@Blenda tror du är inne på helt rätt spår - man måste göra en inre resa för att klara detta långsiktigt.
Lite därför jag är med på aa-möten online, nästan varje kväll just nu. Har beställt 2 böcker som jag ser fram emot att börja läsa. Har inte vågat dela/säga nåt på mötena än, eller ta en sponsor. Har du gjort det? Vill du berätta lite om det i så fall?

Kram Mamsen 🌺

@Mamsen Jag har inte skaffat sponsor än, främst eftersom jag jobbar i de första stegen via mitt rehab-program. Vill även välja med omsorg, tror att det är väldigt viktigt att det känns rätt på alla plan och jag har många grupper inom en halvtimmes bilväg så det finns många kloka kvinnor att välja på :) Känner inte heller att det är så bråttom, jag har mycket att jobba med på egen hand och bara att delta i möten ger många insikter. Men pratar och delar gör ofta och gärna, jag går dock endast på möten IRL, vet inte om jag hade haft lika lätt för att dela online.
Hoppas du ska finna din väg! Kram <3

@Blenda Kloka tankar och insikter. Om alkoholen, ja, men ffa om ditt förhållande till det egna jaget. Att lägga bort alkoholen är ack så viktigt, men att jobba med orsakerna till problemet är viktigare om man skall få till en varaktig förändring och kunna landa i sig själv och må bra.
Det är intressant att läsa om din väg framåt med AA och programmet. Jag snor tacksamt åt mig av det du skriver och återanvänder det jag kan på min egen väg framåt.

Dag 52.
Jag har haft en underbar helg med en tvådagars ridkurs. Ett event som jag varit extremt nervös inför, eftersom min senaste (och förhoppningsvis sista) fyllesynd utspelades i stallet inför människor som med all rätt tog väldigt illa upp.
På lördagsmorgonen mådde jag fysiskt illa av ångest och var nära att backa ur alltihop, påhejad av min skam och skuld. Men sedan andades jag, bad någon om kraft och ändrade inställning.
För faktum är att jag har gjort precis allt rätt sedan katastrofen. Jag har pratat med alla berörda, de vet att jag går på behandling, de vill mig väl och jag ÄR välkommen nykter. Allt annat är mina egna hjärnspöken som jag måste lära mig att hantera. Så jag bäddade in nynyktra Blenda i lite visualiserade skyddsänglar och åkte iväg. Och allt blev SÅ bra. Jag har fått ännu en flock tillbaka och den finns kvar så länge jag undviker första glaset.

I morse startade en reflexmässig panik då en uppdragsgivare via mail (som vanligt...) krävde orimliga akutinsatser för att rädda upp en kris som hen själv orsakat. MEN. Även här känner jag redan skillnad i nykterheten. När jag drack hade jag ständigt diffust dåligt samvete som gjorde att jag sprang på alla bollar och överkompenserade överallt. Jag blev trött och frustrerad, drack mer för att orka, och den onda spiralen som leder rakt ner i helvetet var ett faktum.
I takt med att mina nyktra dagar blir fler börjar även min ryggrad sakta men säkert växa sig starkare. Jag håller på att bli dirigenten i mitt eget liv. Inte lätt men rätt för att citera en aktuell man i medierna :)

Önskar er alla en fin vecka. Tro, Hopp & Kärlek <3

Så fint Blenda, blir glad ända in i min ännu lite krokiga ryggrad. Jag tycker att du beskriver så bra den där ständigt närvarande känslan av dåligt samvete, som i sin tur gjorde att ryggen krökte sig ännu mer. Allt som gick fel var troligen mitt fel, jag tar en slev av andras skam och skuld, här finns gott om håligheter att fylla.
Vad modig du var i helgen. Livsmodig delux. Kram till dig 🥰🌸

@Andrahalvlek @Se klart @Torn @trött_och_less_72, @Onkel F
Tack, tack, tack, tack och tack igen för er respons. Och för era egna trådar, jag läser allt och saknar som sagt hjärt-knappen jättemycket. Jag skulle också vilja ha en träff IRL som många skriver om. Snart borde det vara möjligt.

På tal om feelgood (skrattade högt av den kommentaren @trött_och_less_72) så spekulerar mina behandlare i om den förändring jag känner bottnar i att jag börjar tycka liiiiite mer om mig själv. Men f–n tro´t, det låter osannolikt :)

Nu ut i ösregnet. Men har snygga regnkläder och håller mig torr på insidan, både på det ena och andra sättet.
Nykter i 24 timmar till. Så får det bli.

