av Rapunzel05

Rapunzel05
tors, 2021-06-03 - 17:32

Förra året spårade mitt drickande ur totalt. Jag var otrogen flera gånger utan att jag ens minns det. Sista gången jag drack mig extremt berusad hade jag dessutom sex med min kompis kille. Jag minns det knappt, det enda jag minns är att det kändes som ett övergrepp och att jag ville därifrån. Jag hade otroligt ångest, min sambo märkte att något var fel direkt.. jag sa att jag hade blivit våldtagen. Min sambo fick panik och ville att vi skulle anmäla men jag kunde inte det då jag inte kan säga att det var en våldtäkt med all säkerhet. Tillslut berättade jag vem det var och att jag inte kunde säga att det var en våldtäkt. Min sambo tyckte jag skulle prata med min vän om detta vad hennes kille och jag hade gjort. Men jag vägrade, för dom har ett litet barn ihop och även om mitt samvete skulle bättras så är det inte bara mig denna händelse detta drabbar utan även deras barn. Jag har fortfarande inte berättat för min vän och planerar inte att göra det. Dels för att jag vet att hon inte kan se det från min synvinkel, jag mådde psykiskt dåligt under denna period, jag drack mig så berusad att mitt medvetande lämnade min kropp och gjorde saker jag aldrig skulle kunna komma på tanken att göra nykter. Jag har istället valt att försöka bryta kontakten med med min vän, något jag ändå tänkt göra med tiden då jag inte anser att vi har så mycket gemensamt längre. Sen får jag leva med skam och skuld för resten av mitt liv men det är väl smällen man får ta när alkoholen tar över till den nivån?

Jag slutade inte dricka efter detta men jag lät mig aldrig bli så berusad att jag tappade kontrollen. Sedan blev jag gravid i årsskiftet och har nu inte rört alkohol sedan dess, jag är inte sugen och är peppad på att fortsätta ha avstånd från alkohol. Jag har fortfarande ångest för hur min sambo blivit behandlad genom åren av mitt alkoholdrickande och hur dåligt jag fått honom att må för det. Men jag är peppad på mitt nya liv och våran framtid med våran lilla pojke som anländer till hösten.

Jag kommer aldrig vara berusad kring mitt barn, som jag fick se mina föräldrar vara när jag var liten och leda dom hem vissa kvällar när dom varit på fest. Jag tror min uppväxt kring alkohol bidragit lite till att jag varit för svag för att stå emot vad den kan göra med en när man mår psykiskt dåligt.

Med det sagt så är mitt nya liv utan alkohol fantastiskt, jag saknar det inte och önskar att allt jag gjort på fyllan kunde raderas ur minnet (det lilla man minns) .. Men någonstans känner jag att jag också får skylla mig själv och ta lärdom utav det.

Det finns en ljusare framtid utan alkohol ❤

Soffi
tors, 2021-06-03 - 20:53

Välkommen (tillbaka)!💕

Minnen kan vara jobbiga, men de kan också lära oss viktiga saker. Ta med dig lärdomen och fastna inte i det som varit.
För du har helt rätt i: @Rapunzel05 skrev:"Det finns en ljusare framtid utan alkohol ❤" !

Kram 🧡