av Se klart

Se klart
lör, 2021-08-21 - 10:19

Upp och hoppa!
Har scoutat blocket hela morgonen för diverse försäljningar inför flytt. Hem och lägga ut. Nu har vi levt en sommar i sus och dus så nu blir det inga nya inköp innan annat är sålt.
Vaknar till en underbar dag. Sol! Kaffe! Alla spår av alkohol är long gone.
Den tryggheten har jag byggt till mig själv.
det går att laga sig själv i efterhand, inga skador är bestående. Man blir som såna där japanska skålar- som blir ännu mer värdefulla för att de lagas med guld.
En sån är jag. Allmoge med originalmålning och patina. Ett bra exemplar. Gör så gott hon kan. Räcker bra.
Kram på er! 🌱

Se klart
sön, 2021-08-22 - 09:59

Blev en bra lördag, riktigt lång promenad i skogen, sedan en timmes tuppis och lagom avkopplande matlagning med fokus närodlat- bönor, rödbetor, kronärtskocka (just den från lokala Ica..) och svartvinbärssorbet. Idag är det sommarväder igen, ska fixa med trädgården och ta en promenad. Inga stora planer utan vila inför måndag och hög densitet på denna vecka då flytt kryper närmare. Känslan på insidan är nu-njut men en viss underliggande stress pga bankmöten, pengar, jobbfokus.
Ha en fin dag, kram!

Varafrisk
sön, 2021-08-22 - 10:46

@Se klart Vill bara säga att jag instämmer in i de ord som Gaia citerade fr Adde. Det är en fröjd att läsa dina inlägg🙏🏻 Du måste sprida ett lugn omkring dig. Har inte uppfatta vad du arbetar med helt och hållet. Någon ledande position kanske? Kanske inte inom något människovårdande område… jag vet inte…men där tänker jag att du skulle passa in galant….eller kanske författare…ja…du sprider iaf ett lugn och du kan använda få ord men ändå uttrycka något riktigt stort…samt få det lilla att bli stort.

Kram på dig🥰

Se klart
mån, 2021-08-23 - 00:07

Tack snälla @varafrisk, inte konstigt att du inte uppfattat vad jag jobbar med för det brukar jag inte skriva om även om jag skriver mycket relaterat till mitt jobb- en stor del av mitt liv och viktig (för mig- inte för världen 😊)
Jag är nog en lugn person för det mesta men det hänger mkt ihop med att jag fick barn väldigt tidigt och sedan fortsatte att få barn. Det har ju sina fördelar men tonårstiden tog slut snabbt och sen var det så mkt att hantera att lugn var det bästa sättet att göra just det.
På jobbet har jag nytta av mitt lugn men det har också med ansvar att göra. Jag behöver vara ett föredöme kring; det ÄR inte fredsavtal i mellanöstern vi förhandlar utan världsliga ting. Sen blir jag lugn och lycklig av duktiga medarbetare så de hjälper mig! Kram och tack för du skriver så fint till mig 🙏🏻

Se klart
mån, 2021-08-23 - 00:07

Apropå lugn. Så har det varit en sån helg men ändå mycket fix, dock lyckats hålla mig vaken men kvällen blev oerhört slapp med tv och papperstidningar vilket är min unguilty pleasure. Te och mackor blev det till middag i hemmet ingen riktigt bryr sig om längre- rörigt. Imorrn kommer småbarnen. Innan dess en mkt hög växel pga många projekt drar igång och jag har ca 3 grejer jag helt struntat i men som måste bara göras. Min helg har varit i avsaknad av inget. Jag har- oavsett om jag druckit eller varit nykter faktiskt alltid haft glaset halvfullt. Det beror förstås på att jag inte har nån anledning att vara missnöjd med något särskilt. Men. Iallafall sedan jag fick mitt första barn har jag älskat att leva. Inte som en vision utan har älskat att vara med mina små människor, gillat att jobba alldeles för mycket, men också gillat att få mer ansvar och aldrig varit knarkare på beröm för det är det inte så mycket av i min bransch, den är rätt karg och jag är ingen mysig chef heller. Men pålitlig.
Åren mellan 45 och 50 var förfärliga. Sorg och depressioner avlöste varandra i den där skuggiga dalen som vårt hem blev när alla barnen flyttade. Jag grät nog varje dag. Eller åtminstone en timme i veckan hos terapeuten. När jag piggade på mig, för det gjorde jag, levde jag över alla gränser- såsom trohet och tillförlitlighet. Jag ångrar ingenting konstig nog. Även då- särskilt då- hade jag en urstark känsla av att leva. Det var inte vinet som var jobbigast då även om jag drack långt över mina enheter. Livet var jobbigt. Helt normala processer. Åldrandet och kroppen ”flyttar söderöver” som nån skrev. Men för var och en liten människa tillhör de våra stora utmaningar, vi ska växa igenom de där passagerna med livslusten i behåll.
Min man brukade säga; ”tänk om vi har det bästa framför oss” och jag skrattade liksom ”really?” Men just idag tänker jag att han hade rätt.
Over and out, kram och godnatt 😽

