Shit, min hjärna alltså. Nu har den på allvar börjat planera för det nya jobbet. I natt vid fyra-fem var den igång och listade arbetsuppgifter som jag måste ha koll på, lära mig och träna på. Många arbetsuppgifter blir det! Små saker blandat med stora saker, men jag måste veta hur man gör och veta när det ska göras. Överallt hitta genvägar och möjligheter att jobba effektivare, för att lägga mesta arbetstiden på att vara kreativ.

Det känns verkligen som jag står och stampar i startblocken nu. Senaste veckan har varit gäsp på jobbet, och likadant blir det nästa vecka. Jag slutför en sak, lämnar över en annan, informerar och informerar, tar avsked i alla möjliga sammanhang. Försöker att tänka att tempot är väldigt lågt just nu och att det är bra, att jag behöver ladda batterierna inför det nya jobbet. Samtidigt gör lågt tempo mig uttråkad och energilös. Inte bra.

Sen försöker jag samtidigt att inte ha för höga förväntningar, det lär bli slitigt och jobbigt i början, innan det mesta sitter mer i ryggmärgen än i skallen. Jag kommer inte heller att uträtta stordåd direkt, det är bara ett jobb bland många på min arbetsplats. Där jag är väldigt beroende av andras leverans. Men det är väl min stora styrka egentligen - tänka om snabbt. Good enough, imorgon är en ny dag. Gör det du kan på bästa möjliga sätt och släpp sen taget.

Det ska bli så otroligt skönt att slippa allt personaltjafs. Alla martyrer och förståsigpåare, överpresterare och underpresterare. Det ska bli så skönt att säga: ”Det är inte mitt ansvar längre”. Min blivande närmaste kollega sa till mig häromdagen på kickoffen: ”Du ska framför allt lära mig att säga nej, för det är jag kass på.” Japp, det har jag lärt mig. Att säga nej i den konkreta situationen till den som berörs, men framför allt att säga nej i mitt inre. Släppa det ifrån mig känslomässigt helt enkelt.

Det blir nog bra, jag försöker att inte ha så mycket förväntningar. Bara göra. Funkar sådär. Min plan är att bara flyta med några veckor/månader och sedan smyga in förändringar efterhand. Göra på mitt sätt. Jag är värdelös på att göra på andras sätt, jag måste alltid göra på mitt sätt. Målet blir detsamma, men vägen dit blir annorlunda. Det måste kännas rätt och meningsfullt för mig. På den punkten är jag verkligen egocentriker.

Idag blir det en sista utflykt med min SUP. Det är kanske för kallt både på land och i vattnet, men det får bli som det blir. Lunchmackor är nedpackade och ut på vattnet ska jag. Inga förväntningar i övrigt - bara göra.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Spännande med ett nytt jobb! Du har skaffat nytt jobb, TappadIgen ska flytta, Se klart har flyttat och Charlie har slutat snusa. Jag har inte gjort ett smack utan ” bara” blivit nykter. Jag blir lite avundsjuk, men det är okey, okey, okey. Jag mår ju trots allt bra ändå.😅

Ha en bra dag, och Suppa försiktigt!😍

Kram

@Torn Man ska inte laga det som inte är trasigt. Allt blir som det blir och går som det går. Huvudsaken är att man tar de chanser till förändring som ges - om det känns rätt. Bara då. Om det känns rätt. Man ska alltid lita på sin magkänsla. Jag tror att vårt undermedvetna har en direktkoppling till vår magkänsla.

Kram 🐘

Välkommen in i nytt-jobb-kaoset 😊 En dryg månad in börjar jag komma ut på andra sidan… Eller… Ja… I alla fall kan jag skönja andra sidan där nånstans på horisonten… Inte vara inställd på stordåd första tiden är en bra plan. Håll i din förmåga att säga nej. Jag fixar rungande nej utåt helt galant. Det är som du skrev ”att säga nej i mitt inre. Släppa det ifrån mig känslomässigt helt enkelt” som jag inte lyckas lära mig. Har du något trick för det? Kram

@Mirabelle G-S Det är allra svårast faktiskt. Man tror att det räcker med att säga ”nej” utåt, men det är nejet inombords som gör störst skillnad för ens mående.

Övning ger färdighet. Fokusera på det man faktiskt har gjort och verkligen nöja sig med good enough är SÅ viktigt. Och att tydligt delegera och deklarera ”Det där är ditt ansvar”. Träna, träna, träna.

Ett trick förresten är att be om hjälp! ”Jag vill att du…”, ”Kan du hjälpa mig med det här…” Funkar svinbra! Allra helst om man är en sådan person som brukar hjälpa andra. Folk vill betala tillbaka!

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"Man tror att det räcker med att säga ”nej” utåt, men det är nejet inombords som gör störst skillnad för ens mående."
Här sätter du som så många gånger förr huvudet på spiken. Den där gnagande känslan som kommer när man faktiskt sagt nej, även om det var fullkomligt korrekt och bra, måste landa inombords också. Good enough och lite att släppa ansvaret för andra handlar det om för mig. Det är inte lätt att bortse från andras behov och känslor… eller mina gissningar ibland om andras behov. Be om hjälp är också nåt att träna på. Det lyfter andra också så det är ju win win.

@Sisyfos Ja, det är verkligen vinn-vinn att be om hjälp. Det är bra för egot dessutom. Jag kan inte allt själv, jag är inte oumbärlig, andras sätt att göra saker på kan vara lika bra. För det är viktigt - ber man om hjälp så måste vb få göra på sitt sätt.

