God kväll!

Jag tänker att det handlar om att stå ut....

Idag har det inte varit en bra dag....det som dock har varit bra är att jag har varit hos frissan! Blekt slingor men fy fasen vad dyrt! Är tacksam för att jag har vuxna barn, ganska nöjd med min lön och lever ihop med min man...annars hade jag inte haft råd att lägga så mycket pengar på håret. Jag blir inte gråhårig men får en trist mörk färg...och det blir liksom...ja...allt hänger ner. Men nu fick jag slingor...och blicken lyfter! Har ganska tunt hår men min frisör sa att Eva Dahlgren har tunnare därför ska jag försöka få lite längre hår uppe på hjässan för att kunna dra det bakåt...kanske inte riktigt som Eva Dahlgren har det men...lite...vi får se. Annars så skiljer väl sig det mesta åt mellan Eva Dahlgren och mig....hihi...

Var och vägde mig på Viktväktarna och hade gått ner ett halvt kilo...jobbar inte direkt aktivt med vikten...men försöker ändå ha koll på den...så det var ju ändå ett positivt resultat!

Pratade med min terapeut idag...och jag berättade om min dåliga dag...om hur min dotters mående påverkar mig mm mm mm. Hon hörde att jag blev ledsen...och sa..hur känner du nu...hon sa att hon hörde att jag blev ledsen...och sa...stanna kvar i känslan...och jag grät. Vi pratade om hur viktigt att stanna kvar i känslor...att det är inte farligt...liksom stå ut. Vi pratade om ensamhet. Jag tog som exempel att om jag har två veckors semester med min man så kan jag inte endast vila i det och att vara med honom utan vill gärna messa någon, skriva på facebook. För det är som om tillsammans med någon blir jag någon...ensam finns jag inte...stort behov av bekräftelse. Fast inte bara få kontakt med vänner som ett bekräftelsebehov utan även svältfödd på sociala kontakter. Trivs inte heller riktigt bra på jobbet....

Vet inte om det är ett svar på varför det är så svårt att sluta dricka...naturligtvis är det ett beroende....men det handlar ju om att stå ut i den jobbiga känslan.....att lita på mig själv...att inte behöva dränka den känslan med alkoholen.

Idag var idag...imorgon hoppas jag att dagen blir bättre...tar en timma i taget...

Kram:)

@Varafrisk ja, det är nog så att ibland måste man även nå botten i ledsenhet för att kunna bli glad igen. Eller jag vet inte vad jag menar med det egentligen. Kanske att vissa saker måste få värka ut för att man ska kunna gå vidare.
Det är roligt att vara nyklippt men det är dyrt! Jag har börjat färga hemma och klipper mig bar hos frissan.

Hoppas din morgondag blir bra💖
Kram

Låter som ett bra möte hos terapeuten. Att stanna i känslan och inte trycka undan jobbiga känslor hela tiden är rätt viktigt.
Jag tittade på en fånig serie häromdagen där följande dialog utspelade sig mellan 2 personer ”ingen gillar dig” - ”jag gillar mig”.
Tänkte att det räcker rätt långt Att man tycker om dig själv.
@Varafrisk skrev:"För det är som om tillsammans med någon blir jag någon...ensam finns jag inte...stort behov av bekräftelse."
Har tänkt på att du så ofta skriver rätt negativa saker om dig själv. Du finns även ensam VaraFrisk. Se dina goda sidor för de är rätt många och du behöver egentligen inte bekräftelse från andra om du börjar bekräfta dig själv lite mer. Jag brukar säga att vi får alldeles för lite beröm - eller konkret positiv feedback. Så man får lov att berömma sig själv. Som AndraHalvlek när hon har byggt en lekhage… inte ett ord om att hon borde ha planerat bättre så hon inte var så rörig i affären, borde haft en skruvdragare, att den inte blev som hon tänkt… utan bara tillfredsställelsen i att ha gjort, ha gjort klart, glada marsvin… Ett sunt sätt att hantera livet och sig själv.
Alltså jag vet att det inte är lätt… särskilt inte när man dricker. För känslan av att man inte är bra finns där och gnager, men nåt kan man plocka fram ändå. Som åh vad snygg jag blev i håret, vad bra det där samtalet gick… Jag tror att det är viktigt.
Och du är bra!

Godmorgon och Tack vänner!

