Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!

Bra gjort att påbörja programmet! Och slå inte på dig själv tycker jag. Tänk att du nu äntligen ska vara snäll mot dig själv och se till att du slipper ångest.. Jag minns känslan av frihet när jag insåg att jag kunde slippa risk för minnesluckor och skam, bara genom att sluta dricka. Känner så fortfarande, jag kan stå för vem jag är, ingen har något på mig längre. Kör på! Kan rekommendera Rebecka Åhlunds "Jag som var så rolig att dricka vin med". Och Annie Grace "Tänka klart".