Erikme

Hej alla!

Nu ska jag berätta något som jag aldrig berättat för någon i sin helhet.

Jag började dricka alkohol sent, vid 18 års ålder, men drack gott stora mängder varje gång. Jag hade det rätt tufft i livet under den tiden och åren framöver och drack både i sorg och glädje. När jag visste att jag skulle dricka en dag var jag riktigt glad och på gott humör. Alkoholen bilen under flera år ( och till viss del fortfarande) det jag såg fram emot riktigt mycket.
Sen den perioden har jag druckit mycket i perioder i livet, jag har druckit otroligt mycket för mig själv.
På senare år dricker jag cirka 2-3 ggr/veckan och då 7-8 standardglas varje gång. Har svårt att sluta när jag väl dricker och åker nästan alltid och köper mer. Har försökt sluta flera gånger helt, men aldrig lyckats mer än en månad. Känns som det är något som saknas mig när jag inte dricker alls. Känner att jag vill ha något att se fram emot. Och tro mig jag har försökt med träning och att hitta nya glädjeämnen i livet men det har varit svårt att hitta något som på riktigt kan ersätta.
Lägg därtill skammen i att berätta detta för någon. Jag är psykolog och har arbetat många år inom akutpsykiatrin och har verkligen sett vad alkoholen har ställt till med. Det känns skamligt att jag har det här skadliga bruket när jag pratar med andra om att minska sitt drickande. Det här är det ända forumet som just nu känns aktuellt att berätta detta i.
Jag vill verkligen kunna dricka lite ibland ,typ 3-4 glas i veckan, men vet inte om det kommer att gå eller stanna där.
Vad har ni för tips och råd kring allt detta?

@Erikme oavsett om vi är psykologer, läkare, socialarbetare, drogterapeuter osv så är vi alla människor som kan trilla dit på alkoholen. Den gör ingen skillnad på utbildningsnivå eller intellekt som du så klart redan vet.
Bara det att du skrivit här är en bra början tänker jag. Fortsätt så och sätt upp mål som är relevanta för dig.

@Erikme Hej! Fint att du delar med dig. Jag är socionom och jobbar inom specialistpsykiatrin och innan dess socialtjänsten/beroende. Förstår mycket väl skammen du känner. Lätt att hjälpa andra medan det är svårare att hjälpa sig själv. Jag har tänkt att försöka hjälpa mig själv, det kan du också! Du är inte ensam!

@Erikme Tack för att du delar med dig av detta, och får såna som mig att förstå att ni med fina yrken inte bara är lyckliga och perfekta och har bra liv!
Oh ja, visst saknas det något! Och som du säger, det är inte alls samma sak med träning etc. Det ger mig inte på långa vägar det jag behöver! Alkohol och droger ger en kort stund av välmående, men hellre en kort stund av välmående än inget välmående alls! Precis, vad har man att se fram emot?!

Nåt saknas skriver ni och jag kan mycket väl förstå den känslan, men jag är helt övertygad om att det finns andra vägar att bli hel. Fast det är ju såklart inte lätt att hitta det som funkar och alkoholen är snabb.
Nu skriver du Erikme att ditt rekorduppehåll är en månad. Tror det tog 2 månader för mig första gången jag slutade innan jag fick de riktigt positiva upplevelserna av ett uppehåll. 6 år eller till och med mer har jag jobbat med alkoholen. Har under de här åren aldrig druckit varje dag, periodvis mer, periodvis mindre. Det jag vill säga med det är att det är ett problem att dricka så mycket åt gången som du gör. Det vet du säkert redan, men jag hade lite lätt att bagatellisera det ibland när jag jämförde mig med andra.
Jag har fattat att jag inte kan medicinera med alkohol. Du skriver att du vill kunna dricka 3-4 glas i veckan och anledningen till att du vill det är för att du vill må bra. Vinäger gör så, men jag kan inte hantera ett sånt drickande. Jag tror mig kunna dricka nåt glas då och då ute, men det drickandet har aldrig varit mitt problem. Vanedrickande hemma har inte funkat för mig, då blir det mer efter ett tag som medicin när jag inte mår bra.
Alkohol påverkar hela kroppen på ett sätt som andra droger inte gör, vilket gör att det finns en kroppslig effekt också. Jag tycker det är knepigt därför. Att sluta helt åtminstone en lite längre period än en månad gör att du kan veta hur du mår utan alkohol i kroppen och knoppen. Halveringstiden för Pethvärdet är ganska lång, så man kan ju se mätbara förhöjningar av åtminstone ett protein under lång tid -ett par månader. Man kan fundera över hur det påverkar.
Jag blir inte hel med alkohol. Medicinerade deppighet nu när livet blev svart, men det funkar verkligen inte för mig för jag mår verkligen inte bättre av det. Knappt ens för stunden. Den insikten är ju lite tråkig eftersom det inte finns några andra quickfix i mitt medicinskåp, men det man fattar är att det går över. Ett långt alkoholuppehåll tycker jag har gjort att alla känslor är skarpare. Det inkluderar också glädjen och att skratta med hela kroppen det är bättre en varje fylla jag har upplevt.

