är det nåt.

Skönt att du är tillbaka på tvåsiffrigt. Antabus är en svinbra krycka på den nyktra resan.

Vad det gäller terapeuten så ska du nog ge det lite tid. Det är ungefär som med yoga, första gången känns det mest konstigt. Minst fem gånger måste man ge det innan man dissar det. Samma sak gäller med terapi, tror jag.

Kram 🐘

Mår bra. Dricker inte. Vilar i känslan av att just nu vara stark. Ganska glad.
Längtar efter mitt nya boende, skulle behöva få ett datum för inflyttning så att jag konkret kan börja räkna ner. Men än är det många månader kvar som jag måste bo granne med mannen. Jobbar med att inte låta det sänka mig mentalt. "Leker gås" som vännen sa.

Åh vad glad jag blir för din skull 😍 Att du mår bra. Och att du gillar läget gällande flytten. ”Leka gås” var ett bra uttryck, för jag antar att du tänker på vattnet som bara rinner över en gås utan reaktion?

Kram 🐘

Ska göra roliga kreativa saker i fyra dagar, spiknykter. En tidigare trigger, men inget sug alls just inför sådana aktiviteter längre. Har dock en alkoholfri öl nedpackad till lunchen. Det unnar jag mig.
Sover riktigt uselt. Somnar vid 23 och vaknar 06.30, vilket hade varit perfekt om det inte dessutom funnits 3 uppvaknande däremellan. Har svinont i höfter, knän, ben (smärtan flyttar runt lite) under natten, och lite allmänt stresspåslag. Känner mig som en zombie innan första kaffekoppen, men sedan går det hyfsat att leva under dagen, förutom att hjärnan är på knapp halvfart.
Får väl ta tag i det där, både smärtan och sömnen, när det finns lite mer tid att bry sig om bara mig själv. Snart semester, tvingat mig till sex veckor helledigt trots att det kommer att märkas i plånboken.
Men mina shorts duger lika bra i sommar som för tio år sedan, glad att jag tog tag i den där lilla övervikten i tid.

@Andrahalvlek skrev:"Leka gås” var ett bra uttryck, för jag antar att du tänker på vattnet som bara rinner över en gås utan reaktion?"
Ja exakt så. Visst är det bra! :)

@Blenda Fundera lite över antiinflammatorisk kost. Jag blev nästan värkfri när jag skötte kosten bra i våras, men nu har jag fått värken tillbaka. Nästan som träningsvärk fast jag inte tränat. Ont i fötterna, ont när jag ligger osv. Jag har också köpt en tjock bäddmadrass med så kallat memoryfoam, vilket hjälpt mig mot värken. Jag tror den där värken hänger ihop med klimakteriet också, och det ska vi ju bara igenom antingen vi vill eller inte.

Kram 🐘

Jag har i princip slutat med antabus. Ändå var det lätt att välja a-fri cider istället för alkohol-bubbel vid eftersnack efter kreativitetsövningarna igår. Så självklart lätt. Jag flyter vidare på styrkan och ser framemot en alkoholfri midsommar, som ska firas ensam. Eller förresten, inte alls ensam, utan med häst & hund & katt. Bästa sällskapet ju :)

@Andrahalvlek, tack för råd. Jag är ganska kostmedveten redan. Är pescetarian, och visserligen äter jag ost och yoghurt, någon enstaka macka och ibland lite väl mycket godis, men för att avstå denna guldkant i tillvaron vill jag först se starkare vetenskapliga evidens för att det ska vara dåligt för kroppen :)
Och klimakteriet har jag redan passerat. Så snart jag fått min andra vaccinationsspruta ska jag på allvar ta tag i mina smärtor, för att leta en diagnos. Men i natt var det lite bättre, det går väldigt mycket upp och ned, och jag ser ingen koppling med vilka aktiviteter jag gjort under dagen. Ibland startar det i knäet, ibland i höften, ibland i vaden. Båda benen men höger är värst. Märkligt.