Hmm..förra helgen. Ja vad kan jag säga? Egentligen bara ursäkter.

Jag visste att det skulle bli vin. Gjorde mig till freds med att jag skulle ta några glas.
Är en kvinna som jag inte träffar så ofta längre pga avstånd. Blir långt mellan gångerna nu och jag längtande efter att träffa henne. Mitt liv annars är bara jobb och mina barn. Typ. Vi har alltid trevligt när vi ses även om vi dricker lite.
Tänkte att jag förtjänade lite trevligt och lite alkohol. Var faktiskt ett litet test också. Jag drack inte tills jag somnade eller blev full i bemärkelsen att jag tappade minnet eller ens blev bakfull. Jag tänkte sen att varför kan man inte ha så trevligt utan alkohol?
Det är det som är min våta dröm..kunna ta ett glas vin eller en öl men lika gärna välja att avstå.

Vi ska träffas igen i november. Om 8 veckor. Jag tänker inte dricka innan dess oavsett om det blir andra saker som sker.
Tänker att jag kanske är lite närmre den känslan då?
Det kändes tomt i helgen som vanligt och känslan och suget stänger fort men det är uthärdligt. Jag har dessutom börjat träna hårt 4 dagar i veckan. Börjar se lite resultat på magen och axlarna. Tänker inte förgifta kroppen genom att hinka öl och chips nått mer. Vill faktiskt kunna bli lite attraktiv och känna lite stolthet över mig själv..kanske, kanske kan en kvinna också tycka det också i framtiden. Längtar efter tvåsamhet igen.. känner mig äntligen över min smutsiga skilsmässa nu. Är fan på tiden..

@trött_och_less_72 skrev:"Jag tänkte sen att varför kan man inte ha så trevligt utan alkohol?"
Det kan man, men för att komma dit behöver man öva. Jag saknar inte alkohol på resa, jag njuter av middagar och bras-kvällar med te eller god alkoholfri öl.
Ja kanske skulle njutningen rent objektivt vara större- den stunden- kan faktiskt inte svara ja på den frågan. Min morgon efter är underbar så sammantaget är det mer njut i livet.
Då tänker jag inte ens på vad alkohol-intaget väcker i mig i form av att behöva mer. Men där är vi olika.
Min poäng är att det tar tid att ställa om, hjärnan måste få chansen att på egen hand producera måbra-hormoner och njut-dito.
Min känsla inför en fredag är MINST lika härlig som nykter! Min känsla en lördag morgon är oslagbar! Kram.

@Se klart skrev:"Då tänker jag inte ens på vad alkohol-intaget väcker i mig i form av att behöva mer. Men där är vi olika.
Min poäng är att det tar tid att ställa om, hjärnan måste få chansen att på egen hand producera måbra-hormoner och njut-dito.
Min känsla inför en fredag är MINST lika härlig som nykter! Min känsla en lördag morgon är oslagbar! Kram"

mm, förstår vad du menar. Jag är inte riktigt där ännu men jag hoppas som sagt att jag når dit jag med.
Frågan är väl kanske om det gått för långt för mig? Det vet jag inte ännu. Förmodligen så är det det.

Att njuta av ett "gott glas rött".
Det skulle jag också vilja göra. Ett glas till en saftig stek för att förhöja njutningen.

ha ha.. Jag försöker tänka. Det riktigt knakar här... När var det jag eller någon i det sällskap jag umgåtts med i mitt vuxna liv som endast drack det där enda glaset?

Det där glaset blev att man delade flaskan. Sedan när bib:en kom så blev det oftast att hela boxen tog slut.
Undrar hur många familjer den där förbannade bag in boxen förstört?
Är ju bara gå att fylla på om och om igen.

Andra helgen nykter nu efter den helgen då jag drack. Var ju ett eget val men skäms ändå lite. Börjar bli en vana nu ändå att vara nykter på helgerna. Känner tomhet och sug varje helg men har kommit till ett läge då det är uthärdligt. Sover ut och är utvilad på helgerna. Har inte vaknat bakis och trasig nu på 8 veckor. Det är underbart men ändå känns ett liv helt utan alkohol jobbigt.
Jag saknar ruset och känslan av att sitta med en öl framför mig. Känns som att jag alltid kommer göra det. Sorgligt..

Andra helgen nykter nu efter den helgen då jag drack. Var ju ett eget val men skäms ändå lite. Börjar bli en vana nu ändå att vara nykter på helgerna. Känner tomhet och sug varje helg men har kommit till ett läge då det är uthärdligt. Sover ut och är utvilad på helgerna. Har inte vaknat bakis och trasig nu på 8 veckor. Det är underbart men ändå känns ett liv helt utan alkohol jobbigt.
Jag saknar ruset och känslan av att sitta med en öl framför mig. Känns som att jag alltid kommer göra det. Sorgligt..

