Anonym26613

Hej! Här kommer jag 🤸🧚💚

Jag började dricka sent. Drack aldrig som barn. Idrotten var så stor del av livet att det gick inte att dricka. Men jag kunde äta godis. Heeela tiden 🙈 Ändå var jag underviktig. Tränade något varje dag. Under studierna (sena 20 åren) hittade jag vinet. Lite successivt gick jag över från godis till vin, inte minst för att jag slutade idrotta och var rädd för kalorierna.
När jag började min karriär var starten tuff. Mycket ansvar och tempot var enormt. Samtidigt ökade likviditet och jag lyxade till vardagen med allt mer vin. När jag var runt 35 så drack jag till allt. Mina föräldrar var oroliga över hur ofta jag drack, men eftersom jag tog hand om allt (tex körde bil när jag tog barnen till träningen) så var ingen orolig. Allt var under kontroll.
Ca 6 år sedan började jag få ångest och mardrömmar av vin. Jag fick även neurologiska symptom. Skrev brev till mig mitt i natten där jag bad mig själv sluta. Kunde låta bli några dagar. Aldrig en vecka. Hade även börjat röka.
2018 första januari gjorde jag mitt första 100 dagar utmaning. Idrottare som jag är, så gick det bra. Slutade också röka. Drack mycket sällan fram till hösten. Drack lite mindre men ändå var mardrömmar och ångesten tillbaka.
2019 och 2020 började med nya nekterhetsperioder. Drack igen mindre under resten av året. Det gick enkelt att vara nykter en vecka eller så. Men december var alltid "all in" med god mat och jag bakade också med glögg i handen.

I år längtade jag efter nykterheten. Jag pratade om det som förälskad. Såg framemot att "överleva" första tiden. Drack mig onykter på nyårsafton. Alla tyckte det var roligt. Jag blir hyperaktiv och rolig. Men fick världens bakis som varade två dagar.

Jag ville ändra mitt liv och det sättet jag behandlar min kropp. Jag vill leva länge och vara fri från ångest, mardrömmar och sömnproblem. Så jag ändrade successivt det mesta. Blev singel. Började träna igen. Ändrade kosten. Inget kaffe eller socker. Slutade shoppa.

Idag har jag dag 129. Jag är starkare än någonsin 💪💚 Har klara tankar. Ingen ångest eller smärta. Njuter av livet och säger JA!! till njutning som inte skadar mig.

Utan forumet hade jag inte klarat mig ❤🙏💚 Vinäger och Mirabelle fanns med mig när jag började. FinaLisa hängde på. Och idag kan listan göras lång, ni är oersättliga

🌸💚🌸💚🌸

@Miss Mary Poppins Tänk vad mycket tid vi frigör när vi slipper tänka om, när, hur, varför vi ska dricka eller inte. Vi dricker inte. Vi har gett oss själva mer tid i vardagen och ett längre liv.

Kram 🐘

Tack Miss Mary Poppins för din berättelse. Tänk så många som lider av de här problemen och använder alkoholen utan att förstå att den matar allt i en sluten ond cirkel. När jag drack hade jag ofta dödsångest. Kunde ligga i sängen som ett otryggt barn som behövde någon som sa till mig att allt kommer bli bra. Allt det är borta. Nu kan jag vara den tryggheten för mina barn när de frågar om döden.
Du tog också konkret tag i livet. Avslutade en relation. Började träna och ta hand om din kropp. Tog makten över ditt liv igen. Power.

Så, vad säger man. Om någon här mot förmodan vet vem jag är avslöjar jag en del nu.

Började också dricka sent. Hade noll intresse innan jag hade kommit ut i yrkeslivet då jag började dricka bubbel varje fredagkväll. Var typ 26-27. Var en flaska i veckan och det räckte. Sen har det smugit sig på. Är psoriatiker och tillbringar 4-6 veckor per år i Spanien för hudens skull, vintertid gärna på Gran Canaria. Där än är läkande och helande för mig hade jag svårt från att börja dricka mer vin, som sen blev drinkar. Och det fortsatte hemma. Ofta tog jag med 5-6 flaskor vodka, rom och burbon med mig hem. Räckte lika många helger. Pandemin gick utför, mycket hemasittande och jag cementerade en flaska vodka varje helg. Absolut citron blandat med kolsyrat vatten. Noll slisk, friskt och ja, man blev berusad. Somnade, mådde dåligt, tog sig i kragen, kvällen efter samma historia. Sorglig söndag, sen låt på måndagen för att ladda för nästa helg. Har hållit mig till den mängden men det är redan där på tok för mycket. ar en stor stund när jag vaskade min sista vodka och klev in på detta forum. Första stegen togs dock redan 2019 då jag gick ett omfattande viktminskningsprogram på ett gym i stan, tappade 22 kilo. Det gav en ny start men tyvärr så kom Corona på alldeles för snabbt bara fyra månader efter målgång. Har bakgrund som sångare och musiker men verkligen ingen erfarenhet av att ha supit i dessa sammanhang. Gigade jag är jag alltid spik nykter som runt alla andra jobb.

