Det här är min första gång jag skriver här ser så mycket goda råd och hoppas på hjälp.. min sambo på 5 år har problem med sitt drickande. Han kan inte sluta när han väl börjat och blir alltid för full.. vi närstående vet alla om det men ingen har riktigt ryckt tag i det förutom jag..jag är den alla vänner ringer till när han däckat i taxin och får hämta in honom.. han blir aldrig elak eller våldsam någonsin han är en fantastiskt god och vettig kille men han har inte kontroll över hur han dricker.. vi har bråkat och jag har känt mig sviken gång på gång.. det är inte ett vardagssrickande men när han väl dricker är det alltid för mycket och han kan inte ta hand om sig själv han sitter ofta vingligt och kan knappt hålla ögonen öppna eller så uttalar han sig vårdslöst framför mina föräldrar och våra vänner.. aldrig elakt bara vårdslöst dock...det är skämmigt och det jag blir så srg! Och uppgiven..han har sedan 2 år tillbaka även diabetes och jag blir så jävla orolig jämnt.. han kan inte ta om sig när han blir full, ta sina värden och hålla koll på insulinet.. han kan ju dö.. och nu i helgas fick jag nog.. han hade druckit sig full på fredagen när han var på syskonbarnens fotbollsmatch men jag orkade inte.. orkade inte ta tag i det och snacka dagen efter.. varje gång tror jag på att han ska klara av det och han tror det med efter alla besvikelser och prat vi haft men han kan inte. Han drack igen på Lördagen med våra vänner och blev helt borta.. han lyssnar inte när jag försöker hejda och jag känner mig så fruktansvört jobbig..han blev nästan påkörd!
Jag har sovit hemma hos min mamma men nu ska jag hem imorgon efter 4 dagar och prata.. men jag vet inte vad jag ska säga som inte redan sagts.. han vet hur jag känner för det och tillsynes har han alltid hållit med.. jag tror på honom att han genuint inte vill göra mig ledsen men vet inte om han förstår.. jag är så uppgiven nu nästan apatisk men vill stötta honom samtidigt som jag vill göra mig hörd.. vi är unga jag kan inte se en framtid om han fortsätter såhär tänk om våra barn ser han så full? Tänk om han inte håller reda på diabetesen och dör?
För första gången skrev han att han varit feg och blind och erkände att han inte kan kontrollera sitt drickande.. jag är bara så sårad att han drack igen bara en dag efter.. det känns som att jag är konsekvensen och när jag inte är det så fortsätter han trycka gränsen.. jag vill stötta honom och ha ett givande samtal med min ilska åsidosatt. Vad hade ni sagt?