Jag känner mer och mer att jag börjar vackla. Det är inte bra.
Jag är inte alls lika taggad som jag var när jag började denna resa den 31/7 i år. Bakfull och sjuk var jag efter nästan en veckas festande.

Det var 11 veckor sedan.. Jag drack iofs vin en helg efter 6 veckor men inte alls i nån större mängd.
Nu vacklar jag. Snart helg igen och jag längtar efter att få ta några öl.

Jag tränar som aldrig förr. Tänker på min hälsa och göra saker med barnen.
Märker att jag plötsligt har mer pengar kvar på kontot trots att jag tycker att jag handlar saker precis som alltid. Jag har t om köpt kläder för mycket pengar. Ändå har jag mer pengar nu?

Allt är egentligen bra nu i mitt liv. Ändå kommer dom där tankarna... Jag har t r å k i g t.....
jag saknar ruset. Jag saknar att sitta med mina öl och filosifera.
Man ska väl kanske inte skriva det här på ett forum där alla kämpar men jag är bara ärlig.

Jag vet att det är A-jävulen i mig som försöker övertyga mig om att jag varit duktig. Att jag liksom bevisat nu att jag klarar mig utan men att det får räcka nu.. You made your point!

Jag ska inte dricka i helgen. Jag är för envis för det och jag håller mitt ord till mig själv. Jag är faktiskt inte så orolig över det.
Problemet är bara att det börjar bli så förbannat tråkigt och torrt.
Jag håller mig från mina bekanta eftersom det betyder att det kommer att betyda alkohol.

Jag måste bryta med typ alla jag känner för att förbli vit känns det som och det suger som fan.
Jag vill inte sitta ensam och jag vill inte umgås med vänner och bekanta och vara den som dricker isvatten medans dom dricker öl. Hur jävla länge ska den känslan finnas liksom?

Jag vet att det här är ett sk i-landsproblem om man jämför med en del människor som sitter djupare i skiten och förlorat jobb, familj mm pga sitt missbruk men det här är det som jag känner just nu.

Är jag helt galen som skriver att jag tycker att ett helt liv utan alkohol känns bedrövligt?

@trött_och_less_72 Det är nog runt den tiden som du är nu som minnet av allt jävligt börjar blekna.
Första vändan jag var här på a-hjälpen började jag att så smått smaka igen efter 11 veckor och i början gick det "bra". Sen var jag på en fest och det blev värre än någonsin förr. Det tog lång tid att resa sig efter det.

Ville bara berätta hur det blev för mig när jag trodde jag var frisk efter 11 veckor.
Tanken aldrig mer är omöjlig att ta in så en dag i taget kör jag.
Kram 💖

@trött_och_less_72 Nej, du är inte galen alls! Det är "någon" som vill locka dig tillbaka... Det skulle inte vara roligare med lite alkohol i kroppen/tankarna!!! Tänk på allt positivt du fått ut under den här tiden. Kontakten med dina barn, pengar över och inte minst en bättre självkänsla... Gör som mig, Ase o många andra - tänk en dag i taget - det BLIR många till slut... Jag håller på dig, tror du klarar detta med, det har ju gått många dagar... Många här på forumet skriver ju om just detta, rätt som det är ropar A kom tillbaka - NEJ TACK!!! Hejar på dig nu!!! 🤗

@Ase

Tack för påminnelsen. Jag vet väl det egentligen.
Jag kommer att kämpa på. Som nån erfaren människa sa här: Tankar är bara tankar och man behöver inte agera efter dom.

När jag tänker efter på riktigt så har det inte varit så trevligt heller de senaste åren.
Minnesförlust typ varje gång man ska "ta en öl" med nån kompis.
Somnat i soffan när jag druckit ensam mer regel än undantag.

Förra hösten ramlade jag på cykeln efter en utekväll och hade faktiskt kunnat dö om det kommit en bil men klarade mig med ett par spruckna revben. Hade ont i 2 månader.

Sånt som händer??
Nä inte direkt. Jävla fyllgubbe!

@trött_och_less_72 Det är jätte bra att du skriver om tankarna tycker jag. Så hjälps vi åt att dra varandra💖.
Det är bra att man får reflektera och resonera med andra. Det hjälper faktiskt!

