Hej !
Jag är ny här och i mitt arbetet med att ta hand om mitt drickande. Det är bara min sambo som vet om att jag börjat ta hjälp med min nykterhet så här långt.
Hur öppna var ni i början av er resa, berättade ni direkt för alla eller har det kommit fram under tiden?

För mig var det lite stegvis
Men jag förberedde alltid svar
T.ex nej tack jag kör vitt halvår
Nej tack, jag tål inte dricka längre, får sömnproblem
Nej tack, har faktiskt druckit klart i livet, tänkte försöka leva som nykterist, mår mkt bättre av det.

Sällan/aldrig fått följdfrågor så man behöver ju inte dra sin historia eller benämna sig som alkoholist om man inte vill.
Sen tror jag det finns något bra i att vara ärlig både mot sig själv och omgivning för att kunna tillfriskna.
Jag försöker fortfarande måste jag tillägga så är inget facit :)

Lycka till!

Jag hade jätteproblem med att berätta i början. Det tog nog två månader innan jag berättade för någon, och då bara för de allra närmaste.

Vid ett halvår nykter kunde jag berätta spontant om tillfälle gavs. Jag brukar säga att jag har slutat dricka alkohol eftersom det påverkar min psykiska hälsa negativt. Alla jag känner vet att jag haft problem med depressioner och sömnstörningar.

Och det är helt sant. Jag mår så oerhört mycket bättre psykiskt. Sover bättre och har noll ångest och depression sen jag blev nykter för snart 500 dagar sedan.

Något mer än så behöver ingen få veta, OM jag inte har lust att berätta mer. Och det har jag ibland, oftast när jag pratar med personer som jag gissar är i samma situation som jag var då.

Kram 🐘

Tack för era svar, tänker väl också ta det stegvis och att tillfällena ger sig själv. Tror också att det blir enklare när man är tryggare i sin nykterhet och kommit längre med sitt eget arbete.

Kämpa på ❤️