Hejsan.
Jag är 27 år gammal och har alkoholproblem. Jag har inte sen första gången jag testade alkohol kunnat hantera den. När jag va yngre hamnade jag alltid i problem när jag drack, händer inte lika ofta nu som då. Problemet är att när jag väl druckit en öl så finns det sedan inget stopp, jag kan inte säga nej till mig själv och vet aldrig när det är bra. På senare tid har jag även börjat dricka i min ensamhet och inte bara en öl utan utan jag får utan problem ner 10-12 stycken under en kväll/natt. Det går inte sluta när jag väl börjat.. jag har levt med med psykisk ohälsa i flertalet år och går runt med ångest och oro dagligen och även fast jag vet att alkoholen bara gör det värre så fortsätter jag med att dricka. Jag har länge förstått att alkoholen är ett stort problem i mitt liv, men jag kan bara inte sluta då enda gången jag mår "bra" är när jag är berusad. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och tanken av ett liv utan alkohol känns omöjlig. Jag behöver hjälp men jag är för feg och vet inte hur ska ta mig till väga.

@J94
Hej
Att du skrivit upp dig här är ju ett första steg mot förändring. Jag har samma problematik med alkohol och ångest, kan inte sluta dricka när jag väl börjar och dricker alltid tills det är slut. Gör bort mig, har ångest och skäms, sen gör jag om samma sak igen. Varje gång tänker jag att det ska vara annorlunda, men bara en idiot gör samma sak och förväntar sig ett annat resultat (var nån sån där känd gubbe som sa det). En sak jag insett är att det är så många saker och aktiviteter jag förknippar med alkohol och som jag ibland tror att jag aldrig mer kan göra, t ex spelkväll, middag med vänner, utekväll mm. Tills jag insåg att alla sakerna finns kvar att göra - jag måste bara plocka bort ingrediensen som förvandlar det där härliga till ångest. Du är inte ensam, och tro på dig själv att du har makten över ditt liv ❤

@J94 Ett stort första steg att skriva här. Jag känner igen mig i det du skriver. Varit på forumet tidigare som Zorro. Många känner mig vid det "nicket" Det användarnamnet var väl valt. Vågade inte söka hjälp. Vågade inte berätta för en levande själ. Klämde i mig 3 flak 7.5-or på en vecka.
För ett år sedan upptäcktes att jag hade en diabetes. I samband med detta insåg jag att jag inte hade något att förlora.
Berättade om mitt missbruk och sadee att jag ville ha hjälp! Det bästa jag gjort i mitt liv. Kontakt med terapeut, äter antabus och har nu varit helt nykter i 3 månader.
Varför berättar jag detta? Jo för att jag varit livrädd att söka hjälp tidigare. När jag gjorde detvände mitt liv.
Nu skriver du inte så mycket om din konsumtion men slutsatsen av allt mitt bladder är att sök hjälp! Man kommer ta dig på allvar och hedra dig för modet! Kör bara! :-)

Hej och tack för att ni tagit er tid att skriva lite!
Jag har nu varit nykter snart en vecka och idag kom första dagen när jag känner ett starkt sug efter att bara gå och handla några öl och tillfälligt bedöva ångesten jag har inom mig. Tog en promenad istället för att försöka tänka på annat. Jag har kontaktat vården och fått en tid till en läkare om en vecka, har även fått en kontaktperson via AA. Har en stark motivation till att fixa detta och jag tror på mig själv.

@J94 Men jösses, då är du väl inte feg! :-) Skitstarkt och jättebra. Det kommer gå kanon och du kommer märka att du möts med respekt! Ta emot allt de har att ge. Beroendemottagning, antabus, allt!
Jag hejar på dig och kommer följa din tråd! Grattis till ett stort steg.
Du skriver att du har stark motivation. Då fixar du det!

Ja, jag tänker att jag ska försöka uppdatera här lite då och då om hur allting går. Alltid skönt att bara kunna skriva av sig lite och få ventilera tankar och känslor. Som sagt idag kände jag ett sug efter bara springa iväg till bolaget och köpa mig några öl och bedöva ångesten, är glad att jag inte gjorde det och istället fick mig en promenad och annat gjort i hemmet som jag annars bara skjutit upp.
Nu kan jag gå lägga mig med gott samvete och vakna upp imorgon utan varken ångest eller baksmälla. Om det finns fler som läser här så får ni gärna dela med er av tips på vad man kan göra när det känns som tyngst eller bara skriva allmänt om hur ni gjorde för att ta er ur erat missbruk.

Välkommen hit! Flytta in din tråd under ”Förändra sitt missbruk” där det är lite mer aktivitet. Själv håller jag dagligen till under ”Det vidare livet”. Sluta dricka är det första och allra viktigaste steget. Sen måste man ta itu med allt det andra - alla orsaker till att man har druckit.

Alkoholen lägger sig som en våt yllefilt över alla känslor och behov och det tar lite tid för känslolivet att komma igång igen. Men som det exploderar efter ett tag! Och inte bara negativa känslor, utan mest positiva känslor faktiskt. Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga. Jag skrattar så jag kiknar åt vissa saker numer - och jag njuter till max av väldigt mycket 😍

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag idag har varit nykter i 572 dagar - en dag i taget!)