@trött_och_less_72 Hej! Där är du ju... Har undrat lite. Känner lite som du men det är mycket annat som snurrar i huvudet på mig också. Vi får väl tro som många skriver Det blir bättre, tid o tålamod... Önskar dig en fin och lugn kväll 🤗

Hoppas alla har en bra och nykter helg. Jag känner den vanliga tomheten och börjar undra om den någonsin kommer att gå över. Seg i huvudet. Känner inte för att dricka nåt heller egentligen. Känns bara tomt liksom. Helgerna blir långa när det liksom varit så inbränt att man dricker öl och blir berusad varje kväll på helgen. Känns överlag lite deppigt men hoppas det vänder nångång. Om en timne ska jag spela bowling med barnen. Också en grej man alltid druckit öl och gjort.. Jag klagar inte men livet är verkligen annorlunda utan öl. Jag tänker inte dricka idag. Inte imorgon och inte nästa helg eller helgen efter det heller. Det positiva är att min träning börjar ge resultat. Kroppen börjar svara och bli lite fastare. Det gör mig stolt över mig själv..

Önskar er alla som kämpar en fin dag.

Hoppas alla har en bra och nykter helg. Jag känner den vanliga tomheten och börjar undra om den någonsin kommer att gå över. Seg i huvudet. Känner inte för att dricka nåt heller egentligen. Känns bara tomt liksom. Helgerna blir långa när det liksom varit så inbränt att man dricker öl och blir berusad varje kväll på helgen. Känns överlag lite deppigt men hoppas det vänder nångång. Om en timne ska jag spela bowling med barnen. Också en grej man alltid druckit öl och gjort.. Jag klagar inte men livet är verkligen annorlunda utan öl. Jag tänker inte dricka idag. Inte imorgon och inte nästa helg eller helgen efter det heller. Det positiva är att min träning börjar ge resultat. Kroppen börjar svara och bli lite fastare. Det gör mig stolt över mig själv..

Önskar er alla som kämpar en fin dag.

@trött_och_less_72 Hej! Känner så väl igen mig i det du skriver om tomhet, tiden går sakta men egentligen inte något sug...Det verkar som att det tar sin tid innan detta blir det "vanliga" livet... En annan sak är att jag är så trött trots att jag sovit flera hela nätter. Så jag vilar ganska mycket mellan varven. Hoppas du får en fin stund med dina barn o bowling! Och vi dricker inte varken öl eller vin... 🤗

Jag sitter här på jobbet. Alla kommer tillbaka idag då pandemin officiellt ska vara över.
Full fart här. Jag har suttit på kontoret hela tiden eftersom någon har behövts här och jag endast bor 5 minuter bort.

En kollega har visst varit på fest i helgen. En riktig hurtbulle som springer och tränar aktivt.

"jag vaknade, 04:30 och var helt torr i munnen, Ja, jag var tvungen att gå upp och dricka vatten"!!
"ja jag vet hur det känns. Visst är det hemskt" säger en annan med ett skratt..

Här sitter jag och tänker på att det varit mitt liv i typ 30 år. Varje helg, fredag och lördag. non stop...

Lite torr i munnen?
Vilken grej liksom? Vilken baksmälla!

Känner lite förakt för att en sån simpel grej ens kommer på tal men föraktet riktar sig mest till mig själv.
Det är dom som är normal och inte jag. Att ligga en hel dag med huvudvärk och skita i allt och vara sur och orkeslös är inte normalt. För mig var det så det var nästan jämt. "Torr i munnen" låter som en dröm-baksmälla för mig.

Jag vaknar mer och mer och inser vilket otroligt destruktivt liv jag levt i så många år.

@trött_och_less_72 Här kommer en Styrkekram från mig också! Vi fortsätter framåt eller hur? En dag i taget blir många till slut o vi behöver inte dricka vatten vid halv femtiden, i alla fall inte på grund av alkohol...
🤗

Hej alla som kämpar.

Tänkte bara önska er alla en trevlig helg. Jag skriver inte så mycket längre men läser i trådar och inser att vi människor är bra lika på många sätt.

Tänker på det här med alkohol och ärftlighet vs samhället idag.
Min far och farfar var alkoholister. Min riktiga far lämnade oss så jag har inte vuxit upp med honom men han var en alkoholist. Han dog när han var relativt ung. Jag har alltid sett upp till honom trots att jag var väldigt arg på honom när jag växte upp. Varför ville han inte ha kontakt med sin son? Varför brydde han sig inte? Varför fick hans barn med en annan kvinna all kärlek och jag ingenting?

Senare i livet fick jag reda på att han hade grava alkoholproblem. Jag började då förakta honom och tyckte han var svag. Hur svårt ska det vara liksom att inte dricka? Det är väl för fan bara att låta bli?
Så tänkte jag och drack mig full 10 gånger i månaden eller så själv.
När han dog kände jag blandade känslor. En enorm saknad såklart eftersom vi utvecklat en ganska fin vänskap genom åren även om det kanske inte var en far och son relation.
Jag fick veta av hans fru att deras liv inte varit det perfekta livet som jag trott i nästan hela mitt liv. Otroheter, fyllor, brutna löften och situationer som bara kan hända när man tar beslut i fyllan.

