@Varafrisk 🧡
Godmorgon ☀️

En av dina egenskaper jag uppskattar mycket är att du är ärlig och vågar skriva hur du känner.
Du är lyhörd och lyssnar fint på andra människor. Det ingår i ditt arbete så det är eget inte så konstigt egentligen.
Men det känns alltid så skönt att träffa på sådana personer oavsett i vilket sammanhang man befinner sig.

Att du i din egen tråd ska få känna dig bekväm och skriva precis hur och vad du känner är en självklarhet för mig.
Och om någon verkar kritiskt till vad du skriver i din tråd så säg ifrån utan dåligt samvete.
Att sätta ord på sina känslor är ju också ett bra sätt att visa vem man är. Att förklara vad man menar så det inte blir missförstånd.
De flesta härinne på forumet är ju väldigt respektfulla mot varandra och vill varandras väl.
Att vi är anonyma här på forumet underlättar ju hur öppna vi kan vara, till en viss gräns åtminstone..😉

Med detta sagt så vill jag uppmana dig att skriva hur mycket eller lite du vill och du ska veta att jag alltid går till ditt rum och kollar din tråd det första jag gör när jag loggar in här på forumet.😘🤗

Ha en fin söndag! ☀️😎
Kram 🧡

Har läst @Se klarts och @ Tofus inlägg igen gällande att rita om kartan. Kände att jag behövde läsa dem igen. Efter en natt då jag vaknat flera gången…drömt konstigt…vaknat igen…ångest, ångest, ångest…😱

Tårarna rinner🥲 vet inte riktigt varför…troligtvis av ångesten och att jag inte lever mitt liv…den där j-a alkoholen som förstör så mycket…som förstärker alla svåra känslor..till att bli ännu svårare…

Skrev i ett tidigare inlägg om min dotter…att hon inte fick lägenheten. Det hade varit ett lyft för henne. Ett nytt hem att fixa i. Som tur är vantrivs hon inte i sitt nuvarande hem men älskar det kanske inte heller. Jag är en stöttande mamma och finns där vid hennes sida. Men jag är för mycket. Känner in för mycket. Känner kanske även in det hon inte känner. Och det äter lite upp mig…det gräver sig för djupt in.

Det är precis som när det gäller min svärdotter. Hon fyller 30 år imorgon och vi ska fira henne idag. Hennes föräldrar är skilda. Bor ca nio mil bort. Även hennes bror bor nio mil bort. Ingen kommer. Tycker synd om henne. Det går också lite väl djupt in i mig.

Skulle önskat att jag idag hade varit på tja..kanske dag 10….fast det innebär inte att jag inte kan komma dit…för jag ska dit och längre…

Är väldigt låg idag men jag har en söndag att fylla….och jag ska göra allt vad jag kan för att fylla den med positiva tankar…ska fylla den med 30-årskalas…smörgåstårta…några paket…blommor…och jag ska ha på mig en mönstrad sommarklänning.

Imorgon börjar jobbet igen…ska bli kul att träffa mina kollegor igen. Tycker det är lite jobbigt när alla pratar om sina semestrar som var fantastiska. Har aldrig hört ngn säga ngt annat faktiskt. Min semester blev inte som jag önskade. Jag söp inte bort den helt och hållet. För jag har små smultron att plocka fram. Och jag tänker att vad jag tar med mig att jag SKA fylla mitt liv med nyktra dagar och nyktra semestrar.

Ha en fin söndag🦋🤗

Från 25/4 då jag började m antabus (tar inte antabus nu) till idag har jag 66 nyktra dagar av 106 dagar. Även om de flesta nyktra dagarna ligger i början av perioden så är det ändå lite peppande.

@Varafrisk strongt av dig att vara så ärlig! Det är helt klart en förutsättning för att lyckas med detta nya liv. Och tycker du gör helt rätt i att fokusera på de nyktra dagarna!
Hoppas du får en bra söndag!

Kram Mamsen 🌺

Hade bestämt mig för positiva tankar. Men nu är jag orolig…orolig för min dotter. Om en timma ska vi på kalas och hon skulle vara med. Hon tycker väldigt mycket om sin brors sambo. Men nu får jag ingen kontakt med henne. Åkte hem t henne. Cykeln borta och rummet tomt. Det behöver inte betyda att något hänt henne men….

Så många gånger jag har varit med om detta…både gällande min dotter men även min son….allt brister inom mig…för den här känslan är den läskigaste som finns😱

Och nästan alltid beror det på alkoholen …innan min son fick flickvän så var han ute på krogen och la tusentals kronor på alkohol. Köpte dyra champagneflaskor för att glänsa på kompisarna. Så mycket elände det var under den tiden.,,

Och min dotter som inte kan hantera alkoholen…att det oftast blir för mycket…så mycket elände som har hänt även där…och nu vet jag inte om det har hänt henne något….

