av Ragna

Ragna
fre, 2021-06-25 - 01:14

Hej! Jag är anhörig (förälder till vuxet barn) och skriver ibland i anhörigforumet. Men nu vill jag vända mig till er som har egen erfarenhet av att kämpa mot beroendesjukdomen.
Mitt barn har ett mycket svårt alkoholberoende som utvecklats under många år (är nu i 35-årsåldern). Har ändå klarat att jobba osv. Men nu har det "kraschat" sedan en tid. Hen har en mycket bra öppenvård på specialistmottagning. Men de kände att nu behövs något mer (vilket jag känt länge). Även jobbet har reagerat. Hen har varit ambivalent under lång tid men vill nu verkligen få hjälp, orkar inte längre. Alkoholen har inte gett något positivt på länge, hen mår bara dåligt av det men har ändå mycket svårt att låta bli att dricka på grund av abstinenssymtom.
Orosanmälan från både läkare och mig har fått soc inkopplat (för andra gången, första gången blev det bättre ett litet tag och utredningen lades ner). Nu nu utredning och socialtjänsten har gått in med behandling. Först en typ av dagbehandling 3 timmar om dagen,,, funkade förstås inte. Det positiva var den mycket engagerade personalen där som verkligen försökt hjälpa hen vidare, de förstod snabbt att det inte räckte till.
Socialen larmades igen och jag måste faktiskt säga att de också försökt hjälpa till efter bästa förmåga, förståelse och resurser. De har varit jättetrevliga och bryr sig! Så jag klagar inte på dem, Men de har då föreslagit ett par behandlingshem, varav hen nu är på ett. Och det verkar vara sån himla miss.match. Ingenting som står på behandlingshemmets hemsida verkar stämma med verkligheten,,,en massa detaljer om träning,abstinensbehandling, samtal, mat osv... Men det är inte det viktigaste, utan att behandlingshemmet verkar ha klienter med en helt annan problematik. De är också ett hvb-hem och det verkar vara tuff och hård stämning bland klienterna. Mitt barn är ingen tuffing utan osäker, rädd och förtvivlad. Det känns fel, helt enkelt. Hen gråter och vet inte om hen orkar stanna, trots att hen nu verkligen vill ha hjälp att bli frisk,
Jag är så arg nu! Inte på socialtjänsten som nog gjort vad de kunnat, är engagerade men nog saknar tillräcklig kunskap om beroendesjukdom och om de behandlingshem de har avtal med. Utan på den omdiskuterade "splittringen" mellan ansvaret far beroendevård (mellan vården och socialtjänsten). Och på privatiseringen, och hur samhället funkar i det här fallet (jämför med den aktuella kritiken mot hvb-hem för funktionshindrade, typ samma sak). Alkohol- liksom drogberoende är dödliga, kroniska sjukdomar som går att behandla. Var finns kraven på evidensbaserad behandling? Tänk om det var likadant med t ex cancervården!
Jag vet att alla inte går att "rädda", precis som med cancersjukdomar. Men alla borde ha rätt till den bästa tillgängliga vården, utifrån individens behov. Vad säger ni med egen erfarenhet av vården?
Mitt barn har fått råd från olika håll om att alla behandlingshem är ungefär "likvärdiga". Det har jag svårt att tro på i dag.Har jag rätt eller fel? Jag har från början velat att hen ska få hjälp på Nämndemansgården, är beredd att betala det själv eftersom vår kommun ej har avtal med dem.Känner till dem lite ifrån mitt jobb och från bekanta som varit där etc. Men jag bestämmer ju inte, hen är vuxen och har som sagt fått tipset att ta nåt som kommunen erbjuder. En orsak är att jag tror att ett lite mer "blandat" klientel med fler yrkesverksamma skulle funka bättre för hen, plus att det verkar lite "öppnare" med mindre "regler" och lite mer respekt för klienterna och den verklige insikten om att det handlar om en sjukdom.
Tacksam för ALL input, alla erfarenheter. Är jag ute och cyklar, har jag fel i mina tankar? Jag har en mycket nära kontakt med mitt barn och känner att om någon ska slåss för att hen ska få den bästa möjliga vården och överleva med sin sjukdom så är det jag - obs, handlar ej om "medberoende". Inser att ingen annan har samma engagemang - och nu vill hen ju verkligen ha hjälp, något som tog ganska lång tid att komma fram till. Kram och tack om någon orkar svara.

uddda
fre, 2021-06-25 - 03:28

Hej! @Ragna ! Jag har TYVÄRR väldigt mkt ”erfarenhet” jag samlat på mig under mitt liv. Jag är dels ett instutions barn (12-19år) har ett alkoholberonde sedan jag va 11. Har sen även i vuxen ålder fått flera olika diagnoser & är än idag långtidssjukskriven så några år tillbaka. Men är drogfri 4år nu på lördag. Jag har provat allt, gjort allt, varit överallt. Vill du fråga, dela, ventilera o prata mer så skriv jätte gärna på någon av mina trådar så lovar jag att stötta dig på bästa sätt med tips, tankar & annat.

Amanda
tors, 2021-07-22 - 13:55

Hej Ragna!

Jag såg ditt inlägg i tråden ”Förtvivlad mamma” och kände för att skriva några rader här. Det låter väldigt tungt att under så lång tid ha sett sin dotter vara fast i alkoholen, och jag gissar att du, liksom många andra föräldrar i liknande situationer, brottas med känslor av smärta, maktlöshet och sorg. Det är tydligt att du känner en oerhört stark kärlek till din dotter. Jag förstår det också som att du brottas med en del mörka tankar. Finns det någon i din närhet, eller inom vården, som känner till hur du mår? Finns det några aktiviteter eller människor som hjälper dig att samla kraft och energi just nu?

Fortsätt gärna skriva här och berätta, om du vill. Som du säkert redan märkt är det många här som känner igen sig i dina erfarenheter. Du är inte ensam!

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Adde
lör, 2021-07-24 - 15:06

Jag har själv gjort behandling på stället du nämner. Det är några år sen och då var det en behandling som helt stödde sig på Minnesotakonceptet, dvs 12-stegsbehandling. Fördelen där var att terapeuterna själva hade en bakgrund som beroende eller medberoende och visste alltså vad de pratade om. Fanns inte en chans att ljuga där eftersom de själva hade använt alla lögner som finns.
Jag förordar även idag ett behandlingshem som använder 12-stegsmetoden just för att terapeuterna själva vet vad det handlar om.
Tyvärr har det idag blivit så att många behandlingshem har gjort det lätt för sig och använder sk "läkemedelsassisterad" behandling vilket är rent nys då du skapar en tablettberoende av en alkis :(
Så att göra en koll är mycket bra !!
Och ett tips : OM ditt barn har möjlighet att betala en del av kostnaden själv ökar motivationen att sköta sig och jobba i programmet och därmed få en stabil nykterhet ! På Gården finns (fanns tidigare iaf) en möjlighet att söka hjälp från en stiftelse. Se hemsidan.