av sticksandstones

sticksandstones
mån, 2021-06-14 - 15:12

Hej,

Ny här och vill droppa ett inlägg för att säga "hej" och prata om något jag aldrig pratar om. Eller pratade om.

35 år och haft problem med alkohol sedan gymnasiet. Inte alltid - för det går bra tills det inte gör det. Mitt problem är att jag inte kan sluta när jag börjat. Så ett par glas vin hemma går bra. Men det är alltid en tidsfråga innan det kommer en tillställning där jag går för långt: ända in i kalket, säger och gör saker jag inte kan stå för, gör mig illa, däckar ... och detta går nu i vuxenålder inte "bara" ut över mig - det tär på relationen och dessutom finns ett litet barn med i bilden. Jag har uttömt alla former av regler, avtal med mig själv, mm.

Jag testade för första gången att vara nykter för ca 1 år sedan. Det gick bra. Sedan kom ett oskyldigt tillfälle att ta enbart ett glas vin ... också började klockan så sakteliga ticka ned mot nästa missöde.

I helgen gick det för långt igen, så jag skadade mig rätt rejält. Fick ställa in saker nästkommande dagar. Har för första gången börjat söka hjälp och berättat om problemet för familj. Först tycker de att det handlar nog om "dåligt ölsinne". Men sedan drar de sig till minnes alla de gånger det gått snett.

Hoppas med detta forum kunna prata öppet, dela med mig och ömsesidigt stötta. Fast just nu handlar det mest om, som en annan klok människa här sade, att kasta sig utför tornet och påbörja en resa.

Vitsippan.
mån, 2021-06-14 - 15:45

@sticksandstones Det låter som du kommit en bit på väg genom att söka hjälp och att berätta. Att skriva och läsa här på forumet är ett sätt. Jag har ibland svårt att sätta korken i flaskan. Det var därför jag bestämde mig för att ta tag i problemet. Det här forumet har varit en hjälp på vägen.

sticksandstones
mån, 2021-06-14 - 15:56

Skönt att höra. Lite magiskt att se ett svar på ämnet från en annan människa.

Svårt att sätta korken i = kan inte sluta när du börjat? Isf känner jag igen det.

Är lite som du säger, olika saker kan bidra/hjälpa. Just nu vill jag testa allt!

Gullranka
mån, 2021-06-14 - 16:09

Hej och välkommen! Jag känner igen mig så mycket i din text, det där att försöka hålla sig på mattan men så fullkomligt briserar det och går åt fanders. Jag har också ett litet barn som jg inte vill skall påverkas negativt av mina alkoholvanor och eftersom måttlighet och avtal med mig själv om mängder och regler aldrig funkat långsiktigt från mig har jag nu kapitulerat och satsar på helnyktert. 116 dagar idag och det känns helt underbart att inte behöva köpslå med sig själv om hur mkt/lite som skall drickas. Tolkar jag dig rätt om jag tror att du är sugen på helnyktert också? I så fall tycker jag - ge det en chans en längre tid och se hur du känner! För mig har det hjälpt att läsa mycket här (och skriva ibland) som en del i att fortsätta vara nykter. Lycka till och bra jobbat att ta första steget! 👍🏼

sticksandstones
mån, 2021-06-14 - 17:43

Tack, @gullranka! Hoppfullt att höra från någon som startat från en liknande plats och kommit en bra bit på vägen. Gratulerar till det!

Du tolkar det rätt. Hade inget hellre velat än att jobba mot måttfullhet, men har man inte lyckats med det på 15 år så behövs större krafttag.

Vad fick dig att bestämma dig? Var det någon speciell händelse? Känner du att familjesituationen förbättrats?

Gullranka
mån, 2021-06-14 - 21:24

Tack! Det var samma för mig, höll på och laborerade (bara dricka mellanöl, bara dricka folköl, vin med låg procent, timer på mobilen och bara dricka ett glas i timman, varannan vatten osv osv osv) i ungefär 15 år också. Vändpunkten kom när jag helt och fullt förstod/erkände för mig själv att jag inte gillar att dricka 1-2 glas, jag vill bli full och släppa kontrollen, det är därför jag alltid misslyckats tidigare. När jag förstått det blev det uppenbart för mig att måttlighet inte var ett alternativ och då blev det på nåt sätt självklart och (ganska) enkelt att jag inte kan dricka. Den andra stora saken som spelat in är att jg fått barn och inte vill påverka mitt barn negativt med mitt drickande på något sätt. Den sista fyllan var på sätt och vis inte så speciell eller traumatisk, har varit med om hundrafalt värre men jag blev bara så jäkla LESS på att känna att jag inte bestämmer själv efter några glas, då bestämmer vinet över mig. Hur känner du nu inför alkoholstoppet? Du säger att du har berättat för familjen, det tror jg är väldigt klokt! Jag hade också stor nytta av att lyssna på Alkispodden, särskilt de avsnitten med gäster som jag på nåt sätt kunde identifiera mig med. Samt som sagt att läsa mycket här, leta efter trådar med människor som har mycket gemensamt med mig själv som lyckats bra i sin nykterhet. Tänkte du ta hjälp av vården eller AA eller nåt liknande?

