av Harmonidrömmar

Harmonidrömmar
mån, 2021-07-05 - 22:17

För ca 2 år sen konfronterade jag min man med hans drickande som gått överstyr. Då hade han ljugit, svikit, svurit och lovat att tagga ner med drickandet . Kom på honom att istället göra det i smyg. Tillslut föll poletten ner på honom. Han tömde förrådet på dricka, ringde sin mamma och berättade ( jag bad honom då jag var less på att vara ensam i allt det där) och kontaktade Alkohollinjen. Sen dess har han varit nykter. Eller.. ?

Den senaste tiden har jag undrat över varför han ibland springer i garaget och fyller på sina alkoholfria öl. Ibland är han konstig, som om han vore full. Otrevlig och irriterad, rastlös.
Efter att han varit på promenad med lilla sonen på 7 år hade han hamnat hos sin bror där han satt och umgicks. När han kom hem var han väldigt underlig. Det förklarade han med att det var så hög ljudvolym hos brodern. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott han var full.
Jag har svårt med tilliten efter hans tidigare lögner, och har märkt att han ljuger om skitsaker utan att blinka. Har ett tag känt att det är något som inte stämmer. Därför passade jag på att tjuvkika i hans telefon ( inte stolt över det, men jag gjorde det. Behövde få veta).. där har han skickat meddelande till sin bror för ett tag sen, på en söndag då vi andra var iväg och han hemma och jobbade på badrummet. Sms:et gick ut på att maken frågade om brodern kunde sälja några öl till honom. Vet inte om han hämtade ölen sen, men jag vet att han hämtade oss med bilen vid stationen samma kväll.

I garaget finns tomma starkölsburkar. Jag vet inte om de är från förr ( 2 år sedan), men bästföredatumet är juni 2022... så låter ganska nya va?

Tänker inte konfrontera med detta utan bida min tid... vet inte vad som sker sen, annat än att en av 2 saker: 1) jag är övernojjig och knäpp och inbillar mig = skäms på mig eller 2) han ljuger vidare för mig, sviker igen = skäms på honom.

Ville nog bara skriva av mig lite.. tack du som orkade läsa.

Gullranka
tis, 2021-07-06 - 14:53

Hej! Vilken jobbig situation din man har satt dig i, jag förstår att du har svårt att känna tillit till honom. Jag tycker att du ska lita på din instinkt, känns det konstigt plötsligt efter två år så är det sannolikt någonting som är konstigt. Nu har du ju dessutom ”bevis” i och med ölburkarna och sms:en med brorsan, även om jag inte tycker att det behövs. Kan du ta upp det med din man på något annat sätt än att konfrontera? Kanske fokusera mer på dina känslor typ ”det känns som att något är annorlunda/jag upplever dig som rastlös/jag är orolig att du dricker igen?” Jag tycker inte att du behöver ha dåligt samvete eller skämmas för att du inte fullt ut litar på en person som tidigare ljugit för dig. Kanske kan du prata med hans mamma eller bror också om ni har en god relation? Oavsett hur det blir - lita på dig själv och din känsla, du är inte övernojig och knäpp. Kram 🌸

Harmonidrömmar
tors, 2021-07-08 - 06:39

Och DÄR hittade jag starkölsgömman...

Ska aldrig tvivla på min magkänsla mer. Vad känner jag nu?
1. Vi har gått i äktenskapsrådgivning pga bland annat tillisproblem där jag tagit upp att jag har svårt att lita på honom. Där har han suttit och blåljugit, skrutit om att han inte rört alkohol på två år. Terapeuten var tydlig mot honom med att det gäller för honom att visa mig att han går att lita på. Vinna tillbaks min tillit. Att det inte är konstigt att jag inte litar på honom efter de tidigare lögnerna. Detta sades för KNAPPT en månad sedan.
2. Jag visste ju. Egentligen visste jag att nåt var fel. Men är i chock ändå över fyndet.
3. Vi har planerat in semestern, barnen ser fram emot de så oerhört, vi har bra aktiviteter på gång, så jag kommer hålla detta för mig själv tills semestern är över. Kolla lite på hur snabbt gömman töms, hur han beter sig.
3. Spontant: jäkla lögnaktiga äckelsvin!!!!!! HUR kan man leva med sig själv när man medvetet ljuger den man säger sig älska rakt i nyllet, gång på gång? Fast man är medveten om hur man sårat??????

