av torpet

Se klart
sön, 2021-10-10 - 12:17

@torpet ett så himla bra tänk du har och formulerar.
Det trixiga är verkligen de parallella spåren att hålla i huvudet samtidigt.
Det extra trixiga är ju att säga Det räcker nu till den där kompisen som inte varje dag blivit odräglig men tillräckligt ofta.
Jag hör till dem som fortfarande kan glädjas över en del av det skoj och gränslöst som alkoholen bidragit till i mitt liv.
Det som jag behöver se klart i ögonen är att just jag- inte kunde hålla det vid stunder av skoj och gränslöst. Det blev allt annat än det.
Jag hade en relation som påminde jättemycket om min relation till vin.
En besatthet. Och det var ljuvligt när stjärnorna stod i rätt position men det blev allt mer sällan och till sist var det bara bara slitsamt för känslolivet, som däck utan spår.
Jag tycker du är superbra som orkar tänka tankar till slut. Och att det ju är du som kommer att vara med och bestämma om hur livet ska bli.
Det har hänt att jag läst inlägg som (typ): ”nejhej Ni, nu har jag varit nykter i tre månader och det var inte särskilt KUL” och grejen är att det kan ta tid för kul- och ännu längre tid att säga adjöss till vissa känslostormar som hjärnan kanske inte kan producera på egen hand.
Slutmålet är ju inte att allt ska bli som när en dricker. Utan något nytt som vi inte har varit med om tidigare. Eftersom vi druckit och till sist på så tjatigt vis att man tappar sugen.
Önskar dig en god söndag! 🤗

Andrahalvlek
sön, 2021-10-10 - 13:09

@torpet skrev:"Hurusom: Det är som om det som tidigare började luta år antydan till förhandling nu klipps av direkt. Bam, så sätts projektorn bakåt på. "

Perfekt strategi! Börja ALDRIG förhandla, ryt ”NEJ” direkt. Jag gjorde en topp 5-lista i skallen över alkoholsynder som jag drämde i skallen på alkoholdjävulen när hen började viska i mitt öra. ”NEJ, jag ska inte dricka! Minns du…”

I början kom suget i alla vanliga situationer som suget brukade komma på. Trött, arg, irriterad, hungrig, efter slutgjort arbete osv. Då såg jag tanken komma, nästan fysiskt. ”Hm, här kommer du och gör dig påmind. I den här situationen brukar jag dricka, men nu ska jag inte göra det. Jag ska ta en höneblund istället.” Eller ta en promenad, eller äta, eller ringa en kompis. Vad som helst utom att dricka!

Suget kan komma som vin-flashar fortfarande i situationer som historiskt brukade vara förknippade med vin. I väntan på hämtmaten på en restaurang tex, ”hmm, ett glas väntvin hade varit gott…” Men det är ju så fånigt att de tankarna ens kommer efter drygt 600 nyktra dagar, så nu skrattar jag mest åt tankarna.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

miss lyckad
sön, 2021-10-10 - 14:27

Jättebra inlägg torpet👍🏽..Man tänker ju olika kring alkoholens inflytande. Jag tycker att det är tragiskt att den tagit över vårt sätt att se på fest, firande, och vinster. På ett sätt är det ju inte vi själva som är glada och uppspelta. Utan alkoholen ( precis som droger) gör oss gladare, spralligare osv. Du skriver så bra torpet om alkoholsug. Du har säker redskapen som krävs för att hålla dig nykter..Bara att rulla hela filmen om sug återkommer. Dvs. Vad hände när det blev som värst, vad har hänt med mina relationer av alkoholen. Osv. Ha en fin söndag. 🍃

torpet
mån, 2021-10-11 - 07:01

MÖÖÖRKT ute. Huga. Ny dag närmar sig. Första tanken i halvsömnen innan jag slog upp ögonen: Sååå skönt att vakna ren i blodet. Den tar jag med mig. Tack för era kommentarer igår. Alltid intressant att läsa er vinklar på detta outtömliga ämne. Det kompletterar och vidgar mina tankar. Bra. Idag blir det inga fler funderingar på morgonen än att jag är glad över att jag fortsätter på den inslagna vägen. Ha en fin dag alla. Kram