Kurt

Jag dricker i smyg och förnekar när jag blir upptäckt. Jag skäms över att dricka alkohol Varför då? Jag dricker inte mycket men smygandet är ett problem

kvinna 79

Hej, jag förstår dig. Är 42 år, har egentligen inte druckit så länge. Drack aldrig när mina barn var små/ eller ungdomar för att jag inte var intresserad. Men sen jag fyllde 40 år har jag blivit helt annorlunda i tanken. Dricker mer och tyvärr när jag är ensam. Ibland längtar jag till fredagen då jag vet att nu kan jag få dricka. Bli berusad och slippa alla jobbiga känslor. Vill helst låta det vara under fredag och lördag men om jag är ensam blir det även andra dagar som ”inte är ok”. Jag tränar mycket och utövar sport flera ggr/vecka men när jag är ensam bedövar jag mig själv med alkohol. Känns inte roligt men behöver hjälp. Ingen i min närhet vet. Har dock berättat för min adhd mamma men hon fattar ingenting. Hjälp!

Hej! Bra jobbat att du tagit tag i det. Alkoholen matar på ångesten och oron.

Mitt bästa tips när suget efter alkohol känns övermäktigt är att andas. Djupa lugna andetag. När man har som mest sug tror man att det inte kommer gå över förrän man får i sig alkohol. Det stämmer inte. Suget går över. Så andas och låt det passera. Kram

8 dagar nykter och känner verkligen hur mycket bättre jag mår psykiskt. Har fått en tid hos vårdcentralen i veckan, är dock lite orolig över att jag inte kommer kunna berätta precis hur jag känner och är rädd av att jag inte kommer vara tydlig nog för att få rätt hjälp osv för att kunna fortsätta leva som nykter.

@J94 Du kanske kan skriva ner lite stödord att ta med dig när du är på vårdcentralen så att du får med de viktiga delarna. Det är lätt att bli nervös och det går fortare än man tänker och då kan det vara bra att ha det som stöd så att man hinner med det viktigaste.

@J94 Välkommen! Du tog ett stort när du skrev här. Vi som finns har väl alla mer eller mindre problem med alkoholen. Klokt att du börjar fundera på din alkoholkonsumtion särskilt med tanke på att du är ung. Jag önskar dig lycka till! Ha en fin söndag!

16 dagar nykter.
Känner mig dock extremt orolig och rastlös och har väldigt svårt att koncentrera mig. Ingenting känns typ kul längre.. jag vet inte om det brukar vara så första veckorna som nykter men jag hoppas det går över till slut. Saker jag tyckt varit kul innan är inte alls lika roligt längre..

Bra jobbat🌟 de är vanligt att känna som du gör i början. Men för varje dag blir de lättare. Redan efter en månad tyckte jag ändå att tankarna på alkohol kom mer sällan. Försök bara acceptera de du känner nu, de är okej att känna sig nere. Sysselsätt dig med vad som helst när du blir rastlös, utan krav. Håll ut💪

Dag 22 som nykter.
Fortfarande rätt nere och orkeslös mestadels av dagarna, men kan nog bero på andra orsaker som inte har med att jag slutat dricka att göra. Fått tid till beroende mottagning i alla fall nästa vecka. Jag hatar dock att sitta och prata om mina problem men är glad att det finns hjälp att få.
Det känns som jag bara sitter och räknar dagar som nykter just nu och inte kan tänka på något annat.. klarat av att vara på tillställningar där folk druckit utan att känna mig direkt sugen på att dricka. Tycker mest det bara är obehagligt och jobbigt att vara bland folk som dricker då man ser hur det förändrar personer. Är rädd att jag aldrig kommer kunna ha trevligt bland folk utan att dricka igen. Känns även konstigt att leva med tanken att jag aldrig får dricka en öl igen, men försöker tänka positivt.

Så bra jobbat! 22 dagar. Du är verkligen motiverad och visat en enorm styrka. Första gången jag slutade tog det kanske 2 månader innan jag verkligen fick en positiv kick, men det var värt väntan.
Som du skriver finns det kanske andra orsaker till att du är nedstämd. Tog de några prover på dig på VC? Har man druckit mycket så är det vanligt att ha vissa brister och de i sin tur kan göra dig trött och nedstämd. Beroende på hur mycket du druckit innan så tar det nog också ett tag att vänja sig. Hela signalsystemet är påverkat.
Läs lite i Bullrets tråd om hur det kan vara att gå på fest nykter, sen beror det ju på om du har rört dig i kretsar där alkoholen och fyllan är totalt i centrum. Då kanske festerna inte är så roliga längre, men det finns troligtvis fler som känner som du.
Och du har kanske några till som känner att de borde lämna det livet?
Jag tror att alkoholfixeringen du har nu går över snart och du kommer att börja leva igen och må bättre. Ät bra, rör på dig - det är naturliga sätt att må bra och se till att dina värden är ok. Det borde de kunna kolla även på beroendemottagningen. Går nedstämdheten inte över efter nån månad till kan du söka hjälp för den.
Jag tycker förövrigt att du är rätt imponerande.
Om du vill ha mer respons på dina inlägg kanske du ska be att få förflytta tråden till förändra sitt drickande. Där är det mer aktivitet. Lycka till!

@J94 hej! Var stolt över att du tagit tag i detta! Jag har själv levt med psykisk ohälsa hela livet och har även bipolär sjukdom, vet mer än väl att psykisk sjukdom på flera plan klingar illa med alkohol. Hujedamig så de kan trigga varandra problemen.

Du är i alla fall inte ensam, jag har påbörjat en resa till nykterhet som skrämmer mig men jag vet innerst inne att det går. Idag började jag med att skriva till mina bästa vänner att de inte ska bjuds med mig och säga nej om jag frågar om de vill gå ut om alkohol kommer vara med i bilden. Det kändes svårt men de tog det så fint, även om jag skäms. Vem gillar att erkänna att man inte har kontroll över något i ens liv liksom?

Bra jobbat och heja dig!