Tack för påminnelsen @ Sisyfos ! Jag är bra på att prata negativt om mig själv mindre bra att lyfta det positiva. Så ..jag älskar mina slingor..även om det är svindyrt är det värt varenda öre👌🏼Ni vet… Blondes have More fun😃

Pratade men min fd kollega och vän igår kväll. Vi känner varandra väl och hon känner till mina styrkor både i jobbet och privat. Och det är väl så att mina styrkor kommer inte till sin rätt på min nuvarande arbetsplats. Det finns så mycket tradition i vad en kurator kan göra och inte kan göra. Och kanske är det så att jag måste gå vidare för att utvecklas…må bra…

@Tofu mina föräldrar och även syskon ibland har många gånger försökt skydda mig från jobbiga känslor som att tex inte bli ledsen. Fast jag tror många gånger att det handlade om deras egna rädsla för att bli ledsen. Jag tycker inte att det är så jobbigt att bli ledsen …jo kanske när jag inte riktigt förstår ledsenheten. Det är svårare att stå ut i ångesten.

@Ase jag förstår vad du menar. Jag skulle aldrig våga slinga håret själv så det får bli frisören😃
Hörde din röst igår på Zoom tyvärr så var det ngt tekniskt strul med mikrofon.

Nu tar jag en timma i taget…

Kram💗

Hej @varafrisk
Kikar in och kollar läget, det händer saker hela tiden här ju🤗
En timme i taget tror jag inte att jag hört från dig tidigare- så bra mantra!
Läste du hos @sländan idag om hennes många försök att till sist hitta rätt. Du kommer dit. Är snart där.
Där jag är nu har de trädgårdar som är helt makalösa. Du vet, blommor som vi har i små krukor hemma- är stora träd och buskar här. Så fint! Tittar ut över havet nu när jag har en liten paus, och läser lite här. Kram, hoppas du får en bra kväll!

@Se klart läste nu i Sländans tråd. Snart är jag där men just nu skitjobbigt🥲Vaknar tidigt och har ångest. Jag vet precis vad lösningen är på problemet…ingen alkohol. Vill inte skämmas men skäms…och vet att jag inte behöver skämmas men skäms så fruktansvärt mycket inför er vänner här på forumet. För att jag inte slutat. För att jag verkar klok. Men jag är klok. Å jag vet mycket. Dagen idag var åter igen en ledsen dag. Men jag vet…det blir bättre🙏🏻

@Se klart..jag förstår vad du menar med blommorna…minns när vi var i Colombia och det växte julstjärnor vid vägkanten. Eller när man har varit i något sydligt europeiskt land… hibiskusen eller bouiganvillea…underbart 👌🏼

Kram 🥰

@Se klart @Tofu Tack för omtanke och era inlägg:) Fortsättning följer nedan:

Jag har skrivit detta tidigare men när många börjar skriva här på forumet har man varit nykter ex antal dagar, veckor eller tom månader. Jag tänker att det är då lättare att berätta hur det var när man drack, på vilket sätt man drack osv. Det känns som att det är lättare att förhålla sig till tiden då man drack och det känns som att det är lättare att berätta om hur det var då istället för att berätta om hur det är nu. Jag har fått frågan ibland hur ofta jag dricker, hur mycket och jag tycker att det är jobbigt att svara på den frågan när jag fortfarande är mitt i eller nej jag är inte mitt i utan jag är vid mållinjen/gränsen och klänger. Jag kan berätta för min läkare och för min kurator hur mitt drickande ser ut men när jag berättar vill jag nästan sjunka genom marken för att det är så jobbigt.

Veckan som gick var inte bra både ur alkoholperspektivet men även för övrigt. Ringde på ett jobb igår som jag ska söka. Jag behöver förändring och den viktigaste förändring som jag behöver är att sluta dricka. Jag har köpt böcker, har kopplat upp mig till AA och kopplade upp mig i onsdags Alkoholhjälpens träff men fick inte att min mikrofon att fungera. Jag tänker att det här bra redskap men just nu blir detta för mycket. Jag blir inte nykter för att jag läser en bok men när jag har samlat ihop lite nyktra dagar och inte är så trött då tänker jag att det kanske kan vara bra.
Tänker att det viktigaste för mig nu är att ta en dag i taget eller kanske timma för timma, vila, ta promenad och ev läsa något lätt något som gör mig glad. Jag är så trött på detta liv men jag kan inte ta alla redskap på en gång. Min kropp behöver återhämta sig rent fysiskt. Jag behöver ta hand om mig med kärlek. Ett bad. Tända ljus. Kanske spa.
Känner mig oerhört trött, initiativlös, lite ledsen.....och lite olika kroppsdelar gör sig påminda pga alkoholen.

