@Charlie70 Jag tänker...du måste vara världens klokaste människa❤️Jag blir så lugn när jag läser dina inlägg både i din tråd och i min. Det känns så grundat det du skriver/säger. Och berättar om känslorna som är svåra och hur du klarar dem så skönt att du finns före mig🙏🏻

En fundering som jag har utan att veta och det gäller det här med suget...alkohol kontra snus. Mina barn och i synnerhet min son har ju snus inne hela tiden förhoppningsvis inte när han sover men annars hela tiden. Jag tänker att då är man ju van att ha snus under läppen hela tiden. Fast jag vet inte hur det var för dig?

Hoppas att din dag blev fortsatt bra👍🏻

Kram🥰

@Varafrisk jo men det stämmer säkert som du säger. Jag har haft minst en prilla inne från det jag vaknat till jag lagt mig. Självklart har jag haft sug hela dagarna då, vid alla tillfällen och alltid. Vinet har jag använt på annat sätt. Det som är intressant är att det varit skillnad på sugets karaktär. Snussuget har varit som att ha en ettrig terrier bakom örat hela dagarna. Vinsuget har mer varit som ett mörkt ovädersmoln som tornat upp sig och känts överväldigande i stunden, men som sedan fejdat bort.

@Andrahalvlek de kämpar på våra barn, stora som små. Och så viktigt att vi lyssnar så att de får bibehålla och fortsätta utveckla sin känsla för sina egna gränser. Samtidigt behöver de vårt stöd för att vidga vyerna. Det är min övertygelse. Har fått såväl habilitering som terapeut lite emot mig i den frågan. De anser att de kan räcka om flickan sitter hemma och gör det hon vill hela dagarna. Jag ser tvärtom att hon mår bra av och lever upp av att komma ut i världen i för henne lagom doser. Exmaken upplever så klart att han fått OK på att de sitter hemma och "tar det lugnt" som han uttrycker det. Då känner jag att jag måste kompensera för aktivitetsbristen varannan vecka och vissa lov och så är cirkeln liksom igång. En fråga jag måste analysera lite mera - för min egen skull om inte annat.

En sak som jag glömt när jag skrivit om snuset är att jag fått jäkligt ont i tänderna efter snusstoppet. Alltså de tänder som har lite längre tandhalsar p.g.a. snuset. Har inte haft ont tidigare men nikotinet kanske bedövar? Måste googla på det.

Kram!

@Charlie70 Jag delar din övertygelse. Om vi hade låtit dottern helt och hållet bestämma så hade hon glott på film och spelat candycrush hela dagarna, och dieten hade bestått av cola och chips. Hon mår jättebra av att delta och vara social i lämpliga doser - och hon har utvecklats enormt. Enormt.

Hon var 10 år innan hon överhuvudtaget kunde delta på sina egna kalas. Innan dess satt hon på övervåningen medan kalaset pågick på nedervåningen och det var lönlöst att ens försöka få ner henne. Men hon älskade ändå att alla kom för hennes skull, till hennes kalas.

Nu planerar vi att ha öppet hus i hennes lägenhet när hon firar sin 22-årsdag. Då kommer all släkt och kompisar och hälsar på henne i hennes fina lägenhet - och jag vet att hon kommer att älska varenda minut. Hon kommer att stå där i mitten och stråla av lycka för att alla kommer till henne ❤️

Hon hade aldrig kommit dithän om vi föräldrar inte hade gasat och bromsat samtidigt - och varsamt föst henne framåt, sett till att hennes komfortzoner utvidgas stegvis. Barnens pappa går inte i fronten direkt, men vi har samsyn och han fullföljer det vi har påbörjat. Och storasyster har enorm samsyn och bidrar jättemycket ❤️

Kram 🐘

PS. Kom att tänka på farmor som inför dotterns flytt sa ”Hon är INTE redo för detta”. Farmor var verkligen jätteorolig, hur skulle det gå? Nu säger farmor: ”Hon var verkligen redo för det här nu”. Och jag bryr mig inte om att påminna henne om vad hon sa för några månader sedan.

Snuset bedövar helt klart. Jag slutade snusa en gång, och fick rätt snart dra ut en visdomstand, för det blev tydligt att den värkte som ett as. Du är superduktig som håller i och står ut med snusstoppet. Jag vet inte om jag någonsin tänker utsätta mig för det igen. Du får tala om när suget ger sig, så jag kan avgöra om det är värt plågan eller ej 😉

@Charlie70 Vad konstigt att habiliteringen har sagt så visserligen även terapeuten🙄, jobbar själv på en habilitering och kan verkligen inte hålla med. Tycker du är helt fantastisk med din dotter! Jag säger ju det..du är så himla klok💪🏻Å AndraHalvlek är ju också så himla klok💪🏻Att förbereda sitt barn för en flytt, lära olika maträtter för att kunna klara sig själv.

