Wow! Har läst länge här på forumet men aldrig skrivit men nu känner jag att det är dags efter att ha läst din fina tråd. Det har varit otroligt peppande och inspirerande att följa dina första sju månader, stort grattis! Själv är jag på dag 25 och tvivlar fortsatt ibland, då är det underbart att kunna gå in och läsa i din tråd om hur härligt livet kan bli. Tack för att du delar med dig!

@Gullranka Det känns superkul att jag kunnat inspirera dig till att skriva här på forumet, det har verkligen hjälpt mig sjukt mycket i min process. Jag hoppas verkligen att du lyckats hålla i din nykterhet sedan senast! Även om jag nu inte är här alls lika ofta som förr så är det väldigt viktigt för mig att kunna skriva av mig vid behov. Som just nu.

Jag har mycket tankar på "tänk om" från mitt förflutna just nu. Blev påmind om mitt första ex, en tjej som jag var tillsammans med under gymnasietiden nu i påsk. Jag har inte sett människan på minst 6-7 år men ändå är det som att jag vill henne allt gott i livet, vet att hon har en sambo och att hon är väldigt barnkär och jag vill verkligen veta hur det går för henne i livet. Men för att kunna respektera mig själv så har jag valt att aldrig ha någon kontakt med något ex till mig. Det är främst för min egen skull och för att jag ska kunna ta mig framåt i livet, istället för att blicka bakåt.

Mitt senaste ex är något helt utöver det vanliga. Det sista året i vårt fyraåriga förhållande inser jag i efterhand att jag var i en depression. Jag blev elak och bitsk och visste varken till eller från. Gav ingen kärlek. Bara upprörd och söp som en gris på helgerna. Jag skäms något så oerhört när jag tänker på det. Hon förtjänade inte det. Jag har nu inte haft någon kontakt med henne över huvud taget sedan mitten av november och jag har verkligen fått ge mig själv tid att läka och bli mitt bästa jag. För mår inte jag bra så kan jag inte göra att någon annan mår bra heller. Jag tror det funkar så att man måste utgå från sig själv och jag har verkligen jobbat med mig själv det senaste sedan jag slutade dricka alkohol. Idag har jag 229 nyktra dagar och jag har egentligen aldrig mått bättre. Förutom att jag insett sedan jag var hemma hos min familj i påsk att jag fortfarande älskar mitt ex. Om hon hörde av sig till mig och ville försöka igen så skulle jag säga ja utan att tveka. Det gör att jag måste avsluta bekantskapen med den nya tjejen jag träffat om jag inte inser att det är att jag saknat min familj som gjort att jag fått för mig att jag saknar exet.

Det känns bara som att jag inte orkar ladda om och lära känna någon ny på det sättet.

Det är fan piss. Jag trodde att jag var över henne redan när vi gjorde slut i princip, eftersom jag var i en depression så var jag helt avtrubbad på känslor så förstod inte vad som var på gång...Fy fan för detta alltså. Skönt att jag är nykter och hanterar detta som en vuxen människa för en gångs skull i alla fall.

Hej Bullret! Jodå, jag håller i, 48 dagar idag och det känns fortsattsjälvklart och rätt för mig. Har burit på en lågintensiv nervositet de senaste åren som jag tror varit kopplad till alkoholen. En oro för vad jag gjort på fyllan, att någon från mitt jobb skulle få veta hur jag drack eller liknande. Den har helt släppt nu, och jag känner mig fri och stolt - en otrolig känsla! Det är imponerande att läsande du reflekterar över dina tidigarerelationer och din del i dem. Jag vet inte hur det är för dig, men ibland kan jag idolisera mina ex lite, kanske för att de ”stod ut” men mig som är så jobbig (enligt mig själv då.) Då är det som att jag glömmer bort att jag även har många goda sidor och att jag faktiskt kan vara en jäkligt grym partner också. Du verkar vara en klok och varm person så jag tror detsamma om dig. Finns det någon möjlighet att ta kontakt med senaste exet och kanske träffas? För att på så sätt få klarhet i om det verkligen är kärlek fortfarande eller om det är nostalgi eller liknande som spelar dig ett spratt? Hoppas iaf att allt löser sig på ett sätt som känns bra för dig! 🌿

@Bullret Skönt att mår så bra! Jag är verkligen glad för din skull ❤️

Du har hela tiden uttryckt en väldigt speciell känsla för ditt senaste ex. Jag tror att du behöver träffa henne, för att komma vidare. Eller tillbaka.