Andrahalvlek
mån, 2021-08-23 - 20:24

@Se klart Tänk om din man har rätt? Tänkte på Molly Sandéns låt på samma tema. Perioden 45-50 år vill jag inte heller ha tillbaka. Nu vid snart 52 år känns det som jag har hopp om livet. Lite lugnare och mer harmoniskt. Nykter och utan hormoner som lever rövare i kropp och hjärna.

Jag vill fortsätta leverera i många år till, men kanske inte i samma höga tempo. Och mycket går ju på rutin pga erfarenhet. Mycket tidsvinst att hämta där har jag märkt. Det mesta har man stött på förut i någon form.

Erfarenheten gör mig mindre ängslig, jag vågar agera modigt för jag vet att det mesta löser sig. Och löser det sig inte är det också en lösning. Heja oss!

Kram 🐘

PS. En nyanställd medarbetare sa till min chef idag så att jag också hörde det: ”Det har jag redan fått kläm på med hjälp av P. Det har jag redan lärt mig att hon vet och kan allt typ.” Jag log mot henne och kände mig inombords som en pytteliten mallgroda 🐸

Se klart
mån, 2021-08-23 - 21:41

@Andrahalvlek skrev:"Lite lugnare och mer harmoniskt. Nykter och utan hormoner som lever rövare i kropp och hjärna."
Plus en där, eller här 😍
Nä, konstigt nog vill man ju inte ha någon tid tillbaka. Men härom dagen sa min mamma att hon längtade tillbaka till den tid jag är i nu. ”Jag vill också vara mormor” sa hon, ”du är ju jättemycket mormor” sa jag. Men hon menade att hon ville vara mormor till småbarn, liksom kunna hämta/lämna, hänga med på allt.
Det gjorde mig lite vemodig men jag tyckte också det var fint att hon kunde säga så. Sårbart på något vis.
Kram!
Ps! mallgroda ska du vara, en stolt sån 🤗

Sisyfos
mån, 2021-08-23 - 22:33

@Se klart skrev:"Den tryggheten har jag byggt till mig själv.
det går att laga sig själv i efterhand, inga skador är bestående. Man blir som såna där japanska skålar- som blir ännu mer värdefulla för att de lagas med guld.
En sån är jag. Allmoge med originalmålning och patina. Ett bra exemplar. Gör så gott hon kan. Räcker bra."
Dina inlägg är helt fantastiska och ibland känns det som om vi har lite samma erfarenheter och tidigare ambitionsnivå. Tänk om man fattat lite tidigare att man kunnat sänka ribban något. Det blir liksom lika bra ändå (och bättre).
Fast nu skrev du en sak om din bransch.. @Se klart skrev:" aldrig varit knarkare på beröm för det är det inte så mycket av i min bransch, den är rätt karg och jag är ingen mysig chef heller"
Jag är heller ingen berömknarkare, men positiv feedback är jag övertygad om funkar. Jag tycker att man får för lite positiv feedback. Tror alla gagnas av det. Annars får man berömma sig själv hela tiden. Gjorde chefen det lite mer konsekvent tror jag att en del skulle vara löst. Men det måste vara konkret. Inget allmänt tjafs.
Ja, eller hur AH det bästa berömmet är egentligen det som kommer sådär i andra hand, men konkret positiv feedback från chefen det tror jag att det är för snålt med överlag.