Hej, ja, det kan ju ibland kännas tråkigt att inte längre vara en i gänget som snurrar omkring på fest och sena middagar. Vissa sammanhang är inte lika roliga när man inte dricker. Men som du säger, det var ju inte bara roligt, det var minnesluckor, cykelolyckor och bakfyllor, och priset ökade hela tiden. Jag ser det som att jag bytt ovanstående mot nyktra kvällar med familjen, bättre kontakt med barnen, energi på helgerna, njutningsfyllda morgnar, värdighet och ett liv utan skam och ångest. Det är viktigare än att partaja utan gränser. Vissa vänner försvinner, de som man inte hade något annat än drickandet gemensamt med. Men vissa hänger gärna med på nyktra grejer, eller går att umgås med även på fest eftersom de inte dricker särskilt mycket. Så håll ut, och träna på att mentalt göra nykterhet till ditt positiva val, tänk att du faktiskt har dragit vinstlotten som slipper dricka!

@trött_och_less_72 Jag tror du behöver fylla ditt liv med roligheter. Nyktra roligheter. Börja med en ny hobby eller återuppta en gammal, träffa dina vänner under andra former - bevisa för dig själv och dina vänner att det finns andra sätt att umgås på än att dricka ihop. Att bara sitta hemma och avstå från allt är förstås tråkigt.

Och sen gör det inget att man har tråkigt ibland, det blir desto roligare när man väl har roligt 😍

Kram 🐘

Ja fy vad jag kan känna igen mig i den där känslan och jag fick ta på mig riktigt stora och töntiga brillor för att liksom ”kaffet smakade gott idag” ..
Tror som tex @andrahalvlek skriver att du kan behöva något nytt i livet. Själv började jag med odling (snarare försådde jag plantor som utgjorde en mindre plantskola) Det var jag nästan besatt av de första månaderna, lugnade sig år två.., 😁
Att bli nykter är skitjobbigt ibland.
En sak som dock ÄR jobbigare och det kan jag med 💯 procent lova- är att vara alkis och fyllo. Och pappa. De grejerns funkar inte ihop. Kring det faktum finns inte den minsta lilla skogsstig.
Du vet ju det. Du kan ju lätt gå tillbaka i din tråd och minnas. Det är jobbigt att vi som hänger här inte har nån annan väg framåt än att gå och fortsätta säga Nej till att dricka och Ja till att leva, hur jävla tråkigt det än må vara, till exempel en torsdag i november. Ryck upp dig är inte direkt psykologiskt godtagbart att säga men jag vill minnas att det finns fina barn och goda relationer till dem. Så. Var rädd om dem, och om dig! Kram 🤗

@trött_och_less_72 Kan förstå din känsla... Men om du läser hur din resa varit hittills så har det ju hänt massor. Jag brukar ibland läsa hur jag hade det i början av min resa, då kommer jag plötsligt ihåg hur det var och jag vill verkligen inte göra om allt från början... Det vill nog inte du heller! Eller början, det blir väl inte riktigt från början men jag tror i alla fall inte att det är värt allt som det innebär. Och du vill inte ha tillbaka det gamla livet! Dina barn vill inte det heller... Kanske det inte behöver vara så stora aktiviteter du behöver lägga till, men något som kan uppta dina tankar... Något du och barnen (eller nån av dom) gillar att göra...Kanske nån av dina gamla vänner har något som du också gillar att göra... Eller nåt intresse som du kan hitta att göra tillsammans några nya personer. Fiske kanske? Fast utan alkohol då, kanske nån av dina barn gillar att fiska? Eller nån annan aktivitet med dina/andras barn, dom är ju i alla fall alkoholfria... Ja, det kanske blev jättefåniga förslag. Jag menar bara att nu har du kommit så långt i det a-fria livet att det känns som att det blir tid "över" för nya infallsvinklar... Du kommer nog på bättre förslag själv... 🤗
Önskar dig en fin kväll!

Jag mår inte så bra.

Jag har inte druckit något men jag plågas av alla de gånger jag varit full inför mina barn. Hela deras uppväxt typ.
Jag skäms så mycket.
Jag har aldrig reflekterat över det här tidigare eftersom det aldrig gått mer än 4-5 dagar innan nästa fylla och man gått in i den där likgiltiga glömskan.