Och jag själv….kanske inte ställt till med så mycket elände…men iaf…

Nej fy fasen för alkohol …och ändå känner jag att det är det jag vill ha för att dämpa denna ångest….

Hoppas du fick tag på din dotter, VaraFrisk. Förstår din oro för de som är närmast och samtidigt hoppas jag att du kan distansera dig lite. Kanske inte nu när du inte får tag i henne, men i tankar på hennes boende. Eventuellt bekymrar hennes boende dig mer än det bekymrar henne. Du skriver om det där som är så svårt och som jag själv har svårt med. Jag är så lyhörd för andras känslor ibland mer lyhörd än det finns fog för. Och jag tror inte att det gagnar mina barn egentligen när jag är så beroende av att de mår bra. Nu har du en väldigt mycket jobbigare situation runt din dotter, men det finns ju några härinne som har liknande erfarenheter som kanske kan skriva nåt klokt.
Du har fått många kloka råd, Tofus målbilder är bra. Och jag tror verkligen att du behöver tala om för dig själv varje dag vilka framsteg du gör och vad du är bra på. Små små fåniga saker kan det vara. När du skriver i min tråd att du inte har något att komma med så är det inte sant. Jag blir glad över att du skriver. Jag blir glad när du tycker att jag kommer med bra råd och jag får många tankar och känner igen mig i en del när jag läser dina inlägg. En del i ditt mående tror jag är rent alkoholrelaterat, tyvärr. Jag känner igen en del negativa tankar i dina inlägg. Men fokusera på framstegen tänker jag. Varje gång du vinner kampen är en seger. Allt annat är förbättringspotential. Plötsligt har du bara fått nog.

@Varafrisk 🧡

Hoppas verkligen att det löste sig igår med dottern och födelsedagskalaset.
Jag vet verkligen hur oron för ett barn som mår dåligt känns😞🥺
Man får kämpa för att hantera denna ångest som blir som ett sår som aldrig riktigt läker. Så fort det händer något som att barnet till exempel inte hör av sig så tror man det värsta...och såret spricker upp på en sekund
Då gäller det att ta makten över sina tankar och leda in dessa på rätt väg igen. För det är ju bara tankar tills dess man får veta orsaken till situationen...
Så kämpar vi på varsitt håll men ändå tillsammans Varafrisk 💗 Med våra barn och med våra behov av lugn och ro.
Hoppas att din vecka ska börja bra.

Kram 🧡

@Varafrisk skrev:"allt brister inom mig…för den här känslan är den läskigaste som finns😱"
@Sisyfos skrev:"det finns ju några härinne som har liknande erfarenheter som kanske kan skriva nåt klokt"
Jag har ju varit där. Oron äter verkligen upp en inifrån när det på riktigt händer farliga saker kring ens barn. Det tror jag faktiskt är svårt att bemästra. Där tror jag helt enkelt att du måste lära dig att leva med oron och ångesten, jag tror inte att den kommer att försvinna. Att tillåta oron att vara där, känna in var i kroppen den sitter, djupandas och att be till en högre kraft – vare sig du tror på någon sådan eller inte, det är mina råd för att inte reflexmässigt ta till glaset. Och tänka "tio minuter till utan alkohol klarar jag, sedan tar jag ett nytt beslut". Förvånansvärt ofta försvinner den första paniken då, och när den kommer tillbaka så får man upprepa proceduren.
När det har hänt mycket jobbigt tidigare i livet så kommer ju också ofta katastroftankar även utan att det egentligen finns en reell fara på liv och död. Dessa hjärnspöken borde gå att mildra lättare, men jag använder samma metod för att distansera mig där. Och sinnesrobönen på repeat.
Jag VET att det är viktigt för alla att inte min lycka står och faller med mina barns lycka, men det där är lättare sagt än gjort, det vet alla inkännande mammor. Oavsett hur bra vi lyckas med distansen så gör alkohol ALLT värre. Men det där vet du ju också redan.
Hoppas innerligt att situationen med din dotter blir bra.