Snart ska min man och jag åka fram på stan. Köpa presenter till vår son som fyller år imorgon. Ta en fika. Hämta ut lite medicin. Köpa frukt.

Jag ska inte fly idag....jag ska känna...

Kram på er alla:)

Går ju inte redigera men jag skulle vilja lägga till att…när jag tog antabus då gick det ju snabbt ..helt plötsligt hade det gått 58 dagar…det är ju typ där jag skulle vilja vara…men nu måste jag ta mig igenom dag efter dag….precis som ni alla har gjort som kommit en bit på vägen…men det är skitjobbigt …och jag vill inte hela tiden vara fylld av dessa tankar…för de tar så mycket energi och då dricker jag på den känslan…men att stå ut är ju vad det handlar om…fast man måste ju leva också😃

@Varafrisk jag känner också lite som du att jag räknar dagar och att jag vill vara tillbaka där jag slutade vara nykter sist. Men det går ju inte.... Jag upplever inte att det är lika jobbigt varje dag denna gången men jag är mycket räddare och på min vakt nu.
Vi följdes ju åt förra gången och jag upplevde att du hade kommit längre i ditt nyktra tänk än jag.
Det jag lägger mycket tid på nu är att söka kunskap och olika sätt det finns att bli nykter på.
I början när man är nykter så är det nog mycket att bara stå ut men så kan det ju inte fortsätta dag ut och dag in.
Tankarna och besattheten blir nog mindre och mindre med tiden.
Fokus är att må så bra som möjligt alla dagar och det blir nog fler bra dagar om vi kan bli fria från alkoholen.
Kram 💖

@Varafrisk skrev:"när jag tog antabus då gick det ju snabbt ..helt plötsligt hade det gått 58 dagar…"

När jag läser ser jag att det gick bra för dig med antabus, hur kom det sig att du slutade med de? Jag har aldrig provat, så jag vet inte så mycket om antabus.
Det måste vara skönt att inte ha något alternativ, om man känner ett sug efter att dricka. Det tar som du skrev väldigt mycket energi att bli nykter. All min energi gick åt till att bli nykter, jag tror att det var en av orsakerna till att jag fick min utmattningssyndrom. Jag var sjukskriven helt i 4 månader och nu arbetar jag bara 50 % tillsvidare. Efter arbetet sover jag ca 2 Tim varje dag och försöker verkligen bara ta hand om mig själv så mycket det går. Nu mår jag bra, men jag ska absolut inte stressa mig till att gå upp i tid.
Jag tror att du gör klokt i att ta det lugnt och ta det viktigaste först. Du kommer att klara det här och må bra framöver, bara du försöker acceptera att det tar tid, och olika för alla. Jämför dig inte med andra, det får dig bara att bli stressad och må dåligt.
Kram 💕 sländan

Jag förstår din känsla och jag hör definitivt till de som väljer att inte skriva när och om jag dricker. Du skriver här, men vill heller inte skriva om just det. Jag gick hos en kurator för ett tag sen som ett led i att ta tag i min alkoholproblematik och för första gången i mitt liv berättade jag för någon utanför familjen. På resterande besök frågade kuratorn inte och jag ville ju helst inte prata alls om just det för att det är så skamfyllt. Så jag pratade om annat. Det är ju inte så att man vill föra det på tal direkt om man får chansen att låta bli, så jag kan verkligen förstå att du inte vill skriva om det och det är väl helt ok att finnas här ändå. Du kan ju ändå relatera till dig själv och dina erfarenheter i kontakt med andra. Så känn dig inte tvungen att vara något annat än den du är. Du jobbar med din problematik. Testar nya vägar och olika strategier, har erkänt för dig själv och känner dig trött på alkoholen. Rekommenderar dig att testa att byta ut mot alkoholfritt för att inte behöva ändra vanan. Men det du gör lyfter dig uppåt. När du väl bryter är du extremt välförberedd. ”Dressed for success”

@Ase Vad skönt att det känns lättare för dig denna gång. För mig är det inte så för när jag tog antabus även om jag mådde psykiskt väldigt dåligt så behövde jag aldrig förhandla. Nu är jag tillbaka i förhandlandet igen..