Länge sen jag skrev, vi skriver dagbok på behandlingen,så det blir mest att jag läser andras inlägg på detta forum. Men dags för en kort uppdatering känner jag.
Har hoppat på en anställning på äldre dag, kommer att tjäna riktigt uselt. Men en trygg om än låg inkomst kommer att ge mig mindre prestationsångest, och skapa mer inre ro att jobba med nykterheten. Och jag har ju en gång för alla lovat att den ska gå före allt.
Är på dag 68 och har brottats ett tag med en överjävlig post akut abstinens. Ångest från hell, kraftlöshet och allmänt skit-mående.
Men jag vet att tiden är min bästa vän, jag har stor tillit till min behandling och med AA-gänget och er forumvänner i ryggen har jag överlevt även detta. Så nu vet jag att det går att ta sig genom utan återfall :)
Idag känns det ljusare. Min behandlare "lovar" att det kommer post akut abstinens med jämna mellanrum (typ var tredje månad) under lång tid, så det gäller att njuta innan nästa skov :) Här och nu. Ett dygn i taget. Blir bra det här.

Jag vill tacka Dig Blenda för allt du skrivit här.
Många saker känner jag igen och jag förstår att jag har lång väg till nykterhet efter år av missbruk.
Dina erfarenheter har redan hjälpt mig. Tack för att Du delar med dig.
Har varit nykter i 6 dygn nu, det jobbigaste är att inte kunna sova ordentligt. Det tröttar ut mig helt..

Dag 88 och jag mår skit.
Förlåt, nu är jag brutalt ärlig, och jag hoppas innerligt att jag inte avskräcker någon med det här inlägget.
Men just nu, och sedan någon vecka tillbaka, är jag långt ifrån feel-good och sinnesro.
Jag är i en tung period där jag mår psykiskt sämre än när jag drack. Mycket sämre. Ångest, rädslor, oro utan min självmedicin. Jättesvårt att jobba utan raketbränslet. Det enda som konstigt nog är bättre är min sömn, och det är jag djupt tacksam för, annars hade jag nog blivit galen.
Nu lever och andas jag timme för timme, tänker att nykterheten är det ENDA som räknas.
Jag tänker inte ge upp, jag tror fortfarande på att tiden är min bästa vän. Tacksam för att jag har min behandling.
Terapeuten sa igår att över 90 % av oss missbrukare dör av något som är kopplat till vårt missbruk.
Progressivt och dödligt, det är precis vad det är, alkoholberoendet.
Min ångest är överjävlig men inte dödlig.
Jag vill tillfriskna. Jag SKA tillfriskna.
Ett ögonblick i sänder.
Tro, hopp & kärlek till er alla.

@Blenda Jag uppskattar din brutala ärlighet. Den måste få plats i det här. Det är den som leder oss framåt. Utan den kör vi diket direkt tänker jag. Kämpa på. Kram

@Blenda Så bra att du är ärlig! Det behövs....för jag tänker att alla olika aspekter är viktiga att lyfta. Jag önskar att du ska få må bättre snart, en bättre dag imorgon.

Varm innerlig kram:)

Tack @Se klart, @Varafrisk & @torpet och alla andra som jag vet bryr sig även om man inte alltid hinner/orkar kommentar, för så gör jag själv. Läser och sänder tankar men svårare utan hjärt-funktionen att visa det.

90 dagar idag och jag tar en stund i taget. Jag var helt inställd på att det skulle bli riktigt jobbigt. Därför har jag hela tiden värjt mig mot tanken att allt skulle kännas så mycket bättre utan alkohol. Det där beror helt på vilket liv man lever och varför man druckit (tror jag).
Jag slutade inte dricka främst för att få må bättre, åtminstone inte under överskådlig tid. Jag slutade för att det fick ohållbara konsekvenser och för att drickandet till slut hade dödat mig.
Nu, efter att ha slutat använda alkohol, är det som att jag rivit av ett plåster på ett varigt sår, ett plåster som hade hunnit växa fast och gjort allt lite lättare utan att såret tillåtits läka på egen hand.
Så nu när jag står nykter för att bearbeta de tunga livshändelserna på djupet är det inte ett dugg konstigt att jag mår dåligt. Men det är det värt! Och idag har jag mockat hästskit i ösregnet. DET är bra för min själ!