Första gången jag söker hjälp här! Men jag känner att jag måste!
Jag är sambo med en som har problem med alkohol. Har en gemensam dotter och han har äldre barn sen innan.
Efter en hel del är har jag tröttnat på hans drickande och tog ett tag innan jag verkligen sa ifrån.
De va ett ultimatum, inte att lämna utan när han väljer att dricka ska han inte ta på mig då jag rent utav vart äcklad av honom. Han fattade vinken och lovade att sluta.
Han skulle ta antabus. Visade sig efter vi haft det tufft med barnet så drack han igen. Man kunde visst skippa några tabletter. Jag var så arg, så ledsen.
Han sa sedan att han själv var trött att se mig så ledsen och besviken och lovade återigen att sluta.
Har haft en konstigt känsla, oron att han inte betett sig normalt har lett till att jag sökt igenom hela huset, säger till honom att jag inte litar på honom vilket han förstår. Men efter han inte kunde köra hem sin far och hängt ovanligt mkt vid bilen vart jag att fundera. Smög ner till bilen och vad hittar jag, jo påse med öl. Kommer in arg som ett bi och säger åt han att nästa gång låsa bilen. Själv menar han på att den är ”gammal” och kunde lika gärna köra en skruvmejsel genom dom. Nu har vi inte pratat på hela kvällen och han surare än mig.
En tanke finns, tänk om han talar sanning, om han gör det, vad ska jag göra då? Om han inte gör det? Sån jäkla soppa och mår så dåligt då jag verkligen inte vill förlora honom, tänk om han faktiskt försöker?
Är själv uppväxt med en far som drack och skilsmässobarn. Vill inte ha detsamma för mitt barn