@Sisyfos skrev:"Medicinerade deppighet nu när livet blev svart, men det funkar verkligen inte för mig för jag mår verkligen inte bättre av det. Knappt ens för stunden. Den insikten är ju lite tråkig eftersom det inte finns några andra quickfix i mitt medicinskåp, men det man fattar är att det går över. "

Otroligt bra förklarat! Jag delar din uppfattning till fullo. Och att ha fått tillbaka hela mitt känsloregister, även de dåliga känslorna faktiskt, är en gåva 🙏🏻 Känslor är bara känslor och tankar är bara tankar - och de går alltid över. Här och nu.

Kram 🐘

@Erikme 💚

Hej!
Den eviga önskan om att kunna dricka "normalt" återkommer alltid...det är grymt svårt att klara det men vill man så kan man. Men ärligt talat så är det lättare att bryta helt och hålla sig helvit.
Jag har hållit på i typ fyra år att förändra mitt drickande.
Har haft flera månader helvita som varit ok men ändå känt att jag vill kunna dricka ibland. Jag har också varit uppåt i humöret när jag vet att jag ska få dricka senare samma dag.
Det är något som händer i en när man vet att snart får jag ta de där första klunkarna av vinet eller ölen.
Gå ner i varv och börja sortera saker både praktiska och känslomässiga...

Sedan ett halvår tillbaka så har jag lyckats träna på att hålla måttligheten.
Dricker sällan mer än en liten flaska vin och låter det gå 7-10 dagar emellan. Man får helt enkelt bestämma sig och välja sina tillfällen. Inte dricka alla de dagar som lusten faller på utan verkligen vänta på den dagen då det är "lovligt".
Om livet känns tråkigt emellan varven så beror det på att det är det normala. Det kan inte vara roligt hela tiden, det är lätt att säga men jag vet också hur det känns när meningslöshetens gråa tankar börjar gro i hjärnan...
Då är det lätt att bara ge efter. Men det är då man måste ha sin strategi klar.
Ja, det var några tankar från mig🤗

Kram 💚

@Erikme skrev:"På senare år dricker jag cirka 2-3 ggr/veckan och då 7-8 standardglas varje gång. Har svårt att sluta när jag väl dricker och åker nästan alltid och köper mer."
Ditt inlägg skulle kunna vara mitt för + 10 månader sedan. Jag ansåg mig inte som den värsta stor konsumenten av alkohol och drack mestadels på helgerna, och nästan alltid en kväll i veckan.
När jag insåg att det inte är mängden och dagar som avgör, utan att det alltid blir mer än vad man tänkt sig, det är alltså inte en själv som bestämmer längre, utan alkoholen som tar över hjärnan. Jag provade olika metoder i 20 år för att dricka mindre, men tyvärr blev det bara mer för varje år. Att bli helt nykter är det bästa jag gjort 🙏🏻💕
Det är inte förens jag började på allvar med att fina mig själv, främst andligt som jag börjat få ett inre lugn och en lycka som jag inte har haft tidigare i mitt liv.
Det låter kanske flummigt, men det fungerar för mig och för väldigt många andra.
Kram 💕 sländan

@Sisyfos Alla droger skadar väl kroppen, i viss mån? Du menar kanske att alkohol gör värst skada? Kan jag mycket väl tänka mig; jag och flera andra jag känner blir tusen gånger mer slitna av alkohol än tjack! Och jag försvarar inte tjack! Inget beroende är bra eller sunt!