sticksandstones
tis, 2021-06-15 - 16:34

Förstår! Läste även en tråd där du beskrev hur det gått för dig. Inspirerande läsning både där och ovan - keep up the good work!

Just nu känns det sådär. Fick igårkväll lämna hus, hem, barn för att ge utrymme och förpassas till föräldrarna. Förståeligt, med tanke på allt som skett förr och nyligen. Lätt att samtidigt inte ta till "den gamla goda metoden" för att hantera det? Njae. Bara en gång till p g a omständigheterna? Men jag låter bli. Jag jobbar på, tar rådet att läsa här, har startat 12-veckorsprogrammet och har återkommande samtal med alkohollinjen. Funderat på att göra ännu mer, men vill inte springa fram i "prestationsmode" och bara kriga - vill ge det tid, reflektion och fokus. Sedan kan jag ta nästa steg. Tror det är bra med någon form av möte ansikte mot ansikte då och då - iaf för sådan jag är. Och på något vis stå ut med ett okänt antal dagar utan familjen.

Gullranka
tis, 2021-06-15 - 17:26

Oj, det var hårda bud, måste vara en väldigt jobbig situation för er alla. Vad grym du är som inte tagit till alkoholen som tröst i den här exceptionella situationen, bra jobbat! Det kanske är lite fånigt förenklande men en grej som hjälper mig är att tänka ”hjälper det här mig? För det mig framåt mot målet?” eller nåt liknande. Tex att bli full nu, för det mig närmare målet, som för mig ofta är att vara en bra mamma och sambo. Och svaret är som du säkert kan förstå alltid nej (sa ju att det var fånigt 😂), det hjälper inte mig eller min familj om jag tar ett glas. Det gör det lättare att avstå och köra på med nykterheten istället. Det låter som att du har ungefär samma målbild med en fungerande familj, så då hjälper det säkert inte dig heller att ta ett glas, bara att kämpa på! Låter som att du lagt dig på en klok och lagom nivå med samtal och programmet här tycker jag, det är ju verkligen ett marathon och inte en sprint.

Andrahalvlek
ons, 2021-06-16 - 00:30

Välkommen hit! Det verkar som du har nått din botten - och här har du hittat ett helt gäng likasinnade som gärna vill hjälpa och stötta dig på den nyktra vägen. Jag kan tipsa om Craig Beck och Sober Leon på youtube, och sök även på intervention så blir du ännu mer avskräckt.

Visa dig själv och din familj att nu är det verkligen nog. Du kommer att casha in enorma fördelar med nykterheten efterhand - och höj minsta lilla positiva grej till skyarna så kommer det att gå galant. Kräng inte på dig offerkoftan, den är både missklädsam och alldeles för varm mitt i sommaren 😉

Min app Nomo visar att jag har varit nykter i 492 dagar, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det här tidigare. Jag är 50+ och har druckit osunt i hela mitt vuxna liv.

Kram 🐘

sticksandstones
ons, 2021-06-16 - 08:53

Stort tack till er för både pepp och handfasta tips!

Tror absolut det är vettigt att ställa rätt frågor till sig själv, även om svaret är "självklart". På något sätt har man ju gjort dumheter trots denna "självklarhet".

Kollar in youtube och har tankat ned Nomo-appen. Tänker att det är bra att testa på mycket och verkligen gå inför att skapa sig det nya livet. Utmaning blir väl att hålla i och verkligen ta in det, så man inte bara checkar massa boxar för att vara duktig...

Den där offerkoftan som du, Andrahalvlek (grattis till fantastiska 493 dagar!), nämner: det är jäkligt lätt att glida in i den. När man är på botten och får stöd känner man sig som ett offer, samtidigt som man i alla fall för familjen måste ta en annan inställning. Väldigt tänkvärt, och skall verkligen checka mig själv på den punkten.

Ser mycket fram emot att kunna peppa andra också! Just nu känner jag mig som bara barnet i detta och överlever dag för dag.

Andrahalvlek
ons, 2021-06-16 - 18:59

@sticksandstones Ett tips till: Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig mer om hur alkohol påverkar våra hjärnor. Alla snackar om skador på levern, men skadorna på hjärnan känns mycket värre för mig personligen. Tack och lov läker både levern och hjärnan om vi slutar dricka i tid!