Kan du inte ta kontakt med henne förutsättningslöst? Be henne att ni kan träffas för att du med egna ord ska kunna berätta om din nykterhet, att du tror att du led av depression i höstas och därför betedde dig illa. Be henne om ursäkt. Sen får ni se vart det leder.

Men om du fortfarande känner så starkt för ditt ex ska du nog bryta med tjejen du träffar nu. Att vara någons ”tröstpris” är ingen värd.

Kram 🐘

Nu när jag har sovit på saken och läst era svar så inser jag nog att det är precis så det är, att någon kunnat stå ut med mig när jag varit som jag varit. Att jag inte är en bra partner på något sätt trots att jag har en jäkla massa bra sidor. Idoliserar och kommer bara ihåg det som var bra med mina ex...Spelar ingen roll vad de har haft för aviga sidor haha...

Vill egentligen nog inte träffa exet och vill inte heller gå tillbaka till henne om jag nu fick chansen...Var bara tvungen att ventilera detta för att komma underfund med vad som faktiskt är. Vill inte riva upp något när jag är i processen att komma över exet, lite förvirrat när jag tycker om den här andra tjejen också bara. Det var efter att jag var hemma hos mina föräldrar i påsk som jag saknade henne lite som en död släkting på något sätt... Är ganska nöjd med att bo själv o sådär egentligen.

Tjejen jag träffar nu kommer jag superbra överens med och tycker om så tror att jag får känna efter ordentligt och ta ett nytt beslut om någon månad. Har så mycket mer att ge nu och vill ge det en chans...Tiden får utvisa hur det blir med allt...Det är ingen stress med något egentligen. Jag håller mig nykter.

Hej igen mina vänner.

Sedan sist så har det varit mycket tankar och funderingar fram och tillbaka. Landat i att jag och den nya jag träffat inte ska fortsätta tillsammans. Hon drömmer om ett liv på landet där hon växt upp och jag inser att jag inte delar den drömmen på lång sikt, och det är inget hon är villig att ge upp. Detta gjorde att vi inte ville fortsätta ihop. I slutändan så tycker jag om den här tjejen men jag tror inte att jag kommer ha det liv jag vill ha om jag bor på det sättet och ångra mig om 5-10 år, så då är det lika bra att skita i det nu. Tråkigt men så är det.

Inser också att jag fortsatt är på en resa mot vad jag vill i livet, hur ser jag på allt och vad vill jag göra framöver egentligen? Jag önskar att jag bara kunde spola fram några år och veta att allt har löst sig! Men nu funderar jag bara över livet och tror att jag måste fundera lite i lugn och ro, utan att träffa någon speciell.

Med det sagt så stötte jag på en tjej jag var intresserad av och träffade lite innan jag träffade mitt ex för fem år sen i helgen genom gemensamma bekanta. Hon hörde av sig efteråt och vill ses om en vecka...Vi får se hur det blir med det. Känns som att jag ständigt har ett problem med skamkänslor mot personer jag träffat tidigare, att jag inte förtjänar att ha det bra. Men det gör jag ju. Man lever bara en gång, det gäller att använda det liv man har och köra på utan att se bakåt.

I morgon har jag varit helt nykter i 8 månader. Och det var därmed över 9 månader sedan jag var full. Känns som att det alltid varit så, jag tänker knappt på det längre.