Från djupet av mitt hjärta ni är beundransvärda som de mammor ni är, i nykterheten, snusandet mm. Fasen vilka förebilder ni är🙌🏼🥰

Ingen tvekan om saken. Vår strategi när det gäller våra barn är den bästa för dem! Jag tänker fortsätta kämpa för henne med det. Habiliteringen, ja vad säger man. De vet kanske inte bättre. Inget att bry sig om. Som förälder är det väl bra att lyssna in lite här och där men till slut är det ändå jag som stakar ut vägen. Blir dock lite krångligt eftersom x:et får ok för sin strategi att göra ingenting med flickan. Men jag kan inget göra åt det.

Haft en fin helg! Har börjat jympa lite smått efter utmattningen nu. Hitintills har det bara varit promenader. Nu när man kan jympa ute och dessutom fått första sprutan kände jag att det är dags att komma igång. Riktigt härligt (som Torn skulle sagt)! (Och skitjobbigt. I går var jag bannemej spyfärdig flera gånger under passet).

@Mirabelle G-S det var ju mycket intressant med din visdomstand. Det måste jag säga.... Jag har googlat lite men inte hittat något om nikotin och bedövande effekt. Fem månader h-e har det tagit men nu är suget i princip som bortblåst. Från ena sekunden till den andra. Hade lite samma upplevelse med vinet. 6 månader och sedan försvann suget (jaja, nästan i alla fall).

Ska snart sätta i gång att jobba. Har velat fram och tillbaka. En tjänst är utlyst som jag och flera med mig misstänker är destinerad till en viss person (kompis till kompis ni vet). Jag är betydligt mer meriterad för tjänsten än den andra och skulle vilja utmana men velar. I dag behöver jag skicka in ansökan. Jo, jag är jätteintresserad av tjänsten, det måste ju nämnas också. Söker inte för sökandets skull...

Kram!

@Charlie70 Håller tummarna för att du får tjänsten! Är det meningen så är det, då får du tjänsten. Jag är fatalist i den meningen att det finns en mening med allt som sker, bara vi tar vara på de chanser vi får.

Kram 🐘

Alltså Charlie70, jag håller med VaraFrisk om att du måste vara en av världens klokaste människor. Jag delar din uppfattning om att vi måste övertala barnen om att testa vingarna. Min dotter har en kompis som har social fobi och som får vara hemma ofta. Det är kanske det enda som hjälper men jag (och dottern) är tveksamma. Jag kan också välja att stanna eller att utmana mig. Att stanna är bekvämt, riskfritt, ofarligt - att gå är utmanande, uttröttande och utvecklande. Som föräldrar tänker jag att vi måste visa vägen ut. Tro att de klarar det och putta lite grann. De måste resa sig upp, och vi måste putta mjukt med nosen tills de gör det. Eller som svalfamiljen jag såg härom sommaren som skulle lära sig flyga. Jag är så imponerad av hur du gör just det med en stor portion tålamod. Inte heller grälar på ditt ex (som har fel). Utan gör det du faktiskt har analyserat fram som det enda rimliga. Det finns här och nu och det finns en framtid... jaja, vanligtvis tjatar jag om här och nu, men ibland räcker inte det. Inte just på frågan ska jag stanna eller gå.

Så på frågan om du ska söka.. ja, det är klart du ska. Just det där om vad vi tror och vem vi tror att tjänsten är till för är lite hämmande. Just såna tankar är såna som vi ska bekämpa. Har du fler meriter, är intresserad av tjänsten och vet att du skulle göra ett bra jobb, SÖK. Och om du inte får den så var det för att de redan bestämt sig (alltså riskfritt för självkänslan). Jag är precis som AndraHalvlek fatalist. Ganska bekvämt att vara när man t.ex. inte får en sökt tjänst. Man har försökt, gjort sitt bästa och hoppat. Missat litegrann, men kravlat sig tillbaka. Hade man stått kvar och inte vågat försöka så är det värre. Tänk om jag vågat hoppa... jag tänker nu när min dotter frågar om råd att jag inte ska sätta upp hinder även om vissa planer är högtflygande... men jag behöver inte säga att det inte är nån idé att försöka. Det är ju urbota dumt. Så vill du ha tjänsten, sök! Så klok och imponerande som du är härinne skulle jag anställa dig alla dar i veckan.