Harmonidrömmar
tors, 2021-07-08 - 08:57

Tack snälla för ditt svar. Problemet är att han ljuger om i princip allt. Han ljuger till och med om att han tagit med sig smörgåsar till jobbet. Rakt i mitt ansikte. Så jag vet egentligen inte hur länge han varit utan alkohol. Kanske inte alls? Han ljuger så obehindrat för mig och har så gjort så många gånger förr. Så ja, jag vet som sagt inte alls hur länge smygandes har pågått. Kommer inte kunna lita på honom mer, det vet jag. Han har vetat att han förlorar mig om han ljuger och dricker, men minst två gånger har han trots den vetskapen valt det ändå. Hur många chanser ska han få?

Harmonidrömmar
tors, 2021-07-08 - 11:03

Detta var nog droppen. Jag har förlikat mig för länge sen. Han har missbrukat mitt förtroende en gång för mycket. Kan inte komma över att han sett mig rakt i ögonen medan han blåljugit. Hur han stolt förkunnar att han inte tagit en droppe på två år. Hur han ständigt vill ha beröm och cred. Cred för vad? Att han ljuger så bra? Att han är alkoholist? En dålig make och en rätt dålig förebild för barnen?

Harmonidrömmar
fre, 2021-07-09 - 21:56

Nu behöver jag verkligen råd från någon... Jag hittade alltså två påsar, totalt 9 starköl med bästföre-datum maj 2022 i garaget. Samma dag tar maken hem en container för att rensa garaget som vi pratat om att göra ett bra tag. Han rensar. Kommer sedan in till mig och säger att han hittat en gammal alkoholgömma (den jag hittade) " med tre år gamla öl" (???!!!) Jag svarade nonchalant på det, nåt i stil med "aha, där ser man, haha" . Nu är ölen, och tomburkarna borts från garaget. På kvällen gick jag förtvivlat runt och tittade efter var han nu gömt ölen. I eftermiddag sa han att "den gamla ölen skvätt ner hela containern så allt luktade bärs när den tippades" ( dvs han drog upp tråden om just ölen IGEN???)... senare kom han och skickade iväg lilla sonen för " han ville prata om en sak med mamma". Och är rätt otrevlig i tonen mot mig när han frågar om jag letar efter nåt särskilt, att han märkt att jag varit och lyft på saker här och var. I en otrevlig ton.. Jag låtsades som ingenting och svarade att jag varit lite här och var och kollat om vi hade mer att slänga när vi ändå hade containern hemma och att jag tyckte det var ett snäsigt sätt han hade mot mig. ..uppenbarligen fattar han stt jag söker nåt, det känns som om han verkligen har något att dölja. Han kan bli SÅ obehaglig ibland så man vill sjunka genom jorden...vad håller han på med?

TappadIgen
fre, 2021-07-09 - 22:09

@Harmonidrömmar Han har ett beroende som han inte är helt beredd att ta ansvar för och försöker skjuta över det på dig som att det är du som är problemet för att du har tillitsproblem när han så uppenbart undanhåller information från dig. Det är ju en slags manipulering och den funkar ju ändå delvis, då du ändå känner att du behöver fråga om råd här. Han lyckas med att göra dig lite osäker, när du egentligen vet att det är han som undanhåller information från dig.

Svårt att säga vad du ska göra däremot. Även om du samlar bevis och konfronterar är det kanske inte så stor sannolikhet att han tar ansvar för att han har gjort fel. Det låter inte som det på det sätt du beskriver det.

Harmonidrömmar
fre, 2021-07-09 - 22:16

Tack för ditt svar.. Min väninna sa att hon tror att han nu, när han rensat bort bevisen, projicerar det mot mig ( som du också är inne på), för nu när mina bevis är borta, kan han visa agg mot mig som letar..nu vågar han liksom konfrontera mig, för det finns inget för mig att hitta... hela hans beteende tycker jag avslöjar honom...men om han är beroende, ( vilket han uppenbarligen är), hur ska han hålla sig från att skaffa hem ny dricka?