@Sländan Jag hade under flera år frågat läkare om antabus men man sa nej pga förhöjda levervärden. Jag var kanske egentligen inte förberedd men i april månad fick jag en ny läkare. Jag tog nya prover och utifrån dessa så tyckte att han att jag kunde testa antabus. Då hade jag landat i att jag skulle ta dem tre gånger i veckan på rådgivningscentrum i min stad. Jag visste att jag skulle möta personer som jag hade mött i mitt jobb när jag jobbade i en annan kommun. Vi var med i samma fack. Men, jag var redo att ta medicinen. Det funkade verkligen jättebra! Måndag, onsdag och fredag åkte jag dit och blåste och drack mitt antabus, för det är ju en brustablett. Men tyvärr så efter 58 dagar som nykter var jag tvungen att sluta för att mina levervärden förhöjdes. Någon gång i augusti hade jag en telefontid med min läkare för jag undrade om jag kanske kunde ta antabus för att bryta mitt beteende men min läkare sa att jag kommer aldrig någonsin mer kunna ta antabus. Jag och min lever tål helt enkelt inte antabus. Antabusen gjorde att jag fick många nyktra dagar men även om jag hade kunnat fortsätta ta medicinen så var jag rädd för att jag skulle hamna i ett återfall om jag slutade...och det var vad som hände. Antabusen gjorde mig även ofantligt trött. Så nu är det bara mig själv jag måste lita på!

@Sisyfos Du har sagt det förr och jag tror att jag behöver testa det...att seriöst byta ut alkoholen mot alkoholfritt...tills jag kommit lite längre. Jag tror även att jag behöver dricka alkoholfritt under veckorna.

Tack vänner för att ni skrev! Ska fortsätta skriva i ett nytt inlägg...

Kram:)

Nu vill jag skriva om något som jag egentligen kanske inte vill skriva om fastän jag vill...visst låter det lite kryptiskt??Det beror på att jag behöver skriva om min man och jag vill inte att ni ska få en skev bild av honom för han är en mycket snäll person, en fantastisk pappa, en jättefin man, positiv, ser möjligheter i livet, är vältränad och är så fin...har fyllt pensionär men jobbar fortfarande dels för han tycker om att jobba, det är en del av hans identitet dels för att det skiljer sju år mellan oss. Men, jag är rädd för att han har blivit beroende av alkohol..jag brukar säga till honom och till barnen att han är medberoende men då möts jag mest av skratt.

Jag tänker på Sattva som skrev om sin man som gömde vin...jag kan förstå hur svårt detta kan vara. Ni som följt mig ett tag vet kanske att jag inte riktigt får det stöd som jag skulle behöva av honom..jag vet...jag kan inte kräva det men hur som helst. Om jag har köpt alkohol då frågar han ofta om jag har något till honom. Jag har sagt att när han gör så då blir det svårare för mig att sluta eftersom det blir mer legitimt att dricka om han dricker. Jag har också sagt att om jag vore han skulle jag ta alla flaskor och burkar och bara hälla ut allt. Vill dock påpeka att han brukar inte dricka så mycket som jag gör. Jag har ibland förstått att han har köpt öl och gömt för att han vill kanske ha någon öl till helgen. Jag har bett honom att inte dricka alkohol när jag ska försöka bli nykter men inte att jag kräver att han ska bli nykterist. Jag minns inte riktigt vilken dag det var men en dag i veckan så hittade jag ett gömställe där det fanns flera öl, och jag konfronterade honom. Jag frågade varför han köper och gömmer, varför han behöver dricka men han svarar bara att han vet inte. Jag sa till honom att jag har aldrig gömt för honom, talar alltid sanning hur jobbigt det än är så varför gör han så men han kan inte svara. Jag trodde inte detta skulle hända igen men nu har jag hittat ytterligare ett gömställe. Detta gör mig så otroligt ledsen och rädd! Ska vi sitta här hemma som två fyllon?!?! Jag blir rädd för att han kanske är mer beroende än vad jag förstår. Jag blir även rädd för att han inte kanske vill inse hur allvarligt det är för mig. Men så tänker jag...jag får väl vara den starka igen....för det här livet vill jag inte ha...det här var verkligen svårt att skriva om men jag var liksom tvungen....jag älskar min man:)

Just nu är han på fotboll tillsammans med vår dotter och hon kommer med hem till oss. Så jag får konfrontera honom lite senare.