torpet
tis, 2021-10-12 - 06:48

Morgon efter en god natts sömn. Drömmarna tjafsar däremot fortfarande då och då med mig om nätterna. Märkliga påminnelser om att det tar tid att komma ur alkoholens inverkan och påverkan. Tre veckor nykter idag. Det är absolut inga vita knogar, men en satans beslutsamhet. En sorts ilska nästan. Typ: Jag ska fan visa den där beroende hjärnan att JAG är STARKAST! Inte så ödmjukt kanske. Men jag behöver den där sturska attityden mot min motståndare. Jag behöver boosta mig själv och mitt beslut. Sätta ner foten. Inse att jag har ett jobb framför mig och kavla upp ärmarna och göra det. Det jag har framför mig fixar jag inte på ett par dagar eller veckor eller månader. Stort skepp tar tid att ändra riktning på. Samtidigt: En dag i taget. Fortsätter också med programmet här, men stressar inte med det. Tar mig tid och låter det sjunka in. Förbereder mig också mentalt för de kommande jobbresorna. De oroar mig om jag ska vara uppriktig och det ska jag ju vara. I programmet tipsas om att som strategi undvika situationer och människor som leder en tillbaka till gamla alkohol spår. Jaha! Ja, om jag det kunde. De här jobb resorna utomlands är att kasta sig rakt in i lejonets käft. Mycket handlar om det sociala och allt är indränkt i alkohol. Jag hade gärna undviket dem. Jag kan inte undvika dem. Jag måste tjäna mina pengar. Det är därför jag förbereder mig mentalt. Ha en fin dag alla som kämpar! Kramar!

Se klart
tis, 2021-10-12 - 16:07

Det finns en teaterföreställning om missbruk som heter ”People places and rhings” som liksom sammanfattar allt som kan påminna och fresta in en på fel spår.
Jag tycker att stursk och kaxig låter bra. Och förstår att du inte bara kan avstå. Men du kan förbereda dig på situationer- si eller så ska jag svara på frågan om jag vill ha ett glas. Si eller så svarar jag om någon frågar varför jag inte dricker. Man kan ”repa” sitt nyktra jag, så klarar man föreställningen lite bättre. Tills det sitter som en del av ens autentiska personlighet- och dit kommer du, tids nog. Heja dig!

Andrahalvlek
tis, 2021-10-12 - 22:57

@torpet Utlandsresor i jobbet är jag förskonad från 😉 Men om jag skulle ge dig något tips så är jag inne på @Seklarts linje. ”Genrepa” innan i skallen. ”Jag kommer dit och får en välkomstdrink, tackar och håller den i handen ett tag och går sen och ställer den lite i skymundan. Ber att få vatten till maten och skyller på huvudvärk.” Osv. Hela kvällen. Best case scenario. Tänk på att undvika negationer, hjärnan är kass på det. Tänk hellre ”jag väljer vatten att dricka” istället för att tänka ”jag dricker INTE öl”. Hjärnan hoppar liksom över ordet INTE.

Tänk också att komma dit tidigt, mingla järnet och fokusera på samtalen, och avvik tidigt. Du behöver inte ens säga att du går, de andra märker inte att du gått. Får du frågor nästa dag kan du skylla på huvudvärken igen.