Kram 🐘

Lyckan65
fre, 2021-06-18 - 11:17

Så härligt att läsa hur ni skippar alkoholen, det peppar mig som är inne på 7:e alkoholfria dagen😊
Jag är så glad över att jag hittade hit för det är ju dom som har egna erfarenheter som vet hur det är, som kan ha förståelse över hur lätt det är att trilla dit igen.
Igår var det nära att jag for och köpte vin, men jag gick in här och läste ett "pepp" som en skrivit på mitt inlägg.
Idag är jag så tacksam för det och stolt över mig själv. Jag har börjat lägga ett 1000 bitars pussel på kvällarna, tiden går fort och så skoj när man lyckas få dit en bit. Ha det fint🥰

Lyckan65
fre, 2021-06-18 - 11:22

@Andrahalvlek Så bra tips och så bra jobbat med din nykterhet👍Det är ju underbart att veta att de skador man orsakat med alkoholen kan läka genom att helt enkelt lägga av med skiten, bara vinster inga nitlotter.
Ha det fint🥰

sticksandstones
ons, 2021-06-23 - 19:28

Tack för omtanken! Helvit helg i ryggen, ja, men inte mycket vind i seglen ... känns mer som en rätt kraftig motvind i form av kämpig period i förhållandet. Men det är väl sällan man försöker ta tag i ett problem som detta under ideala förhållanden? Pratar rätt mycket med familj, kollar på videos som Andrahalvlek tipsade om och nu skall jag göra denna veckas steg här på siten. Känns lite som pandemiparollen "håll i, håll ut"! Försöker att inte tänka för långt utan pumpa upp den positiva energin och köra på!

En sak jag tänkte mycket på var om man skulle se alkoholen som boven eller sig själv (=man är alkoholist). Tror inte helt på någon av dem. Tror att man som individ är fullt funktionell, men att beteendet kombinerat med alkoholen är problemet. Djävulen tar en på en kaotisk dans, men det är man själv som bjuder upp till den med det första glaset - men det är en handling och ett beteende ... inte vem man ÄR. Lite ramblings :).

Andrahalvlek
ons, 2021-06-23 - 23:33

@sticksandstones Apropå förhållandet, ta inga förhastade beslut just nu. Viktigast först - vara nykter! Du kommer att förändras med tiden radikalt. Ditt humör blir bättre i och med nykterheten, du blir mer chill. Inte lika arg och irriterad på allt och alla. Din relation kommer att förändras också, när du förändras.

Man kan absolut inte skylla allt på alkoholen, vi har ju själva hällt i oss den. I tron att det var lösningen. Men efter en tids nykterhet inser man att det inte var lösningen utan en bråkstake som strulade upp våra liv något oerhört. Alkoholen påverkar vår förmåga att tänka och känna. Utan alkoholen tänker och känner vi annorlunda. Men det tar tid innan hjärnan läker.

Du måste ha tålamod. Inte en alkis bästa gren, men ack så nödvändigt.

Kram 🐘

sticksandstones
ons, 2023-06-28 - 10:22

Hej alla! Två år sedan ovanstående och ville checka in och dela hur det gått/går.

Livet i allmänhet (relationer, jobb, hälsa, mm) är ofantligt mycket bättre. T o m kommit till ett ytterligare barn. Nytt jobb. Ja, mycket gott har hänt som aldrig hade varit möjligt om skutan inte styrts om. Men mycket kvar att göra... när dimman lättar och klarhet kommer uppstår funderingar kring vad man egentligen sysslar med - mål i livet, vad man egentligen vill (dvs inte köra på till nästa helg för att dricka)... är trots allt sådär 10 år av försummat privatliv och egenkaraktär som skall tas igen.

Vad som började som helnyktert har blivit 99% nykter. Visst har jag varit på event där jag smuttat på något med alkohol, men har aldrig varit berusad. Dock påminns jag vid vissa sådana tillfällen av att jag inte är "frisk". Tankarna kommer, en dragning mot "en till" ... även efter 2 år får jag inse att den där måttfullheten inte finns. Inte för mig. Men det är ok med 99%. Men bannemig inte 80%. För det skiter sig.

Samtidigt som jag är glad och stolt över dessa 2 år finns det en låååång resa framgent. Men den handlar allt mer om att bygga upp än att reperera - och den är fylld av hoppfullhet och glädje ... en nyfikenhet på vad som komma skall.

Önskar er alla stort lycka till med era resor, och hoppas att detta ger lite igenkänning och inspiration <3