Är på semester och återigen slutar kvällen med att jag lämnas ensam med 2-åriga sonen på stan för att min man tycker jag sagt något elakt. Jag ber honom att vi ska gå och äta som planerat men han drar. Jag gåt til hotellrummet. Lägger sonen och försöker själv sova. Ont i magen och helt förkrossad och uppgiven. Han börjar drivka 14:30. Kl 21:30 har han hunnit få i sig 7 öl, 1 flaska vin och en shot.
Han skickar massor av elaka sms. Jag är på rummet igen 21:45. Han ringer vid 00:22 och frågar om jag tänkt låta honom sitta i lobbyn hela natten, full och sluddrar. Hur skulle jag kunna veta att han var i lobbyn??? Skulle jag då lämnat sonen ensam på rummet och åkt ner från 18:e vån för att ge honom nyckel? Det första han säger när han fixat ny nyckel är att han har bestämt sig nu. Han vill inte leva med mig och mitt sjuka beteende mer.

Nu på morgonen gick jag upp och åt frukost. Första han säger när jag kommer upp är att jag är taskig som inte wns frågar om han vill följa med och äta. Jag vill bara ta sonen och åka hem. Är så ledsen och känner mig totalt uppgiven. Det känns som att den enda vägen ur det här är att lämna, vilket jag inte vill egentligen. Men jag orkar inte leva så här heller längre. I snart 4 år har det varit så här. Jag sa till honom nyss att jag stannar endast kvar om han är nykter dem sista dagarna här. Han vägrade, säger att jag har rätt att ta mig en öl till maten om jag vill. Då ville han hellre att jag skulle åka.

Är det jag som överdriver, överreagerar? Är det här normalt?? Jag är helt knäckt och nedbruten av allt det här...

Snälla, ni som orkar, ge mig kloka råd. Det är första gången jag skriver här.

välkommen Tussilago !

Jag är alkis och således på den "andra sidan" men ibland är det bara så att jag måste få ge råd !

Du ska dra ifrån honom snabbt som fan !!

Hans uppträdande ska du inte behöva utsättas för, du dras ner i skiten och det blir svårare och svårare att sticka. Du måste tänka på ditt egna välbefinnade och ordna till så du får ett bra liv. Det är inte ett normalt liv det där och det ser du ju själv nu. Du överdriver inte på något sätt !!

Fortsätt skriv här för det hjälper mer än du kan tro !

Kram !!

mr_pianoman

Jag är också alkis och håller med Adde (som vanligt) Du ska inte behöva ta detta! Han kommer inte fatta förrän du går, om ens då.
Du måste tänka på dig själv och din son.

Du överdriver inte.
Varma kramar!

Tussilago

Hej och tack för era svar. Ni berör djupt i mitt hjärta och tårarna vill bara rinna. Tack för era uppriktiga svar. Det är så svårt det här. Känner mig kluven och nära på schizofren av det här. Frågar mig skälv om jag orsakar problemen. Nyss skriver han ett sms och säger att han älskar mig. Jag vet inte vad jag ska svara, vill inte svara...

Det här känns som att ha en obotbar sjukdom.

Än en gång, Tack för att ni ville svara och ge mig en annan sanning om än svår att se/ta.

Kram

Lelas

Åh, Tussilago-vännen!

Du, det är otroligt viktigt att du står fast vid det du sa. Alltså, du har sagt till honom att du tar med dig din son och åker hem om han fortsätter att dricka. Då MÅSTE du göra det om han inte håller sig nykter. MÅSTE!

Det enda du gör om du inte står fast vid sådana saker, det är att flytta fram dina gränser sakta sakta sakta.... och din man kan fortsätta som tidigare och till och med öka farten lite. Han rättfärdigar sitt beteende med att du inte sätter stopp. Så länge du tillåter honom att fortsätta så kommer han att göra det.

Och om du då inte står fast vid dina ord, så kommer de att tappa sin betydelse. Precis på samma sätt som alkoholistens ord om "bara två öl", "jag skall sluta, jag lovar" och "jag älskar ju dig, vill du inte att jag skall få dricka och må lite bra" tappar sin betydelse när han gång på gång bryter mot dem... eller hur?

