@Sisyfos skrev:"Egentligen borde du anmäla det. Om hen nu trodde att du befann dig i en situation där du var nära ett återfall, vilket kanske var vad hen iakttog så borde hen väl ha bidragit med råd och tips på återfallsprevention."

Håller verkligen med! Otroligt oproffsigt gjort 🤬

Kram 🐘

@Sisyfos skrev:"Om hen nu trodde att du befann dig i en situation där du var nära ett återfall, vilket kanske var vad hen iakttog så borde hen väl ha bidragit med råd och tips på återfallsprevention." Det är naturligtvis möjligt att hen gjorde den bedömningen, men det hela blev så fel det kan bli. Sedan är det mitt eget fel att jag reagerade som jag gjorde. Jag hade väl omedvetet gått och letat efter en anledning till att ta ett återfall. Kanske det som märktes? I övrigt har jag fått oerhört bra hjälp och stöd av mottagningen, så jag hoppas att ingen som till äventyrs läser det här blir avskräckt från att söka hjälp.
Nog om detta! Får säga som kungen: nu vänder vi blad och går vidare. Jag är ledig den här veckan också och har absolut inga måsten. Känner ingen ångest över att börja jobba igen nästa vecka, jag vet att det kommer att fungera bättre med vår nya kollega på plats. Positivt! Jag skall vila och ladda om mentalt och (om jag lyckas ta mig över en HÖG tröskel) börja motionera så smått. Små förändringar i vanor som är lätta att hålla fast vid är en metod jag tror på. Och att faktiskt göra förändringarna, inte bara tänka på att göra dem! Nu är ett jäkligt bra tillfälle att börja, "sen" är ett tillfälle som aldrig kommer att inträffa. Jag kommer att skjuta det framför mig i ett evigt "Jag skall bara.."

@Onkel F skrev:"Jag hade väl omedvetet gått och letat efter en anledning till att ta ett återfall. Kanske det som märktes? "
Ja, det här är lite läskigt faktiskt. Ibland när man läser härinne kan man ana att det är återfall på gång. Betydligt lättare att se på andra än på en själv. Det är som att när det börjar ”snurra” så går det rätt fort. På alkispodden pratade någon av programledarna om att han märkte när han blev mer och mer fixerad vid sina tankar att det var dags att ”göra tjänst” för att flytta fokus från inuti till utåt.
I efterhand går det att identifiera tror jag, vad man skulle ha gjort annorlunda. Så du gör helt rätt tycker jag när du inte pekar på hen, utan funderar på dig själv. För vi måste lyckas leva med oss själva och i det ingår att se till att man inte når sin ”tipping point.”
Du skriver att du känner lite tvivel angående jul och nyår. Nu kommer en högst hemsnickrad teori: Jag tänker att en stor anledning till att vi återfaller är att vi kör på mot bättre vetande, bara lite till, bara lite till, ska nog orka den här sista backen också. När vi når mållinjen så släpper vi också garden lite grann. Vi vet att vi får vila och vi har tidigare vant oss med att vila med just alkohol. En typiskt farlig situation särskilt som jul och nyår är förknippat med alkohol på olika sätt. En plan kan givetvis vara ”aldrig första glaset”, och den håller ganska bra. Sen tror jag att det finns flera härinne som har ännu bättre strategier eller en kombination av strategierna och det är ”andra planer”. Det är en balansgång såklart så att man inte kör på med knutna nävar, utan kör på med nåt som ger ro. Torns fiske är en sån aktivitet, men det gäller ju att man slappnar av i sin aktivitet. För andra är kanske fiske extremt stressande. Och stress förresten. Jag gjorde massor av avslappnande aktiviteter själv en stressad period, men vad hjälpte det när jag ständigt var på väg till nästa aktivitet i mitt huvud. Aldrig närvarande i stunden. där vet jag att jag måste jobba lite.
Ja, det är skitjobbigt att konstatera ”jaså, nu igen”, men som Tofu skriver så finns det många som du som lite tilltufsade reser på sig och fortsätter framåt. Lite klokare, lite mer förberedda, dessutom med en ödmjukhet som kanske gör oss till bättre människor. Lite mer förståelse för andras brister helt enkelt. (Och för våra egna).

