av Roligatjejen

vår2022
lör, 2021-12-04 - 14:50

Hej @Roligatjejen vad glad jag blir av att du hör av dig😁. Det går bra för mig och har varit nykter 41 dagar. Mår så otroligt mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Det bästa jag gjort! Mitt självförtroende är inte i botten längre, skuld och skam inte alls påtagligt.

Jag var också jämt fullast och festprissen, vågade ta ut svängarna med alkohol och prata på. Jämt sån jävla ångest och ågren efter. Min dotter, några år äldre än dig var likadan för ett antal år sedan. Söp bort grejjer, gjorde toksaker, festens medelpunkt, tagen av polisen och kördes hem. Som tur har hon inte blivit beroende, dricker sällan, väljer alkoholfria alternativ, sköter sig med ett bra liv. Om hon skulle fortsatt att parta hade det nog sett annorlunda ut, hon har säkert ärftliga anlag från mig och vi har lättare att hamna i ett beroende än vad många andra har.

Vad bra att du bestämt dig för att berätta för familjen, du behöver allt stöd du kan få. Tror att det är svårt att säga till någon att den dricker för mycket även om man tycker det. Vad modigt av ditt syskon att säga det och modigt av dig att du inte bara slog ifrån dig.

Ta hand om dig och vårda ditt unga liv. Hör gärna av dig om hur det går, om du vill förstås.

Kram❤️

Roligatjejen
sön, 2021-12-05 - 18:07

Vad fint att höra att det fortsatt på rätt spår för dig @vår2022 !! Fint att höra att det kan gå bra och att det har gått bra för din dotter också. Pratade med min mamma igår lite grann för hon var tvungen att hjälpa mig med den borttappade telefonen, hon blev såklart arg på mig, med all rätt. Var inte första gången hon var tvungen att hjälpa mig med det heller efter jag varit ute. Försökte säga att hon inte behövde skälla på mig för jag vet redan att det finns ett problem, att jag måste tänka på vad jag dricker när jag är ute är liksom så självklart och det är såklart att jag redan gjort det. Men det enda jag fick var skäll när det enda jag vill ha är en kram och kanske hjälp och guidning i vad jag ska göra. Men men. Kan inte bli sur på henne. Det är mitt problem så det är väl jag som får deala med det själv.

@TappadIgen, tack uppskattar att höra att det kommer bli bättre. För just nu känns det inte så. Haha. Men tack.

vår2022
sön, 2021-12-05 - 18:59

@Roligatjejen ibland kan föräldrar reagera med att bli arga och skälla när ens barn gjort något dumt/farligt. En oro för vad som kan hända när barnet är berusat, våldtagen, rånad😱. Man befarar lätt det värsta.

Skulle du kunna säga att du behöver stöd och hjälp i detta? Att det är svårt att klara ensam?

Kram❤️

Roligatjejen
sön, 2021-12-05 - 19:25

Nu kommer ett superlångt ostrukturerat inlägg med allt jag tänker. Behöver inget svar. Har inte så mycket ångest idag, vilket är ovanligt. Men är bara så jävla ledsen. Tänker på allt jag gjort på fyllan och det äcklar mig, jag äcklar mig själv. Det som är jobbigt just nu är framförallt tanken på alla random killar som jag hållt på med, antingen hånglat med på ett dansgolv eller som jag följt med hem. Fast jag egentligen inte vill det. Bara gjort det för att jag var full och sökt bekräftelse. Får en stämpel som jag inte vill ha. Vill bara ha manlig bekräftelse och det är så lättillgängligt på fyllan. Men det stör mig så mycket att jag gjort allt detta för det kommer aldrig kunna göras ogjort. Kommer alltid behöva bära med mig det.

Och nu. Vet inte vad jag ska göra. Pratade med min mamma som sagt, och det var inte första gången jag tog upp ämnet. Ringde henne för någon månad sen och hulkgrät i min bakisångest. Men hon har typ inte tagit upp det efter det och inte jag heller. Har pratat lite med två av mina kompisar. Sagt att jag får så mycket ångest, att jag ofta mår så dåligt när jag druckit, att jag inte riktigt kan hantera det kanske. Har frågat dem rätt ut om det tycker att jag dricker för mycket när jag dricker, om jag är så odräglig på fyllan som jag känner att jag är. De båda har sagt att jag inte alls är jobbig och att jag inte blir fullare än någon annan. Vet inte om de sagt så för att jag inte ska bli ledsen eller om det varit uppriktigt. Men tror att det varit uppriktigt, har sagt att jag vill att de ska vara helt ärliga och att jag inte kommer ta illa upp om det är så utan jag vill veta för då kan jag göra nåt åt det. Men ändå har de sagt att det är lugnt. Och det är ju typ det som är problemet. Har haft så svårt att ta tag i allt eller typ fatta att det är ett problem för får inget stöd hos någon, alla säger att det är lugnt, att alla blir lite för fulla ibland bara men du har inga problem. Ingen har typ tagit det på allvar och då gör inte jag heller det.