Undrar hur du gjorde med tjänsten? Inte för vad jag skulle säga skulle vara avgörande men jag skulle hejat på dig igår och sagt...Det är klart att du ska söka tjänsten! Hoppas du gjorde det😃

Eftersom jag jobbar på en habilitering så kan jag ju inte låta det bara gå förbi...utan kanske olika personal olika habilitering😬
Men du är iaf en fena till förälder och din habilitering borde ta lärdom av dig🙌🏼🥰

Kram

God morgon Charlie ☀️😎
Håller med Varafrisk och alla andra!
Du är en fantastisk person! 👍🤗👏
Så kul det hade varit om vi hade kunnat ses igen, alla vi som sågs 2019 och givetvis alla andra som vill!
Kram 💗🧡💗

Tack snälla fina ni för kommentarer! Jag sökte tjänsten. Den är högst sannolikt vikt till en betydligt mindre meriterad kollega, men som är kompis med chefen. Irriterande att tänka på men jag försöker hålla mig ifrån de tankarna. Bidrar inte till något positivt för mig.
Tvingar mig in här i dag att skriva några rader. Livet rullar på. Mycket få tankar på alkohol, solen skiner, jag mår toppen, livet leker. Livsfarligt om man tänker ur återfallssynpunkt. Därför måste jag gå in här nu. Snart jympa men återkommer!

Kram på er allihopa!

@Charlie70 Håller tummarna för att du får jobbet✊🏻Hoppas verkligen att chefen din vet vad hen gör!

Hur ofta jympar du? Digitalt el i verkliga livet?

Tack för att du alltid stöttar mig🙏🏻

Kram🥰

@Charlie70 Heja dig! Jag tänker att chefen knappast kan var den enda som har beslutsmakt i frågan? Nepotism i alla dess former är ett otyg. Nåväl, du har gjort vad du kan göra - resten står i stjärnorna just nu.

Klokt att titta in och skriva lite även om alkoholen känns perifer. Hålla ”kontakten på programmet” som de säger i AA-kretsar.

Kram 🐘

Viktigt känner jag att hålla kontakten som du säger AH. Visst. Suget finns inte alls på samma sätt längre. Allt eventuellt sug är bara fantasier. Doften av alkohol är motbjudande. Men! Fantasier kan också omvandlas till verklighet. Hade en gäst i fredags som blev jätteglad (viktigt för mig att kunna göra så här sedan kan man diskutera när jag är redo) när jag bjöd på lite rött vin (den där flarran jag fick av andra gäster för ett tag sedan). Oöppnad flaska har inte stört mig ett dugg. Men nu i helgen fanns helt plötsligt en öppnad flaska i skafferiet som störde mig lite. När jag säger att den störde mig då menar jag att fantasierna accelererade lite. Jag såg mig själv på verandan med rödvin i kaffekoppen så inte grannarna ska se vad jag har i muggen. På riktigt alltså. Skämtar inte. 1,5 år senare efter denna kamp allt jag läst på, allt vi diskuterat här alla ljudböcker, poddar osv osv som jag grejat med. Har lagt ned huuur många timmar som helst på att bli nykter och nu märker jag att jag kan rasera nykterheten på nolltid. Sonen är mitt antabus. Hade inte han valt att bo hos mig på heltid kanske jag hade trillat dit i helgen. När jag säger trillat dit tänker jag att jag kanske smakat och känt att det här inte var något för mig, men att jag med det skulle spränga en barriär för mig själv så att det skulle bli fritt flyt igen inom kort eller mindre lång tid. Nu har jag bestämt mig för att inte slarva med att hänga här (mina besök här har blivit glesare och glesare). Jag kanske helt enkelt ska göra en uppdatering per dag, minst (?). Bestämma mig för det helt enkelt. TACK TACK TACK för att ni finns!!!

Kram!!

@Varafrisk Jo jympan. Jag har precis börjat jympa igen efter min jättelånga sjukskrivning. Har ju varit sjukskriven för utmattning mer eller mindre under ett par år nu och under en stor del av den tiden har jag haft sån värk i kroppen att jag inte klarat korta promenader ens (vi pratar här om att promenad om 200 m var en ansträngning som kändes oöverstiglig). Värken gav med sig augusti/september förra året och då började jag promenera. Nu när jag fått första sprutan, det finns en del utepass att välja på samtidigt som Friskis o Svettis kom med ett bra erbjudande så köpte jag ett årskort igen. Så jag vet inte hur ofta jag går egentligen. Nu är mitt mål bara att väcka kroppen i lagom takt. Det får ju liksom inte bli som det blev efter förra helgens pass att jag fick sån träningsvärk att jag inte kunde på fyra dagar. Nu på morgonen körde jag ett spinningpass. Jag var spyfärdig, men kunde anpassa takten och känner mig supernöjd nu! Online-passen har jag kört lite grand och även tillsammans med flickan, men för mig fungerar de sämre. Jag behöver proceduren med att boka in ett pass och ta mig till en fysisk plats där vi tränar i grupp för att jag ska bli taggad. Gruppen är viktig för mig när jag tänker efter. Gillar inte ensam.