@Bullret skrev:" Jag önskar att jag bara kunde spola fram några år och veta att allt har löst sig! "
Som jag känner igen den känslan. Den går ju över med åldern lite grann såklart, eftersom en del saker faller på plats.
Det finns skillnader i våra sätt att vara och jag tror att jag är en sån som ser långt in i framtiden. Det är verkligen på gott och ont. Känns som att du är en sån person du också.
Nu när jag blir äldre och klokare önskar jag ibland att jag kunnat leva mer för dagen. Förresten tog jag ett snabbt livsavgörande beslut som inte alls var välgrundat nånstans, kanske i den ålder du är i nu - eller jag var nog lite äldre. Eller rättare sagt jag höll på att grubbla ihjäl mig över mitt förhållande, om det var rätt eller fel etc etc. Sen blev vi med barn och bestämde oss för att satsa. Det är möjligt att jag hade rätt i mina grubblerier om att vi inte var rätt för varandra , men nu har vi två fina barn, problemen kommer ändå tror jag och när de dyker upp löser man dem. Det finns inget facit. Och det är lite så ”man ångrar aldrig det man gjorde, bara det man inte gjort”... nja härinne finns det ju en hel del saker som man ångrar att man gjorde, men annars stämmer det rätt bra tycker jag. Om man vågar ta språnget så växer man av det. När man tvekar och backar är det svårare. Att hoppa åt ett annat håll är också ok, men att ständigt backa är svårt. Vi har inget facit. Genom att sluta dricka har du skapat väldigt fina förutsättningar för att få ordning och ett bra liv. Och jo, du förtjänar att ha det bra. Så om jag ska ge dig ett råd som jag önskar att jag följt själv så är det att inte vara så långt in i framtiden.

@Bullret Vet du, du skulle kanske tänka på dig själv i första hand? Trivas i ditt eget sällskap? Självsam. Att gå från tjej till tjej verkar i min värld lite rastlöst. Du är inte så gammal, det finns all tid i världen.

Kram 🐘

@Sisyfos Jag har läst ditt inlägg flera gånger den senaste veckan och det har verkligen gett mig perspektiv på saker och ting. Jag har funderat fram och tillbaka och varit osäker på tjejen jag träffat mycket för att jag inte vetat hur jag vill ha det på lång sikt. Har ju superroligt med henne verkligen och hon har berikat mitt liv som fan. Så varför skulle man i så fall inte lösa det om man passar bra ihop? Så funderar på om jag gjort fel, men ska ändå vara själv ett tag nu.

Med det sagt så har @Andrahalvlek en jävligt bra poäng i att jag borde tänka på mig själv just nu. Story of my life att sakna någon jag inte är med längre. Men jag har aldrig trivts med att vara själv och får sjukt mycket energi av att umgås med andra människor, jag vill ha någon att dela livets upp- och nedgångar med.

Och tjejen jag träffade på förra helgen träffade jag i helgen och spenderade natten med så att säga...Och tänkte bara på att det kändes fel och att jag saknade den senaste jag dejtat, kanske är kär? Snacka om dåligt samvete och självhatsbeteende. Men kände att jag var tvungen att köra på och verkligen känna efter och om jag saknade NÅGON eller just henne så gav mig ändå något. Meddelade den kortvariga bekantskapen ganska snart därefter att jag inte är intresserad av att ses mer i alla fall...

Mitt ex har försvunnit ur mina tankar mycket nu när jag slutat träffa den senaste...Fan jag vet varken ut eller in med någonting :D Så ska definitivt lova mig själv att inte träffa någon tjej över huvud taget ett tag nu... Orkar inte det just nu.

Om jag fortfarande känner likadant om en månad får jag ta upp kontakten med tjejen jag precis slutat dejta... Genomtänkt för en gångs skull.

Denna gången var det inte jag som hörde av mig, men tjejen jag slutat träffa hörde av sig. Blev att vi ses och nu träffas vi igen. Måste nog prata med exet snart ändå :) Få det ur systemet.

