av rödstjärna

rödstjärna
fre, 2021-05-21 - 15:20

Träffade en kille. Vi blev stört förälskade. Förstod väldigt tidigt våra alkoholvanor skiljde sig rejält. Inget jag då la större tyngd på då jag tänkte att när vårt förhållande är mer ”på riktigt” kommer han prioritera om, framförallt sitt helgliv. Jag jobbade mycket helg. Vi sågs endast söndagskvällar på helgerna. Fredagar & lördagar skulle det alltid umgås med vänner och dricka och ville väldigt sällan träffa mig. Inte förrän han var färdig med dom vilket inte blev tidigare än 4 på morgonen.
Tiden gick och varje fredag efter jobb var det alkohol som skulle intas. Även lördagar. Söndagar helst sovas bort. Alla andra lediga högtider och helgdagar var det också givet alkohol skulle drickas. I mängder. Jag försökte prata med honom och han sa att om vi flyttar ihop in till stan kan han komma hem lätt och enkelt. Så vi flytta ihop.

Då förstod jag att problemen var djupare än så. Under våra 10 månader som sambos kan jag räkna helgerna vi spendera tillsammans på en hand. Han drack varje helg. Han kom allt mer sällan hem och skyllde alltid på att jag en sur bitterfitta som inte kunde låta han ha kul, då stanna han hellre där såklart. Många helger var han iväg fredag till söndagkväll. Plötsligt dök rykten upp han att han var otrogen mot mig. Vilket han såklart förneka. Han ljög om var han var. Han ljög om allt. Jag börja förstå att det inte endast var alkohol inblandat och även kokain som han tillslut även erkände. Fick även veta månader senare han varit i slagsmål. Vet inte hur många samtal vi hade kring att jag ville inte leva såhär. Han lovade alltid förbättring vilket aldrig skedde. Han skulle vara nykter flera helger men lyckades aldrig nästa hålla en helg ens. Han skyllde mycket på mig och förnekade starkt han hade något problem. Problemet låg hos mig tyckte han. Hade jag bemött honom annorlunda hade han kanske valt att komma hem eller spendera en helg med mig istället för med vänner och alkohol. Mitt eget mående blev dåligt, sömnlösa nätter, bråk, ångest & ständigt tårar. De få helger vi hade planer tillsammans gick alltid i kras. Antingen för han inte dök upp eller för han var bakis.

Jag hade nattjobb. Vilket det tillslut kom fram att vardagsnätter jag jobbat hade han spenderat med att dricka hela nätterna. Och kontaktat andra kvinnor, kanske även träffat dom. Kvinnor jag vet han varit med innan.

Jag är uppväxt med en far som alkoholist och det sista jag vill är att återuppleva samma händelser och framförallt inte ge mina egna barn samma upplevelser som mig. Nu har vi inga barn. Och nu har jag valt allt lämna. Vilket gör ont. Nyktert är han en fantastisk man som jag älskar. Nu gäller det bara att vara stark nog att motstå hans manipulativa snack. Har förlåtit honom om och om igen i 2 år tid.. trots jag vet detta är rätt och behöver ske för min egen skull betvivlar jag ändå mig själv. Att jag kanske överdriver, att jag är för kontrollerande osv. Men nu orkar jag inte må dåligt över hur han beter sig. Jag orkar inte ha ångest inför varje helg. Jag orkar inte höra att han betett sig dåligt så går ut på min bekostnad och jag orkar inte vara ensam i ett förhållande. Nu är det dags att prioritera mig själv. Även fast han ogillar det.

Pianisten
fre, 2021-05-21 - 16:31

Skulle vilja svara längre men nu hinner jag inte tyvärr. Vill bara säga att allt att döma av det du skriver så har du INGET att anklaga dig själv för. Oavsett så känner DU vad du känner. Om någon annan säger att det du gör är fel så är det den andres åsikt och ingen sanning. Kom ihåg det och lita på dina känslor. Det du känner är din sanning och då är det rätt för dig oavsett vad någon annan säger.