Tack för kommentarer och uppmuntran! Det hjälper!
Jag har funderat mycket på varför jag tog återfall. Dels var det nog en viss förväntan att få den känsla av avslappning alkohol trots allt, kortsiktigt, ger. Dels har det varit ett par problem, skitsaker egentligen, som har legat och skavt. Saker som jag gått och ältat en längre tid och inte kunnat släppa. Mötet med sköterskan var bara droppen som fick bägaren att rinna över.
Det är lite konstigt, i mitt arbete är jag bra på lateralt tänkande om vi stöter på problem. Det finns inga problem, det finns bara möjliga lösningar typ. Privat är jag inte alltid sådan. Jag kan stånga pannan blodig i mina försök att göra saker på det sätt som jag vill. Istället för att ta ett steg tillbaka och analysera problemet. OK, jag kan inte lösa detta genom att gå rakt fram, men vad händer om jag tar ett steg åt sidan och går runt istället? Vips ligger problemen bakom mig och jag kan gå vidare. Jag tror jag har varit för trött och stressad för att tänka på det viset. Behöver få till en varaktig förändring på den fronten.

Försöker skapa en ny vana, sedan i måndags har jag tagit en 1-timmes promenad varje dag. Känns bra att aktivera kroppen och motion skall ju bidra till psykiskt välmående sägs det. En oväntad bieffekt är att det påverkar min meditation positivt. Jag kommer till ro fortare och det är inte så många tankar som fladdrar runt i huvudet. Märker också att andningen blir lugnare. Det kanske bara är placebo, men strunt samma. Känns det bra är det bra!

Kikar in här oxå. Glöm inte att se till de dagar som gick bra, vi har en förmåga att klanka ner på oss själva och det hjälper oss föga. Kan en tid med antabus hjälpa? Hursom grattis till dina nyktra dagar, och fortsätt kämpa, en dag i taget. Jullan

"Long and weary my road has been". Jag har fortfarande inte lyckats bli permanent nykter. Det är fortfarande mitt mål. Jag hade en period på ett halvår då jag var fjolligt lycklig över att vara just nykter. Mådde så jäkla bra, både fysiskt och mentalt.
Varför väljer jag att ta återfall? Jag tillåter mig att fly från besvärligheter och problem genom att bedöva mig med alkohol. En enkel utväg.
Jag går till en beroendemottagning sedan mer än ett år, trots det faller jag om och om igen (sköterskan är mycket förstående, lite för mycket faktiskt) . Har provat Antabus och Naltrexon som båda har hjälpt på ett bra sätt, men så fort jag slutar ta medicinerna kommer mina återfall som ett brev på posten. Det brukar gå bra i 2 - 4 veckor, sedan hittar jag en anledning till att dricka vin igen. Periodare, jag ? 🙄
Jag har en tid hos den ansvariga läkaren imorgon eftermiddag, jag hoppas att vi kan hitta en framkomlig väg till nykterhet.
Jag börjar nästan misströsta. Jag har viljan till att vara nykter, men jag har svårt med beslutsamheten. Mediciner och behandling i all ära, men viljan och beslutet måste ju komma inifrån mig själv. Jag måste sluta "hoppas" och "tro" och faktiskt ta ett beslut. Nu är ett bra tillfälle att göra det!

Wish me luck!

Misströsta inte. Läste just Addes inlägg om hur han efter flera år av misslyckade försök hittade nyckeln till permanent nykterhet. För honom var det fyra veckor på ett behandlingshem som gav honom rätt verktyg . Kan något liknande hjälpa dig? Jag tror på dig, du kommer hitta din väg.

@Lavendelblomman, @Varafrisk, @Kennie: Tack!
När det gäller Adde så beundrar jag hans målmedvetenhet och beslutsamhet. Metoderna passar dessvärre inte mig. Behandlingshem finns inte ens i min tankevärld, jag är inte i den typen av situation. AA har jag provat både live och, under pandemin, online. Tyvärr är det inte riktigt min grej. Annars tror jag att ett framgångsrecept är att umgås med människor med samma målsättningar som man själv har. Oavsett om det är irl eller online. Det är därför jag skriver här.
Mötet i eftermiddags med läkaren gick riktigt bra! Vi hade en rak och öppen dialog. Jag bad om Antabus på "mina villkor" med början i samband med min semesterperiod och med en låg dos som fungerat bra tidigare. "Farbror Doktorn" var helt tillmötesgående. Lite synd att jag behöver ta till det grova artilleriet, men samtidigt ser jag fram emot en period där jag helt enkelt inte kan dricka med en känsla av lättnad. Nu gäller det bara att hålla sig på mattan fram tills dess, och inte passa på att dricka medans det är möjligt.
Jag hoppas det här blir den sista gången jag "slutar".

@Onkel F Känner igen mig i det du skriver, vi får hänga här i sommar och stötta, motivera varandra. För egen del börjar min återfall bli kortare men måendet därefter värre… för mig är det en tacksam motivator när jag tänker på alkohol…. Att må dåligt psykiskt i ca 10 dagar efter ett återfall gör det lättare att avstå. Vi kämpar på och fixar detta!!! Kram 🤗 och önskar dig såklart lycka till!