Mitt nyktra liv är inte svårt alls. Varit på AW på mitt nya jobb med kollegor, inga konstigheter för mig att vara nykter. Jag är mig själv till fullo ändå. Eller som en kompis sa här om dagen: "Du är alltid fullast på festen trots att du är nykter", vilket betyder att jag har kul och är mig själv, men slipper all jävla ångest dagen efter. Jag kör på mitt race, det här är mitt liv. 300 dagar sedan jag var full, 9 månaders nykterhet om en vecka. Helt jävla otroligt. Jag är verkligen hur stark som helst när jag väl bestämt mig för något.

Funderat mycket de senaste dagarna på att jag kanske skulle ha ADHD. Känner igen mig mycket i beskrivningen av ADHD i vuxen ålder när jag läser om det. Speciellt bristen på impulskontroll och självmediciniering. Delvis fokus.

Har aldrig funderats på kring mig under min uppväxt då jag haft lätt för mig i skolan.

Mycket tankar :)

Livet är härligt!

Bullret

Nu sitter jag här igen och funderar på varför det blev som det blev. Tjejen jag dejtat sedan ett halvår tillbaka är återigen ute ur mitt liv. Trött på detta av och på med henne nu. Bjöd med henne på midsommar så får vi se om hon hänger på, i så fall åker vi för ett riktigt försök, trött på något halvdant nu. Har egentligen alltid tidigare tänkt att jag aldrig vill vara vän med någon jag varit med efter att jag slutat vara med dem. Men funderar på att tänka om, hon är ju en toppenperson och vi blev bara inte kära i varandra. Varför skulle det vara så konstigt om vi umgås som vänner, och ligger med varandra ibland? Det kanske gör att jag skjuter upp att vara trygg i mig själv, vad vet jag. Jävla skit med tjejer hela tiden för mig, fattar inte varför jag gör det så.

Alltid saknat det jag inte längre har, det är fan story of my life. Även om jag är osäker mellan gångerna känns det för jävla gött när vi ses och umgås, och jag saknar det återigen nu då...

Tänker mer på mitt kärleksliv än alkohol nu i alla fall hahaha :) Det här är ju övergående problem, allt kommer lösa sig tids nog.

Inne på sommarvädret nu och tänker inte på alkohol öht längre :D Underbar känsla.

Kontraster. Det är det första jag tänker på när jag tänker på midsommarafton 2020 gentemot midsommarafton 2021.

Midsommarafton 2020 bestod av fylla, fylla och åter fylla. Blandat med lite tjafs, att göra bort sig, svika sin partner (igen!) och totala minnesluckor. Jag gjorde bort mig för mitt ex för tjugosjunde gången och svek det förtroende som inte fanns längre (skräll!). Beter man sig som skit under en längre tid så finns där inget kvar till slut. Något annat som inte heller fanns där var min självkänsla och tro på mig själv och framtiden. Fy fan vad piss man kände sig. Åkte upp till dåvarande svärföräldrarna på midsommardagen och mådde verkligen bara piss och klarade knappt av att de någon i ögonen. Hade ångest hur länge som helst och skulle på semester med exet bara någon vecka senare. Tror ni att det blev en bra, kärleksfull semester med tillit? Nej, inte alls faktiskt. Snarare att tillitsbristen visade sig tydligare än någonsin tidigare. Lovade mig själv att vara nykter efter midsommar förra året och att söka hjälp för mitt alkoholberoende framåt hösten. Lyckades inte med att vara nykter (såklart!) men med tanke på allt som hände under sensommaren med brustet hjärta, flytt till ny stad, helt nytt umgänge etc. så lyckades jag i alla fall höra av mig till en psykolog.

Sakta men säkert påbörjade jag min nyktra resa och jag tror att jag efter midsommar 2020 fick en väldigt viktig insikt. Jag insåg att jag var 27 år gammal och att jag aldrig kommer kunna dricka normalt om jag inte lärt mig vid det här laget. Då är det bättre att hålla sig helt borta. Midsommar 2020 är också sista gången som jag verkligen gjorde bort mig på fyllan och det kommer nog alltid att kännas speciellt runt midsommar. Kommer alltid tänka på mitt ex och hur jävla besviken hon var på mig där. Inget att göra, en förändring är den bästa ursäkten.

