av Emka

Emka
lör, 2021-06-19 - 09:22

Vet inte vart jag ska börja men det håller på att bli ohållbart för mig vad gäller min mans alkoholvanor. Vi har varit gifta länge och har ett fint och starkt förhållande. Vi har tre barn. Men för två år sedan dog ett av våra barn i suicid. Min man hade redan innan dödsfallet ökat sitt intag och vi hade en del diskussioner om det. Men varenda gång fick jag höra att det är jag som gör det till ett problem. Han hanterade sorgen helt med alkohol och stängde in sig och ville bara va ifred. Jag tog upp detta med vår samtalshjälp vi hade pga att vi förlorat ett barn. Det var samma då att han slog ifrån sig och menade att det var jag som var problemet och att han behövde alkohol för att klara av sorgen. Under en period blev det sedan bättre och ingen var gladare än jag. Men nu under en tid tillbaka har han börjat på helgerna. Han köper alltid 6-7 öl med 6,9% alkoholhalt. Jag vet oxå att han gömmer undan alkohol så det ska se ut som att han köpt mindre än han har. Nu har han även börjat köpa 3,5 or mitt i veckan ibland också och då drar han i sig alla 6 burkar samma kväll. Häromveckan drack han alltså torsdag tom sönd. Jag tycker inte att det här är normalt någonstans och vår son som är 15 år reagerar också väldigt starkt på detta men han vågar inte säga nått till sin pappa om det utan pratar med mig istället. När jag tar upp detta med min man tycker han att det är jag som påverkar sonen negativt med detta. Jag har nu sagt till min man att jag vill att han slutar med detta hemma. Vill han dricka får han göra det någon annanstans! Hans svar på detta är att han vill inte ha någon morsa som säger åt honom vad han ska göra och att han gör vad han vill i sitt eget hem. Sagt och gjort så kom han hem med en laddning alkohol igår. Det jag reagerade på var att nu var det även en liten flaska vodka med. Vet inte hur många vinflaskor jag har gömt på olika ställen i huset då han typ köpt dom till mig. Men jag har slutat dricka helt. Tycker inte det är trevligt längre! Och vill inte dricka inför sonen som har nog med att se pappa onykter varje helg. Jag börjar väl inse att jag måste göra allvar i att lämna honom 😢 När han inte dricker är allt hur bra som helst. Men när helgen närmar sig mår jag bara mer och mer dåligt för man funderar på hur mycket han tänker dra i sig. Men förstår nu att hans nummer 1 är alkoholen. Vi umgås i stort sätt inte längre på helgerna för jag eller han drar sig undan.

Tackohej
lör, 2021-06-19 - 19:49

Hej, beklagar verkligen sorgen.

Hoppas du tycker det är ok att jag svarar här. Jag är en tillfrisknande alkis (insåg för 2,5 år sen att jag var beroende och påbörjade tillfriskningen).

Från mitt perspektiv finns flertalet varningsflaggor såsom att dricka i smyg tex.
3,5or tex drack jag själv ibland i veckorna för att kunna förklara att jag luktade öl (men smög i mig ren sprit från någon gömma). Blev som en bensin vara för att fungera till slut. Var helt radiostyrd.

Att en beroende skyller allt på andra ingår även helt i sjukdomsbilden.

Det jag själv upplevt och många andra beskriver är att den beroende måste själv komma till insikt och vilja göra förändringen.
För mig var den första vändpunkten när jag läste en bok som heter ”skål ta mig fan” skriven av en tillfrisknande alkoholist.

Jag vill verkligen inte råda till något eller påstå att din mans situation är som min men det låter verkligen inte som något är ditt fel.

Hoppas det löser sig på bästa sättet för dig och er. Det är en hemsk åkomma med beroende för alla inblandade.

Åsa M
lör, 2021-06-19 - 20:18

Nej, det är inte du som har problem! Han har problemet och du mår dåligt av det. Skickar en stor kram och hoppas att du orkar hålla på dina egna gränser. Tycker du att hans beteende inte är okej så är det inte okej. Lita på magkänslan.

Emka
lör, 2021-06-19 - 20:40

@Tackohej
Tack för dina synpunkter! Det är så svårt allt det här. Ibland funderar jag verkligen på om det är jag som är tråkig och man vill kanske inte inse att den man älskar utvecklat ett beroende. Men när man ser att ens barn också blir väldigt påverkad av situationen varje helg är det väl dags att agera. När han haft en rejäl fylla försöker han att hålla igen. Men då går han iväg till affären och köper sig 3,5 or och sedan drar han i sig alla burkar under samma kväll. Det är så sjukt ledsamt vad alkohol kan göra med en familj. När man inte dricker själv är det så svårt att förstå hur alkohol kan bli så viktig för någon. Jag förstår ju att det blir ett beroende och allt det där. Kram

Emka
lör, 2021-06-19 - 20:43

@Åsa M
Tack! Ja jag ska försöka hålla på mina gränser men då han tycker jag beter mig som en morsa som ska berätta för honom vad han får och inte får göra så är det väl så att jag och sonen får fly hemmet när det är dags. Jag känner verkligen att jag inte orkar se det mer. Kram

Sisyfos
mån, 2021-06-21 - 22:22

Oj ett sånt ledsamt inlägg. Det är inte du som har problem, men det vet du nog också.
Beklagar verkligen det som hände med ett av era barn. Du skriver att han redan innan ökat sitt intag. Alkohol är ju ofta ett sätt att hantera sina egna känslor. Ett långsiktigt dåligt men kortsiktigt effektivt sätt att stänga av. Och han hade redan ett ökat intag. Enkelt att fortsätta och utöka intaget. Vodka är en rejäl varningsklocka.
Ni har en son som bor hemma och mår dåligt säkert på flera sätt. Han vågar inte prata med sin pappa skriver du.
Jag har själv druckit för mycket och har barn och vet att det inte alltid är så lätt att göra det man borde, men man har ett ansvar som förälder. Din man och du har ett ansvar för sonen. Om din man inte ser och förstår vad han gör just nu så har du ett ansvar och det är ju det du så klokt beskriver att du ser. Jag tror att du gör rätt om du sätter ner foten med utgångspunkt i att du och sonen mår dåligt av att se honom må dåligt och medicinera med alkohol.
Finns det någon annan som kan prata med din man? Tänker att det är bra att stoppa det här så fort som möjligt.
Din man visar att han skiter i vad ni säger just nu, men jag tänker att det också kan vara en typ av försvar för att han är förtvivlad. Du skriver att ni har ett fint och starkt förhållande. Om det här är ett nytt sätt han visar upp så har det kanske sin förklaring i att han inte vågar lätta på locket. Då är det lättare att bemöta med ilska och ifrågasättande. Det är därför det är viktigt att ta sin utgångspunkt i sig själv och sin oro. Du kan också betona sonens behov och hans ansvar i det. Hoppas att det ordnar sig till det bästa.