Jag tycker du verkar otroligt stark, och målmedveten..Den styrkan behövs nu framöver..Vi med a-beroendeproblematik, är väldigt olika..Men dom flesta har en hjärna som är beroende av alkohol..Det kan vara så som många beskriver, att alkoholen går före allt annat..Då har oftast dom personerna stängt av mycket känslomässigt. Jag tror det är därför du upplever din man så kall, och avstängd..Jag är själv a-beroende, men började leva nykter för ca 5 1/2 år sedan. Jag levde då med en man som drack..Han gömde och smusslade, med alkohol när vi skulle sluta dricka båda 2. Jag hade också en känsla om att han ljög för mig..Han var undvikande, och betedde sig skumt. Efter några månader av vånda, så frågade jag honom, flera gånger vilket han väljer? Han svarade ”Vet inte”. Jag frågade honom, om han trodde han kunde dricka socialt framöver? Ställde frågor så många gånger, på olika sätt, tills jag fick ett svar..Ja han trodde han kunde dricka lite. Vilket inte går för någon med A-beroende. .Då tog jag kontakt med bank, för att kolla lånemöjligheterna? Det gick fint! Jag visste att det skulle bli svårt att få ut pengar av sambon..Så jag räknade ut en lägre summa eftersom han stod som ensam ägare på huset. Det gick han gick med på..Jag orkade inte ta in jurist, bara jag kunde köpa ett hus. Jag jobbade som en galning. Sa till barnen, att nu sparar vi pengar till huset..Dom förstod, och bad inte om saker i onödan..Jag planerade i huvudet delning av möbler, handlade extra kläder till barnen. Extra hygienartiklar mm Så jag slapp att köpa så mycket sen. Förberedde och planerade med barnen, så dom var med på noterna.. Barnen var 13, och 19, och 2 var vuxna. Dom hade också för längesedan lessnat på pappans drickande, och var rädda om min nykterhet. Jag tog med barnen på husvisningar. Visst kändes det jobbigt många gånger..Men det var det absolut bästa jag kunde göra om jag och barnen skulle få ett gott liv❤️..Jag var lite klen ibland, men fick mycket stöd på Forumet och av mina vänner och vuxna barn..Jag har en lååång tråd om själva separationen på forumet. Du kommer att klara det fint. Du är så mån om barnen..Och dom kommer må bra när mamma mår bättre..Lugn och ro utan alkohol i ett mysigt hus och utan en supande och , ljugande partner, önskade jag mig, och det har jag nu..❤️💫

Harmonidrömmar

Finaste ni, tack för era stärkande och peppande inlägg! Idag känns det okej igen, trots att vi är iväg på semester som om allt vore som vanligt. Idag kan jag se en bra framtid, med barnen och katten. Där jag och (snart ex-)maken kan bara vänner och sams för barnen. Lite tårar föll för oss båda i bilen när vi lågmält pratade om allt vi planerat, men som nu inte blir av. Men annars en helt ok dag.. ni är underbara och jag är så tacksam för detta forum. Det går verkligen upp och ner!!!

Hej och tack för din tråd. Känner igen mycket och när jag läser blir det som punkter som konfirmerar det jag ju egentligen VET.
Magkänslan. Den vill inte ljuga, min hjärna vill säga åt mig att jag övertolkar eller är nojjig men när man varit med en alkis VET man när det är fel. Det gör bara så ont att inse.
Gaslighting och lögner. Den jag älskar älskar A mer och går i ledbandet.
Tröghet. Hatar trögheten.
Lättkränkt. Människan man haft nära samtal med går inte att nå.
Humorbrist. Jäklar vad humorn försvinner när A tågar in.

Jag blir full av hopp och imponerad av dig. Du går igenom ett helvete.
Jag har just gått igenom skilsmässa (med nykter alkis så inte av den anledningen) och mina spontanråd är:
Familjerådgivning. Vi valde en ny rådgivare (vi har gått tidigare) som nu följt oss igenom. Hon började bra: ”nu ska ni gå från kärleksrelation till att ha en föräldrarelation”.
Boka möte på banken där ev huslån finns. Jag sa som det var ’vi ska skiljas och sälja hus och ev köpa nytt hur gör man och kan du rekommendera mäklare’ Att få svar på en del frågor runt ekonomin lugnade(har inte gott ställt så små marginaler)
Tala sanning med barnen. De känner av och vet ändå. Att prata om det och att prata om att man kan vara både glad och ledsen samtidigt är bra att veta och inte farligt. ”Jag är glad att titta på film med dig men gråter samtidigt för att vi ska flytta hur känner du?”

Vill skicka pepp o kram! Det som händer nu är rätt. Kom ihåg att det du känner är rätt.
❤️

Harmonidrömmar

Fina du, tack för ditt inlägg! Ja, innerst inne vet man ju när något är fel. Igår var en bra dag, man glömde nästan allt som är dåligt. Idag minns jag igen.
Han och ungarna pladdrar samtidigt med mig på mataffären, jag fick ingen tänkero, än mindre chans att få en syl i vädret. "Vad ska vi handla", typ.
Jag sa ifrån, att "nä,nu är ni tre stycken som pratar samtidigt , jag kan inte tänka". En normal reaktion i min värld hade kanske varit att tystna lite. Men han vände på klacken och gick. Hittade honom efter ett tag.
Jag tänkte inte mer på det. Men det gjorde tydligen han, för väl i bostaden där vi är nu på semestern kom det:"nä jag tycker du svarade så otrevligt så jag gick" (lättkränkthet!!) Jag svarade tillbaka att han borde jobba på sin lättkränkta sida, och att jag inte tycker han borde ta det så allvarligt. Av ungarna och han var det bara han som tog illa vid sig.

