Jag mår så dåligt!
Nu har jag verkligen nått min botten😥. Hur ska jag orka gå vidare? Trodde jag skulle klara detta själv men det gör jag inte.
Just nu känns livet omöjligt att leva vidare.
Vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till.
Ångesten är så svår att jag kan nästan inte står ut.
Förstår inte hur jag någonsin ska kunna resa mig eller se någon i ögonen igen.
Detta är den värsta dagen i mitt liv.

@Ase Jag vet inte vad som kan ha hänt, men förstår att det är tungt just nu. Jag känner igen det tankesätt du beskriver så väl. Men även om det inte känns så just nu, kommer du att fixa detta också. Det gör ont, där är ångest, där är skam men där finns också ett ljus i slutet av tunneln. Håll siktet mot det och kanske skriv av dig lite mer här, om det känns rätt för dig. Du är bland vänner.

@Ase Som jag har saknat dig här på forumet och längtat efter att höra något ifrån dig! Så gott att du är tillbaka igen! Även om jag står på ruta ett...så brukar jag vara bra på att stötta andra...så skriv ...berätta...men för allt i världen skäms inte...Jag vet..det är lättare sagt än gjort...men va fasen ska vi skämmas för?? För skammen oss vidare? Nej...inte det minsta. Kanske jag är själv lite på botten....men jag ska upp...och vi kan prata du och jag...och alla andra...så tack och lov att du kom tillbaka! Har tänkt SÅ mycket på dig!!

Stor varm kram:)

Jag vet att skam inte leder någon vart men jag kan ju inte bete mig hur som helst bara för att jag är alkoholist.
Just nu ska jag vara glad om jag har någon man kvar. Vännerna som fick uppleva en annan mig kommer jag aldrig kunna träffa igen.
Känslan just nu är att jag får fortsätta leva för barnens skull. Men de kanske skulle få det bättre utan mig.
Jag försökte ringa alkohollinjen idag men kom inte fram. Måste få prata med någon innan jag går totalt sönder inombords.
Tack fina varafrisk och tappadigen💖

@Ase Nej du kan absolut inte bete dig hur som helst men nu behöver du stöd att komma upp igen. Och…nej dina barn får det inte bättre utan dig…din man får det inte bättre utan dig…INGEN får det bättte utan dig. Dina barn behöver sin mamma. Din man behöver dig. Och du behöver stöd/hjälp. Kan du ringa vårdcentralen? Som ett första steg? Du är en så klok och fin människa. Behöver du stöd från ngn professionell här på Alkoholhjälpen, att bli lotsad vidare?

Kramar i massor❤️

@Ase jag blir berörd av ditt inlägg och hoppas du fått prata med någon. Kan du prata med maken eller är det för jobbigt? Det är fruktansvärt att må som du gör nu och jag känner så med dig, men du är inte ensam och det kommer bli bättre. Vi är många här som har känt det du gör nu. Varma kramar till dig🧡

@Ase Hoppas du har hittat någon som du har fått prata med. Fortsätt att skriva oavsett.
Utan att veta exakt vad som har hänt så har jag varit där du är just nu, känt det du gör just nu, för inte alls så länge sedan. Det enda positiva med att ha nått botten är att det bara finns en väg därifrån – uppåt.
Du kommer att kravla dig upp till ytan igen, jag lovar.
Tro, hopp & kärlek till dig <3

Jag ska söka hjälp idag. Vill verkligen inte må så här. Förstår ju att jag inte är ensam om att må så här men det känns väldigt ensamt.
Nästa gång jag pratar med min man tror jag inte det kommer handla om hur jag mår....
Ångesten är lite bättre nu mer som en stor tung sten i magen.
Det är bara att börja kravla sig upp och denna gången är det inte från ruta ett utan från minus.
Tack för att ni finns💖.

@Ase God morgon💗Hoppas att du får kontakt med någon idag så att du kan få hjälp🙏🏻Förstår att det är tungt…jättetungt….och att du känner dig ensam. Ibland önskar jag att man kunde vara ett mer stöd än ett skrivande stöd. Fast man behöver ju även ta hand om sig själv…så vänner som skriver här på forumet är gott💗Jag är glad att du skriver igen för jag har undrat mycket över hur du mår. Nu är det dax för jobb men jag tittar in t dig senare idag.

Stor varm innerlig kram🤗

Li-Lo

Godmorgon Ase

Jag vill också välkomna dig tillbaka. Du är inte ensam om att vilja prova att förändra dina alkoholvanor själv och du är inte ensam om att upptäcka att det kan vara en för svår utmaning. Om jag förstår dig rätt har något inträffat som får osäkerheten att söka vård att sjunka undan inför behovet av att vara den du vill vara.

Blir så glad av att se alla som skriver till dig nu när du kanske känner dig rädd och ensam. På grund av det som skett och på grund av att du gör något du tidigare inte varit redo för. Nu gör du nytt och det kommer bli nytt!

Vi finns här,

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har svårt att sätta ord på vad jag känner just nu men någon form av kämparglöd har ändå infunnit sig igen.
Det är inte lätt att komma till i vården, jag har ringt runt men inte riktigt fått napp. Varje telefonsamtal kräver så otroligt mycket viljestyrka och energi att ringa. Känner mig helt hudlös och utlämnad.
Samtidigt måste jag sköta mitt jobb. Konstigt att man kan gå omkring och må så här dåligt och det inte syns på utsidan. Konstigt att jag lyckas få ihop det på jobbet.
Tackar mig själv att jag inte dricker på den här ångesten i alla fall.
Igår var jag på kvällspromenad och sedan ett bad i sjön på det. Den stunden mådde jag ändå ok så det får nog bli samma procedur flera kvällar fram över.
Själen måste få vila lite annars kommer jag aldrig orka.

@Ase skrev:"men någon form av kämparglöd har ändå infunnit sig igen."

Jag blir glad av att du har det i alla fall, även om du är i en uppförsbacke nu, för det tyder ju på att du kommer att kunna klara av den även om den är kämpig. Kämpa på!