Kram 🐘

Igår blev det utflykt med min SUP. Ljuvligt 😍 Det var 21 grader på land och 21 grader i sjön. Jag valde medvetet bort havet. Det är nog inte mer än max 15 grader i havet nu. Endast en enda gång ramlade jag i ofrivilligt och det var när styrfenan gick i en sten på botten. Vid ett sådant plötsligt ryck så åker man obönhörligen i plurret. Det är omöjligt att hålla sig upprätt då.

Det var bara 40 cm vattennivå ungefär men jag föll raklång snett baklänges så jag blötte till och med håret. Jag hinner se att jag passerar en sten på botten och jag hinner se att jag nog kommer skrapa i den, men sen hinner jag inte mer förrän det är platt fall. Inte så farligt egentligen, men jag kan känna lite skräck inför att råka slå skallen i en sten och bli liggande kvar på botten livlös. Hemska tanke.

Jag vill gärna hålla mig hyfsat nära strandkanten ifall jag ramlar i. Jag kan inte komma upp på brädan om jag inte bottnar eftersom flytvästen är i vägen. Samtidigt är det onödigt att paddla så nära stranden att det bara är 40 cm djupt. Men stenar kan plötsligt dyka upp även på djupare vatten, så riktigt säker är man inte. Hjälm kanske? Vore ju en syn att paddla med flytväst och hjälm 😂

Det här var sista gången för säsongen. Nu ska brädan tömmas på luft och takräcket tas ner. En annan dag, idag orkar jag inte. Den lilla energi jag har kvar tänker jag använda till matlagning. Kall potatissallad med rödlök, salladslök, ärtor, dill, vinägrett (gjord på olivolja, rödvinsvinäger och pesto) och varmrökt lax står på menyn. Väldigt antiinflammatoriskt - och gott 😋

I natt har jag sovit hos yngsta dottern och vi har även bakat två kladdkakor. Vi ska ju bjuda hennes gamla korttidskompisar och personal på fika, men tidigare i veckan blev typ alla sjuka. De skulle höra av sig när alla var friska igen, och nu är fikan redo att tas ut ur frysen närhelst det sker. För mig är det viktigt att vi får bjuda på en tack-fika, även om det är 1,5 år sedan hon var där senast. När corona kom så valde vi föräldrar att begränsa hennes kontaktytor till ett minimum.

Två långa promenader har det blivit också, så mina 12.000 steg har jag redan uppnått. Efter att jag åkte från dottern åkte jag till havet där det finns en underbar vandringsled med utsikt högt över havet. Att sitta där på en klippa och äta medhavd äggmacka gjorde min själ alldeles mjuk och go. Naturen är verkligen läkande för mig, och jag är lite orolig för hur det ska bli till hösten när mörker, regn och kyla gör entré. Då måste jag hitta andra sätt att belöna min själ med. Körsång är en grej, men jag behöver mer.

Kram 🐘

Kommit på en grej! Jag ska återuppta en gammal hobby: Linedance 😍 SÅ roligt! Ingen partner krävs 😉 Ofta dansar man till rock- och poplåtar, även om rötterna finns i countryn.

Dansen Jerusalema som blev så populär i våras (?) var linedance. Sist jag dansade för några år sedan så dansade vi bland annat till Shakiras låt ”Waka waka” och det spritter i benen när jag ser dem dansa: https://youtube.com/playlist?list=RDpPcF_ZH7E90&playnext=1

Jag har redan anmält mig, kl 16-18 på söndagar. Har missat de två första söndagarna, men så får det vara.

Jag slutade med dansen tidigare eftersom det alltid kolliderade med överlämning och gemensamma middagar med dottern och hennes pappa. Det bekymret har jag inte längre! Jag får planera in att laga mat på lördagar istället, eller måndagar. På söndagar ska jag hädanefter dansa!

Att dansa är också en aktivitet som verkligen inkluderar hela kroppen - och hjärnan. Bra återhämtning. Rörelseglädje.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"Endast en enda gång ramlade jag i ofrivilligt och det var när styrfenan gick i en sten på botten."

Det kallas även för att ” gå på grund”😅 Det låter faktisk farligt! Skit i vad andra tycker om ditt utseende. Hjälm på, nästa gång om du paddlar på ”okända” vatten. Linedance har jag ingen aning om vad det är för något, men det låter coolt. Är man uppe i luften på ett rep då eller? Måste vara svin svårt.😅

Kram

@Andrahalvlek Det ser jätteroligt ut 🤗
Tyvärr skulle jag ALDRIG komma ihåg alla små steg 🙈 möjligtvis om jag nötte in 3 steg i taget 😂 de andra runt omkring mig skulle nog bli väldigt trött på mig.
Kram 💕sländan

@Sländan Man kan hålla sig långt bak till en början. Värst är om man dansar mot alla fyra väggar, då hamnar man plötsligt längst fram.

Jag försökte faktiskt träna ikväll på det här klippet: https://youtu.be/ZSAL0yxWGQ8 Det var kinkigt, fick spela om klippet fem gånger innan jag hängde med hyfsat. Sen ska ju stegen sitta också, så att man kan ta ut svängarna och se lite cool ut också helst 😉

Man är så fullt upptagen med att kolla på instruktören att man struntar fullständigt i hur de andra ser ut. När man tränar in dansen nöter man gemensamt några steg i taget och först mot slutet av passet sätter man ihop hela dansen. Nästa gång får man en ny dans och repeterar den förra lite. Sista gången på terminen kan man dansa alla i svit. Urkul!

Det är lågintensiv träning, och det blir nog en hel del steg totalt på två timmar. Jag ska börja med kl 17-18, för nybörjare, och sen har de en nivå 1 kl 15.15-16.45 som jag nog hänger på sen också. Inte första gången dock.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Kul med linedance! Har testat nån gång, att röra sig till musik blir man glad av! Om du höll på med aerobics back in the good old times så vet ju din hjärna hur man gör för att nöta in sekvens efter sekvens😃