Jag påminde honom o. Hur han själv betett sig när vi var i affären en annan gång. Då lackade han ur och började snäsa, ryckte matvarorna ur näven på mig (folk tittade), och för vad? Jo, för att jag och sonen gick iväg för att hämta servetter. :-O

Undrar om han börjar känna abstinens...( om han nu dricker igen)
Denna vecka kommer han på inget sätt att kunna dricka (om det är det han saknar)
Suck...Flera har konstaterat att han är ganska jag-fixerad och omogen i mångt och mycket, ändå blir jag så besviken varje gång.

Hur orkar man gå runt och vara lättkränkt???

Jag blir också så full av hopp av att få höra att andra har klarat sig bra och kommit ut på andra sidan detta! Att det ordnar sig med boende. Jag har rätt bra lön och när vi skiljt oss kommer jag bara ha csn-lån i skulder, så visst borde jag kunna få lån på hus? Hoppas att det dyker upp något som passar. Skönt att höra, behöver ständigt att påminnas, att lita på magkänslan.

Harmonidrömmar

Hemma efter semestern. Han har hunnit med ett gäng utbrott. Börjar fundera på om han lider av nån narcissistisk störning. Igår blev han pissesur från ingenstans för att han hade ont i knäna, fick det till att jag tvingat honom att gå för mycket. Barnen undrade vad som stod på. Ikväll kände han sig berättigad att bli sur och otrevlig mot mig för att han var trött och somnade ifrån flera gånger när jag skulle beställa våra skilsmässopapper. Längtar verkligen bort från honom. Han kan vara SÅ obehaglig och när man aldrig vet vad som triggar, när det bara kommer från ingenstans... Vill inte att lilla sonen ska behöva bo med honom varannan vecka om han är sån. Men hoppas att han med vår skilsmässa blir en bättre far än han varit hittills, en närvarande pappa. Att han blir lycklig igen när vi delar på oss. Flera i bekantskapskretsen tror nu också att han smygdricker. Alla tecknen stämmer ju in. Jag känner att jag innerst inne verkligen avskyr honom , då han får mig/oss att tassa på tå för hans egoistiska, barnsliga nycker...:(

Sassa@FrejasBrigad

Hej, vill bara ge dig lite råd gällande er gemensamma son och stundande skilsmässa. Då din man utvecklat ett mycket raffinerat sätt att ljuga om och undanhålla sitt missbruk är risken stor att du hamnar i underläge OM det skulle bli en vårdnadstvist om er son. Dessa människor är specialister på att vilseleda personal på familjerätten och du riskerar att stå i skottlinjen och därmed förlora vårdnaden om sonen.
Börja därför dokumentera ALLT! Spara den här tråden, be din terapeut att vittna om alkoholproblemen ni samtalat om tidigare, be vänner och bekanta att ställa upp som vittnen. Finns det en möjlighet för socialtjänsten att kunna visa upp exempel på att ”pappor är lika bra som mammor” så kommer de att göra allt för att din man ska få vårdnaden.
Du kommer att ha ett rejält försprång vid en eventuell tvist. Sedan ska du aldrig neka din son att ha en nära och fin relation till sin pappa. Men din man har lite att bevisa innan han kan ges förtroendet att ha ansvaret för er son.
Gör alltså inte samma misstag som jag gjorde, litade på socialtjänsten, som utan att ens lyssna på vad jag berättade pekade ut mig som boven i dramat då den välslipade lögnaktiga alkoholisten lyckades dupera dem alla.
Att tvingas lämna sina barn gråtandes till en förälder de känner sig otrygga med önskar jag inte ens min värsta fiende.
Så planera för det värsta, men glöm inte bort att leva och börja bygga upp ditt nya, fria liv igen. Kram till dig och ge inte upp.

Harmonidrömmar

En uppdatering: huset är snart sålt. Hittade en ny ölgömma igår, efter att ha fattat misstanke då han åter sprang i garaget för att fylla på "alkoholfritt", fast de står i kylen. Och jo, där stod ett gäng tomma starkölsburkar och två oöppnade i ett skåp. Inte förvånad. Förklarar det knepiga, agressiva beteendet som han skyller på flyttstress.
En stund senare kliver jag in i garaget där han är I full färd att halsa bärs. Bara tittar på honom och går, säger inte ett ord om saken.
Han kommer efter med sina vanliga patetiska ursäkter: bara tagit en då och då, fick en (en!) av min bror som tyckte jag kan få dricka nu när vi inte är gifta längre ( men, en gång i tiden slutade du ju för DIN skull, ditt barns skull!!!!) Osv... lögner,lögner,lögner. Jag skrattade och svarade bara att han skulle lägga av, jag skiter i om han dricker eller inte, men är mån om vårt barn. Jag tycker han är totalt patetisk, känner hur jag börjar känna rent hat...Vill bort, NU, med barnen från detta osunda. Vem står och sveper öl gömd i garaget en söndag eftermiddag? Därefter är ölgömman och tomburkarna bortstädade, så förmodligen svepte han bägge burkarna som stod där. Och jag misstänker att han kört bil efter att ha druckit, men har inga bevis för det.

Det känns inte ok att mitt barn ska bo varannan vecka med honom när han så uppenbart inte har kontroll. Han tvärljuger, nekar, förminskar allt. Har aldrig varit, och kommer aldrig att bli årets pappa.

Ingen ide att prata med hans familj heller om det, de verkar inte särskilt intresserade. Annars skulle väl inte syskonen tycka att han visst kunde unna sig bärs???

@Harmonidrömmar -så skönt för dig att du tagit beslut. Ett tips om du inte redan har gjort det är att prata med socialtjänsten om din oro ang barnens vv-boende och hans drickande. Du kan vara anonym första samtalet om du vill... :) Håller alla tummar hårt för dig!