När han dog så kände jag att det var en fin och en bra människa som gått bort. Det var alkoholen som förstört vår relation och att jag var på väg att hamna på samma ställe. Även min farfar som jag aldrig träffat eftersom han söp ihjäl sig hade en dålig relation med min pappa.
Man kan ju undra varför människor som ser hur alkoholen förstör familjer börjar dricka skiten själv?
Varför? Är det en sjukdom eller dålig karaktär? Jag vet inte.

När jag växte upp på 70-80 talet så dracks det inte så mycket. Min styvfar drack nån mellanöl ibland men inte mer. De gånger jag såg dom full var inte många förutom om det var nån fest. Då dracks det och då var det sprit som konsumerades. Vin var dryck för de rika och priviligerade eller nåt som kanske dracks på en semester utomlands.
Ni som är 40+ kommer kanske ihåg när vindunken gjorde sitt intåg. Nåt grekiskt jävla blask på dunk som alla köpte.
Sen kom det fler och fler sorter och inom nåt år så drack alla vin och inte bara på fredagskväll. Det börjades att drickas även på vardagar. Det var inne att slappna av med ett par glas vin på kvällen.

Min mor gjorde det och blev fast i skiten och har nu alkoholproblem. Jag gjorde det med mitt X och fick alkoholproblem. Det började drickas som aldrig förr. Var det bara jag som var svag eller berodde det på att det blev så "inne" att dricka på vardagar?

Nu har jag babblat en massa fredagstankar här. Helgen står för dörren. Barnfri och inga planer förutom att jag ska sova. Jag ska inte dricka. Märker att jag tänker allt mindre på alkohol ju mer dagarna och veckorna går.
En nykter helg nu skrämmer mig inte på samma sätt. Det känns fortfarande tomt och kommer göra det ikväll när jag kommer hem till ett tomt hus, det vet jag, men det går bra.

Jag älskar att gå och lägga mig på helgerna nu. Jag lägger mig ganska tidigt och känner mig utvilad när jag vaknar.
Känns fortfarande konstigt när jag kliver upp och gör frukost att inte ha huvudvärk och må pyton,

Det var mina tankar för denna gång. På återseende!

Hej trött och less..Vad mycket bra insikter du skriver om. Precis sådana tankar jag själv har och har haft. Just det om det ärftliga beroendet. Beroendet som kanske finns i hjärnan redan när vi föds, och bara väntar på att vi ska inta substansen. För många känns redan första fyllan som bomull runt kroppen. För andra tar det väldigt många år, men rätt vad det är så tar alkoholen över livet på många sätt. Du verkar ha insett att du inte vill följa din far och farfars väg. Jättebra jobbat, både för din egen skull, men även för dina barns..Då ser dom tydligt att man kan bryta trenden, och dom får en fin pappa, som förebild. 🍃🌺🍃

@trött_och_less_72 Fina tankar både bakåt och framåt ❤️ Jag har också mycket missbruk i min släkt. På min pappas sida är 100 procent missbrukare i någon form, och de allra flesta är döda i förtid tyvärr. Min egen pappa dog vid 61 års ålder, med söndertrasad lever. Jag är nu 52 år och har brutit den trenden. Jag nådde aldrig riktigt botten, jag backade snarare från stupet. Min pappa nådde botten för oss båda. Det var så tydligt att jag gick i hans fotspår.

Jag slutade dricka när jag märkte att jag hade levlat upp mitt missbruk på fyra punkter: 1) Min tolerans hade ökat enormt, jag kunde dricka 3/4 vinbox under en kväll mot slutet, fast då var jag typ asplakat. 2) Jag fick stora minnesluckor nästan varje gång jag drack. Jag hade gått, stått och pratat med folk - men kom inte ihåg det. Fruktansvärt obehagligt! 3) Jag blev elak och konfliktsökande på slutet, mest i olika online-sammanhang. 4) Jag uttryckte och gjorde saker som inte alls stämde med min personlighet och grundvärderingar. Gick över gränser som jag aldrig trodde jag skulle gå.

Nu har jag passerat 600 nyktra dagar. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Kram 🐘

Tack för respons. Idag har vart rätt tungt. Önskar förvinna in i dimman just nu. Barnen är inte hemma. Det är tomt och tyst. Demonen viskar i örat..

Jag står mot.. jag är starkare...
Blir Netflix och scweppes med is ikväll. Demonen fattar nog vinken snart och går och gömmer sig igen hoppas jag.

Känner mig fortfarande sådär jävla mallig varje söndag att jag fixat ännu en helg. Barnfria helger är tuffa.. imorse klev jag upp kl 06.00.. på en söndag? Börjar jag bli gammal eller vad? Hahaha.. tror t om katten blev förvånad..

Jag hade en supermysig morgon med kaffet och äggmacka framför nyheterna på tv'n
Hur kan det som kändes så jäkla svårt igår em kännas så avlägset idag?

Fan vad jag känner mig stolt över mig själv. Börjar faktiskt kännas som att jag börjar få tillbaka kontrollen över mitt eget liv. Jag kan planera att göra precis vad jag vill på helgerna utan att behöva oroa mig hur och när jag ska få tid till att dricka öl. Det är vi som bestämmer och inte alkoholen..

Trevlig kväll alla. Jag ska iväg på ett sent gympass. 🙂