Backen123
fre, 2021-05-21 - 20:46

Känns igen
Lägga skulden på oss som står bredvid, som älskar och vill göra allt rätt. Jag kom fram till att det psykisk misshandel som vi utsätts för. Sjukdomen har jag accepterat men inte detta att vara dum. Och din som min som mitt uppe i allt även måste få sitt bekräftelse behov tillfredsställt. Sägs att det är en sjukdom det också, men då får dom se till att bli frisk. Lovar dig när du hämtar igen dig så kommer du må bättre, bättre än någonsin med honom. Men det tar lite tid 🙏

rödstjärna
tors, 2021-06-03 - 20:49

Tack för era svar!
Vi har separerat. Dock har vi fortfarande kontakt. Det retar mig att han tagit det lugnare med spriten sen vi flytta ifrån varandra. Han har druckit men inte i samma utsträckning. Väntar dock på att hans gamla beteende ska uppstå igen. Han tronar efter mig. Säger han gör vad som helst för att det ska bli vi igen. Han säger han förstår han betett sig fel, att han varit en idiot. Han vill träffas och berätta ”sanningen” men jag är så skadad efter allt så jag tror inte han kommer vara ärlig. Undrar ens om jag behöver sanningen om allt eller om det ändå inte kommer göra mig något gott. Har sagt det är jättebra om han insett att han har problem, men att han får bevisa det från distans. Han är har inte sökt hjälp, för det tycker han inte han är i behov av. Däremot säger han att han måste förändra mycket. Byta jobb, börja träna osv. Har jo hört allt detta tidigare. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Älskar honom innerligt men hjärnan och hjärtat är inte överens.

Saber
fre, 2021-06-04 - 07:03

Väntan på att gamla problem ska uppstå igen, det känner jag igen mig i. Precis som ni så har min sambo fått flytta och precis som din så har han också lugnat ner sig med alkoholen. Vad jag vet så har det varit noll i intag. Men det är väl så typiskt att det ska ske när vi inte bor ihop? Jag vågar dock inte lita på att det inte kommer starta igen, frågan känns som att det är ett när hellre än ett om.
Jag precis som du älskar ju mannen, men det är som du säger att det är krångligt när hjärta och hjärna inte riktigt kommer överens.
Jag tänker att det måste gå mer tid, han har så mycket att bevisa och ett sätt att bevisa är ju att ta hjälp. De måste arbeta med sig själv innan man kan arbeta med ett vi.
Kämpa på, hoppas att dagen blir fin.

seriequeen
fre, 2021-06-04 - 07:09

Känner igen mig väldigt mycket. Min pojkväns problem började via huliganer. Han mådde psykiskt dåligt och istället för att ta hjälp så sprang han och slogs istället. Likadant att ta till kokain och alkohol. Han är jättedålig på att prioritera mig innan var det knarket och slagsmålen. Nu är det gymmet och möten. Så ibland undrar man och ifrågasätter sig själv. Vad det är för fel på en själv. Även fast det inte är det. Men ibland kan man undra vad jag jag gjort för att bli behandlad såhär och om han hade blivit behandlad såhär av mig? Efter 5 år känner jag att jag fortfarande har psykiska ärr av vissa händelser under de 5 åren. Känner att om han hade kanske skippat ett gym för 1 dag extra i veckan hade det känts bättre

rödstjärna
lör, 2021-06-05 - 21:28

Denna helg har det druckits alkohol både fredag & lördag. Och för honom är det inte man tar 2 öl utan man dricker mycket och han är väldigt tolerant för alkohol. Han är iallafall ärlig om det. Men ifrågasatte hur han då förändrats som han ständigt upprepar. Då säger han att han inte är samma människa bara. För mig blir det ironiskt. Undra vad han själv menar med hur han förändrats. Som ovanstående säger måste han själv arbeta med problemet. Har förstått för längesen att jag aldrig kan kontrollera eller styra honom ändå. Däremot är det svårt att släppa taget. Hade varit lättare om han lämnat mig för jag är värdelös på avslut.

Jag förstår dig seriequeen. Det är ofta så med missbrukare och trasiga människor. Ett beroende övergår oftast till ett annat. Du har blivit skadad av din partners beteende och dom såren sitter kvar. Tråkigt han inte prioriterar dig men hoppas du prioriterar dig själv och du förtjänar att vara lycklig.

seriequeen
sön, 2021-06-06 - 09:27

Först och främst förstår jag hur jobbigt det är men man kan inte säga till någon annan som du själv redan vet. Oftast kanske det är bäst att backa och om han vill ta kontakt så är det på han/ men jag vet hur svårt det är. Utan för min kille så behövde det gå så långt att hans kompis och hans kompis kusin hotade att åka hem till mig pga skuld till knark för min kille inte kunde ge de pengarna. Det var först där han förstod att han hade ett problem. Och ja det lämnar ärr. Absolut. Det är först nu 2 år efter som jag börjar prioritera mig själv. Men fortfarande allt är bara på mina intiativ och han kan inte ändra om sin vardag för mig men för alla andra så går det. @rödstjärna