Jag lever sedan 20 år med en alkoholist som varit aktiv under hela den tiden. Jag har mycket långsamt och i perioder arbetat med mitt medberoende och med att sätta gränser. Minndes, när jag läste igenom den här tråden, den dagen jag bestämde mig för att inte handla öl åt honom. Det är väl en fyra-fem år sedan. Idag kan jag tycka att det verkar otroligt märkligt att jag faktiskt åkte och köpte öl åt honom...

Under det senaste året har vi dagligen "diskuterat" skillsmässa.

Jag har fått mycket hjälp med mitt medberoende under åren, men allt som oftast har jag avbrutit olika insatser. Min man däremot har aldrig tagit någon hjälp och aldrig erkännt att han är beroende. Jo, han gick på AA ett halvår för länge sedan, och har efter det mycket bestämda åsikter om AA och det är helt lönlöst för mig att prata om något som liknar dem.

Idag har min man varit nykter i ca ett halvår. Men på sista tiden har han börjat dricka igen, men det är väldigt smygande och hemligt. Jag hatar att sysselsätta min hjärna igen med misstanken, och funderingarna på hur jag skall agera.

För mig är vår relation måttligt intressant, med eller utan ölen, och jag tror faktiskt att det är ganska ömsesidigt, Men vi har tre goda skäl att fortsätta försöka. De är 6, 8 och 10 år!

Jag har under den senaste tiden först gått i egen terapi och kände mig mycket stärkt, men hoppade av... Sedan har vi just nu gått i familjerådgivnings-samtal. De var väl ganska bra, och jobbiga, men just nu känner jag mig mest resignerad. Som om jag blev övertalad att kapitulera att och finna mig.

Ja, det var mitt första inlägg på den här sidan, det kommer nog fler...

barbalala

.... helt klart ett lockande alternativ :) ... men de är arvegods efter hans älskade mamma och hatade pappa, så jag tror han får ta hand om dem.

Kram till er allihopa, som peppar mig. Ni anar inte vad mycket det betyder!

medberoende

Hej!
Du är grymt duktig Barbalala! Ja hänger på, väntar bara på att alkisen kommer hem sen åker han ut! Känner mig ganska stark i detta. Vi får stötta varandra Barbalala.

barbalala

Förbereder mig för det viktigaste telefonsamtalet på många år, kanske någonsin i mitt liv. Just nu är jag så nervös att jag har svårt att skriva för händerna skakar. Jag ska meddela att jag tänker flytta väldigt snart. Jag har ingen aning om vilken reaktion det kommer att ge upphov till, mer än att den kommer att bli stark. Jag är inte säker på att jag vågar... ska nog ta en promenad och repetera vad jag ska säga och framför allt varför. Herregud! Hur ska det här gå! ... Hjälp!

Lelas

Barbalala! Hur har det gått? Skriv och berätta!

Om du behöver hitta argument för det som behöver sägas, så backa tillbaka i det du har skrivit här... Här finns allt du behöver veta.

Du är värd ett bättre liv, du är värd det bästa! Kram kram!
/H.

lillablå

Har inte varit en så flitig besökare på ett tag, och här händer det grejjer minsann!
Skriv och berätta!!!
Hoppas verkligen att allt gått bra, ska tänka lite extra på dig de närmaste dagarna!!!
Stora kramar!!!
/k

barbalala

just igår och idag hade jag en rejäl dipp. Jag såg en av de där andra kvinnorna på stranden. Jag kände mig först bara förbannad och hade lust att gå fram och säga ... något..., men packade istället ihop mina barn och åkte därifrån, och sedan komma alla tårar. Därpå ett långt och tärande telefonsamtal men honom på kvällen. Fler tårar som fortsatte att rinna nästan hela natten. Som tur är jag har jag en storskog runt knuten, och det är så läkande med en lång morgonpromenad med hunden till forsen och tillbaka. Nu mår jag bättre.

Annars har sommaren varit mest bra. Jag har varit med mina barn och mina kompisar och inte mycket med honom. Jag har hittat en lägenhet dit jag flyttar om två och en halv vecka! Nu verkar det som om han kommer att flytta också, och då väldig nära mig... Det blir väl nästan idealiskt för barnen, som kan gå emellan lätt som en plätt. Jag har också propagerat ganska duktigt för att han inte skulle flytta till någon annan stad, för barnens skull, men grannar.... känns väldigt arbetsamt. Nu kommer han hem om några dagar, och jag börjar jobba igen. Mycket slit ligger framför med flytt, bodelning, göra upp om vårdnad o.s.v. Jag vet att jag måste komma ihåg att sätta mig själv i centrum för mitt eget liv.

barbalala

just igår och idag hade jag en rejäl dipp. Jag såg en av de där andra kvinnorna på stranden. Jag kände mig först bara förbannad och hade lust att gå fram och säga ... något..., men packade istället ihop mina barn och åkte därifrån, och sedan kom alla tårar. Därpå ett långt och tärande telefonsamtal men honom på kvällen. Fler tårar som fortsatte att rinna nästan hela natten. Som tur är jag har jag en storskog runt knuten, och det är så läkande med en lång morgonpromenad med hunden till forsen och tillbaka. Nu mår jag bättre.