Godmorgon🦋 Så är det då dax igen att åka t jobbet. Känns skönt. Träffa kollegorna. Har inte en aning vad som händer denna vecka. Men tids nog får jag veta det när jag öppnar min kalender i journalen. Fast det är ju det där med lösenordet🤔

Min dotter kom igår gåendes hem t oss. Som tur var före värsta ovädret. Kunde vara m på kalaset.
Även om jag som person tar in mina barns känslor väl mycket för mitt eget bästa dessutom jag tror inte heller det gagnar barnen så är det svårt att med det skrivna ordet att förmedla riktigt hur det är. Och jag kanske inte ens behöver. När det gäller boende bor hon väldigt litet, bor även i ett källarrum. Här blev hon även utsatt för psykiskt väld för ett år sedan. Hon skulle behöva komma upp i markplan. Min dotter hade många vänner och har alltid haft. När bipolariteten kom in i hennes liv kom även ensamheten. Hon umgås inte med några. Utan det finns några personer som hon träffar på krogen. Det blir oftast för mycket alkohol. Jag tror det beror på bipolariteten. Om hon dricker för mycket om det händer henne något så finns det ingen vän som hjälper henne att komma hem osv. Så när jag inte hör något från henne..finns det ingen att fråga…Hon sa till mig ”Mamma, jag har inte lovat att jag inte ska dricka alkohol men det har du gjort….” Men hon är fantastisk och tar väl hand om sig all övrig tid…det är när alkoholen kommer in i bilden….

Sisyfos…jag tror precis som du att alkohol är en bidragande orsak t mitt dåliga mående inte allt men mycket. Jag vet att det blir bättre utan alkohol men sträckan till att kunna må bättre är lång. Och det gäller att kunna klara av den sträckan för att komma t nästa steg. Det är timman mellan 17-18 som är den svåra idag. Då ska jag handla mat och därefter hem.

Ha en fin måndag🦋

@FinaLisa @Blenda Era inlägg kom nog när jag skrev mitt så jag hade inte läst dem förrän efteråt.

Ska läsa igen men nu är det jobb som väntar.

Anonym26613

Hej @Varafrisk 💚🌸🥳
Du kämpar vidare ser jag! Läst ikapp 30 meddelanden när jag satt och väntade på de 15 min som krävs efter andra vaccinet.

Du skrev att du önskade att du var på dag 10. Min favoritdag 🥰 ibland önskar jag själv att jag fick göra resan igen. Lägga märke till alla små och stora förändringar på vägen. Fira en vecka nykter. Eller en månad. Första lyckoruset. Allt det fina.
Men jag är där jag är (221 dagar) för att jag valt att lämna vinet för alltid. Det blir aldrig mer dag 10. Men jag hoppas och tror, att jag genom din resa kan återuppleva tillfrisknandet och bli påmind om det viktiga i livet. Jag tror på dig!

Kram 🦋💚🦋💚🦋

Timmen mellan 17 och 18. Det har också varit min jobbiga timme, eller snarare direkt efter jobbet när det ska handlas och åka hem. Då är man trött och slutkörd och tar kanske inte de bästa besluten alla gånger. Var det du som skrev också att ni inte alltid bestämt heller vad ni ska äta? Jag har ju varit där och inte alltid fattat de bästa besluten, hade en period en tjänst med sms som skickades runt de timmarna. Nån typ av avledning. För det är den där automatiken som blir jobbig. När jag tänker på hur det var så är det egentligen så eländigt. Om jag handlat så ”måste” jag dricka upp. Trots att jag inte njöt av det alls längre. Nu är jag trött och slut ibland, men det får kännas så då istället. Det är då motivationen måste finnas på plats tror jag, eller nån typ av plan för att se till att det inte går att handla. Du får ge dig själv beröm när du inte handlar och inte dricker. Det blir lättare efter hand så det är den där tröskeln att komma över. Sen plötsligt är du på dag 10.

Jag tycker också timmarna mellan ca 16-19 är värst. Helst fredagar under arbetsveckor. Tar jag mig förbi dessa timmar utan att handla så känns det bara lugnt och skönt sen. Och morgonen efter är ju fantastisk!

Kram 🤗

Kikar in och hör hur läget är?
Säkert som här- trött av att (försöka) komma igång med jobb igen.
Men tids nog är hjärnan igång.
Hoppas du har det bra, och sant- tiden mellan 17 och 18 var kämpig. Jag minns att jag brukade städa en timme då för att hålla igång kroppen, det hjälpte. Men skönare att gå ut och gå förstås! Kram.

Anonym31513

Tittar in för att se hur du har det. Förstår att du oroar dig för dina barn och att du känner med din svärdotter.
Hur går det med alkoholen? Du skrev tidigare att du skulle påbörja en vit period i lördags. Hur har det gått? Vi kämpar på tillsammans!

Jag kikar också in och säger hej 👋 läget? Jag ska ut och äta ikväll och har förhandlat fram och tillbaka (vilken energitjuv!). Blir alkoholfri öl.

Tänker på dig!
Säkert jobbigt att börja jobba. Börjar på måndag själv. Nu ska jag klämma ur det sista av sommaren.