Kramkram!

@Charlie70 skrev:"Nu har jag bestämt mig för att inte slarva med att hänga här (mina besök här har blivit glesare och glesare). Jag kanske helt enkelt ska göra en uppdatering per dag, minst (?)."

Den modellen kör jag. Minst ett besök på forumet dagligen, oftast blir det morgon, lunch och kväll. Skriver minst ett inlägg varje dag om ditt och datt. Men när jag skriver kommer plötsligt en aha-upplevelse krypande, gör sig synlig. När jag skriver staplar sig orden på ett sätt som gör att de inte bara är ord utan formar sig till en reflektion.

Det finns så mycket i livet som man bara kan låta passera, eller reflektera över. Som din beskrivning av den öppna vinflaskan. Det här nyktra jobbet är inte en baggis, vi blir aldrig safe - det sitter så inprogrammerat i oss och ibland kommer vinflashar vid helt fel tillfälle, och då är risken stor att man riskerar sin nykterhet.

Jag fick ju fel öl på restaurang i lördags. Skulle ha en alkoholfri öl men fick en halvliters 5,8 procent. Jag blev misstänksam direkt och läste på etiketten. Smakade aldrig ens. Men jag fick en öl-flash! En millisekund som jag tänkte ”äsch, en öl kan nog kvitta”. Men jag satt mitt emot äldsta dottern och hennes pappa, de två personer som IRL vet allra mest om orsaken till att jag inte längre dricker alkohol. Självklart drack jag inte. Hur jag hade gjort om jag var helt själv kan jag bannemej inte svara på.

Och nu fick ditt inlägg mig att reflektera lite ytterligare. ”Närheten till programmet”, eller snarare närvaro på forumet är vinn-vinn för alla parter.

Kram 🐘

Hej @charlie
Jag håller med dig om att forumet är väldigt viktigt i det här jobbet vi gör. Jag skriver nästan alltid varje dag och uppdaterar mig på mina vänner här.
Det händer att det går några dagar pga dels mycket att göra- men tänker också att det väl finns ett liv efter forumet, men där är jag inte än. Kanske kommer jag aldrig dit.
Jag mår bra av lite pauser ibland för jag känner mig självständig. Det är en bra känsla. Men precis som du blir jag väldigt störd av öppna flaskor, och ställer undan eller häller ut. Har inga problem när andra dricker men jag litar inte på mig själv helt och hållet.
Så länge jag känner så- och förstås att det är viktigt och fint att se hur det går för alla andra. Så fortsätter jag vara långliggare på detta universitet. Kram.

Läser i kapp och läser en del om känslor. Mycket om gråt. Gråten är jag fortfarande dålig på och har eventuellt inte haft så många skäl till den på länge. Men alltså skrattet. Jag skrattar så jag kiknar åtminstone varje vecka. Jag skrattar så jag tappar luften, tårarna rinner och det tar liksom inte slut. Som små barn kan skratta men som jag inte skrattat i hela mitt vuxna liv. Förrän nu. Jag kan skratta för mig själv åt tokiga inlägg på FB eller något jag hör på radio. Jag kan skratta åt mina och sonens samtal väldigt mycket. Han är ju 16 och jag är född bakom en sten på stenåldern enligt honom. Det "diffar" lite här och där i vår interaktion om man säger så. Kan bli hur kul som helst...

Det genuina skrattet är en högst oväntad effekt av nykterheten måste jag säga! Torn brukar prata om att han har "hur kul som helst utan alkohol" och jag kan bara instämma och skulle nog säga att jag har extremt mycket roligare utan alkohol för de där skratten där man nästan kiknar vill åtminstone inte jag vara utan :D

Kram!

@Charlie70 Håller med! Jag skrattar också så jag kiknar och tappar luften, på ett sätt som jag väldigt sällan gjort i vuxen ålder tidigare. Åt en tramsig komedi på tv till och med. AFV är ett favvoprogram om man vill träna skrattmusklerna 😂

Ibland tittar yngsta dottern på mig och undrar vad jag håller på med, men oftast börjar hon skratta med mig eller åt mig.

Starka känslor tillhör nykterheten! Vem kunde tro det? Jag trodde att alkohol förstärkte känslor - och det kanske den gjorde under ruset, men efteråt kände man mest ett obekvämt skav.

Kram 🐘

@Andrahalvlek precis!!! Har också barn här hemma som undrar vad jag håller på med. Detta är ju helt nytt för dem också :D:D:D

Så skönt att kunna bjuda barnen på genuina skratt i stället för - ja ni vet vad jag menar...