Framåt senhösten började jag långsamt bygga upp en bättre självkänsla efter att all energi inte gick åt att bearbeta mitt senaste förhållande längre. Jag började träna, hänga med vänner utan att supa och träffade en tjej för att sluta tänka på mitt ex. På jobbet gick det jättebra och jul+nyårshelgen kom och gick utan större svårigheter att hålla mig nykter. Jag berättade med gråten i halsen för mina vänner att jag inte ville dricka något mer, att det förstört mitt liv. Sedan jag tog beslutet att vara nykter har inte en enda av mina vänner ifrågasatt det beslutet. Det betyder sjukt mycket för mig och jag har verkligen världens finaste vänner runt omkring mig. När tiden gått har mindre och mindre energi gått åt att tänka på vad folk ska tycka om att jag inte dricker. Jag inser mer och mer hur mycket bättre mitt liv är efter det beslutet.

Det som verkligen fick mig att sluta var inte mitt ex, trots det svikna förtroendet. Det var en festkväll där jag var nykter ansvarig i en lokal där jag och mina vänner brukade umgås och "festa". Jag såg några av mina nära vänner runt 6-7 på morgonen. Helt borta i huvudet, spelade samma låt och drack fortfarande öl och skrålade till samma skitlåt på repeat. Jag insåg att det brukade vara jag och i det ögonblicket bestämde jag mig för att det var nog. Det var droppen som fick allt att rinna över.

Så till årets midsommarafton. Jag och min nya åkte till en gård i Småland för firande i goda vänners lag. Jag hade förberett mig med fin alkoholfri öl från bolaget och mängddrickaröl från min lokala ICA-butik. När vi kom dit, några timmar innan sillunchen, hade de flesta börjat dricka lite smått. Jag tog en alkoholfri och kände att det här kommer gå hur bra som helst. Var mig själv mer än någonsin och hade världens självkänsla. Pratade vitt och brett, frågade frågor till de som jag inte kände sedan innan och skämtade lite på min egen bekostnad, bjöd på mig själv och bidrog till god stämning. Kontraster, som sagt. Vid sillunchen gjorde jag det enda rätta och vände mitt snapsglas upp och ner (bokstavligt talat) det första jag gjorde. När snapsen började delas så skålade jag med min alkoholfria öl i glaset och nämnde inte ens något med (bristen på) snaps. Ingen annan trugade heller, och när jag blev erbjuden en snaps tackade jag vänligt men bestämt nej. Jag gillar inte att "skryta" med min nykterhet utan håller det så mycket under radarn som jag bara kan. Det är mitt beslut och jag gör vad jag vill med det. Frågar någon så säger jag som det är, annars håller jag käft. Efter sillunchen var det dags för en massa lekar, ölspel etc. Deltog precis som alla andra och covid är faktiskt en klockren grej när man ska spela beerpong och dylikt (alla dricker ur sitt eget glas).

Ju längre kvällen gick desto mer tappade folk omkring mig känslan för ett rum och vissa svävade iväg in i fyllan. Där slutade de bry sig om andra och jag märker att jag inte längre trivs bland folk som är för fulla, alltså så fulla så att de ramlar och har sig när de dansar etc. Annars stör det mig inte alls. Jag dansade med alla andra och jag tror att de enda som visste att jag var nykter var tjejen, värdparet och två vänner till. Övriga tror jag inte märkte ett dugg och någon var till och med förvånad när de frågade tjejen om vem som körde hem dagen efter och varpå hon svarade stensäkert att "han kör ju, han var ju nykter igår!". Det är liksom ingen diskussion längre. Somnade gott vid 2-tiden på kvällen och vaknade upp dagen efter. Visste precis vad som hände dagen innan, vad jag sagt och gjort och var dessutom inte bakis. Och framför allt så slapp jag all den jävla ågren som kunde skölja över mig förr. Efter en härlig brunch så packade vi in oss i bilen igen och jag körde de fem timmarna hem, utan minsta problem.