Det kommer nu med full kraft hur jävla egoistisk jag varit. Känns som att jag inte förtjänar att ha en familj ibland.
Egoistiska skithög.

Jag tog en långpromenad igår med min son som snart är 13 och vi pratade om rökning och alkohol. Han sa att "inte kommer du att börja dricka öl igen pappa varje helg när du gått ned i vikt"?

Jag har sagt att jag slutat till dom för att gå ned i vikt.

Jag fick hålla mig för att inte börja gråta. Vad är det jag gjort?

@trött_och_less_72 Så kloka barn/ungdomar är!!! Och vilken bra aktivitet - en promenad med sonen o prata om viktiga saker i livet... Det är mycket som kommer ikapp när de nyktra dagarna blir fler. Du gör det jäkligt bra, det som redan har hänt går ju inte att göra ogjort. Men vad som händer framåt... Du kan ju prata med sonen om att det finns fler fördelar med att sluta dricka, han har ju säkert redan märkt det... Nu kan det bara bli ännu bättre! Dina egna dåliga tankar kanske du behöver prata med annan vuxen om. Och nån egoistisk skithög är du inte numera, då skulle du inte tänka som du gör idag!!! Mina tankar är med dig!!!
🤗

@trött_och_less_72 Det är meningslöst att grubbla på sådant nu. Det som är gjort är gjort och kan aldrig bli ogjort. Tänk positivt i stället, hur bra det kommer bli i framtiden nu! Jag har barn i samma ålder som dig. Det tog ett tag innan de ”fattade” att jag aldrig tänkte börja dricka igen. Men när de väl hade gjort det så blev det hur bra som helst. De litar på mig till 100 procent. Vet att jag alltid kan köra bil, aldrig gör något dumt, lyssnar på dem, kommer ihåg det de säger mm mm. Det har t.o.m. blivit så att deras kompisar ser upp till mig ochså pga min snällhet och förmåga att skjutsa och hämta sent på helgkvällarna. 😀 Jag tycker faktiskt det är skrämmande hur många vuxna som prioriterar att dricka alkohol på helgkvällarna, i stället för att prioritera sina egna barn.😬 Nä, var stolt för att du numera är ett föredöme. Vad det beroendeframkallande giftet gjorde med dig förr är det ingen idé att lägga någon energi på!

@majsan_nu @Torn

Tack för att ni alltid finns här och peppar!

@Torn skrev:" Det är meningslöst att grubbla på sådant nu. Det som är gjort är gjort och kan aldrig bli ogjort. Tänk positivt i stället, hur bra det kommer bli i framtiden nu!"

Jo jag försöker det men det är många smärtsamma saker som kommer upp. Saker som jag avfärdat eller helt enkelt förträngt. Jag har upptäckt att jag varit väldigt bra på att förtränga saker. Helt enkelt valt att inte tänka på dom när samvetet dyker på. Jag kan inte gömma mig längre och det gör ont.

Jag vet att mina barn älskar mig och dom vet att jag skulle göra allt för dom men det har blivit mycket saker de senaste åren som jag lovat, sagt eller gjort som jag helt enkelt glömt bort.

"Du har dåligt minne pappa" och "Det har pappa glömt bort som vanligt" har jag hört många gånger och inom mig vetat att det naturligtvis varit nåt som hänt när jag haft en 7-8 öl i magen och mest bara velat vara ifred.
Jag har lyckas förträngt det också och tänkt mitt vanliga bs "sånt som händer".

Men ni har rätt såklart. Det gäller att försöka se framåt. En dag kanske jag lyckas förlåta mig själv.
En sak som jag är otroligt glad över är att jag fått mycket bättre kontakt med min dotter. Vi åker och tränar flera gånger i veckan och hon har börjat öppna upp sig mer och mer... Eller, well, så mycket som en 15-åring kan i allafall. Mycket snack om killproblem och kompisproblem. Egentligen saker som hennes mamma skulle kunna svara bättre på men hennes mamma bor ju inte med oss så jag försöker lyssna och göra mitt bästa för att visa att jag finns och bryr mig.