@Ny dag💕 För mig är det de första 5 - 7 dagarna som är värst, att ta återfall ständigt och jämnt är ett bra sätt att må maximalt dåligt hela tiden. Inte så smart! Vi får helt enkelt låta bli att öppna dörren när Jävelberg knackar på!

F*n också! Pga situationen på mitt arbeta kan jag inte börja med Antabus förrän vecka 29. Jag går till en beroendemottagning, och de kräver att jag infinner mig där för att ta Antabus under kontrollerade former minst en gång per vecka. Jag trodde jag skulle kunna ha kontroll fram till dess, men icke. Jag har sänkt garden totalt de senaste dagarna. Bara gett upp och druckit. Det är som om jag förväntar mig att "mirakelmedicinen" skall göra jobbet åt mig, så varför skall jag anstränga mig innan jag får den? Jag behöver gräva upp lite Djävlar anamma någonstans ifrån, särskilt som midsommar är i antågande!😨

Hej @Onkel F!

Jag upplever mig alltid extra triggad och får en större vilja till A om jag tänker att det ska bli stop för en tid.
Tror du det kan vara nåt sånt som bidrar tro?

Hur går det för dig OnkelF?
Jag tror att fenomenet ”måste dricka klart först” är väldigt vanligt, men jag tror också att du har tillräckligt med jävlar anamma för att stoppa det. Varför skulle du inte ha det? Du vill bli nykter.
Jag tycker att fenomenet återfall är ganska intressant. Det går att undvika om man inte tar första glaset, men jag tänker att det är balansen vi är ute efter. Om man inte har ett aktivt pågående missbruk och som du en genuin önskan att bli nykter så är det egentligen obegripligt att ta det där första glaset och jag tror att du, jag och de flesta andra behöver jobba för att ha en sån balans så att vi inte får för oss att det är den enda goda idén som existerar. Tyckte Vinäger beskrev det väldigt bra. Ett ”på” och ett ”av”. Jag har också upplevt ”på” och ”av” och jag tänker att det är något annat än sug och behöver bearbetas på andra sätt. Genom att inte tillåta sig att hamna i ”på” läge. Du har ett väldigt stressigt jobb. Den stora tröttheten nu spelar in. Jag tänker att nivåer av hormoner, vitaminer och mineraler spelar in i det här. Jag vet att min bräckliga mineral är järn och jag undrar hur många av er andra som har sånt här. Jag blir helt ”dum i huvudet” när järnnivåerna sjunker. Ofokuserad och i vissa fall besatt av att dricka… eller inte att dricka, men en önskan att höja nåt. Jag uppnår ju inte det jag vill med alkohol. Skulle aldrig testa något annat, men jag tycker det här fenomenet är intressant. Jag tror att det finns så mycket mer bakom periodarnas beteende än alkoholens kraft. Alkoholen är medicinen, det gäller att behandla den underliggande ”sjukdomen”. Kyla ner hjärnan i tid. För mig är det rätt enkelt. Jag behöver ha koll på mitt järn och givetvis vila, sova, träna, äta bra, minska stress. Jag tror att andra här ”snurrar iväg” lättare och att det inte beror på karaktärsbrister, utan en högre känslighet. Så ta helt enkelt hand om dig OnkelF. Vi blir helt dumma i huvudet av alkohol.

@Sisyfos Det går sådär! Jag har viljan att vilja vara nykter, men är jävligt ambivalent inför ett beslut att göra slag i saken! Att dricka vin är, tyvärr, något jag upplever som lättare när det gäller att (få den upplevda känslan av ) att stressa ner än att göra det som faktiskt fungerar. Det kräver så mycket mindre jobb än att vila och sova, meditera och att äta bra. Quick Fix som leder till en nedåtgående spiral!
Näringsintaget är jag rätt bra på, och jag dricker (även vatten 🤣) som en kamel. Det är det där med vila och återhämtning som fallerar de perioder när jag dricker. Att kyla ner hjärnan innebär för mig att meditera dagligen och att sova ordentligt. Tyvärr faller det bort när jag tar återfall.
Du har helt rätt i ditt resonemang om funktionerna bakom återfall. Jag behöver bara hitta strömbrytaren 🕹️

Hej @Onkel F !
Har läst lite i din tråd nu och tänker på det du har skrivit, du har viljan men inte beslutsamheten att sluta. Som jag ser det hänger dom ihop. Om viljan och motivationen är tillräckligt stark kommer beslutsamheten automatiskt. Åtminstone upplever jag det själv så. När jag tappar fokus, glömmer att tänka på och värdera för och nackdelar är det såå lätt att tappa sig.
Hur jobbar du med vilje- och motivationsbristens? Hur gjorde du förra gången? Må så gott😊