Skrev i min dagbok för nån vecka sen: "ingen ser mig, tror jag testar gränserna just nu för att se hur långt jag kan dra det för att någon till slut ska säga stopp". Har varit ute varje helg och blivit fruktansvärt full med tillhörande minnesluckor senaste typ 6 veckorna, och så mycket/ofta brukar jag inte dricka. Känns som jag gjort det för att se hur långt jag kan ta det typ, pusha gränserna. När kommer någon säga stopp, när kommer jag säga stopp. När kommer någon se mig. Det kanske var så här långt jag kunde ta det.

Vet inte vad jag ska göra istället för att gå ut. Det är det jag brukar göra på helgerna oftast, för jag tycker ju att det är kul. Hatar att sitta hemma, att ha myskväll är det tråkigaste jag vet. Så vad fan ska jag göra då om jag inte kan gå ut och inte heller sitta hemma. Det är min identitet, partyprinsessan som alltid är ute. Det gör det också så svårt. Tänker redan på nästa helg. Har en middag med en kompis inplanerad och kanske en utgång den andra dagen. Och jag drar mig nästan inte ens för att gå ut igen? Vilket får mig att undra hur man är funtad egentligen. Sitter här och gråter men tänker redan när jag ska ut igen. Vill ut för att jag vill träffa en viss kille, vi kommer aldrig ses och gå på en dejt men kan springa på varandra ute. Hur efterblivet är det att jag typ kan tänka mig att riskera allt igen bara för att kanske träffa honom. Jag kanske kan ha en nykter utgång. Men då måste jag bestämma mig för det nu och tänka på det hela veckan för att verkligen inte gå emot det. Kan ha förfesten hemma hos mig, då är det enklare att dricka något annat än alkohol. Eller så skiter jag i att gå ut. Fan vad svårt det är.

Jag kanske måste prata med mina kompisar igen och min familj och säga att jag upplever det som ett problem oavsett vad de tycker och att jag behöver hjälp och stöttning i det trots att det är så jobbigt och jag skäms så mycket. Det kanske är det jag får landa i.

Roligatjejen
sön, 2021-12-05 - 19:30

@Vår2022 Jag förstår det, och fattar väl att det är därifrån det kommer även om det inte är kul att få höra. Det känns så svårt att säga det men har väl inget annat val. Tack för att du skriver, jag uppskattar det jättemycket. Fint att någon lyssnar.

vår2022
sön, 2021-12-05 - 20:06

@Roligatjejen Jättebra att du skriver! Jag hör hur kämpigt du har det med alla tankar, gråter och ångest. Tänker att det viktigaste är vad du känner och som jag uppfattar det känns det inte alls bra hur du dricker alkohol idag. Du skriver i din dagbok att du vill bli sedd och att du har behov av bekräftelse. Att ingen stödjer dig. Din mamma har inte tagit upp saken som skedde för en månad sen. Låter som rop på hjälp.

Du säger att du kanske ska prata med dina kompisar och din familj igen. Har de verkligen förstått hur du mår? Har du verkligen sagt hur du mår?

Skam har man ju när man gjort något fel, möjligtvis har du gjort fel mot dig själv då du inte vill ha det så här, men att berätta hur du mår och att du ber om hjälp är inte fel. Det är det enda rätta. Om du inte får det stöd du behöver kan du ringa alkohollinjen om råd. Finns uppgifter i detta forum under stöd. Du kan också kontakta en rådgivare på detta forum.

Att prata med en psykolog tror jag också skulle vara bra, en utomstående som du kan vara fri att säga vad du vill till. Den finns möjlighet till det både digitalt och på vårdcentral.

Jag hör dig och förstår att du har det kämpigt och behöver stöd för att må bra och för att inte pusha gränsen bortom kontroll.