Han vill hellre att du åker än att han skall behöva avstå från alkoholen. Gör det då. Genast har det varit hans beslut och hans val - eller hur? Han har just sagt till dig att han väljer alkoholen framför dig och sonen. Hans val behöver inte vara för evigt - men just nu måste du låta honom ta konsekvenserna av det valet och åka därifrån.

Vi är många som delar din smärta, och som vet precis vad du går igenom. Men, vi är också många som vet att det enda du kan göra nu är att lämna din man på hotellet och åka därifrån. Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

av tre trofasta forumvänner. Jag håller med dem helt och hållet. Så bra att du hittat hit, surfa runt och läs så ser du hur sorgligt vanlig din situation är... och så kommer du att se hur mycket stöd och pepp och goda råd det finns att få här. Ta hand om dig och två-åringen och hoppas du kan få till några riktigt glada semesterdagar! Kram! / mt

av tre trofasta forumvänner. Jag håller med dem helt och hållet. Så bra att du hittat hit, surfa runt och läs så ser du hur sorgligt vanlig din situation är... och så kommer du att se hur mycket stöd och pepp och goda råd det finns att få här. Ta hand om dig och två-åringen och hoppas du kan få till några riktigt glada semesterdagar! Kram! / mt

mr_pianoman

Nej! Det är INTE du som orsakar problemen.
En av alkoholismens verkningar är att man har olika sidor. Och är det nån som är schizofren så är det alkoholisten.

Tussilago

Det är som att ha att göra med två personer. Jag känner att det påverkar mig enormt. Mitt humör skiftar och jag lever en oerhörd känslomässig berg och dalbana. När han jobbar dricker han alla dagar utom 8 i månaden. På semestern blir det minst 1 flaska vin per kväll och flera öl. Vi har det givetvis bra oxå men det här påverkar hela mit liv varje dag.
Tack för att ni finns här som ett fantastiskt stöd när jag känner mig minst och ensammast i världen.

Lelas

Du är inte ensam, vännen! <3

Hur har det gått under dagen och kvällen?

/H.

Du kämpar med två personligheter hos din man, den nyktra och den alkoholiserade...
Det är NU du står inför ett val, om du ska låta den manipulativa alkoholisten "få ta över" allt det där fina som den nyktra ger dig pluspoäng för tillfället...
I en vågskål får du nu väga det som är bra och det som är dåligt i erat förhållande...

Man ställs inför val genom hela livet, vissa svårare än andra, och detta är nog ett av dem...

Det råd du får här får du av båda parter, de som som genomlidigt samma kval som i din position som medberoende,
och av de som befunnit sig i din mans situation, men på något sätt fått återkomma till det avalkoholiserade livet igen...

Vi har ett igenkännande i din nuvarande situation, och de råd vi kan ge är väl i i sin enkelhet så här...
Ställ krav på att han NU kan förändra sitt drickande för att rädda erat förhållande, eller...
Så lämnar du problemet med dess problemägare, dvs honom...

Alkoholism är en synnerligen allvarlig sjukdom och den är inte lätt att "övertyga" någon mot sitt egna vilja att avsluta för någon annans skull...
Alkoholisten är en självisk person som inte förstår eller kan läsa andras reaktioner på rätt sätt när han/hon nästan alltid själv är påverkad...

Och motreaktionen är att svara med samma mynt, vara självisk och enbart tänka på sig själv, vill jag fortsätta att leva på samma sätt i framtiden?
Det svaret sitter du nog på enbart själv, och det enda vi andra vet är att om ingenting händer nu, så kommer det enbart att förvärras...
Han kommer att blanda in kärleksförklaringar och nysta ihop det med sitt egna beroende, så länge han bara får fortsätta dricka...

Du kan ge honom chansen att nu förändra detta genom att ställa krav, för din, hans och erat gemensamma barns skull...
Är han inte villig att ge detta en chans, så är det i min högst personliga åsikt ...ingenting att bygga vidare på...