TappadIgen
fre, 2021-07-09 - 22:25

@Harmonidrömmar Det gör han nog tyvärr inte, men han kommer förmodligen hitta på finurligare sätt att gömma det på.

Förmodligen är han ingen elak människa. Det är bara det att alkoholbegäret gör att han tänker på ett väldigt förvridet sätt. Han tänker att han på sitt sätt på något sätt har ganska bra kontroll och att han kan lösa det här själv utan att blanda in dig och så fortsätter han att gömma alkohol samt att resonera på ett väldigt märkligt sätt. Som alkoholberoende som har slutat så kan jag numera se tillbaka på hur jag agerade då. Det är på många vis oförståeligt och jag kan inte få ihop det agerandet med den som jag själv är som person. Det är smärtsamt. Men också väldigt svårt att inse när man är inne i det.

Harmonidrömmar
fre, 2021-07-09 - 22:34

Vad ska jag ta mig till nu?:*( barnen märker av stämningen. Mig äter det upp att veta att han ljuger, sviker.. att sen som grädde på moset få stå där och lyssna på hur han vänder allt mot mig, stå där och han attackerar mig så otrevligt äter upp mig...

TappadIgen
fre, 2021-07-09 - 22:44

@Harmonidrömmar :( Ja, det är inte en enkel fråga. Att du ska kunna konfrontera honom och få honom att ta ansvar är väl förmodligen uteslutet om inget annat händer. Du får känna efter, men att leva som du gör är ju inte bra för varken dig eller barnen.

Harmonidrömmar
mån, 2021-07-12 - 08:15

Han vill skiljas. Det tog han upp igår. På grund av att jag varit SÅ kylig mot honom. När jag kontrade med att han varit väldigt fientlig, och bär jag tog upp mina garagefynd, tvärnekar han. Han kan inte svara på vem som lagt timma ölburkar därinne. Hävdar att ölen jag hittade var gammal. Har INTE börjat dricka igen. Egentligen borde jag vara lättad över skilsmässan men det gör ändå så ont!!!!!

Harmonidrömmar
tis, 2021-07-13 - 07:44

Han står fast vid skilsmässa, jag ser ju också att det är det enda rätta, men jag plågas så av att han nekar till att ölen var hans, att han börjat smygdricka osv. Känns som jag är inbillningssjuk. Han verkar så övertygande. Tomburkarna är kanske vänners från i vintras ( stämmer inte med hållbarheten/ bästföredatum), ölen han kastade var också ny ( han hävdar att den var gammal).. känns så elakt att ljuga för mig, sen vilja skiljas. Är det alkoholen som får före allt???

Liten tjej
tis, 2021-07-13 - 09:41

Hej @Harmonidrömmar såklart att det gör ont av att han säger att han vill skiljas. Jag undrar om det inte bara kan vara ett hot för att han känner sig dum av att du hittat hans gömställe och därav blivit påkommen men ändå väljer att neka. Jag kan tänka att skammen är total även om han inte visar det. Men det kan såklart även vara så att han inte klarar av att välja bort alkoholen och ser detta som den enda utvägen för att kunna dricka. Hur som är det såklart superjobbigt för dig och barnen❤️ Har du någon nära du kan prata med om detta?

Kram

Harmonidrömmar
tis, 2021-07-13 - 09:57

@Liten tjej åh tack för ditt svar, är så himla ledsen och arg...jo jag har en bra vän att bolla med. Jag har läst massor om familjer där alkoholen splittrat. Så otroligt sorgligt. Vi har förvisso haft många andra problem också som spär på, men tycker att det är jättemystiskt att HAN nu drar skilsmässokortet. Och det tyngsta är hur övertygande han är I att ölen inte är hans, att han inte druckit alls. Otäckt övertygande. Det som krossar mitt hjärta, förutom att han verkar beroende, är tanken på att inte få träffa min lilla son varje dag .

Liten tjej
tis, 2021-07-13 - 10:28

@Harmonidrömmar jag förstår att du är ledsen och arg😥 Alkohol förstör för så många och splittrar på familjer och vänskap. Är inte klokt att den är laglig. Även för mig hade det absolut värsta med en skilsmässa varit att inte få träffa mitt barn varje dag men de säger att man vänjer sig även vid det. Kan ni sitta ner och prata du och din man eller blir det bara bråk?