Hör gärna av dig, finns här.
Massor av kramar❤️

Roligatjejen
sön, 2021-12-05 - 21:50

@vår2022 Nej, egentligen är det nog ingen som vet hur jag mår egentligen. Har kämpat med mycket ångest och dålig självkänsla hela mitt liv men samtidigt i princip aldrig pratat om det med någon så har bara burit på allt själv alltid, vilket är lite samma med det här. Har en kompis som jag berättat mest för men hon har nog inte heller förstått hur jobbigt jag tycker att det är. Eller så har hon inte orkat ta i det heller vilket jag förstår för hon har så mycket med sitt eget. Min familj fattar nog inte heller men jag känner att om jag ringer och gråter i panik behöver jag kanske inte säga så mycket för att man ska fatta att jag har det jobbigt. Men kan å andra sidan inte kräva att någon ska vara tankeläsare och förstå exakt vad jag känner om jag inte säger något. Så nej det är ingen som vet och det är därför jag tänker att jag måste prata med dom ordentligt och förklara vad jag känner trots att det tar emot.

Jag skäms inte över att be om hjälp snarare att jag behöver det. Jag vet att det inte är fel men det känns skämmigt att inte kunna dricka alkohol som en annan normal 24-åring. Psykolog har jag funderat på länge också men det känns som en så stor tröskel att ta sig över. Men jag kanske ska fundera över det igen. Kram <3

Sländan
sön, 2021-12-05 - 21:59

Hej @Roligatjejen! Så bra att du hittat hit och skriver här i forumet. Jag läser att du är orolig för drickande, som alldeles för ofta blir för mycket och ibland med långa minnesluckor. Du hamnar även på ställen som du inte alls vill egentligen, det känns som om du vill göra något annat i ditt liv, men vet inte vad eller hur du ska börja.
Givetvis är det bra att du pratar med dina föräldrar och vänner, men oftast är det bra att även ha någon utanför som kan stötta dig på ett annat sätt.
Det positiva är att du är ung och klok som tar tag i det här redan nu.
Det finns olika hjälp att få som är speciellt för unga vuxna. Lite beror på vart man bor i landet, men googla på det och se vad som finns där du bor.
Jag tror att det är bra att träffa likasinnade i ungefär samma ålder för att hitta en tillhörighet. Jag kan tänka mig att det är viktigare när man är så ung som du är.
Fortsätt att skriva här på forumet, det är en väldigt bra hjälp på vägen. Vi finns här för att stötta varandra ❤️
Kram 💕 sländan

Sisyfos
mån, 2021-12-06 - 05:55

Jobbig situation Roligatjejen! Har lite funderingar angående tidpunkter för det hör. Det har gått en månad sen du skrev sist om ungefär samma situation. Har du tänkt på om det sammanfaller med något annat?
Sen undrar jag om din ångest. Har du alltid ångest eller är den förknippad med alkohol? Jag som sällandricker kan verkligen känna att jag får ett ångestpåslag om det någongång blivit för mycket. Och då inte för att jag gjort eller sagt något, för det har varit rätt lite alkohol ändå, men alkoholen i sig ger ju ett ångestpåslag och det kanske är värre för vissa av oss. Nu är det ju oerhört jobbigt att inte komma ihåg vad man gjort eller att komma ihåg saker som man gjort men inte vill göra, men det kan du stoppa undan ett tag och ta fram när du mår bättre för att bearbeta då.
Jag vet inte hur det är i din region men där jag bor kan man ringa vårdcentralen och be att få prata med en psykolog eller en kurator. Då får man några samtal. Det är kanske en lätt början. Båda mina barn som är lite yngre än du har pratat med någon. Det måste inte vara ett så stort steg att söka hjälp i tid är så mycket bättre. För alternativet som du beskriver att du pushar gränser för att det ska bli tydligt att du inte mår bra är så mycket sämre. Att folk om kring dig inte fattar hur dåligt du mår beror nog helt enkelt på att du har många gånger få du verkar fungera och må bra. Det syns ju inte på utsidan och jag har haft lite samma erfarenhet som du att det är svårt att få någon som lyssnar ordentligt. En psykolog eller kurator är där för att lyssna och hjälpa dig att bena ut och komma vidare, så jag tänker att det ändå är det bästa alternativet. Den som ska bry sig mest om dig själv är ju du. Och om du börjar ta hand om dig så visar du också hur viktig du är. Hoppas du hade ett bra samtal med ditt syskon. Du ska se att du får ordning på det här och då kan du också ta upp och bearbeta det som ligger och pyr. Lycka till!

vår2022
mån, 2021-12-06 - 07:58

@Roligatjejen du berättar att du kämpat med mycket ångest och dålig självkänsla själv i hela ditt och i princip aldrig pratat om det. Att ingen egentligen vet hur du mår. Känner ingen detta i mig själv. När man dricker så ökar självkänslan för ett tag och man kan göra vad som helst! För att hålla kvar känsla dricker man ännu mer och till slut är man väck. Jag snackade som bara den, minns inte ens vad, med snyggaste killen som ung och det var så jävla pinsamt dagen efter. Självkänsla måste byggas upp på annat sätt men inte med alkohol, den gör tvärtom, drar ner självkänslan ännu mer och med massor av ångest och skam på köpet. Det är en ond cirkel.