Kram 🐘

torpet
tis, 2021-10-12 - 23:40

Tack @Andrahalvlek och @Seklart för tips. Tar med mig. Jag har inga problem att säga att jag inte dricker. Snarare stolt över det. Som jag skrev en gång tidigare känner jag stor respekt och beundran för de som kommit fram till ett sådant beslut. Så jag behöver inte skylla på något. Det är alltså inte "de andras" reaktion som skrämmer mig. Det är snarare rädslan för att börja förhandla med mig själv. Ni vet hur det är; utomlands är inte alkoholen en fråga ens. Den bara finns där. Från lunch och framåt. Kanske inte laddat på samma sätt som svenska tillställningar. Men det gör det ju inte mindre riskabelt för de som har en kamp att föra. Jag ska, som ni skriver, absolut tänka på att genrepa. Se situationerna framför mig innan. Tänka på den egna vinsten och stoltheten jag kommer att känna om jag deltar och samtidigt har skärpan och fokuset genom samtalen och sedan går därifrån när jag förstår att det glider över mer i fest än arbete. Hjälper att skriva här och att se era tips och tankar. Det i sig är ju en sorts mental förberedelse. Jag vet ju också att en av anledningarna till att jag hällt i mig på de där tillställningarna tidigare är att jag egentligen är rätt uttråkad. Att jag egentligen hade velat vara någon annanstans. Så jag har druckit för att stå ut. Jag flyr helt enkelt. Men den flykten har ett högt pris. Nu ska jag lugnt och still gå efter de samtal och utbyten som verkligen krävs av mig på jobb nivå. Så är planen. Nu läsa bok och sova! Kram till alla.

Andrahalvlek
ons, 2021-10-13 - 07:56

@torpet Den stoltheten ska du verkligen omfamna! Jag var tidigare en festprisse av rang och det som oroade mig mest var att inte bli trodd på, att jag menade allvar. Att folk skulle reagera med ett ”jo, tjena kom igen om några veckor”. Men med drygt 600 nyktra dagar i bagaget kan jag ge mentalt ge den inställningen fingret. Jag vet att jag kan och jag vet att jag har tagit rätt beslut. Och den känslan blev stark redan efter 3-4 nyktra månader.

För övrigt var det ingen som ens reagerade så, det var nog alkoholdjävulen i min skalle som försökte en luring. Om någon hade reagerat så hade jag förhoppningsvis bara ryckt på axlarna. Eller så hade det triggat min vinnarskalle lite kanske.

De enda negativa reaktionerna jag fått är ”ska du inte dricka alls längre, ska jag dricka ensam då?” Lite surt och vasst i stundens hetta. Jag har bara beklagat och svarat att jo, så är det. Vid nästa tillfälle har jag fått massivt stöd från just dessa människor, som sedan anförtrott mig att de nog också borde sluta eller åtminstone dra ner på drickandet. Så problemet låg aldrig hos mig, utan hos dem.

Kram 🐘

torpet
ons, 2021-10-13 - 09:15

@Andra halvlek Ja, dina tips tar jag med mig. Det är så himla mycket en mental inställning. Ingen kommer ju tvinga i mig något. Jag äger beslutet! Idag strålande sol. Redan varit på gymet och på vägen hem i bilen ett så vackert landskap att jag kunde gråta. Frost, dagg, motljus, vindstilla, orange, rött, gult och färger utan färger i det helt vissna. Dessa tillstånd är också viktiga att komma ihåg. Inte bara tänka tillbaka på allt helvete alkoholen gett. Dessa nyktra, krispiga mornar. De är guld. De är antagligen meningen med allt. Ingen lust att någonsin igen förolämpa dessa mornar med bakfylla, ångest, och självömkan. Vill ta emot dem med öppna armar och lägga dem i minnesbanken att ta fram när det är nollgradigt, regn, blåst och en grå filt över hela tillvaron :) Idag ska dagen gå i krispets tecken. För jag är en krisperist! Kram till alla!

Se klart
ons, 2021-10-13 - 12:10

@torpet
Krisperist! (krisperiod på autocorrect)
Jag går med i din klubb och avger också ett löfte att aldrig med förolämpa de vackra morgnarna! Tack för fin läsning 💕

Annabell
tors, 2021-10-14 - 06:53

Härligt @torpet!

Jag är också krisperist ❄️ - och morgonist 😄! Och jag förstår så exakt den känslan du beskriver kring när du ska ut på resan… Att ge fasiken i att dricka är man ju bara stolt o nöjd över gentemot andra. Det är ju en själv man är nervös över… 🙄 Att man plötsligt ska byta mindset och snabbt omförhandla vad som gäller och strunta blankt i det som är viktigt (viktigast). Att inte riktigt vilja eller orka det man står i, och därför dricka för att mäkta med… Tror också på att repa! Och också på att mentalt bita sig fast i den där tanken ”Jag är en person som inte dricker (med allt vad det innebär). Så är det bara!”