Jag ska egentligen inte klaga här. Det är så många som har det mycket värre än vad jag har det. Jag har aldrig stått och hängt på dörren på systembolaget på måndag förmiddag. Aldrig köpt sprit för pengar som ska gå till hem och familj osv. Jag har det bättre än jag kanske förtjänar och jag är mäkta imponerad av er som kämpar på och har ett betydligt brantare berg att bestiga än vad jag har.

En elogé också till er som idag stannar kvar här och guidar och peppar oss som nyligen börjat vakna. Tack!!

Hej där!
Du håller inte bara på att inte dricka- du håller på med mega-viktiga jobbet bli nykter. Grattis. Och grattis till fina barn och en god relation med dem. Så mycket du har att glädjas över, men framförallt att du har tagit tag i ditt liv, tar ansvar. Visar vad det innebär att vara människa; vi gör fel och väljer tokigt sedan gör vi om och mer rätt. Det är stort. På riktigt.
Att inte må bra hela tiden är okej, det går upp och ner. Skäms inte, för skam leder sällan någon vart- i värsta fall får den människor att ägna sig ännu mer åt förnekelse; dricka, ljuga.
Jag håller stenhårt på dig! Kram.

@trött_och_less_72 Hej! Hoppas allt är väl med dig, några dagar sen du skrev senast... Det var ett jättefint o sammanfattande inlägg! Hoppas du är kvar på den inslagna vägen o att allt rullar på... Så är det för mig i alla fall, det är både upp o ner för mig. Men det går ändå framåt, dag för dag... Vore kul att höra från dig! Kram 🤗

@trött_och_less_72 hur går det för dig? Jag har inte skrivit så mycket i din tråd men läst allt du skrivit.
Du kämpade på så bra och jag kände igen mig i mycket.
Tänker att du är borta från forumet av någon anledning...
Var inte rädd för att komma tillbaka. Ingen kommer döma utan bara vara glada för att du kommer tillbaka.
Det är en resa det här och det går upp och ned💖
Sköt om dig.
Kram

@Ase skrev:"Tänker att du är borta från forumet av någon anledning...
Var inte rädd för att komma tillbaka. Ingen kommer döma utan bara vara glada för att du kommer tillbaka.
Det är en resa det här och det går upp och ned💖"

Tjena.. Jo tack för det.
Ja jag har hållit mig härifrån ett tag. Känt mig lite som en svikare och som att jag inte hör hemma här.
Drack lite vin/öl igen för ett par veckor sedan. Blev lite berusad. Vet att det går att umgås med andra utan att dricka såklart, men det gjorde jag inte.
Tog ett par bira med en god vän på en bar. Längesen vi träffades. Dagen efter blev det vin igen. Det var trevligt det ska jag inte ljuga om.
Skämdes för mig själv ändå trots att vi bara "sällskapsdrack". Vi pratade ironiskt nog om alkohol och dess skador när vi drack..

Helgen därpå drack jag inget. Inget sug, ingen längtan.. ingenting..
Helgen som var likadant. Inget sug efter att berusa mig.

Här står jag nu. Hur vill jag gå vidare?
Börjar kännas som att jag fixar det här nu.
Kroppsligt börjar jag t om bli lite vältränad. Känner mig faktiskt friskare än på väldigt länge. Tidigare har jag nästan undvikit att se mig i spegeln pga självförakt
Jag har druckit ett par helger sedan i somras men aldrig i de mängder som tidigare. Jag dricker aldrig ensam.
Det är många saker som ramlat på plats bara på den här korta tiden utan att dricka mig berusad varje helg.
Får komplimanger och känner mig överlag mer närvarande.
Ändå känns ett helt liv utan att få hänga med polare över några öl helt förjävligt. Jag vill inte ha det så.

Lurar jag mig själv om jag tänker att det går att dricka "måttligt"?
Med måttligt menar jag att man kanske träffas och dricker lite en gång i månaden eller så?
Är det här bara undanflykter för att a-jävulen vill lura mig och hålla mig kvar?

Ja förmodligen är det så... Så jäkla deprimerande det här. Jag vill bara vara normal? Ta ett par bira nån gång och bara ha det bra.

Ja det var lite om mig. Ska träffa ett par kompisar jag inte sett på väldigt länge i december och åka båt.
Jag skulle ljuga för er alla om jag sa att det inte kommer att bli alkohol på hela helgen.

Är jag ute på en farlig väg här eller vad tror ni?