Varma kramar💕

Harmonidrömmar
tis, 2021-07-13 - 10:31

@Liten tjej åh har du gått igenom samma? Är det länge sedan? Vi kan sitta och prata utan bråk, undviker att ta upp ölburkarna då han nekar allt. Pratar om hur vi ska göra skilsmässan så bra det går för sonens skull. Jag är ledsen ofta, han verkar mer kall och drivande till att vi snabbt ska fixa allt det praktiska.

Sisyfos
ons, 2021-07-14 - 10:05

Sorglig tråd det här. Vill du fortsätta med honom? Jag förstår att tilliten är rubbad och än värre nu när han blånekar på det sätt som han gör. Undrar om han gör det här för att inte förlora ansiktet eller för att han vill kunna dricka i lugn och ro.
Jag kommer från andra sidan har smugit och ljugit. Har velat sluta men fortsatt. När någon blir så arg som du blir ”hur kan han göra det här mot mig” så blir ett återfall en dubbel skam. Ja hur kan man återfalla och svika dem som betyder mest? Det handlar inte alls om dig. Det handlar om ett svek mot sig själv och mot andra. Men det primära är kanske ändå att visa lite förståelse för andras icke perfektion. Jag skäms för att jag druckit och ljuger därför. Det är så ovärdigt och dumt. Men just där och då vid en konfrontation så kan jag inte säga som det är. Jag erkände sedan i efterhand. Det är bara så otroligt pinsamt.
Och det är så eländigt att ha hamnat där igen. Nu vet jag inte hur hans relation med alkoholen var. Varför han slutade tidigare.
Han har troligtvis haft återfall en tid, under den tid som du tyckt att han har betett sig konstigt.
Om du vill fortsätta med honom så kanske du helt enkelt ska sätta dig ner och slå fast faktum att du vet att han har druckit och att du är beredd att hjälpa honom att komma tillrätta med det igen. Han har gjort det förr. Sen behöver du släppa att ljugandet inte handlar om dig. Det är kanske nåt han måste jobba med, men det är fullkomligt lönlöst och kontraproduktivt att bli arg för det. Man måste bekämpa det på annat sätt.
Sen kan man ju undra hur brorsan tänker om han bidrar till det här. Och terapeuten undrar jag också om… har era samtal har gått ut på att se att det är fel på honom och vad han ska rätta till?

Harmonidrömmar
ons, 2021-07-14 - 13:43

Hej.

Men jag har inte reagerat med ilska mot honom efter mina upptäckter i garaget. Jag hade tänkt tiga still och se vad som sker, för att vara säker på vad som pågår. Han verkade på nåt sätt sen upptäckt att jag hittat "bevisen" då det blev brått att städa ut dem. Tyckte det var misstänkt att han dessutom upprepade gånger nämnde de "gamla" ölen. Men jag var lugn och sa ingenting. Inga kommentarer alls. Därefter tog han upp att han vill skiljas, och i samband med det berättade jag att det ser ut som han dricker igen..
Han har gått i terapi för sin stress. Den har jag inte varit med i. Sen gick vi på äktenskapsrådgivning. Där tog jag upp att jag har svårt att få tilliten tillbaka. Så outhärdligt sorgligt. Och jag lider även av att jag vet vad jag såg i garaget, men han har ingen förklaring till ölen och alla nya tomburkar. Nu när allt ändå är över, varför kan han inte erkänna? Jag sa också, att jag ju hade kunnat stötta honom då. Men nej, han har inte druckit...

Harmonidrömmar
ons, 2021-07-14 - 14:00

Allt är så konstigt...mardrömslikt nu. Först chocken att hitta öl, inse att det ser ut som han dricker igen. Sorgen. Sen att han städar undan, beter sig misstänkt. Jag känner att jag ifrågasätter det jag sett i garaget. Och sen på det: skilsmässa...:( vill inte fortsätta med honom, allt vi hade är så trasigt ny. Men sorgen är enorm ändå. Känns som att JAG straffas för att jag kom på honom... det gör så ont. Och oron..kommer han dricka när han har barnet hos sig?