Tja, vad mer kan sägas. Var en helgdrickare deluxe. Aldrig någonsin alkohol en dag innan jobb. Men det var nog bara en tidsfråga, alkoholdjävulen flyttar fram sina positioner utan att du märker det.

Glad att vara här och få läsa era klokheter, få ert stöd och få ge stöd.

@Ursus I början var rädslan stor även för mig att bli igenkänd. Med tiden växer stoltheten, så till slut bryr man sig inte lika mycket. Det är som med AA, blir man igenkänd så finns det en anledning till att den andre personen hänger här också.

Tänkte på det där med psoriasis. Kan ingenting om det själv. Är det en autoimmun sjukdom? Som i att kroppens egna celler liksom går bananas och angriper de egna cellerna. Blir den sjukdomen bättre när du inte dricker alkohol? Tänker att kroppen då får tid att läka istället för att bryta ner alkoholen. Sen undrar jag om det är vanligt att du kallar dig just psoriaker? Att du är din sjukdom. Istället för att säga ”jag har psoriasis”. Min yngsta dotter är född med kroniska sjukdomar och handikapp. Jag säger alltid att hon har en utvecklingsstörning, jag säger aldrig att hon är utvecklingsstörd.

Jag säger inte heller att jag är ex-alkis. Jag säger att jag inte dricker alkohol 🥳🥳🥳🥳 Ibland lägger jag till ”längre”. Om jag har tid och lust att ta den diskussionen vidare ett snäpp, men jag väljer tillfällena noga. Ingen argumenterar emot en person som säger ”Nej tack, jag dricker inte alkohol.” Sluttjafsat liksom.

Kram 🐘

@Andrahalvlek

Brukar säga att jag är psoriatiker eller har en hudsjukdom, är inte så dramatiskt så det funnits upplevelsen att man blir ett med sin sjukdom liksom, är bara ett faktum. Har aldrig upplevt att den blir tokmycket sämre av alkohol, den är rätt aggressiv som det är. Men en sak kan vi nog spika, det blir inte bättre av alkohol heller så ytterligare en anledning att hoppa det.

Egentligen är det inte alls en oro att bli igenkänd, erkänner gärna att jag drack för mycket och gjorde helt om. Tror min konsumtion var vanligare än vi vill tro och det är i det läget den absolut börjar bli skadlig. På GC satt jag bakom två svenska par i en buss på väg mot Las Palmas och den ena mannen säger helt allvarligt "En del säger att jag dricker mycket här nere, gör jag väl inte? Dricker ju bara en kvarting och sex starköl om dagen"

Ridå.

Njuter dock av anonymiteten här ett tag till. Är skönt att bara vara Ursus, framförallt med tanke på mina jobb.

@Ursus, imponerande är nog fel ord men... ändå att du höll den mängden under helgen och sedan klarade att vända det på söndagen och ta tag i arbetsveckan. Tänker att det borde varit tuffa dagar i början på veckan innan mående stabiliserade sig?
Låter skönt att tillbringa så många veckor på Grand Canaria men förstår att det inte har samma betydelse för dig som till stor del gör det medicinskt.
Inte förvånad att din start började med viktminskningen och gymmet, två delar även hos mig som alltid gett mig motivation att ta tag i drickandet.

Tack för du delade med dig och starkt att du vände det innan ditt liv gick utför branten!

@Pianisten

Tack ska du ha, från en pianist till en annan (tyckte min presentationsbild blev lite fyndig) så måste jag säga att nog allt handlade om kontroll. Veta exakt hur mycket som gick dricka utan att vara påverkad på måndagsmorgon och 80% återhämtad. Det här är ju det djävulska med alkoholen, den liksom lurar och fixar. Vill man går det hitta möjligheter att båda vara präktig och supa. Baksidan är att du antagligen en dag blir tagen med brallorna nere, fingrarna i syltburken OCH skägget i brevlådan samtidigt när kontrollen inte funkade för att den smugit sig på och tagit över mer och mer. Tror många av oss här kan skriva under på att vi just haft kontroll, och nästan en hejdlös sådan.

Jag är glad att så många på forumet får lägga sin intellektuella och kreativa sida på annat än när man får dricka numer. Eller glad är en underdrift.

Lycklig är rätt ord :-)

@Pianisten Tack för den här tråden! Jag är mitt i min förändringsresa så kan inte fylla på med min egen berättelse (inte ännu :)) , men blir väldigt inspirerad av alla andras historier, och glad i hela kroppen över att så många lyckas vända sitt liv till det bättre. Fint att samla ärliga skildringar på det här sättet!