Men är han förmögen att totalt kapitulera inför sin sjukdom och mottaglig för att ta emot proffessionell hjälp, då ger han det en chans I alla fall...
Och då kan tiden var värd att vänta ut...

Men annars, tänk på dig själv, vill du fortsätta att leva genom någon annans sjukdom, och förlora mycket av din egna tid för någon annans skull?

Jag skulle inte göra det, det finns så mycket annat att uppleva här i livet än genom ett alkoholtvång, men det är ju min åsikt som sagt...

/Berra

Tussilago

Inget vidare. Jag stannade kvar. Vi möttes upp på stan och han hade shoppat fina presenter till mig och barnen. Han har barn sedan tidigare likaså jag. Han drack en öl vid 15. Därefter vin och öl på rummet. Vid middagen 1 flaska- 1 glas som jag drack. När vi gick till hotel sen, ville han avsluta med en drink till. Jag ville gå upp med sonen. Jag undrade varför han inte kunde gå med upp istället. Han svarade bara att jag tänker ta en drink iallafall. Jag frågar varför, du har ju redan druckit så det räcker. Hans svar: För att det är en skön känsla.

Jag måste bli stark. Jag vill inte hitta på fler saker med honom på semestern. :(

viktigt steg när du skrev ner hur du har det. Du skriver att vill bli stark, här på forumet kommer du att se att du inte är ensam och att mönstret faktiskt är väldigt lika även om alla människor är unika. Just svängningen mellan elakheter följt av kärleksord och presenter är ett vanligt mönster.
Åk hem idag om du har praktisk möjlighet till det. Fortsätt att läsa och skriva här och sök hjälp där du bor. Det finns olika möjligheter, det kommer du att se när du läser vidare här. Styrkekram! / mt

Tussilago

Det är verkligen kluvet. Det dricks mindre några dagar och genast känns det som om det är jag som är överdriven. Sen händer det igen, och jag blir besviken. Jag hummar bara med i hans onyktra tal för annars blir det bara bråk. Har börjat lära mig ett och annat. Han vill att vi åker utomlands runt jul. 4 veckor. Har varit på såna resor två ggr tidigare och jag har gråtit och varit lämnad ensam flera ggr då. Alkohol vart eviga kväll. Vågar jag åka? Är mkt tveksam då jag vet hur jag varje gång lovat mig själv att inte göra om samma misstag.
Tack alla för att ni finns!!!
Kram

Lelas

Hej vännen!

Nu kommer det lite klarspråk här då.... ok?

1) Du överdriver INTE! Du snarare underdriver... Du, som vi alla, vill inte att det skall vara ett problem och därför erkänner du inte för dig själv att du egentligen ser mycket mer. På samma sätt som en alkoholist "bara har druckit två öl" så säger vi att "det är egentligen inte så farligt". Du överdriver inte.

2) Nej, du skall inte resa. Absolut inte. INTE.

3) Din man väljer alkoholen framför dig. När skall du sluta att också välja hans alkohol framför dig själv? Det enda sättet som ni över huvud taget har en chans, är om du lämnar honom (under en period åtminstone) så att han får ta ansvar för sitt eget liv. Nu hänger du i händerna i en trädgren och han hänger i dina fötter. När du tappar så faller ni båda handlöst. Alltså: det är dags att du låter honom falla, klättrar upp på grenen och väntar där på honom. Om han klättrar upp till dig så ses ni där.

Du... backa tillbaka i det du har skrivit och försök se det med utomstående ögon. Vad skulle du säga om det var någon annan som skrivit inläggen?

Gumman. Du är värd ett mycket bättre liv än det här. Jag vet att du vill leva med din man och att du älskar honom, men som det är nu så kommer du att gå under. Han väljer ju som sagt bort dig... Är det inte dags att sluta ställa upp på det?