För mörkt ute ännu för att få riktig koll på krisp-status, men anar lite vita tak och förbereder mig för uppfriskande skrapning av bilrutor om en stund 😆❄️. Kram!!

torpet
tors, 2021-10-14 - 07:32

Morgon notering. Ja, jag märker hur tankarna drar sig åt hur jag ska hantera resorna och de många tillställningar det kommer att medföra. Oftare och oftare dras tankarna (och kanske känslorna) ditåt. Tror att det trots allt är bra. Det är väl del i den mentala förberedelsen antar jag. Bättre att tänka på det än att inte tänka på det. Då finns ändå något att falla tillbaka på när jag befinner i de situationerna. Vet också hur stark den här dricka vanan är. Vet också att nu sitter jag lugnt och tryggt och andas här i naturen. Finns likson INGA triggers. Nykterheten är så självklar. Resorna och alla tillställningar är alltså den totala motsatsen. Där finns ALLA triggers på en och samma gång. I koncentrat. Så lätt för mig att förlora mig då. Så lätt. Jag blir som ett djur. Handlar på instinkt och impuls. Har inget mer långtgående tänk. Hanterar situationen som ett jagat djur. Jag flyr. Och vad har jag använt som flyktmedel i 25 år? Jo, alkoholen. Att bryta den vanan är inte lätt. När det gäller att tänka "jag klarar det här" så är det helt ärligt när jag tänker på de här situationerna som jag känner ett korn av tvivel. Jag tänker faktiskt om jag ska vara ärlig "vet faktiskt inte om jag kommer att klara det". Så det är en ganska stor varningsklocka. Jag får fortsätta skriva här och fortsätta att mentalt förbereda mig. Kram till alla. Idag halvkrispigt ute! Det får duga :)

Andrahalvlek
tors, 2021-10-14 - 07:39

@torpet Ett tips: Närvaropodden. Jag tror att meditation kan hjälpa dig massor. Att gå undan och meditera när behovet av flykt infinner sig. Jag har hört om en man med hög position som gick in på toaletten och mikro-mediterade ibland när han hade tuffa förhandlingar tex. Det hjälpte honom att återfå skärpan och energin ett tag till. Men det krävs daglig träning ett bra tag innan man får optimal utdelning. ”Kapitalet” måste växa till sig lite först 😉

Kram 🐘

Se klart
tors, 2021-10-14 - 08:14

@torpet jag tycker det verkar mycket klokt att fundera som du gör, ta på allvar de risker du (vi) står inför.
Bena ut läget som en rökt böckling.
Lägga saker i olika högar för att hitta den opålitligs motorn där inne, det är ju verkligen något vi alla upplevt vi som är här inne. Att motorn lever sitt eget liv.
Jag är hundra procent säker på att du kommer klara det här bra. Förberedelser och generalrep (i huvudet).
Och så kan du gå undan en stund, skriva här. Vi håller på dig som bara den. Kram 🍂