Jag har genom åren pratat med psykologer för att jobba med min dåliga självkänsla, ångest, skam och skuld. Det har varit min räddning. Har sen som äldre ökat min alkoholkonsumtion som smygande gjort mig beroende. Jag har inte velat ta tag i det förrens nu och jag önskar att jag gjort det så mycket tidigare.

Har man dålig självkänsla och ångest som jag, blir det ingen bra kombo med alkohol, påverkan går så djupt och ställer till det med känslorna. Jag mår sååå mycket bättre utan alkohol och både självkänslan, självförtroendet, skuld, skam och ångest är så mycket mindre och påtagliga.

Berättar detta för dig så du vet att du inte är på något sätt ensam i dina känslor och hur du hanterar alkohol, det är så många fler där ute men ingen vill säga något för det är så skämmigt.

Ta kontakt med någon att prata med du kommer att bli så lättad. Ser att du fått fler tips av andra här också.

Ta vara på ditt unga liv du har hela livet framför dig och då ska du må bättre. Du kan, du vågar. Det är inte skämmigt, det är modigt! Du tar ansvar för ditt liv💪.

Kramar❤️

Roligatjejen
tis, 2022-04-26 - 00:36

Tack för alla era svar, @vår2022 @sisyfos @sländan .

Jag har sen jag skrev sist funderat en hel del på det ni skrivit och jag skrivit men inte direkt gjort något åt saken. Har sedan åkt på en utbytestermin och med det också haft ett annat sätt att dricka på. Har druckit betydligt oftare vilket verkligen inte är bra, men betydligt mindre varje gång, ofta bara några få glas. Allt har känts okej. Bara någon gång det har varit jobbigt men det har gått bra. Förutom denna helgen. Var ute både fredag och lördag och gick absolut över gränsen. Båda dagarna. Tror jag att jag nu börjar känna mig bekväm här där jag bor nu, och med alla de jag lärt känna här. Har tidigare inte velat dricka så mycket och kunnat hålla mig till det för att jag helt enkelt inte har litat på att någon annan kommer ta hand om mig eftersom jag inte känt någon. Men känner mig mer trygg med mina nya kompisar och tror det gjort att jag börjat släppa garden lite. Vilket ledde till en sjuhelvetes fylla båda dagarna. Spridda minnesbilder från kvällarna. Ångest. Inte så grov som jag hade haft om jag varit hemma, tror att det är för att jag vet att jag är här tillfälligt, om några månader är hela det här sammanhanget borta och jag kommer aldrig träffa de flesta igen.

Iom utbytesterminen och att jag inte bor hemma i Sverige längre har det varit så mycket annat och jag har liksom skjutit upp att ta tag i mina problem. Tänkt att jag får lösa det när jag är hemma igen, ignorerat allt. Kände att jag var nära en brytpunkt när jag var hemma, jag hade inte kunnat fortsätta länge till så som jag höll på månaderna innan jag åkte. Men så åkte jag iväg och det har ju gått bra, tills nu. Vet inte riktigt vad jag ville säga. Sitter ensam hemma i min ångest och vill få nån bot och då hamnar jag här tror jag. Allt har gått bra de senaste månaderna med minimal ångest över mitt alkoholintag (och i övrigt också) så det är väl en uppdatering i alla fall. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu.

Kennie
tis, 2022-04-26 - 07:52

Hej,
Vill bara bekräfta det du skrivit i tidigare inlägg. Du resonerar så klokt och vet ju att alkoholen inte funkar i längden för dig. Och det är galet att folk normalisera att dricka sig så full att man får minnesluckor. Kanske vill de normalisera sitt eget drickande genom att säga att ditt är okej. Om man istället går till alkoholforskningen så är minnesluckor och kontrollförlust (att inte kunna sluta i tid) tydliga tecken på alkoholberoende, även om man inte dricker varje dag. Sen jag slutade dricka har jag äntligen fattat att den största lögnen av alla är att man inte skulle kunna ha ett roligt liv utan alkohol. Det kan man! Du slår alkoholfritt i glaset och fortsätter umgås, dansa, allt du gillar. Alkoholproblem går sällan över av sig själv utan blir snarare värre om man inte gör något. Så jag önskar dig styrka att lägga om dina vanor. Och att prata med en psykolog rekommenderar jag varmt, så skönt att få ta sina känslor på allvar och få verktyg att hantera dem med. Ta hand om dig!