Kontraster, som sagt.

Wow så himla fint du kan skriva ett inlägg som detta & känna dem känslorna. Även att ta ett steg tillbaka & se som du säger (kontrasterna) men FORTSÄTT kämpa du är grym!

SPECIELLT under dessa ”supar” dagar, ”traditioner” vi har så blir det ett extra bevis på att man gjort & gör rätt beslut tror jag..

Kram 🌸

Ditt senaste inlägg skulle pinnas här på forumet så att alla som har svår ångest efter midsommarfyllan kan läsa det. Det finns ett alternativ. Ett alternativ som är BÄTTRE. Tack för att du delar med dig ❤️

Kram 🐘

Ps. Riktigt bra gjort att vända nubbeglaset upp och ner, som en tyst protest. Jag går sällan på kalas där det dukas med nubbeglas till alla, men om det sker ska jag komma ihåg ditt knep.

Nu är jag tillbaka!!!!

Ett års nykterhet är idag avklarat!

Jag kom på det nu på kvällen, det är så självklart för mig att jag inte tänker på det längre. Det bara är så. Köper mina Norrlands alkoholfri och bryr mig inte ett dugg om att jag är nykter när andra inte är det.

Jag träffade mitt ex i somras i vår gamla lägenhet och jag insåg att jag var över henne. Det fick mig att vilja satsa på den senaste tjejen jag träffat till och från sedan slutet av november, då jag märkte att jag var över exet. Det funkade några veckor, sen vart vi ledsna på varandra, sen hade vi en paus på några veckor. Så höll vi på några gånger och jag fick många fina minnen från sommaren som precis varit med henne. Men nu i onsdags/torsdags så sket det sig igen. Den här gången var det så väntat så att man kände liksom att man gett upp. De fina känslor jag haft för den här tjejen tidigare i tråden kändes långt bort. Nu tänkte jag bara på hur olika ställen vi var på väg, vilket kanske är en stor anledning till att det skitit sig så fort, vi hade ingen framtidstro till slut.

Och nu när jag är själv så inser jag hur mycket jag tycker om henne, så det känns som att jag är tillbaka på ruta ett i den delen av livet som handlar om att dela det med någon. Jag saknar henne och tänker på henne hela tiden. Men jag var ju inte kär. Det är så jävla tungt att erkänna för sig själv. Men jag är fortfarande riktigt ledsen över att vi inte är med varandra längre.

Alkoholen är inget jag funderat över, det kanske fungerat på ett sätt som ångestdämpande för mig och att jag fått utlopp för lite grejer. Nu när det är över med mitt senaste ex så känner jag att jag borde pratat mer med folk i min närhet. Och passat på att bli ledsen och gråta över att det är slut. Nu har jag inte riktigt bearbetat detta och jag kommer läsa den här tråden om 6-12 månader igen och se att jag är över detta utan konstigheter. Varje gång man gör slut med någon känns det som ett sånt jävla nederlag.

@Bullret Grattis till första året som nykter! 🥳🥳🥳

Vad det gäller tvåsamhet och kärlek så kanske du ska lägga lite kraft och ork på att trivas självsam ett tag? Av-och-på-relationer är ruskigt slitsamt. Allt man gör ska ge minst lika mycket som det tar, helst mer. Fördelen med att vara självsam är att man kan exakt vad man vill när man vill, utan att förhandla med någon annan. Oerhört praktiskt 😉 Ovant som sjutton i början, men faktiskt inte lika ovant som nykterheten var i början.

Å andra sidan befinner vi oss i två helt olika faser i livet. Du har familjebildning framför dig, jag har det bakom mig. Mina döttrar är vuxna nu. Så jag inser att jag nog hade resonerat helt annorlunda om jag hade familjebildningen framför mig, det hade nog stressat mig oerhört mycket att ”hitta någon”.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack, känns som sagt helt naturligt och är ingenting jag riktigt tänker på längre!