Se klart
tis, 2021-08-24 - 22:49

Tack @sisyfos för ditt inlägg och dina tankar. Jag försöker att systematiskt ge feedback- för jag vet att jag är dålig på det generellt. Min chef- jag har aldrig haft chefer som har tyckt att jag varit ”bra nog” alltid chefer som pushat men jag har känt mig väldigt sedd. Också. Fått chanser. Det har varit så himla viktigt för mig. Men har säkert också gjort att ambitionsnivån alltid varit hög. Men lite grann på fel sätt. Jag har inte riktigt sorterat vad jag är bäst på och kan utveckla. Utan gjort allt utan urskillning. Eller så har det tagit mig extra lång tid att fatta.
Men all forskning och empiri visar ju hur viktigt det är med feedback. Så helt rätt att jobba med det! Tar med mig till jobbet imorgon. Kram 🌱

Se klart
tis, 2021-08-24 - 22:57

Varit på kontoret idag- med kollegor- så roligt. Kände mig fullproppad av intryck och lagad lunch. När vardagen tuffar igång tänker jag inte en sekund på alkohol. Noll promille tankar. Skönt!
Igårkväll hade jag hand om mina vilda småkillar och ikväll var jag hos ett litet gos som än så länge bara kan säga ”nej nej” och som fått sina första par gummistövlar att ta sig an hösten i.
Nu ska jag göra ett avsteg från mitt glass-förbud för jag villhöver det.
Kram alla kämpar. 😍

Andrahalvlek
tis, 2021-08-24 - 23:16

@Se klart Jag brukar också systematisera min feedback. Men allra mest tar jag mig tiden att faktiskt berätta för vb att jag uppskattar något som jag redan pratat med andra kollegor om. Ett mail funkar om man inte hinner ses eller om man jobbar olika tider.

Om man varje dag kan tänka vad man är tacksam för, så kan man också varje dag tänka: ”Vem ska jag berömma idag?” Det får förstås inte vara krystat utan kännas genuint. Faktum är att man kan framföra mer negativ kritik också om man är generös med beröm. Det viktigaste är att mottagaren känner att man vill att vb utvecklas.

Det allra bästa är att försöka sprida det här tänket till ett helt arbetslag, peppa folk att berömma varandra. Då kan riktigt magiska grejer ske på en arbetsplats. Alla behöver bekräftelse.

Dina stunder med barnbarnen låter ljuvliga 😍

Kram 🐘

Se klart
ons, 2021-08-25 - 08:01

@andrahalvlek jag är med på feedbacken, jag ser dock att berömmet kan se olika ut på olika arbetsplatser. Man får förändra inifrån- feedback tänker jag- är också när det går bra (verksamheten) och man är väldigt tydlig med att det är ett teamarbete.
Det är vi som gör det.
Och håller helt med om att ju mer tacksamhet jag själv känner så ingår ju kollegor i hög grad i den! Kram 🌱

Andrahalvlek
ons, 2021-08-25 - 09:37

@Se klart Ofta tycker man ju att folk gör riktigt bra ifrån sig i olika sammanhang. Man säger det till andra, men glömmer ofta att säga det till vb. I mitt jobb ingår förstås att berömma nykomlingar när de gör bra ifrån sig, och det uppskattas alltid massor. De blir nästan lite genererade, men glada. Jag brukar alltid vara tydlig med VAD jag tycker är bra också.

Lite influerad av den här diskussionen skickade jag idag ett meddelande i slack till en kollega som gjorde riktigt bra ifrån sig igår. Hon blev jätteglad. Man kommer långt genom att varje dag tänka: ”Vem kan jag berömma idag?” Sen är mycket ett teamwork förstås, men beröm kan också vara kollektivt förstås.

Jag jobbar i en bransch där det tydligt i de flesta fall framgår vem som gör vad, så då är det enklare förstås. Men jag har faktiskt berömt min chef för hur väl hon förberett vissa förhandlingar också, och hon blev helt ställd och förvånad över berömmet. En annan chef har jag berömt för hur strukturerad mötesordning hon alltid har, och hur skönt det är att gå på möten och känna att man tar sig framåt väldigt konkret. Man kan berömma för allt nästan.