Annars har sommaren varit mest bra. Jag har varit med mina barn och mina kompisar och inte mycket med honom. Jag har hittat en lägenhet dit jag flyttar om två och en halv vecka! Nu verkar det som om han kommer att flytta också, och då väldig nära mig... Det blir väl nästan idealiskt för barnen, som kan gå emellan lätt som en plätt. Jag har också propagerat ganska duktigt för att han inte skulle flytta till någon annan stad, för barnens skull. Men grannar känns..... väldigt arbetsamt! Nu kommer han hem om några dagar, och jag börjar jobba igen. Mycket slit ligger framför med flytt, bodelning, göra upp om vårdnad o.s.v. Jag vet att jag måste komma ihåg att sätta mig själv i centrum för mitt eget liv.

Lelas

Åh! Bra jobbat, barbalala! Grattis till din lägenhet!

Och, vet du... det är jobbigt. Man får gråta. Alla spänningar och all oro som du har känt under så otroligt lång tid börjar släppa nu när du ser slutet, och då kommer sorgen, utmattningen och gråten. Så, tillåt dig att gråta och fortsätt gå fina promenader.

Kram!
/H.

lillablå

Nu får du dina egna rum att vara i, utan oro och övertramp...
fattade inte riktigt hur mycket det betyder att ha ett hem där man
känner sig 100% trygg och hemma förrän jag fick mitt förstahands-
kontrakt i februari i år...
Gråt och låt det komma ut, även om det inte känns så just nu så
kommer det att finnas dagar om ett tag när du trots allt känner dig
rätt så nöjd och lycklig, och lättad...
Stora kramar och fortsätt kämpa!!!
/k

Mie

Åhh.. vad härligt att du är på väg mot ett eget liv... stor kram från Mie

barbalala

Idag ska jag till min nya hyresvärd och skriva kontrakt, så jag har ju kommit så långt, men han kom hem för några dagar sedan och var en ängel, som bara sade att han önskar mig allt gott, och att vi kan finna varandra igen så småningom och att han ska hjälpa mig med flytten, kom med bra tips om bättre bostad för mig och barnen...
usch, ska vi vara så här snälla mot varandra? Då blir det ju jättesvårt! Han pratade också om sina otroheter och bad uppriktigt ledsen om förlåtelse.

Men för 20 år av drickande kommer inget förlåt. Trotts att han nu varit nästan nykter i ett helt år (!) så anser han fortfarande inte att alkoholen har varit något problem, att det är jag som överdriver och konstruerar...
Varför gör han så? Han är ju nykter nu, varför är det då så svårt att erkänna det som varit? Kommer det att förändras?

Hans säng har flyttat in igen och står på andra sidan sovrummet. Och jag flyttar om två veckor...

Ja, det känns farligt nu. Jag har stålsatt mig så mycket och så länge mot alla hans argument och hot och böner, så jag längtar så efter att få slippa mitt pansar, och när han vädjar till det som finns där innanför... Jag vill ju inte förvandla honom till ett monster i mina ögon. Jag vill ju att det ska vara sant att han är uppriktig. Jag vill ju att han ska kunna förändras...

Lelas

Vackla inte!

Se det som en fördel att mannen är lugn och inte ställer till det för dig. Men - låt det inte hindra dig från att genomföra din plan! Inte!

Nej, han kommer inte förändras, åtminstone inte så länge du finns kvar i hans liv. Stå på dig nu, vännen, du är snart i mål!

/H.

barbalala

Det dröjer inte så många timmar innan jag börjar känna igen mönstren igen. Det blir inte bättre här, jag måste härifrån! Min mun går just nu med på en del konstiga förslag, bara för att jag ska få komma iväg härifrån, föratt kunna börja sortera i vad ett vettigt alternativ blir för våra barn. Jag har läst igen i gamla trådar här på forumet. Mies och Märtas konversationer om olika typer av våld i relationer till exempel. Jag har också läst på "tuvaforum" och en bok som jag rekomenderar: "Men jag då" av Sandy Hotchkiss.

Kram och tack, Lelas, Mie, Märta och alla andra för allt ni skrivit här under åren. Idag har jag stor glädje och nytta av det!

Mie

Blir glad över att läsa att min & andras resa gör nytta & skillnad.

Gäller att kunna hitta ett andningshål så att jag inte vacklar fram & tillbaka till det destruktiva mönstret.
Inte låta dålig energi ta över mina tankar.
När jag hittat det där lugnet inom mej kan jag plocka fram det när kaos blåser in.
Veta att jag är bra som jag är, skuld & skam är inte mina känslor längre.
Vara stolt över att jag hanterar livet med omtanke, lugn & lycka.

Det har tagit tid att komma hit & det måste få ta tid.

Lev & låt leva.
Kram från Mie.

Lelas

Jag instämmer fullständigt med Mie (som så ofta!) - om mina erfarenheter kan vara till hjälp för någon annan så värmer det mitt hjärta oerhört. Jag vet ju också själv att jag hade oerhört mycket stöd i att läsa alla klokskaper här på forumet när det stormade som värst här i mitt liv. Så, tack för de fina orden.

Oavsett om vägen leder bort från alkoholisten och ett nytt liv på egen hand i lugn och ro, eller om den leder tillbaka till den nyktre alkoholisten och ett nytt liv tillsammans - så behöver vi alla få höra att andra har gått igenom samma sak och delar våra historier.

Och jag instämmer såklart även med medberoende: Stå på dig, barbalala! Du är nästan i mål nu!

/H.

barbalala

Stannat hemma från jobbet för att packa flyttkartonger ensam hemma. Det känns bra!