Ja, jag försöker trivas med mig själv på riktigt nu, sedan jag brutit upp med senaste så har jag verkligen gjort det jag velat göra. Som du säger så sliter av-och-på relationer väldigt mycket just eftersom man inte känner sig trygg någonsin och man blir helt övertygad om att det kommer skita sig till slut. Det ger ett katastroftänk redan från början. Har verkligen lärt mig nu att om man bestämmer sig för att sluta träffas av någon anledning så ska man hålla det. Mitt största problem i sammanhanget är att jag är en riktig sucker för fysisk närhet.

I min ålder så vill man så himla gärna träffa någon att dela livets upp- och nedgångar med. De allra flesta runt omkring en har en ganska stabil partner och vissa har skaffat barn. Då börjar man känna av slutet på perioden då man umgås med polare för att få ut det man vill av livet och vill mycket hellre umgås med en partner. Ha någon att prata framtid med och planera semester, bara såna saker.

Efter att jag slutat med alkoholen och börjat jobba känner jag mig så otroligt redo för att bilda familj och tänker mig att jag gärna skulle vilja ha barn inom 2-3 år efter att jag träffat någon som det klickar med.

Tills dess gäller det att må bra i sig själv och göra det jag själv gillar, och framför allt inte leta efter kärleken och vara stressad i det. Det gäller att ta det som det kommer, jag har aldrig haft svårt att träffa tjejer och träffar man tillräckligt mycket folk så kommer allt lösa sig :)

Hej igen,

Har nu börjat gå i samtalsterapi för att få bukt med oroskänslorna. Märkte inte av min oro lika mycket när jag fortfarande drack stora mängder alkohol, så detta är ett helt nytt problem som har kommit upp till ytan för mig. Jag hade min första session igår för att börja kunna bena ut hur mina relationer till både mig själv och andra ser ut. Kom fram till att jag måste börja trivas i mitt eget sällskap och ska hålla mig borta från det jag alltid fallit in på förr eller senare: Kvinnor.

Sedan jag var 13 har det inte gått mer än tre månader mellan mina sexpartners (ja jag räknar orgasmer som sex i detta sammanhang) och det har gjort något med mig. Det har framförallt skapat en inre stress av att jag måste ha en ny hela tiden för att släppa den förra. Denna gång tänkte jag göra annorlunda, bryta mönstret. Så ska ge mig tid till att fokusera på mig själv och se vad jag har för potential när jag lägger min energi på annat än kvinnor. För jag har aldrig haft svårt att träffa någon och kommer inte ha det framöver heller tror jag.

Däremot har jag alltid varit översexuell och velat ha något djupare än själva orgasmen i min kontakt med andra, är genuint intresserad av sex och närhet. Så jag ska försöka utforska den delen på en tantrakurs framåt hösten.

Jag ska även ta en helg helt ensam och bo i en stuga i fjällen. Vandra och basta blir det då.

Sedan så har jag anmält mig till en halvdagstur för att lära mig rida islandshäst, jag har aldrig suttit på en häst så det kommer bli minst sagt intressant. Försöker hitta saker som jag gillar att göra själv.

Ska även anmäla mig till jägarexamen, med fysiska träffar varje söndag då jag gillar att vara ute i naturen och läran om hur man tar hand om djur och natur.

Något jag inte ska göra är att höra av mig till en tjej i Stockholm när jag är där nu i helgen (vilket jag 100% annars hade gjort, kanske sviker och tar en frukost med henne ute på stan bara för att det är trevligt, inte för att börja dejta).

Det känns som att jag tar mig tiden för att vara för mig själv och hitta saker som jag uppskattar.

Detta för att kunna veta hur jag vill leva mitt liv.

Allt gott,
Bullret

@Bullret Låter toppen! Att göra saker som man själv verkligen har lust med är ett bra recept. Ingen att deala med, ingen kompromiss - bara göra. Det är förstås ovant för dig att vara självsam, men det är i mångt och mycket en vanesak. Se till att ha mycket sociala kontakter på jobbet så är det bara skönt att vara självsam kvällstid och delar av helgen.

Kram 🐘