Kram 🐘

Se klart
ons, 2021-08-25 - 12:56

Vad roliga ni är @ah och @torn
Man (jag!) blir jätteglad för lite beröm. Ju mer chef desto mindre. Det handlar ibland om att det är en massa obekväma beslut men vid tex uppsägningar så har jag vinnlagt mig om att det ska bli så BRA och proffsigt det bara kan bli.
Idag har jag haft tre halv-jobbiga samtal/möten på rad. Men sånt tar mycket mindre energi nu när jag inte dricker. Jag vågar vara tydligare och vågar vara inkomplett! Kram.

Se klart
tors, 2021-08-26 - 12:22

Lunchkollen på forumet, lika viktigt varje dag. Pratade med en kollega om detta vita liv (vi har en lång relation). Att det är ett nytt sätt att förhålla sig till så många saker, och som nykter går det inte att slarva. Med sig själv.
Först då, med den insikten, har jag fått det roligt igen, en lätthet. När jag fullt ut har accepterat vad som gäller.
Mitt mål att komma igång och jobba vid 07- jag närmar mig lite dag för dag.
Det är oerhört skönt för klockan 16 är jag slut och då vill jag inte jobba mer.
Har just ätit min nya nyttiga lunch, lättkeso och två persikor, en liten näve mandlar.
Leder med 4-1 mot glass-frossan.
Glad idag! Kram på er.

Se klart
fre, 2021-08-27 - 13:16

Sen (men samma) lunch här.
Möten hela förmiddagen, så nu är det långsam-andning ett tag.
Glädjs åt fredag! Finns inga spår av tankar kring alkohol eller att något skulle behövas för mig att koppla av eller skaka av mig dagen. Ser fram emot att få stänga ner efter en intensiv vecka- några timmar återstår.
Så som alla ni smartingar beskriver hjärnan så upplever jag verkligheten. Min hjärna har efter hand (ganska lång tid) lärt om och producerar nu fredags-hormoner på egen hand. Om inte kroppen är ett litet/mellanstort mirakel så vet jag inte…
Glädjen över ledighet som kommer är dessutom helt obefläckad av bakis fredag förmiddag pga startade helgen lite tidigare… kram på er alla som kämpar. Inte så mycket kämp just här kanske men ett stadigt arbete med vila, gränser, hållbart liv håller vi väl på med allihop!

Se klart
fre, 2021-08-27 - 19:49

För ett år sedsn skrev jag såhär i min första tråd;
”Har fått frågan denna helg hur länge jag har tänkt vara nykter, och har börjat svara ”ett år sen får jag se och bestämma mig”. Så i januari tänker jag att jag deklamerar öppet att jag slutar för gott.
Och även om jag inte har en tanke på att börja så känns det bra att ha ett datum för ett livslångt beslut.

Förra hösten började jag uppleva att drickandet accelererade, så jag drog i nån mkt lös handbroms. Drack väldigt lite september, del av oktober. Sen tog det liksom ny fart och senhösten och vintern var mycket dystra, jag drack ensam hemma, jag började ta ett glas medan jag väntade på hämt-maten. Började köpa hem vin till mig själv när min man var på tjänsteresa.
Halvflaskor, som blev två.
Blev väldigt berusad på en familjesammankomst (då barnen inte var med). Började känna mig allt mer osäker när jag skulle på middag mm, för att jag inte visste hur jag skulle kontrollera mitt intag.
Även om jag under vissa perioder druckit mycket var detta på ett nytt sätt.
Den tanke som malde i mitt huvud var den stora skräcken att jag skulle dricka mig till ett läge då jag var tvungen att sluta helt.
Nu har jag gjort det. Jag lever mitt bästa liv i det jag föreställde mig var ett worst case scenario.
Kom inte och säg att livet är förutsägbart!”

Blir påmind om hur det var och att jag ju inte alls hade planer på ett nyktert liv, utan snarare ville jag UNDVIKA att hamna där. Jag minns att det skrämde mig enormt. Tänk om jag dricker mig till att vara tvungen att sluta. Mardrömmen.
Jag glömmer ibland hur det var.
Passar på att tacka alla fantastiska vänner jag har fått här, att läsa tillbaka i tråden påminner mig om hur vi utvecklats ihop.
Jag kan säga, jag vet- att jag inte hade klarat mig hit utan er. Vissa dagar har önskan att finnas kvar i gemenskapen här varit avgörande. Det är otroligt. ❤️
Kram 🙌🏻