Kram:)

Tack fina @Tofu för dina ord! Det ger mig styrka och insikt om att det här kommer jag klara dessutom ännu mer min man och jag kommer/ska klara det här❤️❤️

Så skönt…jag har inte varit alkoholfri idag…men jag har hällt ut öl..så himla skönt!
Jag har konfronterat min man…och givetvis är han oskyldig…men jag känner precis som jag tänker han känner …vi kan inte lura varandra.
Om vi inte hade känt varandra så länge levt så länge tillsammans då vet jag inte var vi hade hamnat🙊

Kram🥰

Det blir tokigt ibland när man inte kan redigera...för om man läser mitt förra inlägg kan man om man inte känner mig tro att jag tycker att det var skönt att jag inte var alkoholfri..fast jag tror ni förstår...jag hällde ut öl...och det var skönt!!

När det gäller söndagar så kan jag känna mig lite lugnare..systemet är inte öppen ...fast jag känner mig ändå väldigt stressad. Rädd. Ledsen. Trött. Tappar fotfästet...jag måste verkligen...få ett riktigt fotfäste igen...jag behöver grunda mig i mig själv...åter igen stänga dörrar. Göra precis tvärtemot vad min alkoholmarinerade hjärna säga....bara totalvägra...men min hjärna är så otroligt lättlurad och den har blivit mer och mer lättlurad...och tiden går.
Det finns inga röda skyltar som säger STOPP...de skyltarna får jag visualisera..för att gå vidare. Jag känner mig svag och jag avskyr den känslan!!

Men nu kom jag på mig själv...för nu blev det ju så där igen. Jag förminskar mig..jag ska klara av det här! Jag bara måste för jag vill leva...och njuta...av livet....men det är så svårt just nu.

Hur som heslt ..Ska på födelsedagskalas om ett par timmar, min sons. Vi ska bli bjudna på mat. Fantastiskt! Efter kalaset ska jag åka med min dotter och handla mat till henne...det är tomt i hennes kylskåp...och hon har knappt några pengar. Har nu på fm gjort matlåda till henne, min man och mig själv som ska ätas imorgon. Stekt kolja med potatismos och picklad morot och vitkål. Ser fram emot morgondagens lunch. Nu blir det bad för hunden.

Kram till alla och i synnerhet till oss som kämpar så mycket!!

@Varafrisk nu fick jag middagstips av dig😊. Satt och funderade på vad vi ska äta idag och nu blir det fisk och potatismos hos oss. Picklad blomkål blir det inte men kanske kokt.

Jag förstod att det var hälla ut som var skönt.
Det där med att stänga dörrar tycker jag är bra och jag använder mig mycket av det. Det är ett av alla råd som jag tagit från dig.
Du är inte svag du stöttar andra och har så mycket klokhet som du delar med dig av.
Hoppas du får en fin dag och att kalaset blir lyckat😊
Kram 💖

@Varafrisk – Hoppas du har haft en fin söndag.
Jag är inte säker på att det alltid är fel att vara svag.
För mig var det snarare rätt steg att ta, att äntligen sluta kämpa med hjälp av bara min egen vilja. Att erkänna mig besegrad av alkoholen, för att därefter leta nya vägar.
Jag vet att du tidigare har skrivit att din ekonomi inte tillåter privat behandlingshjälp, men har du någonsin funderat på möjligheten att prata med din arbetsgivare om att få en sådan behandling betald? Jag förstår att det är extra känsligt med tanke på vad du jobbar med. Men på min kvällsbehandling finns både läkare och annan personal inom vård & omsorg, till och med en person som själv har jobbat med beroendeproblematik...och ibland måste man kanske helt enkelt kasta in handduken, svälja all stolthet och alla rädslor, och ta emot all hjälp som man kan få även om det innebär att man tappar fotfästet en stund. (Förlåt om detta är diskuterat förut, jag minns inte riktigt allt som skrivits och menar verkligen inte att skriva dig på näsan.)
Kram!

Hej fina Varafrisk! Läser här inne om dig och nu din man. Tänker att ni nu har ett gyllene tillfälle att vända era erfarenheter till något positivt tillsammans. Minns din man så tydligt från träffen. Han sa så övertygande att han tycker det räcker med fredag och lördag. Något tycks ha ändrats inom honom om det nu är fler tillfällen och dessutom gömslen. Kan ni prata om vad som förändrats och hur ni kan hjälpa varandra ur denna situation? Det är ju som du själv är inne på bedrövligt om ni båda ska sitta där med alkoholproblem...

Kram!