Kramar i massor!
/H.

om att "överdriva" - det handlar om hur DU vill leva DITT liv!
Om det inte skulle göra dig illa att han dricker - så ok! Men nu gör det dig illa, gång på gång och då är det för mycket. För DIG, för hur du vill ha det - det är det som räknas för dig. Och då ska du inte ha det så.
Det blir så mycket att handla om hur andra gör, vad som är "normalt" osv. Men du måste tänka på hur DU har det och hur du VILL ha det. Läs här så ser du hur många som vacklar precis som du. Alla de vill leva med en person som dricker mindre eller inte alls. Du är inte ensam i dina funderingar och du överdriver inte!
Fråga dig själv VARFÖR du skulle följa med på en lång resa med de erfarenheter du har? / mt

Tussilago

Ni har rätt i det ni skriver. Det vet jag men det är så fruktansvärt svårt att vara stark. När jag är stark blir han sur och tycker jag är elak och kall. Just nu försöker jag bara vara lugn och inte tjata alls utan bestämmer mig för att säga nej till vissa saker då jag vet att det blir för mkt alkohol. Han är en bra människa annars. Han tjänar mkt pengar har ett bra jobb och är generös. Jag älskar honom och vi har det bra oxå men, att leva i ständig oro är nedbrytande. Så pass att jag känner rent hat mot honom. Han har sårat mig så många ggr. Lämnat mig ensam med sonen när som hur som, säger elaka saker då han dricker. Behandlar mig som om jag är helt blåst. Då vi varit utomlands 4 veckor har jag varit så ledsen och helt under isen. Helt förstörd. Han menar att jag har psykiska problem. Att det varit ok i hans tidigare relationer. Jag vet att det var en av orsakerna till att hans förra fru som han har två barn med lämnade honom. Därefter hade han ett förhållande med en kvinna som enligt honom hade alkoholproblem. Alltid jag som kännet mig usel i slutändan.

Igår kväll samma visa. Somnade i köket på en stol. Ikväll är vi bjudna på grillfest. Han vill att vi ska sova där och jag vet att det kommer bli för mkt alkohol. Bättre jag kör.

Kram ni underbara!

Lelas

Gumman. Det är så tydligt hur det pågår en kamp inom dig.

Och vet du... du har psykiska problem. Du har en sjukdom som kallas medberoende och som man får av att leva ihop med en person med ett beroende. Du är också drabbad av alkoholismen.

Det är klart att han blir arg när du säger emot, då pajar du ju hans bild av hur ert liv tillsammans skall se ut. Du skall hålla dig lugn och tyst och sköta allt praktiskt och vardagligt, så att han får lov att dricka i fred. Han har ju, som sagt, redan uttryckligen valt alkoholen framför dig, så din plats i er relation som den ser ut i hans bild är att se till att han får dricka så mycket som möjligt och så ostört som möjligt. Det är vad du betyder för honom. Tyvärr.

Hur länge skall du ställa upp på det?

Kram!
/H.

leto

Min sambon drog igår,tog ut 10 000 på kontot. Jag här så svårt att släppa de o leva i min vardag så jag ut o letar,lyckades oxå hitta honom,ringa polis,beroendecentrum,socialjour bla,bla,bla......
Orkar inte äta sova eller leva. Tvingade mig att ta med min dotter till panduro o att inte ens hon kommer före min sambo i tankarna skäms jag över...Skillnaden den här gången är att jag spärrat kontokort,spärrat droppen till porten och tagit kontakt med barnenheten så jag o min dotter kommer kunna få nån att prata med. Som jag så till dem, jag behöver stöd att vara stark när Han kommer hem med svansen mellan benen.....
Jag fick ett möte på tisdag och det känns sjukt bra. Det är en djungel av telefonkopplingar samtal med myndigheter för att varje gång komma fram till samma sak. Det finns bara en som kan fixa det här o de är inte jag. Jag kan bara vara stöd.

Lelas

Hej igen Ieto!
Vad jobbigt du har det... Men, bra jobbat att du har sökt hjälp och spärrat kontot och så! Det är viktiga steg i att ta tillbaka rodret över ditt eget liv. :-)

Heja dig!
/H.