torpet
tors, 2021-10-14 - 09:54

Ok, tack! Ska kolla podden. Ska aktivt förbereda mig. Marinera mig i allt som påminner mig om anledningen till mitt beslut. Hjärnan går på högvarv. Inte så konstigt. Alla rum där inne i abstraktionen måste möbleras om. Måste reda ut vad som ska slängas på tippen. Vad som ska ställas in i förrådet. Vad som måste införskaffas. Först måste jag se till att SE rummen. Vad ska varje rum ha för funktion. Hur ljussätter jag för optimalt nyttjande. Vad är det jag VERKLIGEN behöver. Så långt metaforerna denna morgon... De blir ju lätt lite förnumstiga, men de kan också hjälpa mig att ha grepp om något. Blir mer fattbart så. Jag förstår ju de grundläggande mekanismerna bakom den här beroende problematiken. Men ibland tänker jag på det också som ett stort j-a mysterium. Hur är det MÖJLIGT att en substans kan så totalt fucka up våra hjärnor. Det är ju så uppenbart att många här inne, inklusive mig själv, verkligen slåss med näbbar och klor för att hålla oss borta från faran. Även om kampen sker på olika plan och nivåer. Allt från vita knogar till mer stadiga strategier. Alla jag läser härinne har ju huvudet på skaft. Det är människor som är vettiga för att uttrycka sig slarvigt. Det är också mycket kärlek, omtanke och förnuft. Hur är det MÖJLIGT att detta vackra kan slås ut på en kvart om samma människor lyfter glaset och går åt "fel" håll i sin övertygelse. Hur är det möjligt??? Oavsett: Vi är tvungna att aktivt förhålla oss till skiten. Som i ett krig. Lutar mer och mer åt att det är ett psykologiskt krig som måste utkämpas. Det är däri den verkliga utmaningen ligger för mig. Det är som @Andrahalvlek skriver: meditationen kräver mycket träning. Till skillnad från annan, mer konkret träning, är ju det luriga med den här psykologiska träningen att den är så förbannat ABSTRAKT. Om man styrketränar ser man konkret hur man kan lägga på mer vikter eller klarar fler repetitioner. Springer man ser man hur tiden på en viss distans går ner. Lär man sig språk märker man hur man lättare kommunicerar på det nya språket. Ja, ni fattar. Men den här psykologiska träningen är såååå hal. Den glider en ur händerna. Det är så lurigt, så förrädiskt. Eller: kanske tänker jag för mycket? Analyserar för mycket? Kanske enklare än så? Kanske bara såhär: JAG KAN INTE DRICKA NÅGOT SOM INNEHÅLLER ALKOHOL. FÖR MIG ÄR DET LIVSFARLIGT BÅDE PÅ KORT OCH LÅNG SIKT. punkt.

torpet
tors, 2021-10-14 - 10:19

Såhär: För mig är det i stort sett alltid fråga om en sak: FLYKT.
Flykt från oro, flykt från ansvar (väldigt mycket flykt från ansvar), flykt från euforiska toppar, flykt från press, flykt från blyghet, flykt från minnen av begångna oförätter eller misstag, flykt från sorg, flykt från ångest, flykt från rädsla, flykt från bilden min självbild, flykt från skull och skam. Alla dessa allmänmänskliga tillstånd och realiteter har jag alltså svårt att hantera. Med andra ord: Jag har svårt för att bara EXISTERA. Jag har en önskan om att lära mig att bara finnas.
Det är som livet i sin nakna form skrämmer mig. Kanske är detta ett uttryck för en rädsla för döden? Kram till alla!

majsan_nu
tors, 2021-10-14 - 10:37

@torpet God morgon/förmiddag! Du skriver/tänker så bra om dina tankar. Jag är nog inte lika filosofisk o kan inte uttrycka mig som du gör... Läser o funderar på det du skriver, din slutsats är tydlig!!! Den är tydlig o gäller i högsta grad även mig!!! Även om jag inte har någon arbetsresa att förhålla mig till... Det kommer att gå bra för dig på arbetsresan, det är jag säker på!
Önskar dig en fin dag 🤗

Andrahalvlek
tors, 2021-10-14 - 10:43

@torpet Klokt tänkt. Men musklerna på armarna syns ju inte heller direkt. Vi vet dock att de kommer om vi fortsätter träna, vilket motiverar oss att fortsätta.

Samma sak är det med mental träning - det krävs daglig träning men resultaten kommer först efter en, två, tre månader. Det är lite olika hur mottaglig man är, och vilken nivå man utgår från.

När jag började träna mindfulness för flera år sedan, i samband med utmattningsdepression, så kunde jag knappt sitta still i 5 min. Jag blev SÅ rastlös och irriterad att det kröp i kroppen. Men jag stod ut, gillade läget, och utökade med 5 min efterhand upp till 30 min.

Först efter några månader märkte jag att meditationen hade effekt både just då i stunden OCH i övriga livet också, eftersom min mentala närvaro blev generellt bättre. Meditationen gjorde att jag var här och nu nästan hela tiden. Amazing 🙏🏻

Kram 🐘

majsan_nu
tors, 2021-10-14 - 10:43

@torpet Oj då! Du hann med ett inlägg till medan jag skrev till dig! Kan bara instämma i det mesta du skriver I även ditt andra inlägg... Vi lär oss på vår resa i nykterhetens tecken! 🤗